Belarusdagarna 2012

reportage | 2012-05-02

Vitryssland är idag det enda land i Europa som... Känns frasen igen? Vitryssland är på många sätt ett land som sticker ut från övriga Europa och från övriga postsovjetiska länder. Demokrati och mänskliga rättigheter är inget människor i Vitryssland tar för givet, utan istället dagligen måste kämpa för. Vilka svårigheter och möjligheter den kampen står inför var något som diskuterades under Östgruppens Belarusdagar i Stockholm mellan den 24-26 april 2012. Amnesty Press var där under alla tre dagarna.

Vitryssland – enda landet i Europa som tillämpar dödsstraffet.

Under den inledande dagen av Belarusdagarna arrangerade Östgruppen och Amnesty ett gemensamt seminarium rörande dödsstraffet. Där deltog representanter från människorättscentret Viasna. Idag är Vitryssland det enda landet i Europa som fortfarande, i lagen och i praktiken, tillämpar dödsstraff. Sedan landet blev självständigt från Sovjetunionen 1991 så har cirka 400 människor avrättats, 350 av dem efter Alexander Lukasjenko tillträdde som president 1994. Samtliga avrättade är män mellan 18 och 65 år.

  • Dödsstraffet är den yttersta formen av tortyr. Det är inte ett straff, det är ett brott och brott ska bekämpas, sade amnestyveteranen Brita Grundin, från Amnestys aktionsgrupp mot dödsstraff.

I Vitryssland är rättsprocessen mot dödsdömda fångar alltid omgärdad med högsta sekretess. Dödsdömda ges ingen förvarning innan de avrättas och vanligtvis går det bara minuter mellan att en överklagan avslås innan avrättningen verkställs. Den dömde underättas om beslutet av fängelsedirektören, åklagaren och en representant från inrikesdepartementet. Han förs sedan till en cell, tvingas ned på knä och skjuts i bakhuvudet. Anhöriga får varken veta var eller när personen ska avrättas och meddelas först i efterhand att domen har verkställts. Kroppen återlämnas ej.

Brita Grundin tillsammans med Andrej Paluda och Valiantsin Stefanovitj.

  • Sekretessen är en taktik för att undvika protester eller onödig debatt kring varje fall. Ibland kan det dröja två månader innan anhöriga nås av beskedet. Hela processen är kvarleva från Sovjettiden helt enkelt, berättade Andrej Paluda, från Människorättscentret Viasna.

Ett antal före detta sovjetrepubliker moratorium i ett försök att närma sig övriga Europa och ett medlemskap i Europarådet. Andrej Paluda anser att det finns det två huvudsakliga anledningar till att Vitryssland inte gick samma väg:

  • Om man ska se det från Lukasjenkos perspektiv så fanns det ingen anledning för honom att gå med i Europarådet, det var helt enkelt enklare att leva utan. Den andra anledningen är att Lukasjenko använder dödsstraffet för att kunna köpslå mot omvärldens sanktioner, de dödsdömda blir till brickor i hans spel.

En av de största tragedierna i president Lukasjenkos liv, om man ska tro honom själv, var när han inte kunde benåda två dödsdömda unga män, Uladzslau Kavalyou och Dzmitrij Kanavalau. Männen dömdes till döden i november förra året efter att högsta domstolen fastslagit deras inblandning i det bombattentat som dödade 15 och skadade över 300 personer i april 2011, i Minsks tunnelbana. Domslutet lämnade ingen möjlighet till överklagan och rättsprocessen har kritiserats för ha innehållit framtvingade erkännanden och inte levt upp till internationella krav för en rättvis rättegång. De båda avrättades antagligen i mars 2012. Domen fick stor uppmärksamhet i vitryska medier och enligt Viasna så har det påverkat opinionen:

  • I och med rättegången fick dödsstraffet ett ansikte utåt och väldigt många människor var tveksamma till om det verkligen var rätt män som dömdes för brottet, sade Valiantsin Stefanovitj, som är jurist för Viasna.

Regimen å sin sida spelar ofta på folkets känslor i sin propaganda. I den hårt kontrollerade statliga televisionen visas ofta gråtande mödrar vars barn utsatts för grova våldsbrott. Ett av Lukasjenkos huvudsakliga argument är en folkomröstning 1996 där hela 82 procent röstade till stöd dödsstraffet. En omröstning som ifrågasatts då frågan om dödsstraffet ingick i ett större paket konstitutionella reformer som lades fram för omröstning vid samma tillfälle.

Aktivisterna från Viasna ser dock just på framtiden och tycker sig kunna skönja en skiftande opinion i frågan. Men huruvida det blir under Lukasjenkos tid som statschef som ett avskaffande kommer att ske är inte lika säkert:

  • Jag tror att Lukasjenko kommer avskaffa dödsstraffet men det kommer inte ske fören han är på väg att tappa makten och vill rädda sitt eget skinn. Människor har känslor och agerar ut efter dem men en stat får aldrig bygga sina beslut på känslor, avslutade Andrej Paluda.

Politiska fångar i Vitryssland – Vilka är de? Hur behandlas de?

Onsdagen den 25 april, samlades återigen igen engagerade människor för att diskutera Vitryssland och de cirka 15 personer som idag sitter fängslade enbart för sitt politiska engagemang. Arrangörer var Östgruppen och Civil Rights Defenders.

I december 2010 hölls presidentvalet som kom att förändra Vitryssland. På kvällen den 19 december 2010 utropade Alexander Lukasjenko sig själv till segrare med 80 procent av rösterna. I protest mot påstått valfusk samlades över 20 000 fredliga demonstranter på gatorna i Minsk. Demonstrationerna slogs ned med brutalt våld och många aktivister greps. Bland dessa fanns oppositionens presidentkandidater, journalister och människorättsförsvarare. En av fängslades journalisterna var Natalja Radzina, redaktör på en av få oberoende tidningar som inte kontrolleras av regimen.

  • Den 19 december 2010 var den dagen då diktatur blev totalitarism. Tidigare hade jag bara skrivit om politiska fångar och plötsligt var jag en själv, sade Natalja Radzina.

Valiantsin Stefanovitj och Natalja Radzina.

Det som var en spontan, folklig, reaktion på ett illegitimt val sågs av regimen som ett våldsarrangemang av oppositionen och tillsammans med tio andra anklagades Natalja Radzina för att ha ligga bakom protesterna. Det är ingen hemlighet att den vitryska regimen behandlar sina politiska fångar på ett inhumant sätt. Det förekommer att människor gips på falska grunder, torteras och förnekas träffa både försvarare och anhöriga. Framtvingade erkännanden och benådningsansökningar är också vanligt förekommande. Natalja Radzinas upplevelser från sin tid i fängelset bekräftar detta:

  • Det fanns ingen toalett i cellen och vi fick bara gå på toa några få gånger per dygn och då tillsammans med minst fyra manliga fängelsevakter. Det slutade med att jag inte drack något vatten för att slippa gå på toaletten.

Hon beskriver också hur hon hade ”tur i oturen” och syftar på att hon är kvinna:

  • De gick hårdare åt männen. Jag kunde höra hur de utsattes för elchocker och slogs med batongslag.

Efter en och en halv månad i säkerhetstjänsten KGB:s förvar släpptes hon och valde då att lämna landet:

  • Jag var tvungen att fly mitt hemland. Ett land som är på väg att bli ett enda stort koncentrationsläger.

Aktivister från Viasna har genom åren varit måltavla för regimens spontana gripanden och tortyr. Officiellt upplöstes Viasna 2003 och förbjöds av regimen men verkar sedan 2005 utan tillstånd, vilket är straffbart enligt nationell lag. Organisationens ordförande Ales Bialiatski **greps i samband med demonstrationerna 2010 och efter att åklagarsidan byggt sitt fall på falska uppgifter om skattebrott så dömdes han till fyra och ett halvt års fängelse.

Ales Bialiatski. Foto: Aisha Jung

  • Ales är skyldig staten ett stort skadestånd. Beloppet höjs med jämna mellanrum vilket försvårar möjligheten för oss att få honom frigiven, berättade Valiantsin Stefanovitj.

En annan välkänd politisk fånge är är presidentkandidaten och samvetsfången Andrej Sannikau som också greps i samband med demonstrationen 2010. Den 14 april i år släpptes han, tillsammans med samvetsfången Zmitser Bandarenko, efter att ha skrivit under en nådeansökan till president Lukasjenko. Andrej Sannikau flyttades i omgångar runt mellan olika anstalter. Han förvägrades också periodvis att träffa sin advokat eller familj. Efter att hans hälsotillstånd blivit allt värre och efter att KGB hotat att ta livet av hans fyraåriga son så skrev han till slut under nådeansökan och frigavs.

Andrej Sannikau, längst till höger, tillsammans med andra oppositionella strax innan han greps den 19 december 2010. Foto: Demotix / Alexander Mazurkevich.

Framtiden för den forne presidentkandidaten kommer de närmsta åtta åren att bli ytterligare en prövning. Till följd av att en nådeansökan lämnades in så kommer Andrej Sannikau i princip att betraktas som en villkorligt frigiven brottsling. Vilket innebär att han kommer hårdbevakas av KGB , inte får ställa upp i de två kommande presidentvalen eller resa ut ur landet.

I och med frigivandet har Lukasjenko tjänat diplomatiska poäng och deltagarna på seminariet var överens om att regimen använder politiska fångarna som ett förhandlingsvapen med EU. Östgruppens ordförande Martin Uggla anser att de politiska fångarna bidrar till att Lukasjenko alltid ligger ett steg före EU:

  • Lukasjenko tar tre steg framåt och EU tvingar honom tillbaka ett eller två. Han tvingar EU att fokusera på politiska fångar vilket leder till att valfusk och demokratiutvecklingen glöms bort.

Östgruppens ordförande Martin Uggla.

Lena Tonkatjova som är jurist på den vitryska organisationen NOPI (centrum för rättslig omvandling) ställde sig frågan:

  • Varför tror EU att det är ett framsteg för demokratin när politiska fångar släpps fria i Belarus? Att Lukasjenko benådar fångar är absolut inget tecken på en förändring i det politiska systemet.

EU:s tillkortakommande i förhandlingarna med den vitryska regimen var ett ämne som under Belarusdagarnas inledande seminarier var svår att undvika och som diskuterades närmare under den sista dagen.

Vad kan EU göra för demokratin i Vitryssland?

Sista dagen på Belarusdagarna inleddes med ett seminarium om EU och dess relationer till Vitryssland. Ett ämne som på flera gånger dykt upp under Östgruppens arrangemang. Jesper Roine från handelshögskolan, Olga Zacharova och Jurij Dzjibadze från Internationella kommittén för kontroll av människorättssituationen i Belarus (IKK) samt statsvetaren Jury Tjavusau deltog. EU-ministern Birgitta Ohlsson höll ett inledande tal.

  • Det är viktigt att EU fortsätter med tuffa sanktioner men också ger stöd till demokratikämpar. Det är svårt att förutse vad som kommer hända härnäst. Lukasjenko säger att han kommer ge tusentals fångar amnesti i samband med självständighetsdagen i sommar Jag tror det när jag ser det, sade Birgitta Ohlsson.

EU-ministern Birgitta Ohlsson höll ett inledande tal innan hon sprang iväg på regeringssammanträde.

EU:s taktik har varit ”less for less, more for more”. Piska och morot med andra ord.Relationerna ansträngdes ytterligare efter valet 2010 och EU har fryst tillgångar och infört reseförbud för delar av landets elit. Sanktionerna gäller i dagsläget 223 personer och 39 företag. I slutet på mars 2012 diskuterades ett utökat reseförbud, Lukasjenko svarade då med att kalla hem ambassadörer från EU-länderna. EU replikerade och kallade i sin tur hem ambassadörer. Det är en ständig katt och råtta lek och av deltagarna på Östdagarna att döma så ligger Lukasjenko alltid steget före.

  • I dagsläget påverkar inte FN och EU Lukasjenko. Verbala påtryckningar, vilka skett ända sedan 1994, har inte gett resultat. Att frysa tillgångar och införa reseförbud har inte heller givit någon önskad effekt. Det enda positiva resultaten är frigivningar av politiska fångar. EU måste också bygga ut sina relationer med det belarusiska folket och inte bara med Lukasjenko. Ett sådant sätt kan vara att dela ut gratis schengenvisum, menar Jurij Dzjibadze.

Den hårda kontrollen av ekonomi är en av anledningarna till att regimen lyckas behålla greppet om makten. Idag är den vitryska ekonomin stabiliserad efter ett par dalande år. När den internationella finanskrisen slog till 2007 så valde Ryssland att chockhöja priset på, den tidigare kraftigt subventionerade, gasen och oljan. För att rädda landets ekonomi devalverade Lukasjenko den vitryska rubeln, lånade stora summor pengar och sålde ut statliga företag till Ryssland.

Jesper Roine, docent vid Handelhögskolan i Stockholm.

  • Om man skaffar sig en bild av landets ekonomi så blir det lättare att förstå varför regimen sitter kvar. Ekonomin är nyckeln till makten, berättade Jesper Roine, docent i nationalekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm.

Den vitryska ekonomin bygger på en klar modell. Gas och olja köps av Ryssland till ett kraftigt subventionerat pris, raffineras och exporteras sedan vidare till Europa. Från Europa importeras bilar, teknik och jordbruksprodukter som i sin tur går på export till Ryssland. Regimen lyckas utnyttja sitt geografiska läge och förvandla de ryska subventionerna till reella pengar och dessutom stilla sitt egna energibehov.

Olga Zacharova menar att det är EU som har makten att sätta ett hårdare ekonomiskt tryck på Vitryssland:

  • Efter att relationerna mellan Ukraina och Belarus försämrades så är Europa i stort sett den enda marknaden för export av vitrysk gas och olja. EU måste påverka det europeiska näringslivet att lämna Belarus, berättade Olga Zacharova.

Jurij Dzjibadze och Olga Zacharova.

Jurij Dzjibadze avslutande ord på Belarusdagarna var ganska talande för vad de vitryska demokratiaktivisterna anser att EU behöver göra, förutom att förhandla till frigivningar av politiska fångar:

  • Sanktionerna måste bygga på mänskliga rättigheter och inte bara mänskliga rättigheter för politiska fångar utan för samhället i stort. EU måste sluta dansa efter Lukasjenkos pipa. För just nu är det han som skriver manuset i den här såpan.

Text och Foto: Jacob Bomgren

Läs mer:

Amnesty

Amnesty kräver stopp för avrättningar (10 september 2011)

Vitryssland: Kropparna efter avrättade fångar måste överlämnas till anhöriga (20 mars 2012)

Domen mot Ales Bialiatski (24 november 2011)

Fängslad presidentkandidat förvägras kontakt med sin advokat (18 november 2011)

Andrej Sannikaus fru är orolig för sin makes hälsa (31 januari 2012)

Andrej Sannikau frigiven (17 april 2012)

Amnesty Press

Vitrysk opposition vägrar ge upp hoppet om förändring (6 februari 2012)

Åt vilket håll går Vitryssland? Tema Belarus på Bokmässan (24 september 2011)

Medietung protest mot vitrysk repression (11 januari 2011)

"Sofistikerat förtryck i Belarus" (3 november 2010)

En belarusisk varg kan aldrig bli vegetarian (11 december 2009)

Valspecial: Vitryssland 2006

MR-rörelsen samlas i ett hus i skogen (3 april 2004)

reportage | 2012-05-02