Världen vid ett vägskäl?

reportage | 2004-12-09

Salen i ABF-huset i Stockholm var fylld till bredden och de tre talarna, Thomas Hammarberg, generalsekreterare för Palmecenret, Cecilia Uddén, journalist och redaktör för programmet Konflikt i P1 samt Anders Mellbourn, chef för Utrikespolitiska Institutet, fick stå upp för att höras ordentligt.

Thomas Hammarberg inledde genom att referera till ett tal av FNs generalsekreterare Kofi Annan i generalförsamlingen förra året, då han sa att "världen har kommit till ett vägskäl". Annan åsyftade då särskilt effekterna av kriget mot terrorismen, interventionen av Irak och situationen i Afghanistan.

  • Vägskälet handlar om den kris som FN befinner sig i nu och även delar av folkrätten. Det handlar om rätten till självförsvar, humanitära interventioner och om vem som ska fatta besluten, sa Hammarberg.

Vid seminarietillfället var det endast timmar bort tills den expertpanel, tillsatt av Annan för göra en översyn av FN, skulle presentera sina förslag på reformer av FN-systemet.

  • Stater har både ansvar och skyldighet att skydda sina medborgares mänskliga rättigheter. När detta inte sker aktualiseras frågan om någon form av ingripande.
    Expertpanelen ska rekommendera kriterier för situationer då man kan tänka sig internationella ingripanden mot den regeringens vilja. Men framför allt hur ett beslut ska fattas om ingripande, förtydligade Hammarberg.

Han menade att om delar i det nya förslaget, som läckt ut på förhand, skulle tillämpas på Irakkriget, hade den interventionen inte varit legitim.

Amerikanska soldater i Bagdad.

  • Expertpanelen har en relativt strikt tolkning av hur beslut om intervention ska fattas. Det ska vara en internationell bredd och säkerhetsrådet ska stå bakom.
    Hammarberg hoppades att förslaget till FN-reformer skulle leda till en förnyad diskussion om anfallet både av Irak och Kosovo.

Vad gäller Mellanöstern konstaterade Hammarberg att en lösning av konflikten mellan Israel och Palestina är en nyckelfråga för att nå framgångar i andra situationer, exempelvis Irak. Läget är annorlunda efter Arafats död men Hammarberg uttryckte oro över att valet i januari kommer att bli svårt att genomföra.

  • Ett krafttag i Mellanöstern är ett måste för att gå vidare från det vägskäl vi befinner oss i.

Cecilia Uddén inledde med en reflektion över det amerikanska presidentvalet. Uddén motsatte sig den spridda uppfattningen att Bush vann på grund av moralfrågorna.

  • Valet handlade om kriget mot terrorismen. Om rädsla för nya attacker och att man såg George Bush som den som för kriget, sa Uddén.

Hon menade att Bush skulle kunna driva en mer realistisk utrikespolitik, där man exempelvis försökte lösa konflikten i Mellanöstern före Irak och inte tvärtom. Eller att USA minskade stödet till Israel, vilket USA skulle tjäna på. Istället driver USA en moralkonservativ utrikespolitik, som handlar om idealism, om att inte ge efter för hot och påtryckningar.

  • Detta kommer att styra Bush fyra år framåt. Han skulle kunna vara mycket friare och mycket tuffare i sitt agerande, tvinga Israel till en kompromiss, vara lite mer "sin fars son". Men Bush kommer inte att föra den sortens utrikespolitik utan fortsätta med det moralkonservativa agerandet. Vilket kommer att leda till ökade spänningar i världen, sa Uddén.

Kulhål i skoltavla, Jenin.

Vilket i sig inte behöver vara något negativt, enligt de amerikanska analytiker Cecilia Uddén fört samtal med.

  • De menar att det är positivt att polariseringen ökar, ett ”terrorism-islamism och civilisationernas krig”, vilket är bra att vi för och försvarar oss emot.

  • Den som kan anses vara en skjutglad cowboy som använder vilda västern-språk mot araber, föredrar de jämfört med Europa, den "anemiska EU-nucken". Ett EU som bara kompromissar bort den stora faran: terrorismen, den fascistoida islamismen.

Efter avslöjandena från Abu Graib-fängelset i Irak, har de värsta mardrömmarna om USAs imperiala projekt i Mellanöstern besannats, sa Cecilia Uddén.

  • Att associeras med USA är som att få en dödskyss i arabvärlden. Blotta misstanken om amerikanskt stöd gör att de tappar hela sin trovärdighet. Vilket är mycket beklagligt och hindrar reformer och demokratisering av de länder i arabvärlden som strävar ditåt.

Anders Mellbourn ansåg inte det amerikanska presidentvalet vara något vägval. Att sittande presidenter återväljs är snarare regel än undantag.

  • Det som är historiskt intressant är i så fall att Bush återvaldes med sådan knapp majoritet. Presidenter brukar antingen förlora stort eller vinna stort. Detta visar på hur svag Bush politik är på vissa håll.

Däremot ansåg Mellbourn att EUs utvidgning inneburit ett vägval.
- Det är en historisk utvidgning som inte fått så mycket uppmärksamhet i bemärkelsen vad det för med sig politiskt och ekonomiskt och vad gäller gamla konfliktlinjer.

I en värld med en supermakt, USA, är det Kina som långsiktigt kommer att ha en växande betydelse, menade Mellbourn.

  • Kina uppvisar fantastiska ekonomiska tillväxttal, landet kommer att få en stor ekonomisk betydelse för all världens låglöneproduktion och de har en arbetskraft med låga krav. De lyckas alltså inom landet hantera det som Europa gradvis flyttat ut.

Det finns en ansvarsroll i att vara en supermakt och vad gäller Kina i en sådan roll var Mellborn pessimistisk.
- Kina har i FN agerat väldigt snävt, efter egna intressen. Så det blir intressant att se hur Kina utnyttjar sin växande makt. Kommer landet att ta ansvar eller inte?

Arafats död är en viktig händelse när man talar om vägval, ansåg Anders Mellbourn. Attentaten efter Arafats död har hittills varit få och kanske skymtar en ny sorts öppning. Men som en viktigare illustration av ett vägskäl framhöll Mellbourn händelseutvecklingen i Ukraina. Främst för att den illustrerar en gräns mellan det gamla ryska och det nya västerländska.

  • Hur kommer vi att hantera denna gräns? Den ryska attityden är att hålla närområdena under kontroll, främst genom att underblåsa kris, konflikt och fattigdom. EUs och den amerikanska linjen är däremot att det bästa för grannsämjan är att främja demokrati och tillväxt. Frågan blir hur Putins administration och EUs kan mötas?

Mellbourn fick medhåll av Thomas Hammarberg om betydelsen av Ukraina och de kedjeverkningar som blir följden. Hammarberg lyfte fram OSSE, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, som attackerats från ryskt håll för att lägga sig i ett lands interna angelägenheter när de rapporterade om systematiskt valfusk.

  • Detta att de internationella institutionerna försvagas blir en frisedel för kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Den internationella atmosfären att ta upp systematiska kränkningar har reducerats och det har spridit sig en annan atmosfär, sa Hammarberg.

Amnestydemonstration mot Irakkriget i London.

De länder som offentligt kritiserar USA för hanteringen av fångarna på Guantánamo på Kuba, riskerar att deras respektive lands fångar hålls längre, sa Hammberg. Och i dagsläget har ett 40-tal länder skrivit på bilaterala avtal om att inte utlämna amerikanska medborgare som befinner sig på deras territorium till den internationella brottsmålsdomstolen, ICC. Länder som vägrar skriva på nekas bland annat amerikanskt bistånd.

  • Detta är utpressningsattityder och ett fullkomligt unikt agerande från amerikansk sida. Tidigare diskuterades liknade frågor, men inte längre. Därför krävs en mer bestämd hållning från EU gentemot den amerikanska administrationen.

På en fråga från åhörarna om demokratisering av arabvärlden, lyfte Cecilia Uddén fram EU som en stark aktör och såg positivt på den utvecklingen.

  • Många av arabländernas politiska oppositionsgrupper är trovärdiga och de är beredda att bli politiska partier och ta avstånd från våld och terror. Då gäller det att tala med dessa grupper, se dem som en potential – inte som al Quaida.

På slutfrågan om eventuella konsekvenser av bytet av USAs utrikesminister från Colin Powell till Condoleezza Rice, var panelen enig om att det inte kommer att innebära någon dramatisk förändring.

  • Fördelen är väl att Europa nu kommer att veta vem som talar för presidenten. Även om Powell ju var Europas älskling, som sågs som den ende vettiga på en skuta full av galningar, avslutade Cecilia Uddén.

Text: Helena Norman

reportage | 2004-12-09