Nigeriansk miljökämpe får Right livelihood-pris

reportage | 2010-12-08

Nnimmo Bassey tilldelas årets Right livelihood-pris för att ha ”...avslöjat oljeproduktionens fasansfulla konsekvenser för miljö och människor...i Nigeria och globalt”. Precis som aktivisten Ken Saro-Wiwa, som tilldelades samma pris 1994 men avrättades året efter, började Nnimmo Basseys engagemang på grund av den fruktansvärda situationen för människorna i Nigerdeltat. Amnesty Press träffar arkitekten och poeten som blivit en av världens främsta miljökämpar. __

Efter besvikelserna efter förra klimattoppmötet i Köpenhamn anordnade Bolivia världens första Peoples' World Referendum on Climate Change. Det globala mötet om klimatförändringarna hölls i Cochabamba och lockade ungefär 17 000 deltagare. Ett av syftena med mötet var att komma överens om en allmän förklaring om Moder jords rättigheter. Nnimmo Bassey var en av dem som deltog och han berättar att under mötet planerades också för inrättandet av en internationell miljöbrottsdomstol. Foto: Emilie Holmstrand

För bara några veckor sedan, den 29 november 2010, gjorde en koalition av miljöaktivister, med bland andra Nnimmo Bassey och den indiska forskaren Vandana Shiva, verklighet av att testa ansvarsskyldigheten för företag. Gruppen stämde det transnationella oljeföretaget BP (British Petroleum PLM) i Ecuadors konstitutionella domstol för att ha kränkt moders jords rättigheter i och med oljekatastrofen i Mexikanska golfen tidigare i år. Ecuadors grundlag erkänner jordens universiella rättigheter internationellt och denna stämningen är ett test för att se hur långt principen räcker.

En fiskare med sin kanot i Nigerdeltat i Nigeria den 28 januari 2008. Oljeföroreningar har skadat livsviktiga källor för människors försörjning och drivit områdets medborgare djupare i fattigdom.
Foto: Kadir van Lohuizen/NOOR

Som ordförande för internationella Jordens vänner (MJV, Friends of the earth) och den nationella avdelningen i samma nätverk – Enviromental rights action Nigeria (ERA) arbetar Nnimmo Bassey för miljön men hans engagemang började i kampen för mänskliga rättigheter.
- I grunden är jag en person som är väldigt emot förtryck. Jag är emot destruktiva aktioner mot miljön och jag kämpar för människors rättigheter. Miljörättigheter är helt klart mänskliga rättigheter. De mänskliga rättigheterna är det utrymme människor har att leva sina liv i. När miljön förstörs minskar det utrymmet. Det finns en stark länk mellan dem som inte kan brytas, förklarar han.

Nnimmo Bassey har inte ens varit i Sverige i 12 timmar när Amnesty Press träffar honom på ABF-huset i Stockholm söndagen den 5 november. Han kommer precis från FN:s klimatmöte i Cancún, Mexiko, och om två dagar kommer han att åka tillbaka dit. Men just nu är han i Sverige för att ta emot Right livelihood-priset, eller som det också har kommit att kallas ”det alternativa nobelpriset”.
- Utmärkelsen är ett erkännande av vårt arbete. Detta är en uppmuntran för mig, organisationen, egentligen hela miljörörelsen och inte minst människorna i samhället som jag representerar.

Det är inte första gången en nigeriansk aktivist tilldelas denna utmärkelse. År 1994 tilldelades det Ken Saro-Wiwa som året därefter avrättades, tillsammans med åtta andra aktivister, av den nigeranska staten efter ett politiskt motiverat åtal och en orättvis rättegång. Ken Saro-Wiwa var en av ledarna för organisationen Movement for the Survival of the Ogoni People (MOSOP) som kämpade för Ogonifolkets rättigheter och mot den omfattande miljöförstöringen i Nigerdeltat.
- Ken Saro-Wiwa var en personlig vän till mig, berättar Nnimmo Bassey.

Nnimmo Bassey och Ken Saro-Wiwa delade även passionen för skrivandet. Båda hade poster inom organisationen Association Nigerian Authors.
- Poesi kan i sin kondenserade form säga mer än ett tal.
Foto: Nancy de Winter/ ai Netherlands

I talet på prisceremonin i Sveriges riksdag den 6 november säger Nnimmo Bassey att han står ”på axlarna av tidigare striders hjältar”. Han hyllar Ken Saro-Wiwas, och de övrigas, mod genom att läsa en strof ur Nigerias nationalsång: Våra hjältars tidigare vedermödor ska aldrig ha varit förgäves.
Han säger sedan med eftertryck:
- Deras vedermödor ska verkligen inte ha varit förgäves.

Lekande barn invid oljeläckaget som uppges ha inträffat i Ikarama, Bayelsa State, i mars 2008. Oljebolaget Shell hävdar att läckaget har städats upp. Foto: Kadir van Lohuizen/NOOR

När Nnimmo Bassey berättar om situationen i Nigerdeltat målas en fruktansvärd bild upp av vad jakten på olja kan innebära. Han är övertygad om att oljeföretagens verkningar är anledningen till att genomsnittsåldern där är sju år mindre än för övriga nigerianer, 41 respektive 48 år.
- Det sker åtminstone ett läckage av olja varje dag. Fler än 20 miljoner människor bor där. De lever av naturresurserna i Nigerdeltat.
Beräkningar visar att sedan oljeföretagen började sin verksamhet i området 1952 har oljeläckage i samma omfattning som den uppmärksammade Exxon Valdez-katastrofen utanför Alaskas kust 24 mars 1989 (över 40 000 kubikmeter råolja läckte ut ur fartyget) inträffat i Nigerdeltat varje år. De människor som bor i området tvingas därmed äta förorenad mat och dricka förorenat vatten.

Nnimmo Bassey är utbildad arkitekt men började engagera sig för mänskliga rättigheter för Ogonifolket i Nigerdeltat. Han berättar om hur han bevittnade att deras förfrågningar om diskussion kring situationen i omårdet blev besvarade med militärt våld från den nigeranska regeringen.

Något som upprör Nnimmo Bassey är hur befolkningen nu, över femton år senare, fortfarande förtrycks. I och med avrättningen av Ken Saro-Wiwa och åtta andra ledare för MOSOP, den 11 november 1995, blev katastrofen i Nigerdeltat internationellt uppmärksammat vilket ledde till flera sanktioner gentemot Nigeria. Oljebolaget Shell drogs också inför rätta i USA genom Alien Tort Claims Act (ATCA) som gör att amerikanska företag som begått människorättskränkningar utanför landets gränser ändå kan ställas till svars i amerikansk domstol. De 13 år av processande som åtalet ledde till resulterade i ett skadestånd på 15,5 miljoner amerikanska dollar till de kärande men Shell erkände inget ansvar. I dag, över ett år efter förlikningen, är Shell fortfarande en huvudaktör i Nigerdeltat som dessutom hävdar att 98 procent av föroreningarna är orsakade av lokalbefolkningen.
- Priset är ett erkännande av vårt arbete som bekräftar vår kampanj. Det får inte sluta på gräsrotsnivå, vi måste sprida det på nationell och internationell nivå. Det är enkelt att förtrycka lokalbefolkningen.

Text: Emilie Holmstrand

Läs mer om förlikningen - Amnesty Press 9 juni 2009

Läs mer om företags ansvarsskyldighet i Amnestys kampanj Fattigdom – en rättvisefråga.

_Nnimmo Basseys upprepade slagord ”Lämna oljan i marken och kolet i hålet”. [Leave the oil in the soil and the coal in the hole]. Liksom många av männskorättsförsvarare har han själv tvingats att gå under jorden, blivit gripen och satt i häkte, men som Jakob von Uexkull beskriver Nnimmo Bassey: han går inte att stoppa. Foto: Eva Wikdah_l

Right Livelihood Award firar 30 år

Sedan Right livelihood-priset instiftades år 1980 har det delats ut till 141 personer från 59 länder. Utmärkelsen ges av Right livelihood award-stiftelsen, under en ceremoni i Sveriges riksdag, till någon som kommit med praktiska och exemplariska svar på de mest brådskande utmaningarna mänskligheten står inför. Priset ges vanligtvis till fyra personer, eller organisationer, och det ekonomiska bidraget som följer med delas mellan dem. Pengarna ska användas för fortsatt arbete.

Priset har kommit att kallas ”det alternativa nobelpriset”. I sitt välkomstanförande säger Jakob von Uexkull, grundaren av Right livelihood award, att han för några år sedan istället för att prata om det som ”alternativt” sade att det skulle vara det nya ”mainstream” men att han nu har insett att han underskattade den envisa kortsyntheten.
- Det är lätt att misströsta. Men dessa utmärkelser har de senaste 30 åren visat att det finns andra vägar, andra modeller för utveckling som inte kostar jorden något. Vi har många tidiga varningssystem. Detta pris erbjuder tidiga lösningar. Jag erkänner att jag hade hoppats och förväntat mig att vi skulle ha haft mer inverkan.

Utöver Nnimmo Bassey tilldelades följande två personer och en organisation 2010-års Right livelihood-pris:

Från vänster: Nnimmo Bassey, biskop Erwin Kräutler, doktor Ruchama Marton, Narendra Bahadur (SAPROS), Jakob von Uexkull och __doktor Jyoti Bhattarai (SAPROS).

Doktor Ruchama Marton
Physicians for Human Rights-Israel, PHR Israel (ungefär: Läkare för Mänskliga Rättigheter-Israel) __

Motivering: ”...för deras outtröttliga anda i vilken de arbetar för rätten till hälsa för alla människor i Israel och Palestina”.

Doktor Ruchama Marton. Foto: Eva Wikdahl

Ruchama Marton berättar i sitt tacktal hur hon en månad efter den första intifadan, det palestinska upproret mot Israel, i januari år 1988 tillsammans med en grupp läkare besökte Al-Shifa sjukhuset i Gaza. Hon beskriver det som en chockartad upplevelse att se de sårades skador som var följden av den israeliska reaktionen på upproret. Trots att sjukhuset stod under den israeliska statens omsorg var nivån på den medicinska utrustningen inte den hon var van att se i Israel. ”Varför” frågade gruppen sig själva ”var inte standarden densamma som deras egen?”.

Ruchama Marton berättar om PHR Israel som hon startade för över två decennier sedan:
- Från att ha varit en banbrytande organisation som introducerade mänskliga rättigheter till israelserna, har vi utvecklats till en ledande organisation för de mänskliga rättigheterna.
Hon fortsätter:
- Grundad av en kvinna och ledd av en kvinna, etablerade vi också en modell för feministiskt grästrotsledarskap i det civila samhället.

Situationen Israel-Palestina beskriver Ruchama Marton som att ”vi lever i ett samhälle som väljer att leva ett liv i illusion: i tron att israelerna är de enda offren, att den långa ockupationen är nödvändig av säkerhetsskäl och att vi är en sann demokrati utan rasism eller främslingshat”.
- Diskursen om mänskliga rättigheter är vardag i Israel i dag, vilket är bra. Men respekten för dem är de inte, säger Ruchama Marton.

Genom att erbjuda direkt medicinsk vård till individer i både fasta och mobila kliniker eller försöka kämpa för personer som fått sina mänskliga rättigheter kränkta bedriver PHR Israel sin verksamhet. Enligt Ruchama Marton spelade organisationen också en viktig roll i den israeliska högsta domstolens beslut mot tortyr.
- Hälsa används av regimen som ett verktyg för att kontrollera medborgarna, irreguljära migranter och palestinier under ockupation. Det är genom rätten till hälsa som vi bäst kan bestrida sådan kontroll och förtryck, säger Ruchama Marton.

Biskop Erwin Kräutler

Motivering: ”...för en livstid av arbete för ursprungsfolks mänskliga och miljömässiga rättigheter och för hans outtröttliga bidrag för att rädda Amazonas skogar från förstörelse”.

Jakob von Uexkull och biskop Erwin Kräutler. Foto: Eva Wikdahl __

Sedan 1965, då biskop Erwin Kräutler kom till Amazonas för första gången, har han kämpat för ursprungsfolkens och miljöns rättigheter där.
- Tillsammans försvarar vi deras värdighet, mänskliga rättigheter och vår miljö, vårt gemensamma hem moder jord, säger han i sitt tacktal på prisceremonin.
De människor som lever längs floden Xingu i Brasilien utsätts för alla möjliga övergrepp på deras mänskliga rättigheter, inklusive mord. Även de som, likt Erwin Kräutler, kommer utifrån för att delta i kampen riskerar sina liv.

Erwin Kräutler beskriver att Amazonas problem i grund och botten handlar om ägande av och rätten till att bruka marken. Han menar att majoriteten av alla de andra problemen i området grundar sig i denna problematik.
- Våldet på landsbygden hänger samman med koncentrationen av ägarskapet av marken och den mest skamfulla straffriheten vid vilken brottslingarna är hedrade med. De dödar och ingenting händer. Om de grips blir de frigivna dagen efter. Om de blir dömda så kan de gå som fria män på gatan dagen därpå, säger Erwin Kräutler.

Ett annat problem är trafficking, människohandel. Unga människor luras med löften om ett bättre liv men fastnar i ett internationellt prostitutionsnätverk. Barnprostitutionen i Amazonas organiseras ofta av eliten i samhället: politiker och affärsmän.
- Korruption är deras språk.

Erwin Kräutler talar också om arbetet han varit del av i att försöka ge ursprungsfolken rätt att skriva deras egen historia. Han tar även upp Amazonas ekologiska värden vars ”biologiska mångfald är exceptionell”. I slutet av sitt tal säger han att han är hedrad över priset särskilt i denna stund då nya utvecklingsprojekt hotar Amazonas:
- Dessa anti-ekologiska projekt av företagsamhet kommer att ha en stor och destruktiv inverkan på alla som sitter här i Stockholm ikväll, på alla människor som lever på denna jord.

Shrikrishna Upadhyay/ SAPROS

Motivering: ”...för att i många år ha visat samhällens styrka genom mobilisation för att möte de flertaliga orsakerna till fattigdom även när hot om politiskt våld och instabilitet föreligger”.

Narendra Bahadur och Shrikrishna Upadhyays dotter doktor Jyoti Bhattarai. Foto: Eva Wikdahl

  • Detta är egentligen erkännandet av de fattiga nepaleserna som genom vishet och kreativitet visar att det går att lyfta sig ur fattigdomen, säger Narendra Bahadur.
    Shrikrishna Upadhyay kunde själv inte ta emot priset på grund av familjeskäl men Narendra Bahadur läste upp hans tal. Även Shrikrishna Upadhyays dotter doktor Jyoti Bhattarai var på plats och tog emot priset.

Efter att i många år ha arbetat med initiativ för att lyfta fattiga ur deras situation startade Shrikrishna Upadhyay år 1991 SAPROS, Support avtivities for poor producers of Nepal. Organisationen arbetar med de fattigaste av de fattigaste. Enligt Oxford Universitys fattigdomsindex (Multidimensional Poverty Index, MPI) är nästan två tredjedelar av den nepalesiska befolkning klassade som fattiga. Nepal är därmed det land som har högst fattigdom bland länderna i Sydasien.

SAPROS bygger på hjälp till självhjälp. Narendra Bahadur beskriver hur grundarna hade tröttnat på att biståndsländer plötsligt bytte prioriteringar och att ”ansträngningar genom regeringens byråkratiska strukturer gav några positiva resultat, men inte tillräckligt”. Jobbet måste göras på gräsrotsnivå med att inte bara ge externt finansiellt stöd, eftersom då kan behovet av det stödet bli grunden som verksamheten vilar på, utan också hjälp med tekniska hjälpmedel, med att få tillgång till marknader och ”framför allt, kapacitetsbyggande för att ta hand om de lokala resurserna”.

Organisationen bygger upp självständiga föreningar bland de fattiga så att de inte ska behöva utnyttjas i ojämlika maktrelationer. Denna frigörelse skapade stort motstånd bland hyresvärdar, lånehajar, köpmän och även lokala politiker, enligt Narendra Bahadur.
- När de småskaliga producenterna blev mer självständiga, kom konflikten upp till ytan och en del av våra anställda blev till och med hotade. I och med att sparandet ökade blev långivarna pressade att sänka sin ränta.

Eftersom många fattiga inte var läs- och skrivkunniga använde sig SAPROS av bilder för att utbilda dem. I dag har SAPROS utvecklat ”en modell för att minska fattigdom, baserad på människor, driven av människor och resultatorienterad”.
- Vi tror på behovet att skapa allianser inifrån och utifrån för att samla stöd för de fattiga så att de blir subjekt och inte objekt för utveckling, säger Narendra Bahadur.

Text: Emilie Holmstrand

reportage | 2010-12-08