Regnbåge över Malmö: Debatter, parad och konferens om transpersoners rättigheter

reportage | 2010-10-06

Debatter varvades med fester under Regnbågsfestivalen i Malmö. Med fotoutställningen ”Tomma planer” satte Amnestys hbt-grupp fokus på heteronormativitet inom fotbollsvärlden. __Under ”3rd European Transgender Council”, som arrangerades parallellt med Regnbågsfestivalen, lyftes hatbrotten upp som den mest akuta frågan i kampen för transpersoners mänskliga rättigheter. Attacken mot några av konferensens deltagare blev en påminnelse om att mycket arbete återstår.

Svenska kyrkan stod för körsången och svart-rosa blocket för slagorden när regnbågsfestivalens parad tågade genom Malmö den 2 oktober. Allt ackompanjerades av blåsten som smattrade i banderollerna och som fick en deltagare att konstatera att ”det är tungt att kämpa för sina rättigheter”.
Runt 800 personer deltog i paraden som gick mellan Stortorget och Folkets park. Rollerderbylaget Crime City Rollers höll täten på rullskridskor och följdes av politiska partier, fackförbund och andra organisationer.
- Det är självklart att det ska finnas en regnbågsfestival i Malmö, det borde finnas i alla städer, säger Kiia Valavaara, som håller i Amnestys banderoll.
Hon är med i Amnestys hbt-grupp i Malmö, som tidigare under veckan arrangerade ett seminarium om diskrimineringen av hbt-personer inom herrfotbollen.

Kiia Valavaara och Camilla Bergvall från Amnestys hbt-grupp i Malmö har gjort fotoutställningen ”Tomma planer”, som syns i bakgrunden. Kiia Valavaara har tagit flera av bilderna i utställningen.

Seminariet kretsade kring gruppens arbete med fotoutställningen ”Tomma planer”. Bilderna hänger på väggen när besökarna tar plats i rummet på Kvarnby folkhögskola, som fungerar som arena för Regnbågsfestivalens workshops och seminarium. Utställningens titel syftar dels på frånvaron av öppna hbt-personer på fotbollsplanerna, men också på Svenska fotbollsförbundets och Riksidrottsförbundets hantering av frågor kring homosexuella, bisexuella och transpersoner (hbt).
- De har policys där det står bra saker, men man måste göra mer än skriva fina ord. Det står till exempel att tränare ska utbildas i hbt-frågor men det görs inte, säger Camilla Bergvall från Amnestys hbt-grupp i Malmö.
- De får statligt bidrag för att fungera som fostringsmiljö och då kan man också kräva att de ska ta ansvar för de här frågorna, anser hon.

Under arbetet med fotoutställningen har gruppen stött på mycket motgångar. Förhoppningen var att bilderna skulle förmedla glädje och visa på goda exempel, men så blev det inte. Inga av fotbollslagen som de kontaktade ville vara med i projektet och trots ihärdigt letande efter fotbollsspelare som kunde tänka sig att ställa upp som modeller fick de bara tag i en person som ville vara med på bilderna.
- Modeller tackade nej eller hoppade av med hänvisning till att det kunde vara dåligt för deras karriär att synas i ett sådant här sammanhang, berättar Kiia Valavaara.

Utställningen är gjord i samarbete med The Justin Campaign som har inrättat ”Football v. homophobia”, en internationell dag mot homofobi inom fotbollen, 19 februari.

Farhågorna bekräftas tyvärr av historien bakom The Justin Campaign, som hedrar minnet av fotbollsspelaren Justin Fashanu. Han hade en lysande fotbollskarriär i England under 1980-talet, men efter att han kommit ut som homosexuell fick han inget förlängt kontrakt. Han blev utfryst ur laget och utbuad från läktaren. Sedan dess har förebilderna inom fotbollen varit få.
- Vissa supporterklubbar går i Prideparaden, men det är bara fans och sällan spelare. Henke Larsson kunde också gå i paraden, säger Camilla Bergvall.
Gruppen har varit i kontakt med Idrottsmuseet som kanske kommer att visa utställningen framöver.

Text och bild: Charlie Olofsson

200 deltagare på europeisk transkonferens - Amnesty lovar satsning på Afrika

Under ”3rd European Transgender Council”, som arrangerades parallellt med Regnbågsfestivalen, lyftes hatbrotten upp som den mest akuta frågan i kampen för transpersoners mänskliga rättigheter. Attacken den 30 september mot några av konferensens deltagare blev en påminnelse om att mycket arbete återstår.

Vladimir Luxuria arbetade för transpersoners rättigheter i Italiens parlament mellan 2006 och 2008.

  • Jag vill inte bli bedömd utifrån vad jag har mellan mina ben, utan utifrån vad jag har mellan mina öron; min hjärna, och mellan mina armar; mitt hjärta.
    Med de orden inledde den italienska tv-profilen och före detta parlamentarikern Vladimir Luxuria den fyra dagar långa konferensen 3rd European Transgender Counci__l, som i år hölls i Sverige. 200 deltagare kom till Malmö för att diskutera situationen för transpersoner i Europa och resten av världen.

Konferensen hölls på Malmö högskola och bland helgens talare fanns bland andra Thomas Hammarberg, Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter. Via en videohälsning kritiserar han att transpersoner i flera av rådets medlemsländer måste genomgå skilsmässa för att få sin könsidentitet erkänd. Han påpekar också att transsexuella själva måste få bestämma vilken typ av behandling man eventuellt vill ha och riktar särskilt allvarlig kritik mot att flera europeiska länder tvingar transsexuella till sterilisering. Den kritiken återkommer även under det panelsamtal där Nicolas Beger, chef för Amnestys EU-kontor i Bryssel, deltar.
- Det är absolut skandalöst. I dag anses inga andra grupper i samhället behöva steriliseras, säger Nicolas Beger och nämner också rätten att få sin könsidentitet erkänd genom juridiska dokument som en akut fråga.

Under sitt tal berättar Nicolas Beger om det pågående arbetet med att ta fram en policy för hur Amnesty ska arbeta för att stärka transpersoners rättigheter. Arbetet kommer främst att fokusera på den afrikanska kontinenten, där det i flera länder är förbjudet att vara transperson.
Nicolas Beger, chef för Amnestys EU-kontor i Bryssel, berättade hur Amnesty ska arbeta med transpersoners rättigheter framöver.

  • Det finns fler organisationer som arbetar med frågorna på andra kontinenter, därför kommer vi att rikta in oss särskilt på Afrika, säger han och tipsar om utställningen Proudly African and Transgender, som hänger på en vikvägg utanför föreläsningssalen.

Utställningen består av porträtt av några deltagare från den första Afrikanska transkonferensen, som hölls i Kapstaden i Sydafrika 2008. Under porträtten hänger brev där deltagarna beskriver situationen i deras hemländer.
- Jag vill visa att det finns afrikanska transaktivister och berätta om situationen för transpersoner i Afrika. De sätter sina liv på spel och har bildat banbrytande grupper som får väldigt lite uppmärksamhet, säger konstnären Gabrielle Le Roux, som har ritat porträtten.

Silva Skinny Dux Eiseb och Gabrielle Le Roux. I bakgrunden syns porträttet som målades i samband med den första afrikanska transkonferensen.

Silva Skinny Dux Eiseb, från Namibia, är en av de aktivister som har sitt porträtt med i utställningen.
- Tyvärr har vi inte regeringar som stödjer oss och det är viktigt att resten av världen får höra om vår situation, säger Silva Skinny Dux Eiseb och berättar att konferensen för ett och ett halvt år sedan blev startskottet för organiseringen av en afrikansk transrörelse.

Att samla och sprida information om situationen för transpersoner över världen är också målet med Transgender Europes (TGEU) forskningsprojekt Transrespect versus transphobia worldwide(TVT). Projektet kommer att resultera i en illustrerande karta som visar vilka rättigheter transpersoner har i olika länder.
- Kartläggningar över hbt-personers rättigheter saknar ofta information om transpersoner. Det är vikigt att ta fram den här typen av information även kring transpersoners situation, säger Carsten Balzer, som ingår i den forskargrupp som arbetar med projektet.

Tillsammans med Jan Hutta presenterade Carsten Balzer (bilden) forskningsprojektet ”Transrespect versus transphobia worldwide” som ska resultera i en karta som illustrerar rättigheter för transpersoner i olika länder.

Forskargruppen kommer bland annat att kartlägga skyddet mot diskriminering, tillgång till behandling för transsexuella och möjligheterna att själv bestämma vilken behandling man vill ha. För att sätta resultaten i en kontext kommer de också att intervjua transpersoner från olika delar av världen.
- Vi tycker att det är viktigt att utvärdera resultaten i relation till lokala transrörelser. Vad som ses som framsteg i ett land kan ses som stigmatisering i ett annat, säger Carsten Balzer_._
Resultaten från studien kommer att publiceras löpande på projektets hemsida från november i år och förhoppningen är att kartläggningen ska fungera som underlag för transaktivister och organisationer som vill skapa debatt kring transpersoners rättigheter.

Projektet _Transrespect versus transphobia worldwide_har föregåtts av en kartläggning över antalet dråp och mord på transpersoner över världen. Resultatet visar över 420 rapporterade fall de senaste 2,5 åren. Det är en person varannan dag och flera av konferensens talare lyfter hatbrotten som den mest akuta frågan för transpersoners rättigheter.

Att några av konferensens deltagare under torsdagskvällen den 30 september attackerades med glåpord och äggkastning utanför en nattklubb i Malmö blev en påminnelse om behovet av fortsatt arbete mot transfobi.
Vladimir Luxuria beskriver TGEU:s konferens som ett viktigt tillfälle för aktivister att mötas och dela med sig av sina erfarenheter.
- Genom den här konferensen kan vi ge hopp till andra, som inte vågar vara aktivister, och kämpa för att alla ska få leva så som de vill.

Text och bild: Charlie Olofsson

Läs mer om forskningsprojektet _Transrespect versus transphobia worldwide_på projektets hemsida

Uttalande från RFSL och Transgender Europe efter attackerna i Malmö den 30 september

”Vi är alla apajävlar”- Robert Hårdh, generalsekreterare för Civil Rights Defenders, om händelserna i Malmö

reportage | 2010-10-06