Darfur i backspegeln

ledare | 2008-02-26

I Ricki Sterns och Anne Sundbergs film Djävulen kom till häst, som sändes i SVT i slutet av förra året, ges en skrämmande bild av Darfur för några år sedan. Brian Steidle, amerikansk marinkårssoldat, blev obeväpnad observatör åt Afrikanska unionen, AU, när de 2004 skickade en grupp till Darfur för att övervaka en vapenvila som knappt var värd det undertecknade pappret.

Brian Steidles vapen blev kameran och under stigande frustration blev han vittne till hur by efter by tömdes när sudanesiskt bombflyg och attackhelikoptrar kom från luften och den fruktade janjawid-milisen kom till häst och på kamel. Byarna brann, de civila stympades och mördades och våldtogs och Darfur förändrades snabbt. Det uppror som SLA och JEM, två väpnade oppositionsrörelser, hade inlett i februari 2003 slogs skoningslöst ner av Omar al-Bashir. Han har styrt Sudan sedan 1989, en pragmatisk politisk överlevare som kan växla från islamist till arabnationalist när det passar. Under hela hans tid vid makten i Khartoum har Sudan haft pågående interna väpnade konflikter och regeringens svar har alltid varit att slå till hårt och skoningslöst utan hänsyn till vare sig civilbefolkning eller omvärldens reaktioner.
Brian Steidle berättar i filmen upprört om hur rapporter och vittnesmål om den pågående terrorn aldrig offentliggjordes av AU. Till sist tog han sina bilder, reste till USA och kontaktade Nicholas D. Kristof på The New York Times. Den 3 mars 2005 publicerades artikeln om det amerikanska ögonvittnet och bilderna från Darfur. Under en kort tid blev det stor uppmärksamhet kring Steidles vittnesmål.

Då, år 2004–2005, kunde kanske en insats från en internationell militär styrka ha stoppat en del av dödandet. Då pågick den etniska rensning som drev bort över två miljoner människor, en tredjedel av Darfurs befolkning, från deras hem. Enligt Amnestys senaste uppskattningar har kanske 90 000 dödats sedan kriget inleddes 2003 och cirka 200 000 människor har dött i svält och sjukdomar. Amnesty har de senaste fyra åren vid ett antal tillfällen krävt att internationella soldater ska skickas till Darfur och östra Tchad för att skydda civilbefolkningen som varit utlämnad åt de stridande parternas godtycke.
Nu är en EU-styrka, där svenska soldater ingår, på väg till östra Tchad och nordöstra Centralafrikanska republiken. Den 31 juli 2007 beslöt FN:s säkerhetsråd att ge klartecken till en gemensam FN/AU-styrka, UNAMID, som med cirka 26 000 soldater och poliser ska bli FN:s största operation någonsin. De utländska styrkorna kommer till områden där striderna fortsätter. I Tchad gick rebeller, med stöd från Sudan, i början av februari till anfall mot huvudstaden N’Djamena. I Darfur kontrollerar de splittrade rebellrörelserna stora delar av området och JEM:s ledare Khalil Ibrahim, som stöds av Tchad, hotade den 10 februari med attacker om UNAMID-styrkor skickas till ett område JEM kontrollerar.

Amnesty fördömde i starka ordalag den 11 februari både regeringarna i Tchad och Sudan och rebellrörelserna i bägge länderna för att »systematiskt strunta« i civilas säkerhet.

Ulf B Andersson

ledare | 2008-02-26