Argentina väntar på abortbeslut

I Argentina har abortfrågan debatterats livligt de senaste åren. Ett förslag om att tillåta kvinnor att själva bestämma över abort var nära att röstas igenom 2018.

Krönika | 2020-10-02
Av: Ana Valdés
Även publicerad i AmnestyPress #3/2020
En av de stora demonstrationerna för abort 2018

En av de stora demonstrationerna för abort 2018 Foto: Amnistía Internacional Argentina / Demian Marchi

Min mor berättade att på 1950-talet tog välbärgade argentinskor båten över den breda floden Río de la Plata för att göra abort i Uruguays huvudstad Montevideo. Efter en åtta timmar lång resa togs de emot av väntande läkare, som hade upptäckt en lukrativ affär. I den liberala Montevideo fanns det läkare som var specialiserade på att avsluta oönskade graviditeter.

I Argentina blev abort ett brott i brottsbalken 1921. Amnesty beräknar att det sker 450 000 olagliga aborter per år i Argentina. De enda undantag som lagen tillåter är graviditet efter våldtäkt eller vid risk för kvinnans liv eller hälsa. Många kvinnor dör vid ingrepp i hemliga kliniker. Nu är det dags för en förändring.

En av de stora skillnader mellan det sekulära Uruguay och det katolska Argentina är kyrkans roll. Uruguay skapades som en stat med religionsfrihet där staten och kyrkan är helt åtskilda. I Argentina är katolicismen statsreligion och fram till 1994, när författningen ändrades, kunde ingen som inte bekände sig som katolik bli president.

Carlos Menem blev president 1989. För att kunna uppnå presidentposten var han tvungen att konvertera till katolicismen och tvingades lämna islam som han tillhört då hans föräldrar hade invandrat från Syrien.

Amnesty vid demonstrationen för fri abort i juni 2018.

Amnesty vid demonstrationen för fri abort i juni 2018. Foto: Amnistía Internacional Argentina / Demian Marchi

Under namnet ”Sí a la vida” (ja till livet) har en mäktig konstellation av kyrkliga och sociala organisationer manifesterat sin avsky mot dem som vill ha fria aborter. Kvinnor med ljusblåa huvuddukar har parafraserat demonstranter som vill ha rätt till abort och som bär gröna huvuddukar. I Argentina har ”De galna mödrarna” som demonstrerar varje torsdag framför presidentpalatset för att få besked om sina försvunna släktingar under militärdiktaturen (1976-1983), varit trendsättare genom sina vita huvudbonader.

Den förre presidenten (2015-2019) Mauricio Macri kunde inte stoppa ett lagförslag för att avkriminalisera abort. Omröstningen, i juni 2018, föregicks av stora demonstrationer för och emot aborträtten.

Den argentinske påven Franciskus lade sig i debatten och jämförde aborten med vad nazisterna gjorde för att hålla rasen ren: ”Hela idén att göra en abort efter en test som säger att barnet som ska födas har defekter eller sjukdomar, är bisarr. Vi ska acceptera barnen som Gud har skickat dem, sjuka eller friska.”

Det var den 25:e gången, sedan demokratin infördes i landet 1983, som ett lagförslag om aborten debatterades. Men det var första gången som förslaget godkändes i den parlamentets deputeradekammare. Senaten sade dock nej och förslaget föll.

Argentina var djupt splittrad i denna fråga och dagens vicepresident Cristina Kirchner, som var då senator, röstade för den fria aborten, trots att hon är troende katolik och sin vänskap med påven Franciskus. Hon förklarade sitt ställningstagande så här:

– Egentligen tycker jag inte om aborter och har aldrig gjort en, men jag har ändrat mig om detta och det är mest min dotter och mina barnbarn som har fått mig att se att det är en viktig fråga. Om 20 år kommer de att fråga; hur röstade mormor? Och jag vill svara att jag röstade rätt, för att ge kvinnorna rätt att bestämma över sin egen kropp.

Presidentparet Eva och Juan Perón 1947.

Presidentparet Eva och Juan Perón 1947. Foto: Archivo Gráfico de la Nación Argentina/Wikimedia

Inte ens peronismen är enig i abortfrågan. Rörelsens grundare, Juan Perón och hustrun Eva, var helt emot aborter och ville att befolkningen skulle öka genom invandringen och stöd till barnfamiljer. Peróns doktrin, som var påverkad av fascismen och av nationalsocialismen, såg kvinnans roll som mycket viktig.

Kvinnornas plats var i hemmet för att föda barn men också i fabrikerna. Eva Perón sade att aborten var pervers och borgerlig, ett svek mot folket.

Men idag är peronismen splittrad i många fraktioner och många kvinnor säger sig vara feminister och peronister och de demonstrerar för rätten till abort.

Nuvarande presidenten, Alberto Fernández, är också peronist och har lovat att när pandemin är över ska ett nytt lagförslag läggas in i kongressen och att den här gången kommer senaten att rösta ja.

Men Argentina befinner sig i en sträng karantän på grund av coronapandemin och kongressen har inte kunnat mötas i plenum. En del virtuella möten har ägt rum för att godkänna akuta lagar men diskussionen om aborten är för viktig och kommer att kräva långa diskussioner och debatter, precis som 2018.

Den katolska kyrkan kommer inte att ge upp sitt motstånd och många biskopar hotar ja-röstande parlamentariker med bannlysning ur kyrkans gemenskap.

Ana Valdés

agora158@gmail.com
Ana Valdés är författare, översättare och journalist. Efter att ha bott i Sverige 1978 – 2011 bor hon nu åter i Uruguay.

Fotnot: En kortare version publiceras i nummer 3/2020.

Ana Valdés.

Ana Valdés. Foto: Privat

Läs också

Argentina: Legalize Abortion. End Insurmountable Barriers (rapport från Human Rights Watch 31 augusti 2020)

Argentina: After president stands by his word to legalize abortion, now Congress must pass the bill (Amnesty International 1 mars 2020)

The cost of not approving legal abortion in Argentina (Amnesty International 3 augusti 2018)

Läs mer om Argentina från Amnesty Press

Nya åtal väntar efter Argentinas militärdiktatur (30 januari 2018)

Massdemonstrationer i Argentina förändrade lagen: Män som begår mord förlorar rätten till sina barn (21 juni 2017)

Argentina: ”Aldrig mer! Ingen frihet för människorättsbrottslingar!” – politiker vänder efter beslut i Högsta domstolen (16 maj 2017)

Vart går Argentina?(1 mars 2017 också i nummer 1/2017)

ÅRSMÖTE2016: ”Jag är ett av Argentinas försvunna barn” (17 maj 2016)

”Perón eller döden” - starkt drama om Argentinas mörkaste år (11 oktober 2013)

15 dömda till livstids fängelse för brott under ”det smutsiga kriget” under militärregimen (22 december 2010)

Marinofficer utlämnas från Spanien (2 april 2008)

På besök i helvetets korridorer (27 december 2007)

Tortyrcentralen blir museum i Argentina (nummer 1/2006)

"Försvunna" från Argentinas smutsiga krig hittade i gravar (7 maj 2003)

Mariano – ett av Argentinas försvunna barn (10 februari 2003)

Krönika | 2020-10-02
Av: Ana Valdés
Även publicerad i AmnestyPress #3/2020