20 år efter Kosovokriget: Dags att bryta tystnaden om det sexuella våldet

Under kriget i Kosovo användes våldtäkter systematiskt som en del av krigföringen. 20 år senare kämpar de som utsattes fortfarande för att bryta tystnaden och lägga skulden där den hör hemma. Vasfije Krasniqi-Goodman är den första som öppet berättar om övergreppen som hon utsattes för.

reportage | 2019-10-28
Av: Charlie Olofsson
 Vasfije Krasniqi-Goodman vittnar i april 2019 inför kongressen i USA.

Vasfije Krasniqi-Goodman vittnar i april 2019 inför kongressen i USA. Foto: Youtube

Vasfije Krasniqi-Goodman var 16 år när hon i april 1999 slets ur sin mammas armar och fördes till en serbisk by där hon våldtogs i timmar.

− De splittrade mina drömmar. Jag bad dem att döda mig men de sade ”nej, du kommer lida mer så här”, berättar hon under ett panelsamtal på ABF-huset i Stockholm.

Hon är i Sverige tillsammans med en delegation av politiker och experter från Kosovo. Panelsamtalet arrangerades av Svensk-Albanska nätverket i samarbete med flera andra organisationer, och det var fullsatt till sista stolen.

Vasfije Krasniqi-Goodman var den första som trädde fram och öppet berättade om våldtäkterna som hon utsattes för under kriget, och hennes vittnesmål berör. Flera av åhörarna i Stockholm grät när hon berättade sin historia.

− Jag vill ha rättvisa. Varken det juridiska systemet eller Kosovos regering har kunnat ge mig det. Att berätta så här är det enda jag kan göra. Det är det enda jag har kontroll över, sade Vasfije Krasniqi-Goodman från scenen.

Alla paneldeltagare och även många ute i publiken bar en gul blomma på kavajkragen. Det är symbolen för ”Be my voice”, en kampanj som vill öka medvetenheten om det sexuella våldet under Kosovokriget och stigmat som många offer fortfarande lever med.

Att våldtäkter användes som en medveten strategi under kriget är väl dokumenterat, men det finns inga bekräftade siffror över hur många som utsattes.

Enligt Amnesty International har bara ett fåtal misstänkta gärningsmän ställts inför rätta och hittills har inte en enda dömts.

År 2012 greps två serbiska poliser misstänkta för våldtäkterna mot Vasfije Krasniqi-Goodman, men båda friades i brist på bevisningi Kosovos högsta domstol. Politiker i såväl Serbien som Kosovo har kritiserats för att bagatellisera brotten och inte erbjuda offren tillräckligt stöd.

− Det är först nu, helt nyligen, som man på allvar har börjat prata om de här brotten. Det är som att alla bara vill glömma men vi måste reda ut vad som hände, säger läkaren Feride Rushiti.

Hon leder organisationen Kosova Rehabilitation Centre for Torture Victims (KRCT), som står bakom ”Be my voice”-kampanjen. Centret erbjuder stöd till personer som torterades under kriget, inklusive de som utsattes för sexuellt våld.

Monumentet i Kosovos huvudstad Pristina som tillägnas offren för sexuellt våld under kriget.

Monumentet i Kosovos huvudstad Pristina som tillägnas offren för sexuellt våld under kriget. Foto: Resnjari/Wikimedia

Att våldtäkterna utfördes systematiskt förstod Feride Rushiti redan medan kriget pågick.

− Jag var läkarstudent i Albanien och i flyktinglägren träffade jag många som hade våldtagits: kvinnor, barn men också män. Många våldtogs hemma, inför sina familjer, och det bidrog till känslan av skam, säger hon.

Hon berättar att många fortfarande håller tyst om övergreppen för att skydda sina familjer.

− Det pratas väldigt lite om barnen som kom till genom de här våldtäkterna, men de finns, säger hon.

Det är inte unikt för Kosovokriget att våldtäkt användes som en medveten del av krigföringen. Sexuellt våld har utövats systematiskt i flera konflikter som ett sätt att visa makt, förnedra eller skrämma motståndare till flykt. I Kosovo har det sexuella våldet fått långsiktiga konsekvenser i form av psykisk ohälsa och splittrade familjer, menar Feride Rushiti.

Efter att Vasfije Krasniqi-Goodman hade blivit bortförd och våldtagen kördes hon tillbaka till sin hemby. Hon berättar att hon drog sig för att gå in i huset.

− Jag ville inte berätta vad som hade hänt, men jag hade tur och fick stöd av min familj. Så är det inte för alla. Jag tror att stigmat är större för de som våldtogs hemma, inför sina familjer. Många kvinnor har blivit lämnade. Deras makar har begärt skilsmässa. Deras bröder har brutit kontakten. Skulden läggs ofta på offret. Det är ett stort problem som särskilt män behöver ta itu med, säger hon.

Seminariet på ABF-huset i Stockholm: Shaiptar Oseku (moderator), Vasfije Krasniqi-Goodman, Feride Rushiti och Saranda Bogujevci.

Seminariet på ABF-huset i Stockholm: Shaiptar Oseku (moderator), Vasfije Krasniqi-Goodman, Feride Rushiti och Saranda Bogujevci. Foto: Charlie Olofsson

Hon får medhåll från politikern Saranda Bogujevci, som sitter i Kosovos parlament för partiet Vetëvendosje (självbestämmande). Även hon var tonåring under kriget och från scenen berättar hon om dagen då serbisk militär kom till hennes by.

− Eftersom vi hade hört att de dödade alla män bestämde vi att männen skulle gå ut i hopp om att vi som var kvar inne skulle lämnas ifred. Istället radade de upp oss och sköt mot oss på nära håll, säger hon.

Saranda Bogujevci, då 13 år gammal, träffades av 16 kulor och förlorade flera familjemedlemmar, bland annat sin mamma och två bröder. Efteråt fick hon och hennes kusiner skydd i Storbritannien och den brittiska staten erbjöd ett omfattande stöd i rättegången där två serbiska militärer från styrkan Skorpionerna år 2003 dömdes för massakern 28 mars 1999 då 14 albanska civila, de flesta kvinnor och barn dödades.

− Jag tror att rättegången var väldigt annorlunda för oss jämfört med för Vasfije i och med att vi hade en annan stat bakom oss. Vi hade ett helt team, inklusive en barnpsykolog, med oss från Storbritannien till domstolen i Belgrad. Dessutom fick vårt fall en helt annan uppmärksamhet i internationella medier, säger Saranda Bogujevci.

 Flyktingar från Kosovo anländer till Kukes i Albanien. Under konflikten 1998-1999 flydde många från Kosovo. Många kvinnor utsattes för våldtäkter men det har gått mycket långsamt med rättsliga åtgärder mot förövarna.

Flyktingar från Kosovo anländer till Kukes i Albanien. Under konflikten 1998-1999 flydde många från Kosovo. Många kvinnor utsattes för våldtäkter men det har gått mycket långsamt med rättsliga åtgärder mot förövarna. Foto: AI / Rob Brouwer

Saranda Bogujevci tror att hennes chanser till upprättelse hade sett helt annorlunda ut om hon istället för en skjutning hade utsatts för sexuellt våld.

− När man har överlevt en massaker ses man nästan som en hjälte medan personer som våldtogs under kriget får bära skam. Det är inte rätt, säger hon.

Feride Rushiti konstaterar att även om stödet till de som utsattes för sexuellt våld under kriget fortfarande brister har det förbättrats under de senaste åren. Sedan ett par år erkänns till exempel gruppen som krigsoffer enligt lagen vilket ger rätt till ekonomiskt stöd från staten. Sådana stöttande insatser är viktiga, men offren förtjänar också juridisk rättvisa, betonar Saranda Bogujevci.

− Serbien och Kosovo måste jobba tillsammans för att få förövarna till domstol. Vi måste göra upp med vår historia för att kunna komma framåt, säger hon.

Charlie Olofsson
charlie.olofsson@gmail.com

Läs också

Kosovo’s Invisible Children: The Secret Legacy of Wartime Rape (BIRN 20 juni 2019)

Kosovo Prosecution ‘Cannot Reopen’ Wartime Rape Case (BIRN 14 juni 2019)

The endless struggle of wartime rape victims in Kosovo (Equal Times 5 april 2019)

A dark legacy: The scars of sexual violence from the Kosovo War (Politico 25 mars 2019)

Crime, Punishment, And Collective Memory In Serbia (RFE/RL 16 maj 2018)

Kosovo Massacre Survivor Slams Serbian Perpetrator’s Release (BIRN 25 april 2018)

Fakta/Kosovo

Huvudstad: Pristina
Politik: Kosovo blev år 1974 en autonom provins i den federala republiken Jugoslavien. UÇK, Kosovas befrielsearmé, inledde 1997-1998 ett uppror och våren 1999 genomförde Nato ett flygkrig och på sommaren 1999 övertog FN-administrationen UNMIK styret.
År 2008 utropades självständighet vilket Serbien vägrar godkänna. Kosovo erkänns för närvarande av 103 länder men är inte medlem av FN eller EU. Tidigare gerillaledaren Hashim Thaçi valdes 2016 till president.

Yta: 10 887 km2 ( Sverige: 449 964 km2 )
Befolkning: 1,8 miljoner.

Bakgrund/Kosovokriget

Från år 1455 till 1912 var Kosovo en del av det Osmanska riket. I Balkankriget 1912 lyckades serbiska. montenegrinska, bulgariska och grekiska styrkor driva ut Osmanska riket från större delen av Europa. Efter första världskriget blev Kosovo en del av den nya staten Jugoslavien. Kosovo sågs av serberna som den serbiska nationens vagga och slaget vid Trastfältet 1389 är en del i serbisk historiemytologi.

 Slobodan Milošević håller tal på 600-årsdagen av slaget vid Trastfältet i Kosovo.

Slobodan Milošević håller tal på 600-årsdagen av slaget vid Trastfältet i Kosovo. Foto: Wikimedia

I Jugoslavien växte motsättningarna mellan albaner och serber i Kosovo. Efter att Jugoslavien 1941 drogs in i kriget delades Kosovo mellan det Italienockuperade Albanien, Bulgarien (allierat med Nazityskland och Italien) och de tyska ockupanterna.

Efter andra världskriget hade Titos kommunistiska partisanrörelse tagit makten. I Kosovo bestod motsättningarna mellan albaner och serber. År 1974 beslöts att Kosovo och Vojvodina skulle få autonom status inom Serbien, en av de sex delrepublikerna i Jugoslavien.

Många albaner såg sig som andra klassens medborgare och kraven på att Kosovo skulle få status som delrepublik växte och 1981 utbröt oroligheter i huvudstaden Pristina och Mitrovica och minst elva personer dödades. 30 000 jugoslaviska armésoldater skickades till Kosovo. Nu följde en period av utrensningar, också inom kommunistpartiet, och rättegångar mot personer som anklagades för albansk nationalism.

Adem Jashari, var en av grundarna av UÇK. Han dödades tillsammans med 58 medlemmar av sin familj vid ett serbiskt anfall vintern 1998. Han ses idag som hjälte i Kosovo.

Adem Jashari, var en av grundarna av UÇK. Han dödades tillsammans med 58 medlemmar av sin familj vid ett serbiskt anfall vintern 1998. Han ses idag som hjälte i Kosovo. Foto: GentiBehramaj/ Wikimedia

I slutet av 1988 avsattes den lokale kommunistledaren, Azem Vlasi, och den serbiske presidenten Slobodan Milošević utsåg nya ledare och upphävde Kosovos autonomi. Protester bland albanerna ökade i styrka och generalstrejk proklamerades där arbetarna vid gruvkomplexet Trepça i Mitrovica spelade en viktig roll när de 20 februari 1989 inledde en hungerstrejk. De serbiska myndigheterna utfärdade den 27 februari undantagstillstånd.

Den 28 juni 1989 firades 600-årsdagen av slaget vid Trastfältet och hundratusentals serbiska nationalister samlades när Slobodan Milošević höll ett tal som innehöll hot om framtiden.

Många albaner i Kosovo byggde i början av 1990-talet med fredliga medel upp ett parallellsamhälle. År 1990 hade republiken Kosova utropats, endast erkänd av Albanien, och Ibrahim Rugova valdes som president i icke-officiella val. Rugovas parti LDK dominerade helt i politiken i Kosovo under dessa år.

Medan krigen i Kroatien och Bosnien-Hercegovina behandlades vid fredssamtalen i Dayton hösten 1995 diskuterades inte Kosovo. En del albaner var missnöjda med Rugova och LDK och under 1997 började UÇK, Kosovas befrielsearmé, intensifiera aktioner riktade mot serbiska mål. UÇK hade starkt stöd i diasporan och fick också allt mer stöd i Kosovo.

Rörelsen hade sitt ursprung i små marxist-leninistiska grupper i exil, som såg Enver Hoxhas Albanien som ett föredöme, men hade i början av 1998 fått en bas på landsbygden i Kosovo.

OSSE-observatörer anländer till Pristina 18 oktober 1998.

OSSE-observatörer anländer till Pristina 18 oktober 1998. Foto: OSSE

UÇK-gerillans uppror växte under 1998 och serbisk polis och jugoslaviska armén använde brutala metoder för att slå ner upproret och tiotusentals personer flydde.

15 oktober 1998 proklamerades vapenvila och 2 000 obeväpnade observatörer från OSSE, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, skickades till Kosovo.

Vintern 1999 inbjöd Nato till möte i Rambouillet i Frankrike för att hitta en fredlig lösning. Den serbiska sidan vägrade att godta Rambouillet-avtalet som skulle sätta Kosovo under Nato-styre och militäralliansen skulle också få tillträde till jugoslaviskt territorium (Jugoslavien bestod då av Serbien och Montenegro). Kosovo skulle dock förbli en autonom provins inom Serbien.

Sedan förhandlingarna brutit samman drog OSSE den 22 mars tillbaka sina observatörer. Den 24 mars 1999 inledde Nato 1999 ett flygkrig mot Jugoslavien (som då bestod av Serbien och Montenegro).

Flyktingar från Kosovo anländer till Makedonien 1999.

Flyktingar från Kosovo anländer till Makedonien 1999. Foto: UN Photo/R LeMoyne

På kort tid flydde eller fördrevs över 700 000 personer till Albanien och Makedonien medan cirka 250 000 personer beräknas ha varit internflyktingar inne i Kosovo. Det var ungefär hälften av invånarna i Kosovo.

Natos flyganfall drabbade också civila mål och i Serbiens huvudstad Belgrad bombades broar, liksom Kinas ambassad och TV-huset. Under 1998-1999 begicks en rad övergrepp och vid ett antal massakrer dödades många civila.

 Nato har bombat en bro i Novi Sad i norra Serbien.

Nato har bombat en bro i Novi Sad i norra Serbien. Foto: Darko Dozet/Wikimedia

FN:s tribunal för det forna Jugoslavien, ICTY, har behandlat flera mål i Haag som rör Kosovo.

Flera serbiska politiker och militärer har dömts. I de mål som har rört ledare inom UÇK har rättegångarna slutat med friande domar.

I juni 1999 gav Serbiens president Slobodan Milošević upp och den Nato-ledda KFOR-styrkan ryckte in i Kosovo medan FN övertog det civila styret. En stor del av den serbiska och romska befolkningen i Kosovo flydde eller fördrevs.

Projektet ”Kosovo Memory Book” från Humanitarian Law Center, som är verksamma både i Serbien och Kosovo, redovisade den 10 december 2014 att 13 517 personer, både stridande och civila, dödades från januari 1998 till december 2000. Majoriteten av de döda, 10 415 personer, var albaner, medan 2 197 serber och 528 romer och andra icke-albaner dödades.

Ett forensiskt team från kanadensisk polis och marinsoldater från USA undersöker en misstänkt massgrav i Kosovo den 1 juli 1999.

Ett forensiskt team från kanadensisk polis och marinsoldater från USA undersöker en misstänkt massgrav i Kosovo den 1 juli 1999. Foto: US DoD/Wikimedia

I mars 2019 beräknades 1 600 personer fortfarande vara försvunna sedan kriget.

Någon politisk lösning på Kosovofrågan uppnåddes inte efter 1999 och den 17 februari 2008 utropade Kosovo ensidigt självständighet. Förhållandet mellan Serbien och Kosovo har förblivit kyligt med uppblossande kriser och trots försök till förhandlingar har ingen lösning uppnåtts.

Ulf B Andersson

Nyval

Den 22 augusti upplöstes parlamentet och nyval utlystes senare till 6 oktober. Premiärminister Ramush Haradinaj avgick den 19 juli sedan han blivit inkallad till ”Kosovo Specialist Chambers”, KSC, i Haag i Nederländerna då han misstänks för krigsförbrytelser. KSC är en EU-finansierad specialdomstol som ska utreda brott i samband med Kosovokriget.

Ramush Haradinaj och två andra UÇK-ledare friades i november 2012 av FN:s krigsförbrytartribunal för ex-Jugoslavien, ICTY, från anklagelserna om mord och förföljelse riktad mot serber, romer, egyptier och albaner som arbetade för det serbiska styret i Kosovo.

Amnesty kritiserade domen.

Vid parlamentsvalet var det första gången efter kriget som partier som inte har sitt ursprung i UÇK vann. Vänsternationalistiska Vetëvendosje, som leds av den tidigare studentledaren Albin Kurti, blev största parti med 25 procent av rösterna. Kurti väntas bli ny premiärminister. Valets tvåa blev LDK som leds av Vjosa Osmani. Hon ser sig som arvtagare till LDK:s grundare Ibrahim Rugova. De bägge partierna har hårt kritiserat korruption i Kosovo och väntas bilda en koalition.
Ulf B Andersson

TV-tips

Patriotic highway (Svensk dokumentär från 2019) finns på SVT Play:
Den svenska internationella domaren Marie Tuma har tidigare arbetat i krigsförbrytartribunalen i Haag. Nu är hennes mission att hjälpa rättssystemet i den unga staten Kosovo. I en uppmärksammad korruptionsrättegång mot före detta ministern Fatmir Limaj möts hon av tveksamma vittnen, påtryckningar och en oförutsägbar politisk verklighet. Under rättegången blir sökandet efter sanning allt svårare när folkhjälten Fatmir Limaj utmanar varje del av åtalet.

Läs mer om Kosovo från Amnesty Press

Kosovo: Tjugo år av fred – men romska flyktingar väntar fortfarande på ersättning från FN (24 oktober 2019)

Serbien kräver att Kosovos förre premiärminister Haradinaj utlämnas från Frankrike (12 juli 2017)

Jugoslavientribunalen stänger nästa år – vilken roll har den spelat på Balkan? (1 maj 2016)

Två domar i Jugoslavientribunalen som blev historiska (21 mars 2016)

20 år efter Daytonfreden: ”Andra är skyldiga” (20 november 2015)

Det nya Kosovo: ”Cyber-munken” Sava Janjic är kvar i sitt kloster (19 augusti 2013)

Det nya Kosovo: Unga journalister vill ha en röst men sex är ett känsligt ämne (14 augusti 2013)

Det nya Kosovo: Kampen för rättvisa för våldtagna kvinnor (9 augusti 2013)

UÇK-ledare frikänd av EU-domstol i Pristina (2 maj 2012)

Förre premiärministern Ramush Haradinaj greps igen - i häkte i Haag (26 juli 2010)

Hashim Thaçi förnekar mord och kidnappningar (12 april 2009)

Haradinaj frikänd i Haag (3 april 2008)

Europas bortglömda flyktingar (11 mars 2008)

Kosovo: Ska serberna delta i valet ? (25 augusti 2004)

Rörelsefrihet i Kosovo ? Inte utan eskort (3 april 2002)

Ibrahim Rugova i Stockholm: Självständighet enda lösningen (28 oktober 2001)

reportage | 2019-10-28
Av: Charlie Olofsson