En fråga om liv och död- kan EU rädda mammorna?

reportage | 2009-05-22

Den 18 maj anordnade RFSU och riksdagens SRHR-grupp ett seminarium om mödradödlighet i Riksdagshuset. RFSU:s så kallade mammaambassadörer Katarina Wennstam och Kattis Ahlström agerade moderatorer och man hade bland annat bjudit in förlossningsläkaren Grace Kordino från Tchad samt en rad svenska kandidater till EU-parlamentet för att diskutera frågan och möjligheterna att föra arbetet framåt inom EU.

Förlossningsläkaren Grace Kordino.

Seminariet inleddes med att Sofia Arkelsten (M) från riksdagens tvärpolitiska SRHR-grupp hälsade välkommen. Hon poängterade att kampen mot mödradödlighet är något som alla partier i gruppen står bakom oavsett politisk ideologi.
- Vi tycker inte lika i många frågor, men i den här så gör vi det!
Kattis Ahlström och Katarina Wennstam berättade sedan hur deras engagemang som mammaambassadörer tagit sin början.
- Mödradödlighet har länge varit en icke-fråga som det pratas väldigt lite om, sade Katarina Wennstam. Men när man väl för det på tal så tar det inte lång stund för folk att bli upprörda.
Hon berättade om sin sons födelse och reflekterade över att om de levt i en annan del av världen så hade de kanske båda avlidit under förlossningen.
- Det är en fruktansvärd orättvisa. Och vi får inte glömma att detta var ett problem även i Sverige för inte så många år sedan.
- Det är tråkigt att det oftast är främst kvinnor som deltar på sådana här seminarium, fortsatte Kattis Ahlström. Därför vill jag passa på att hylla de män som faktiskt är här idag. När jag jobbar med mödradödlighet blir jag alltmer förbannad och provocerad. Det är upprörande att vi glömt bort dessa kvinnor. De dör framför våra ögon och det är rent skamligt att regeringar och andra inte gör något mer för att förhindra det.

Journalisten Kattis Ahlström samt författaren och journalisten Katarina Wennstam ledde RFSU:s seminarium "Sex på liv och död-EU:s dolda konflikt kostar tusentas kvinnoliv".

Man gick vidare med att visa bitar ur BBC-dokumentären ”Dead mums don't cry” där man får följa läkaren Grace Kordinos arbete på en förlossningsklinik i Tchad. Efter filmen samtalade Kattis Ahlström med Grace Kordino som förklarade att det vi ser i filmen, med kvinnor som dör i samband med havande och förlossning, är en del av hennes vardag.
- Det är min verklighet, min arbetsdag, sade Grace Kordino. Ändå är de kvinnor ni ser i filmen relativt privilegierade då de i alla fall har tillgång till sjukvård. De flesta av kvinnorna i Tchad bor på landsbygden och kan inte ens ta sig till sjukhuset.
Trots att arbetet ibland är hårt och emotinellt krävande uppskattar hon sitt arbete:
- Jag har jobbat 30 år med det här och det är på sjukhuset som jag verkligen behövs. Det är inte alltid lätt för mig, men jag älskar mitt arbete och att rädda dessa kvinnors liv. Jag får dela deras sorg och deras glädje.
Grace Kordino framhöll att mödradödlighet går att förhindra och berättade om hur frustrerande hennes arbete kan vara:
- Jag vet precis vad jag ska göra för att rädda dessa liv, men vi har inga tillgångar. Mödradödlighet är inte oundvikligt. Vad vi behöver är politisk vilja att sätta den här frågan på agendan, att sätta in resurserna där de verkligen behövs!
Hon förklarade att kvinnorna i Tchad inte har någon makt att ställa regeringen till svars.
- Ett av de största problemen är att kvinnorna inte har kunskap om sina rättigheter, de är inte utbildade. I Tchad har inte heller kvinnorna något inflytande på den nationella nivån och deras värde i familjen mäts efter hur många barn de får. I polygamiska familjer blir det som en tävling mellan fruarna om vem som föder flest barn. Kvinnan har ingen annan roll än att gifta sig och skaffa barn.

Sexualundervisning i magasinformat i Tanzania.

Efter samtalet med Grace Kordino var det dags för Minou Fuglesang, journalist som varit verksam i Tanzania, att berätta om medias roll som påtryckare. Mycket av hennes arbete har handlat om sexualundervisning.
- Det är en fråga om att förändra människors uppfattning om sexualitet, förklarade hon. Folk vet inte att de har rätt till preventivmedel och information. I Tanzania finns det en rad riktlinjer för att förhindra mödradödlighet, ändå dör var 24:e kvinna i samband med barnafödande. Problemet är att ingen implementerar sexualpolitiken. Vårt mål är att uppmuntra regeringen att göra detta och att skapa embryot till en SRHR-rörelse, sade Minou Fuglesang.

Efter en paus med kaffe och fikabröd gick Åsa Regnér, generalsekreterade på RFSU, in på ytterligare ett svårt ämne, aborträtten.
- Osäkra aborter orsakar en stor del av mödradödligheten i världen, sade hon. Jag talade med Grace under pausen och hon sade att kvinnor dör som flugor på grund av detta. Varför händer det inte mer? Att reducera mödradödligheten med tre fjärdelar är det av FN:s milleniemål som det går sämst för.

Åsa Regnér.

Hon gick in på RFSU:s roll i arbetet med att förebygga mödradödlighet.
- Av de åtgärder som behövs finns det en sort som speciellt RFSU kan fokusera på; preventivmedel, sexualundervisning och säkra aborter. Inga av dessa åtgärder är dyra, men desto mer kontroversiella. Detta är ett problem; vi har de dyra, okontroversiella åtgärderna som exempelvis att skaffa fram fler specialiserade läkare och så har vi de billiga kontroversiella metoderna. I EU är vi väldigt splittrade i dessa frågor och då gäller det att blivande EU-parlamentariker hjälper till.

Åsa Regnér diskuterade även oviljan att ta sig an frågan om mödradödlighet.
- Mödradödlighet är en fråga som faller mellan stolarna; det finns inga mödradödlighetsministar, EU skjuter frågan ifrån sig och FN har inte något organ för mödradödlighet. Jag anser att det finns tre skäl till varför EU bör arbeta med detta. För det första så är det en fråga om mänskliga rättigheter och demokrati och för det andra så rör det andra områden- bistånd, hälsa och jämställdhet- som EU redan jobbar med. För det tredje så är EU en stor global aktör med möjlighet att förhandla med FN.
Hon avslutade dock hoppfullt innan hon lämnade över ordet till Katarina Wennstam och EU-kandidaterna.
- Trots att det är så dystert och man blir så arg så ska man komma ihåg att vi lever i en tid av möjligheter. USA har fått en ny president, FN:s befolkningskonferens (Kairo 1994) fyller 15 år och Sverige blir ordförandeland i EU. Allt detta gör att vi har en politisk öppning att driva frågan om mödradödlighet.

Katarina Wennstam presenterade därefter de politiker som bjudits in till seminariet. Panelen bestod av EU-parlamentskandidaterna Hanna Löfqvist (V), Christoffer Järkeborn (M), Liza-Maria Norlin (KD), Tina Acketoft (FP) och Julia Färjhage (C) samt Christina Axelson (S) som inte kandiderar.

Tina Acketoft (FP) och Christina Axelson (S).

Christoffer Järkeborn (M) berättade att det för honom tog ett tag att få upp ögonen för frågor som rör sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, SRHR.
- Det pratas väldigt lite i media om mödradödlighet och det var först när jag gjorde en resa till Zambia med RFSU som jag reagerade. Nu är det vi som har fått upp ögonen som har ansvar för att se till att pengarna går till rätt saker. Det är en skam att så många länder fortfarande blundar för detta.

Liza-Maria Norlin (KD) berättade att biståndsfrågor är en av anledningarna till att hon började engagera sig politiskt.
- För mig som kristdemokrat är människovärdet centralt. Och Sverige kan här vara ett föregångsland och våga prioritera när det gäller bistånd. Lägger man pengar lite överallt ger det inte mycket resultat.

Politikerpanelen, närmast Julia Färjhage (C).

Julia Färjhage (C) som jobbar på Centerkvinnorna och engagerar sig för jämställdhet säger att det gjorde ont i kroppen att se filmen ”Dead mums don't cry”.
- Jag blir arg och förbannad. Vi sitter här och är överens om att mödradödlighet måste förhindras, och ändå har vi inte kommit längre än såhär. Det gör mig besviken. Jag är övertygad om att vi måste vara oerhört aktiva i EU för att främja dessa frågor.
Tina Acketoft (FP) höll med om detta.
- Individen kan göra stor skillnad i den här frågan. Men även som visionärer måste vi vara praktiska. Man får börja med små steg, att få rätt människor på rätt plats.
- Det är viktigt med en bra EU-kommissionär, som Margot Wallström, tyckte Christina Axelson (S).

Katarina Wennstam frågade kandidaterna vad de tror är svårast att få de andra EU-ländernas stöd i, de billiga kontroversiella frågorna eller de dyra okontroversiella, men fick inget tydligt svar. Christina Axelson (S) tror att båda är lika svåra.
- Det finns ju de som tycker att män och kvinnor inte är lika mycket värda, påpekade hon.
Julia Färjhage (C) ansåg dock att debatten om de billiga, kontroversiella frågorna måste prioriteras.
- Vi måste föra den här diskussionen högst upp, då får man så småningom också upp de dyra frågorna.

Christoffer Järkeborn (M)__.

Christoffer Järkeborn (M) poängerar att mödradödlighet inte är en kvinnofråga och fick medhåll från Liza-Maria Norlin (KD)
- Det är en fråga om liv och död, om mänskliga rättigheter, sade han.
- Det är viktigt att inte göra det till en feministfråga, ansåg Liza-Maria Norlin (KD).
Även Tina Acketoft (FP) lyfte fram människorättsaspekten.
-Sverige bör vara ödmjuk i samtal med de andra medlemsländerna. Man måste ha en respektfull dialog samtidigt som man inte får tumma på de mänskliga rättigheterna! uppmanade hon.
- Man kan tjata utan att klappa någon på huvudet, tyckte Christina Axelson (S).

Katarina Wennstam avslutade liksom Åsa Regnér på ett hoppfullt sätt.
- Detta kan bli ett viktigt steg. Jag tror på ringar på vattnet, sade hon.

Text: Louise Sundström Foto: Hanna MI Jakobson

Läs mer:

Att yttra de svåra orden- kan Sverige få världen att prata sex? (Amnesty Press 20 mars)

Ett svåruppnått millenniemål (Amnesty Press 25 maj 2008)

reportage | 2009-05-22