8 mars i Göteborg: Utsålt när Amnesty firade på Världskulturmuséet

När Amnesty uppmärksammade internationella kvinnodagen på Världskulturmuséet var tillströmningen så stor att platserna tog slut. 950 personer närvarade under kvällen som innehöll allt från seminarier, tal, feministisk balett till roller derby och fest. Mödradödlighet, abort och sexuellt våld i Sverige och Kongo var några av de ämnen som togs upp.

reportage | 2013-03-14
Av: Josefine Hildingsson och Ulf B Andersson
Sara Abiri och Cecilia Kjellgren var två av de aktivister som arbetat sedan december för att ordna kvällen. -Vi är verkligen jättenöjda med hur det blev. En enorm uppslutning och väldigt glad stämning.

Sara Abiri och Cecilia Kjellgren var två av de aktivister som arbetat sedan december för att ordna kvällen. -Vi är verkligen jättenöjda med hur det blev. En enorm uppslutning och väldigt glad stämning. Foto: Josefine Hildingsson

– Vi är jätteglada för att det blev så lyckat. Det var så glad och peppande stämning, berättar Sara Abiri, aktivist i Amnesty sedan ett år tillbaka.
– Det var vi i kvinnorättsgruppen som började fundera på att ha en stor fest här på Världskulturmuséet den 8 mars och då tänkte vi att det vore bättre att samarbeta med Ladyfest än att konkurrera med dem. Och det har verkligen varit lyckat. Jag hoppas att vi kan samarbeta fler gånger, säger Sara Abiri.

Cecilia Kjellgren, vice ordförande i Göteborgsdistriktet, är också nöjd:
– Det är helt fantastiskt. Över förväntan! Jag är så glad för alla grymma aktivister som ställt upp och ordnat allt. Vi har varit 30 personer här ikväll som hjälpts åt. Jag har tyvärr inte hunnit gå på några seminarier men det har varit fullt på dem också har jag sett.

Kvällen rymde både humor, kärlek och allvar. Den inleddes med ett tal av Matilda Berggren, programledare för ”Ligga med P3”, om alla kvinnors styrka och rätt till att vara den de är. Därefter kom en feministisk balett som rev ner både applåder och skratt. I de mindre rummen runtom i museet hölls det sedan seminarier om olika kvinnorättsfrågor av ett antal olika organisationer.

Med en humoristisk undersökning om vem den smala och vackra ballerinan är lockade performancekonstnärerna Karin Jacobson och Jenny Salomonsen hela publiken att skratta.

Med en humoristisk undersökning om vem den smala och vackra ballerinan är lockade performancekonstnärerna Karin Jacobson och Jenny Salomonsen hela publiken att skratta. Foto: Josefine Hildingsson

Mödradödligheten fortsatt hög

I rummet som kallas ”Världslabbet” kunde man slå sig ner och lyssna på Amnestys Hälso- och sjukvårdsgrupp tala om mödradödlighet. Det handlar om de drygt 300 000 kvinnor som varje år dör i samband med graviditet, illegala aborter, förlossning eller upp till 42 dagar därefter. Den här frågan ingår i de millenniemål som sattes upp av FN år 2000. Tanken är att man fram till 2015 ska ha nått vissa mätbara mål för att förbättra livet för fattiga människor och främja en hållbar global utveckling. Målet för att minska mödradödligheten har satts till en 75 procentig minskning från 1990. Det är det mål som ligger sämst till av de åtta uppsatta målen.
– Det här är en av vår tids största människorättskandaler. Man kan se det som en av de tydligaste måttstockarna på gapet mellan fattiga och rika länder vad gäller hälsa, säger psykologen Hans-Erik Eriksson.

Sjuksköterskan Lisa Källström berättade om de katastrofala följder det får för kvinnor och hela samhällen runtom i världen när arbetet mot mödradödlighet går för långsamt: - Det här är det millenniemål  som är längst ifrån att lyckas nå sitt mål.

Sjuksköterskan Lisa Källström berättade om de katastrofala följder det får för kvinnor och hela samhällen runtom i världen när arbetet mot mödradödlighet går för långsamt: - Det här är det millenniemål som är längst ifrån att lyckas nå sitt mål. Foto: Josefine Hildingsson

En stor del av problemet handlar om att kvinnor i många delar av världen inte vet att de har några rättigheter. Innan man känner till det kan man inte heller ställa de krav som följer med det. Men problemet är mångfacetterat.
– Det kan handla om kraschad infrastruktur som gör att kvinnor inte kan nå den vård som behövs. Eller om att den kultur hon lever i till exempel förordar hemmafödsel. Vilket inte alls behöver vara ett problem men om det uppstår komplikationer kan det få katastrofartade konsekvenser, påpekar sjuksköterskan Lisa Källström.
Förutom de mödrar som dör tillkommer uppskattningsvis tre miljoner dödfödda barn som dör under pågående graviditet på grund av moderns dåliga hälsa. Utöver dessa mödrar och dödfödda dör även tre miljoner nyfödda efter förlossningen. Det innebär allltså över sex miljoner dödsfall varje år på grund av bristande vård under graviditet och förlossning. Det är fler än de fyra och en halv miljonerna dödsfall som aids, tuberkulos och malaria sammantaget skördar årligen, har Staffan Bergström, en av Sveriges ledande experter påpekat.

En del av dödstalen handlar om illegala aborter. I många fattiga länder är lagstiftningen kring abort hård men forskning visar att det inte påverkar antalet som utförs.
– Aborter görs ändå men istället på ett livshotande sätt. Och det är en fråga om jämställdhet och demokrati. Kvinnor måste ha rätt att bestämma över sina egna kroppar, säger Lisa Källström.

Hård abortlagstiftning i Latinamerika

En våning upp, ovanför Världskulturmuséets karaktäristiska trappa, håller organisationen Svalorna ett seminarium om aborträttigheter i Latinamerika. Zarah Östman Pittaluga berättar bland annat om situationen i Peru, Bolivia och Nicaragua.
– Abort är totalförbjudet i sex länder runtom i världen och fyra av dem återfinns i Latinamerika, säger hon.
Det handlar om länder med mycket konservativa värderingar. Politiker och regeringar är många gånger tätt länkade till den katolska kyrkan, som har stor påverkan på de latinamerikanska ländernas styren.
– Det finns mycket korruption och opportunistiska politiker. Har de något att vinna på att gå i en riktning så gör de det. Och i länder med en konservativ syn på kvinnor drabbar det de reproduktiva och sexuella rättigheterna, berättar Zarah Östman Pittaluga.

Svalornas representant Zarah Östman Pittaluga informerade publiken om situationen för kvinnor i Latinamerika. - Kvinnor är djupt stigmatiserade och när till och med terapeutiska aborter förbjuds får det katastrofala följder i de här länderna, sade hon.

Svalornas representant Zarah Östman Pittaluga informerade publiken om situationen för kvinnor i Latinamerika. - Kvinnor är djupt stigmatiserade och när till och med terapeutiska aborter förbjuds får det katastrofala följder i de här länderna, sade hon. Foto: Josefine Hildingsson

Abortfrågan påverkar främst den fattiga delen av befolkningen eftersom de rikare kan resa utomlands och göra legala aborter. Men problemet kvarstår och verkar stigmatiserande för kvinnor i den här och många andra delar av världen.
– Det här är ett socialt problem som påverkar hela samhället. FN har riktat stark kritik mot de länder där abort är totalt förbjudet. Att ha en lagstiftning som till och med förhindrar abort när graviditeten hotar kvinnans liv klassas som tortyr. Det är en stor kränkning av de mänskliga rättigheterna och något vi måste fortsätta arbeta med, säger Zarah Östman Pittaluga.

Text och bild: Josefine Hildingsson

Läs mer om abort

I ett litet rum i Kairo, krönika av Katarina Lindahl i Amnesty Press nr 1/2013

Vägrades abort – dog i Galway, nyhetsartikel i Amnesty Press nr 5/2012

Sorglig läsning, Ulf B Andersson recenserar Anna Dahlqvists bok I det tysta. Resor på Europas abortmarknad i Amnesty Press nr 5/2012

Abortförbudets Nicaragua, reportage i Amnesty Press nr 3/2012


”Det är inte jag som ska känna skam” - Inka Rodriguez berättade om när hon utsattes för våldtäkt

I slutet av förra året lanserades initiativet Våga anmäl. Josefin Bunner, Marie Plosjö, Inka Rodriguez och Cissi Wallin gick offentligt ut och berättade hur de hade utsatts för sexuella övergrepp och uppmanade att alla att våga anmäla när de utsätts för sexualbrott. Inka Rodriguez berättade öppenhjärtigt om hur hon för drygt tio år sedan utsattes för en gruppvåldtäkt.

På Världskulturmuseet berättade Inka Rodriguez om reaktionerna på uppropet Våga anmäl.

– Jag har inte upplevt något näthat, bara positiva reaktioner och stöd. Fast det kanske beror på att jag inte är någon kändis.

Bakgrunden till ”Våga anmäl” är att Brottsförebyggande rådet, BRÅ, har uppskattat att endast 20 procent av alla sexualbrott anmäls. Inka Rodriguez sade att det är viktigt att polisanmäla.

– Det är förövaren som ska känna skam, inte jag, sade hon.

De fyra initiativtagarna är alla kvinnor som utsatts för övergrepp av män. Inka Rodriguez förklarar att de försökte få med sig någon man men inte lyckades.

– En stor undersökning från Lunds universitet, gjord bland gymnasieungdomar, visade att det finns många killar som också är utsatta, säger hon till Amnesty Press.

I undersökningen deltog 4 000 gymnasieungdomar och 13,5 procent av de kvinnliga elever uppgav att de hade haft oralsex eller vaginala alternativt anala samlag mot sin vilja. Motsvarande siffra bland manliga elever var 5,5 procent. 19 procent av tjejerna och 31 procent av killarna berättar inte för någon om övergreppen.

Inka Rodriguez delade sedan med sig av sin egen berättelse om hur hon år 2002 utsattes för en gruppvåldtäkt och de konsekvenser den fick för hennes eget liv. Hon anmälde våldtäkten men förundersökningen lades ned.

– Ändå är att anmäla det bästa jag har gjort, säger hon med eftertryck. Jag fick hjälp att bearbeta mina erfarenheter på Alla kvinnors hus i Stockholm och idag har jag med stöd av min familj och min man hittat mig själv.

Inka Rodriguez berättar att Våga anmäl nu har startat en hemsida både för att ge praktiska råd till den som utsätts för sexuella brott och för att kunna sprida berättelser från andra som har utsatts.

Ulf B Andersson


Den kongolesiska armén anklagas återigen för sexuella övergrepp. FN har nu ställt ultimatum till armén att våldtäkterna i Minova i november måste utredas.

Den kongolesiska armén anklagas återigen för sexuella övergrepp. FN har nu ställt ultimatum till armén att våldtäkterna i Minova i november måste utredas. Foto: Eddy Isango/IRIN


Kongo - går det att förklara det sexuella våldet?

I Demokratiska republiken Kongo har väpnade konflikter avlöst varandra sedan 1996. I östra Kongo fortsätter väpnade rebellgrupper att kontrollera gruvor medan de terroriserar civilbefolkningen. Även den kongolesiska armén gör sig skyldiga till övergrepp och professor Maria Stern berättade om sin forskning för att förstå drivkrafterna bakom det utbredda sexuella våldet.

Den 8 mars utfärdade Monusco, den fredsbevarande FN-styrkan i Demokratiska republiken Kongo, ett ultimatum till den kongolesiska armén: antingen tar ni itu med våldtäkter som har begåtts av soldater inom två brigader annars avbryter FN samarbetet och stödet till dessa förband. FN förklarade att det finns uppgifter om att 126 våldtäkter ska ha begåtts i staden Minova, söder om Goma i november 2012.

Soldaterna i den kongolesiska armén, FARDC, var på reträtt undan rebellerna i M23, och utsatte civilbefolkningen för massvåldtäkter och andra människorättsövergrepp. En FN-undersökning har nu identifierat ett antal förövare och kräver att dessa ställs inför rätta. Om inte detta har inletts innan slutet av mars kommer FN att avbryta samarbetet med dessa förband. FN identifierade dock inte vilka brigader det rörde sig om. Regeringsarmén samarbetar med Monusco i kampen mot olika rebellgrupperna som finns i östra Kongo och FARDC är beroende av FN för transportstöd med helikoptrar.

Under hösten gick M23 till offensiv och i slutet av november intog rörelsen miljonstaden Goma. Cirka 800 000 personer gav sig av från sina hem. Efter ett par veckors ockupation drog sig M23 tillbaka från Goma. FN pekade ut Rwanda och Uganda som understödjare av M23. Den 24 februari lyckades FN få ett antal länder i regionen att underteckna ett fredsavtal där förhoppningen är att stabilitet ska skapas. Tidigare överenskommelser har dock inte skapat fred i området där den rika tillgången på mineraler anses vara en av drivkrafterna bakom de fortsatta striderna som har härjat östra Kongo, trots att ett allkongolesiskt fredsavtal slöts redan år 2002.

Avtalet den 24 februari har lett till att M23 splittrats i två fraktioner och i helgen rapporterades om nya strider mellan de två fraktionerna, där den ena leds av rörelsens politiske ledare Jean-Marie Runiga, som nu har avsatts, och den andra av Sultani Makenga, den militäre ledaren. Makengas fraktion uppges vara beredda att gripa Bosco Ntaganda, som har spelat en viktig roll i M23 och är efterlyst av internationella brottmålsdomstolen, ICC, i Haag. Ntaganda är efterlyst för brott i Ituri-regionen 2002-2003.

Totalt beräknas cirka två miljoner kongoleser vara internflyktingar.

Totalt beräknas cirka två miljoner kongoleser vara internflyktingar. Foto: Nicholas Long/IRIN

I staden Kibumba rapporterades om häftiga strider den 7 mars och totalt under förra veckan ska minst åtta personer ha dödats i fraktionsstriderna. Regeringen i Kongo har dock uttryckt förhoppningar om att ett fredsavtal ska skrivas under med M23 den 15 mars.

M23:s uppror förra året var en påminnelse om hur bräcklig freden i östra Kongo även när fredsavtal har undertecknats. Efter att rebellrörelsen CNDP år 2008 hade haft stora militära framgångar med hjälp av Rwanda skrevs ett fredsavtal under den 23 mars 2009. CNDP-soldaterna skulle integreras i kongolesiska armén, FARDC. I protest mot att avtalet inte skulle ha uppfyllts lämnade soldater våren 2012 sina förband och rörelsen M23 (23 mars) kunde snart utmanövrera FARDC och inta städer och byar. När miljonstaden Goma kunde intas av M23 i november 2012 visade det på svagheten hos både FARDC och FN-styrkan Monusco.

Vid sidan av M23 finns en rad andra väpnade grupper i östra Kongo. Det är sällan nyheter om strider får något större genomslag i medierna men den 5 mars rapporterade nyhetsbyråerna om fruktansvärda förhållanden i staden Kitchanga i provinsen Nord-Kivu.

– Lokala Röda kors-medarbetare talar om 70 döda, sade Cory Kik från Läkare utan gränser t telefon till Reuters. Situationen är mycket allvarlig. Det är fruktansvärt att se alla nedbrända hus och döda kroppar.

En person i Kitchanga talade om upp till 200 döda eller försvunna och 300 bostäder som hade bränts ned. Enligt FN hade 10 000 människor sökt skydd vid Monuscos bas i staden. Den belgiska tidningen Le Soir uppgav att ögonvittnen talade om skadade människor som hade släpats ut från ett sjukhus för att sedan dödas.

Överste Oliver Hamuli från FARDC uppgav att striderna, som var de blodigaste på månader i Kongo, hade utlösts av en personlig fejd mellan en officer i FARDC och en soldat i APCLS som har allierat sig med den kongolesiska armén i striden mot M23. APCLS, den patriotiska alliansen för ett fritt och suveränt Kongo, leds av ”general” Janvier Buingo Karairi och har inte velat integrerera sig i FARDC. Karairis styrka har varit allierad med FDLR, den rwandiska rebellgrupp som i snart 20 år har haft östra Kongo som sin bas. FDLR har sina rötter i de hutuextremister som genomförde folkmordet i Rwanda 1994. Det är en välorganiserad rörelse som lever gott på kontroll över gruvor och vars ledare finns i Västeuropa.

Den 23 februari varnade Monuscos chef Roger Meece FN:s säkerhetsråd att östra Kongo står på randen till en ny storskalig konflikt. Roger Meece vill att säkerhetsrådet ska ge klartecken för en ny FN-styrka som ska ha som uppgift att bekämpa rebellgrupperna.

– Situationen är mycket allvarlig och utan minsta förvarning kan det snabbt bli ett sammanbrott som innebär en storskalig konflikt, sade Roger Meece. Våra styrkor och resurser är utspridda i ett stort geografiskt område.

Roger Meece sade att M23 är välbeväpnade och välförsörjda och han sade att de fortsätter att rekrytera nya soldater och att en del av dessa är tvångsrekryterade och en del är barnsoldater.

Sexuellt våld har varit vanligt i östra Kongo och doktor Denis Mukwege, som med stöd av svenska PMU har byggt upp Panzisjukhuset i Bukavu, har blivit ett namn känt över hela världen för sitt arbete med att behandla kvinnor som har utsatts för grymma övergrepp.

Maria Stern.

Maria Stern. Foto: Göran Olofsson

De svenska forskarna Maria Stern och Maria Eriksson Baaz har med sin Sida-finansierade studie The Complexity of Violence skapat en unik insikt i hur det sexuella våldet fungerar och påverkar samhället i östra Kongo. Genom att intervjua 230 soldater och officerare, både kvinnor och män, i den kongolesiska armén, FARDC, har de lyckats ge en inblick militärers egen syn på sin roll. Medan musikdunket trängde igenom dörrarna till en fullsatt sal på Världskulturmuséet berättade Maria Stern, professor vid Göteborgs universitet, om undersökningen och vilka förklaringsmodeller som går att använda för att förstå hur det sexuella våldet ser ut i Kongo.

– En av de vi intervjuade skilde på våldtäkter som begås av lustbehov, berättar Maria Stern. Då handlar det om män som är borta från sin fru eller flickvän och inte har pengar för att köpa sex av prostituerade. Dessa våldtäkter ska då skiljas från ”onda” våldtäkter där syftet är att stympa och skada ”fienden”.

Att intervjua personer som förklarar våldtäkter var inte helt lätt, förklarar Maria Stern:

– Det är ju människor vi intervjuar samtidigt som det handlar om hemska övergrepp.

Kongo har beskrivits som ”våldtäkternas huvudstad i världen” och de sexuella övergreppen har fått stor global uppmärksamhet, inte minst genom Margot Wallström, som 2010-2012 var specialrepresentant åt FN:s generalsekreterare när det gäller sexuellt våld i konflikt. Maria Stern menar att uppmärksamheten kring det sexuella våldet och hjälporganisationernas insatser inte är helt oproblematiskt:

– Dels skyms andra övergrepp som också begås i Kongo och dels så skapar det en kommersialisering där människor vet att möjligheten att få hjälp och stöd är större om man säger sig vara våldtäktsöverlevare. Detta är något som kvinnoorganisationer i området har uppmärksammat.

Även män utsätts för det sexuella våldet och undersökningar har gett olika resultat när det gäller omfattningen. Tidigare har fenomenet varit tabu men nu diskuteras det mer öppet och vittnesmål kommer om män som har utsatts av sexuellt våld både från män och kvinnor.

– Jag vågar inte säga hur vanligt det är men att det förekommer är klarlagt. Det enda jag säkert kan säga är att det är mindre än vanligt än sexuellt våld mot kvinnor och flickor, förklarar Maria Stern.

Maria Stern menar att olika förklaringsmodeller alla har ett korn av sanning i sig när det gäller att förstå drivkrafterna bakom det sexuella våldet; allt från maskulinitetsideal, ”våldtäkt som vapen i krig” där fiendens kvinnor är avhumaniserade, till ”krigets vansinne” där normer och moral upplöses.

– Det finns dock andra faktorer som att soldaterna i FARDC får uselt betalt och en av de intervjuade beskrev civilbefolkningens förakt mot soldaterna, sade hon. Det skapar ett förakt från armén mot den civilbefolkning de ska skydda.

De militära strukturerna kan också bidra till att minska det sexuella våldet, betonar Maria Stern. Ju sämre organisation och disciplin desto mer brott.

– Om vi tittar på andra konflikter kan vi också se hur det saknas rapporter om sexuella övergrepp från grupper som drivs av ideologiska motiv, till exempel FMLN under inbördeskriget i El Salvador, påpekar Maria Stern.

Nu ägnar sig Maria Stern åt forskning kring reformer av säkerhetssektorn i Kongo och i maj ger hon tillsammans med Maria Eriksson Baaz ut boken Sexual Violence as a Weapon of War? Perceptions, Prescriptions, Problems in the Congo and Beyond på det ansedda engelska förlaget Zed Books.

Ulf B Andersson

Läs mer om Kongo
Amnesty Press i östra Kongo: Ständigt på flykt i en konflikt utan slut (26 januari)

Rwanda och Uganda utpekas (Amnesty Press nummer 4/2012)

De glömda offren för sexuellt våld (Amnesty Press nummer 1/2012)

"Kvinnor möter sina offer varje dag" (20 december 2011)

Våldtäkt som överlevnadsstrategi i Kongo – intervju med Maria Eriksson Baaz (1 mars 2011)

Åter till Kongo (Ledare i nummer 3/2010)


Läs också
Amnestys kampanj Min kropp - mina rättigheter

reportage | 2013-03-14
Av: Josefine Hildingsson och Ulf B Andersson