BALTICPRIDE2017: Estnisk partnerskapslag i limbo men den 8 juli hålls första Prideparaden på tio år

I Estlands huvudstad Tallinn ska den första Prideparaden på tio år hållas den 8 juli. Men trots en progressiv profil utåt har Estland ännu inte fått sin beslutade partnerskapslag på plats. Arvet från Sovjettiden kastar fortfarande en skugga.

reportage | 2017-07-08
Av: Arvid Jurjaks
Baltic Pride 2017 har startat.

Baltic Pride 2017 har startat. Foto: Åsa Wallin

EU-flaggan vajar på alla officiella byggnader i den estniska huvudstaden Tallinn. Sedan den 1 juli innehar landet ordförandeklubban i EU:s ministerråd. Under den första veckan har reportagen om Estland som Baltikums mest liberala nation avlöst varandra i internationell press. Digitalisering, startup, gratis kollektivtrafik i huvudstaden – och den första postsovjetiska partnerskapslagen. Men när den baltiska pridefesten, Baltic Pride, nu har kommit till Tallinn är man inom den lokala hbtq-rörelsen inte lika enig om bilden av det socialt progressiva Estland.
Tvärtom.

– Den här bilden ställer till det för oss just nu. Partnerskapslagen är en souvenirlag som politikerna kan vifta med i internationella sammanhang. Alla vet att Estland införde lagen, men få känner till att den inte fungerar, säger Nele Laos, organisatör i det feministiska kollektivet Feministeerium i Tallinn.

Aet Kuusik och Nele Laos från estniska organisationen Feministeerium tycker den baltiska hbtqi-rörelsen måste slå sig fri från nedärvda, sovjetiska tankemönster.

Aet Kuusik och Nele Laos från estniska organisationen Feministeerium tycker den baltiska hbtqi-rörelsen måste slå sig fri från nedärvda, sovjetiska tankemönster. Foto: Åsa Wallin

Lagen har nämligen hamnat i ett slags limbo. År 2014 avgick den dåvarande estniska regeringen. En ny, mer progressiv koalition mellan Reformpartiet och Socialdemokraterna kunde bildas och ett unikt tillfälle uppstod för att driva igenom en partnerskapslag. Vilket också gjordes. Sedan blev det val. Och innan lagen hade hunnit implementeras till fullo i den övriga lagstiftningen hade sammansättningen i parlamentet förändrats igen.
Jo, det går att registrera partnerskap i Estland. För hbtq-rörelsen är det i sig en framgång. Men de rättigheter som lagen var tänkt att medföra saknas i många fall och det går till exempel inte att skilja sig.

I parlamentet saknas både stöd och intresse för att göra något åt saken.
Jevgeni Ossinovski är Socialdemokraternas partiledare och en av dem som arbetade för att lagen skulle drivas igenom för ett och ett halvt år sedan.

Socialdemokraten Jevgeni Ossinovski är hälso- och arbetsminister i Estland.

Socialdemokraten Jevgeni Ossinovski är hälso- och arbetsminister i Estland. Foto: Åsa Wallin

– Det är en förskräcklig situation att vi inte har lyckats implementera en lag som är så otroligt viktig. Men nu är det så det fungerar i en parlamentarisk demokrati. Det finns inte tillräckligt stöd för den här lagen. Nu har vi till och med ett parti [nationalistiska Estlands konservativa folkparti] som vill upphäva lagen. Regeringen stoppar alla sådana förslag, men det finns heller inget stöd för att gå åt andra hållet, säger Jevgeni Ossinovski.

Idag är han hälso- och arbetsminister i den nya koalitionsregeringen, som består av Reformpartiet, Centerpartiet och Socialdemokraterna.

Först om det parlamentariska läget förändras kan lagen implementeras till fullo.
– Jag tror inte det kommer hända före valet år 2019. Det är min ärliga förståelse av vad som är möjligt, säger Jevgeni Ossinovski.

Situationen med partnerskapslagen är inte det enda som diskuteras under Baltic Pride den 6-9 juli. Transpersoners rättigheter, svårigheterna för den ryska hbtq-rörelsen – samt det faktum att det överhuvud taget ordnas en prideparad i Estland – står på agendan. De senaste gångerna Baltic Pride arrangerades i Tallinn, 2011 och 2014, hölls inga parader. Men i år ska det bli en parad och för arrangerade Estonian LGBT Association och nybildade Tallinn Pride är det nämligen ny mark och förväntningarna är försiktiga.

– Vi har inte haft en prideparad på tio år. Det saknas lokala exempel och vi vet inte vad vi kan vänta oss, säger Kristiina Raud, aktiv i både Estonian LGBT Association och Tallinn Pride.

Kristiina Raud från Estonian LGBT Association i samtal med Finlands ambassadör Kirsti Narinen: "Ni måste ta för er mer", uppmanar Kirsti Narinen som tycker att Baltic Prides marknadsföring har varit för blygsam.

Kristiina Raud från Estonian LGBT Association i samtal med Finlands ambassadör Kirsti Narinen: "Ni måste ta för er mer", uppmanar Kirsti Narinen som tycker att Baltic Prides marknadsföring har varit för blygsam. Foto: Åsa Wallin

År 2004 var Estland först ut av de baltiska staterna att ordna en prideparad. Det blev en omedelbar succé. Men under de därpå följande åren formerades ett motstånd och efter att tåget attackerats genom bland annat stenkastning 2007 retirerade hbtq-rörelsen från gatorna. Idag går åsikterna isär om det var rätt eller fel beslut.

– Jag förstår båda hållningarna. Det hade varit bra om man hade vågat fortsätta, men jag förstår varför man tvekar om man inte vet om man kommer vara vid liv efteråt, säger Alvar Ameljushenko, moderator under fredagens konferens inför paraden på lördagen.

Tomas Vytautas Raskevičius från Vilnius, Kaspars Zalitis från Riga och Kristiina Raud från Tallinn samtalar under Baltic Prides konferens om motståndet mot att demonstrera i de baltiska staterna.

Tomas Vytautas Raskevičius från Vilnius, Kaspars Zalitis från Riga och Kristiina Raud från Tallinn samtalar under Baltic Prides konferens om motståndet mot att demonstrera i de baltiska staterna. Foto: Åsa Wallin

Liknande erfarenheter av våldsamt motstånd gjordes också när Lettland och Litauen arrangerade sina första prideparader.

– Vi ordnade vårt första pride år 2005. Det blev extremt våldsamt och vi fick tåga genom en korridor av poliser. Vi trodde aldrig det kunde bli värre. Men det blev det. År 2006 omringades vi av våldsamma motdemonstranter som kastade urin, ägg och tomater på oss. Vi skrattar åt det nu och kallar det för skitkastar-festivalen. Sedan dess har det gått framåt, men på omvägar. Vi har gjort oss synliga. Och det är när vi syns som vi kan berätta om vår situation och börja förändra saker, säger Kaspars Zalitis från lettiska Mozaika, som startade konceptet med Baltic Pride i Riga 2009.

Sedan år 2009 roterar Baltic Pride mellan de tre baltiska huvudstäderna; Riga, Tallinn och Vilnius.

Den allra första prideparaden skedde 1970 i New York efter upploppen på gaybaren Stonewall på Manhattan 1969. Sedan dess har rörelsen vuxit och i många länder i Europa och Amerika är prideparaderna idag massevent. När Europride hölls i Madrid den 2 juli beräknas minst en miljon ha deltagit i paraden och nästa år ska Europride hållas i Sverige.

Brigitta Davidjants, en av styrelsemedlemmarna i den arrangerande organisationen Estonian LGBT Association, säger att Estland gärna ser sig själva som mer progressivt än de andra baltiska staterna. Men mycket finns fortfarande kvar att göra, tycker hon.

Brigitta Davidjants, en av styrelsemedlemmarna i den arrangerande organisationen Estonian LGBT Association, säger att Estland gärna ser sig själva som mer progressivt än de andra baltiska staterna. Men mycket finns fortfarande kvar att göra, tycker hon. Foto: Åsa Wallin

I Baltikum, med sin bakgrund som en del av Sovjetunionen, har demonstrationer i sig själv en annan innebörd. Att tåga fram genom gatorna associerar många till det totalitära förtryck som rådde fram till för bara 26 år sedan.

– Vi kan inte referera till Stonewall i Baltikum. Upplopp är främmande för många av oss och den typen av aktioner symboliserar för oss en uppifrån och ner-approach, säger Tomas Vytautas Raskevičius från organisationen LGL, som 2010 ordnade första prideparaden i Litauen.

Mantrat ”vi demonstrerar inte i Baltikum” har dock börjat luckras upp på senare år, och från Feministeerium i Tallinn tycker Aet Kuusik, redaktör för organisationens nätmagasin, att det är dags att kasta av sig det sovjetiska oket.

– Det ingår visst i vår kultur att demonstrera. Vi demonstrerar. Men när det kräver extra mod är det lätt att dra till med att vi inte gör det, säger hon.

Tomas Vytautas Raskevičius igen:
– Bland de forna sovjetstaterna är Baltikum en unik succéhistoria. Men vi måste komma ihåg var vi kommer ifrån och vad som finns vid våra östra gränser. Ja, formellt tillhör vi väst, men mentalt kämpar vi fortfarande med vårt förflutna.

Text: Arvid Jurjaks
arvid.jurjaks@gmail.com

Foto: Åsa Wallin
asa@asawallin.se

Läs mer om Baltic Pride 2017 på Estonian LGBT Association

Amnesty Press på Baltic Pride i Tallinn

BALTICPRIDE2017: ”Partnerskapslagens dåliga rykte är överdrivet” (9 juli 2017)

BALTICPRIDE2017: Oväntat stor uppslutning när Tallinn ordnade sin första prideparad på tio år (9 juli 2017)

Läs mer om partnerskapslagen i Estland från Amnesty Press

Estland: Nu en hbtq-pionjär i det tidigare Sovjetunionen (Amnesty Press 15 augusti 2015)

Läs mer om Baltic Pride från Amnesty Press

Vilnius, Litauen

BALTICPRIDE2016: En historisk regnbågsdag i Vilnius (19 juni 2016)

BALTICPRIDE2016: ”Rädslan ska inte segra” var budskapet på Pridekonferens i Vilnius (18 juni 2016)

Baltic Pride i Vilnius – bifall och hat sida vid sida (2 augusti 2013)

”Ni är en skam för samhället. Håll er borta från våra barn” -Historiskt Pride trotsade homohatet i Litauen (11 maj 2010)

Riga, Lettland

EUROPRIDE: Homofoberna som inte ger upp (21 juni 2015)

EUROPRIDE: ”Nobelpriset till er! Historia skapades idag!” (20 juni 2015)

EUROPRIDE: Historiska vingslag på "Freedom Conference" i Riga (19 juni 2015)

Riga – inte vilket Pride som helst (18 juni 2015)

Stort polispådrag skyddade Prideparaden i Riga (18 maj 2009)

Domstol sade ja till parad på lördag - ingen minister ville träffa Nyamko Sabuni (15 maj 2009

Prideparad förbjuds i Riga - beslutet överklagat till domstol (14 maj 2009)

”Utländska bögar, åk hem” (4 juni 2008)

Rigas Prideparad instängd i park (11 juni 2007)

Ett glatt Pride inlåsta på ett hotell i Riga (25 september 2006)

reportage | 2017-07-08
Av: Arvid Jurjaks