Fotografier från det förtryckta Baluchistan

I sydöstra delen av Iran ligger Baluchistan. Balucherna är en av Irans många minoriteter som utsätts för systematisk diskriminering. Den baluchiska fotografen Siavash Mobaraki, baserad i Teheran, har i ett fotoprojekt skildrat barn i södra Baluchistan, och när fotona visades i endagsutställningen “Support the children of Baluchistan” på Tensta Konsthall var Amnesty Press på plats.

reportage | 2017-10-16
Av: Clara Lee Lundberg
Siavash Mobaraki.

Siavash Mobaraki. Foto: Privat

Det är en mörk fredagskväll i slutet av september och duggregnet faller över Tensta Centrum. Men inne i konsthallen är det fullt med folk som minglar, lyssnar på den svensk-baluchiska sångaren Rostam Mirlashari och rör sig framför skärmar med ett 30-tal foton.

Samtliga är tagna av den unga fotografen Siavash Mobaraki som själv inte har haft möjlighet att resa till Sverige från Iran för att närvara på utställningen. Fotona föreställer barn från den lilla byn “Chanf and Espake” i södra Baluchistan, en plats där fotografen själv har släkt. I en mejlkonversation en dag innan utställningen berättar Siavash Mobaraki för Amnesty Press om varför han ville göra fotoprojektet:

– Egentligen började allt när jag gjorde mitt Masterarbete på Konsthögskolan. Det handlade om handarbete och broderi i Baluchistan och därför reste jag dit för att fotografera av tyger och kläder. Men jag började också ta foton av människor och blev väldigt berörd av det jag såg. Jag var på platser som är helt avskärmade från omvärlden, dit högteknologiska kommunikationsmedel och sociala medier inte har nått. Det var så långt bort från det moderna liv som jag lever i Teheran, säger han.

Siavash Mobaraki skildrar i sina bilder livet för balucher i sydöstra Iran

Siavash Mobaraki skildrar i sina bilder livet för balucher i sydöstra Iran Foto: Siavash Mobaraki

Under arbetet med fotoprojektet blev Siavash Mobaraki, som är baluch men född och uppvuxen i Irans huvudstad Teheran, också mer medveten om den utsatta situation som många balucher lever i. Han blev särskilt engagerad i barnens situation och det bristfälliga skolsystemet.

– Att jag överhuvudtaget blev insläppt i deras liv tror jag har att göra med att jag själv har släkt från området. Efter en vecka hade de fått förtroende för mig och min kamera. Även om jag blev djupt berörd av människornas primitiva livsvillkor i samklang med naturen och deras generositet, var det också oundvikligt att inte beröras av barnens situation och bristen på utbildning. Det var det som motiverade mig att göra det här projektet och låta pengarna som jag säljer mina foton för gå till skolprojekt för baluchiska barn. Jag tror att utbildning är ett första steg för att förbättra situationen i Baluchistan, säger Siavash Mobaraki avslutningsvis.

En person i Sverige som under många år har engagerat sig för att uppmärksamma baluchernas situation är statsvetaren och människorättsaktivisten Monireh Shirani. Hon föddes i västra Baluchistan 1983, men efter att ha tvingats fly till Pakistan fick hennes familj politisk asyl i Sverige 1991.

– Baluchistan är mitt hemland och baluchiska är mitt modersmål. Men vi är väldigt förtryckta i Iran, vi får inte bära våra traditionella kläder, vi får inte lära oss baluchiska i skolan och vi diskrimineras i rättssystemet, inom utbildningsväsendet och på arbetsmarknaden. De byter namn på baluchiska städer och ger dem persiska namn. Regimen sysslar också med en slags bosättningspolitik där de ger perser från norra Iran fördelaktiga villkor för att flytta till Baluchistan och få bra jobb och bostad, säger hon.

Siavash Mobaraki berördes starkt av bristen på utbildning bland balucher.

Siavash Mobaraki berördes starkt av bristen på utbildning bland balucher. Foto: Siavash Mobaraki

Att utbildningssystemet i Baluchistan är gravt undersatt lyfter Monireh Shirani, precis som Siavash Mobaraki, fram som ett av de största och mest allvarliga problemen.
– Det finns cirka 18 000 skolor i Baluchistan, men av dem är 11 000 inte funktionella eller uppfyller skolstandard. Byggnaderna är inte anpassade för olika årstider och temperaturer eller för att ha skolbarn i. Som du ser på Siavash Mobarakis bilder kan skolornas undervisning bedrivas i kojor och tält. Det är under all kritik, men regimen tycker inte att det finns någon anledning för att investera pengar för att utbilda balucher. Det ligger inte i regimens intresse, säger hon.

Det iranska rättssystemet är ett annat område där balucher diskrimineras och utsätts för negativ särbehandling, enligt Monireh Shirani. Hon är aktiv i organisationen Balochistan Human Rights Group som bland annat kartlägger och för statistik över avrättningar i Iran.

– Balucherna utgör två procent av befolkningen i Iran, men av alla avrättningar utgör de 20 procent. De har inte samma tillgång till rättssystemet, de kanske inte kan språket eller känner till hur systemet funkat. Vi har också sett en tendens där man flyttar baluchiska fångar till andra delar av Iran så att de inte ska kunna ha kontakt med sina släktingar.

Enligt gruppens kartläggning har elva balucher avrättats sedan februari 2017.
– De får sällan information om sina rättigheter som fångar, och om de får en advokat tilldelad så är det en statlig advokat som inte vågar stå upp för dem. Myndigheterna skyller ofta på droghandeln mellan den pakistanska och iranska gränsen, och dömer därför politiskt aktiva balucher till döden för narkotikabrott som de kanske inte är skyldiga till, säger hon.

Ronak och Ailin Mirlashari som arrangerade fotoutställningen "Support the Children of Balochistan" på Tensta Konsthall.

Ronak och Ailin Mirlashari som arrangerade fotoutställningen "Support the Children of Balochistan" på Tensta Konsthall. Foto: Clara Lee Lundberg

Många balucher som är regimkritiska eller aktiva i sociala och politiska rörelser i Baluchistan blir förföljda eller hotade av säkerhetspolisen som finns överallt i det iranska samhället, även på universitet och högskolor.

Mansoor Bibak är universitetslärare i datateknologi och kommer ursprungligen från kuststaden Chabahar i västra Baluchistan. Han flydde till Sverige år 2014 och söker nu asyl av politiska skäl.

– Allt började med när jag som nyexaminerad elektronikingenjör skulle söka jobb på universitetet i min hemstad Chabahar. En kompis kände rektorn så han tipsade om mig och jag gick dit på anställningsintervju. När jag visade mina dokument och studieintyg och rektorn, som var perser, förstod att jag var baluch kastade han pappren i ansiktet på mig och skrek ”Hur vågar du som ung baluch utan varken Master eller PhD komma hit och söka jobb?” Det var extremt förnedrande! Efter två veckor hörde jag att han hade gett jobbet till en icke-baluch, berättar Mansoor Bibak.

Balucherna bor i både Iran och Pakistan och en mindre grupp finns även i Afghanistan (det rosa området på kartan).

Balucherna bor i både Iran och Pakistan och en mindre grupp finns även i Afghanistan (det rosa området på kartan). Foto: Wikimedia

Mansoor Bibak tog kontakt med en vän som pluggade i Indien och lyckades så småningom flytta dit för att göra masterutbildningen på universitetet i Pune (Poona). När han kom tillbaka till Chabehar med sin masterexamen fick han ett tillfälligt jobb som universitetslärare på samma universitet där han försökte söka jobb innan.

– Jag försöker vara mig själv, hade på mig baluchiska kläder och pratade med de baluchiska studenterna om vår kultur. Då blev jag kontaktad av universitetspolisen som sade om jag ville fortsätta jobba där så fick jag inte ha baluchiska kläder eller prata positivt om den baluchiska kulturen med studenterna. Jag svarade att jag vägrade, det finns inga uniformsregler på universitetet så jag får ha på mig vad jag vill. Jag började ignorerade dem, men då tvingade säkerhetspolisen mig att komma till deras kontor. De tvingade mig att skriva ner en lista över alla baluchiska intellektuella och aktivister jag kände, de vill att jag skulle ange folk i utbyte mot att de skulle låta mig vara.

– Men jag vägrade, trots att de hotade mig, och sedan gick jag därifrån och bytte telefonnummer. Men de hittade mig ändå och hotade med att jag skulle dö i en arrangerad bilolycka precis som det hade hänt med en vän till mig. Då förstod jag att jag var tvungen att fly. Jag vet inte om jag någonsin kommer kunna återvända till Baluchistan igen. Nu försöker jag skapa ett liv i Sverige och fortsätta vara aktiv härifrån, säger Mansoor Bibak.

Clara Lee Lundberg
clara@labellamaffia.com

Fakta/Baluchistan

Baluchistan är ett geografiskt område som sträcker sig över Iran, Pakistan och Afganistan. Balucherna definieras som en etnisk grupp, är en minoritet i samtliga tre länder och pratar baluchiska. Det bor cirka 4-5 miljoner balucher i Iran och omkring 8-10 miljoner balucher i den pakistanska delen av Baluchistan.

För den som vill veta mer om Baluchistan finns information på följande sidor: UNPO (Balochistan People's Party)och Balochistan Human Rights Group.

Fler foton tagna av Siavash Mobaraki finns på hans Instagramkonto.

Bakgrund/Grova övergrepp i kampen mot väpnade uppror

Dost Mohammad Khan Baloch (sittande till vänster), som styrde Baluchistan, tillfångatogs 1928 och avrättades i Teheran 1930. Här på en bild från 1928 med medarbetare och livvakter.

Dost Mohammad Khan Baloch (sittande till vänster), som styrde Baluchistan, tillfångatogs 1928 och avrättades i Teheran 1930. Här på en bild från 1928 med medarbetare och livvakter. Foto: Wikimedia

Balucherna bor idag utspridda i tre länder; Iran, Pakistan och Afghanistan. De är i huvudsak sunnimuslimer och i både Iran och Pakistan har väpnade uppror skapat oro under senare år.

Den brittiska kolonialmakten i Brittiska Indien och det persiska styret i Teheran hade under 1900-talet båda ambitionen att bekämpa tendenser till självständighetskamp bland balucherna.

Med gemensamma ansträngningar tog persiska och brittiska styrkor år 1928 kontroll över västra Baluchistan, den del av området som idag tillhör Iran. Dost Mohammad Khan Baloch, som varit kung över området, tillfångatogs och avrättades i Teheran 1930. Därmed upphävdes det självstyre västra Baluchistan hade haft under en kort period på 1920-talet.

Idag är provinsen Sistan och Baluchistan i Iran en av de mest eftersatta delarna i landet och missnöjet har skapat grogrund för väpnade grupper. Jundallah (Guds soldater) är den mest kända och har sedan år 2003 genomfört en rad attentat där både iranska revolutionsgardister och civila har dödats. År 2009 dödades flera generaler i revolutionsgardet vid ett attentat i Pishin.

Iranska myndigheter har använt hårdhänta metoder för att slå ner väpnade grupper och flera ledare har avrättats efter att ha dömts till döden. Regeringen i Teheran har anklagat USA för att stödja Jundallah vilket förnekats i Washington. USA terroriststämplade år 2010 gruppen. Det har också hävdats att Jundallah är en del av al-Qaida.
Jundallah har också anklagats för bombdåd riktade mot shiamuslimska civila.

I det som idag är Pakistan hade delar av Baluchistan ett visst självstyre i Brittiska Indien. Britterna och perserna hade i slutet av 1800-talet markerat gränsen mellan sina områden. När britterna förberedde sitt uttåg från Sydasien skulle området delas upp.

Under kaotiska former skapades år 1947 Indien och Pakistan (som då bestod av nuvarande Pakistan och Bangladesh). I Baluchistan försökte grupper skapa ett utrymme för självständighet. I khanatet Kalat utropade Ahmad Yar Khan självständighet i augusti 1947 men i april 1948 beslöt Pakistan att annektera Kalat och en militär ockupation inleddes.

 Protest i Genève den 22 september 2017.

Protest i Genève den 22 september 2017. Foto: Peter Tatchell Foundation.

Detta blev inledningen till en rad uppror som har fortsatt in i vår tid. Den senaste upprorsvågen inleddes år 2004 och olika baluchiska väpnade grupper har attackerat pakistanska styrkor. I dagens pakistanska provins Baluchistan är ungefär 54 procent av befolkningen balucher. Civila ur andra befolkningsgrupper har också dödats i upproret och många hinduer och shiamuslimer har flytt från Baluchistan. Det har också förekommit våld mellan olika baluchiska grupper.

De pakistanska myndigheternas svar har varit hårdhänt och flera tusen personer beräknats ha försvunnit eller utsatts för utomrättsliga avrättningar sedan år 2003. Pakistan har anklagat den indiska underrättelsetjänsten, RAW, för att stödja upproret.

Ulf B Andersson

Läs också

Pakistan: Widespread human rights violations continue: Amnesty International Submission for the UN Universal Periodic Review, 28th Session of the UPR Working Group, November 2017 (Amnesty International 10 juli 2017)

Dispatches: Censoring Pakistan’s Epidemic of Violence (Human Rights Watch 9 april 2015)

Pakistan: Mass graves a stark reminder of violations implicating the state in Balochistan (Amnesty International 5 februari 2014)

Pakistan: Government must stop unlawful killings in Balochistan (Amnesty International 3 juni 2011)

Pakistan: Balochistan Militants Killing Teachers (Human Rights Watch 13 december 2010)

Läs mer från Amnesty Press

20 arbetare mördade i Baluchistan (14 april 2015)

RIGHT LIVELIHOOD-PRISET: ”Vi har betydligt större yttrandefrihet nu” (intervju med Asma Jahangir, pakistansk människorättsjurist 30 november 2014)

Baluchistans journalister fruktar för sina liv (19 januari 2012)

reportage | 2017-10-16
Av: Clara Lee Lundberg