Lagar mot diskriminering – bra men sedan ska de genomföras

Efter påtryckningar från EU har flera länder i Östeuropa och Kaukasus infört diskrimineringslagar. Nu gäller det att lagarna inte bara blir kulisser, säger den ukrainska hbtq-aktivisten Olena Shevchenko, på besök i Stockholm.

reportage | 2016-02-24
Av: Charlie Olofsson
Olena Shevchenko, på hbtq-organisationen Insight, är försiktigt positiv till Ukrainas nya diskrimineringslag.

Olena Shevchenko, på hbtq-organisationen Insight, är försiktigt positiv till Ukrainas nya diskrimineringslag. Foto: Charlie Olofsson

När Georgien förbjöd diskriminering år 2014 protesterade religiösa grupper utanför parlamentet. I Ukraina röstades lagförslaget ner fem gånger innan det till slut antogs i november förra året.
– Självklart var det på grund av EU:s påtryckningar, säger Olena Shevchenko, ledare för hbtq-organisationen Insight.

Ukraina ingår i EU:s östliga partnerskap tillsammans med Armenien, Azerbajdzjan, Georgien, Moldavien och Vitryssland. Införandet av diskrimineringslagar är ett krav från EU, som i utbyte ska lätta på visumreglerna för medborgare i de berörda länderna.

Olena Shevchenko är försiktigt positiv till den nya diskrimineringslagen men betonar att det krävs mer än en lag för att få bukt med diskrimineringen.
– Som det är nu kan du kan rapportera diskriminering, men vad händer sedan? Inget. Det är som att vi har fått en dörr men när vi ska gå in genom den upptäcker vi att den är fiktiv, säger hon.

Hbtq-personer, romer och personer med normbrytande funktion är särskilt utsatta för diskriminering i Ukraina, menar Olena Shevchenko, som besökte Stockholm förra veckan. Under två dagar möttes aktivister från svenska och östeuropeiska organisationer för att utbyta erfarenheter från sina respektive länder.
– Målet är att knyta kontakter för samarbete och samtidigt sprida information om arbetet med anti-diskriminering i Östeuropa, säger Erika Hellsing Rydergård, koordinator för nätverket Swedish Civil Society Network for Armenia, Azerbaijan, Belarus, Georgia, the Republic of Moldova, Ukraine, and Russia som koordineras av organisationen Forum Syd, till Amnesty Press.

Bakom nätverksträffen stod även organisationerna Sveriges Belarusier, Svenska FN-förbundet, Kvinna till Kvinna, RFSL, RFSU, PRO Global och Östgruppen - Swedish Initiative for Democracy and Human Rights.

Den 16 februari avslutades träffen med ett seminarium för allmänheten på Myntkabinettet i Stockholm. Ett 60-tal personer kom för att lyssna. I flera östeuropeiska länder har högerextrema och konservativa grupper fått ett ökat inflytande och det finns ett starkt motstånd mot anti-diskrimineringsarbetet. Det märktes tydligt i Georgien år 2014, när diskriminering förbjöds under starka protester från Ortodoxa kyrkan. Religiösa grupper demonstrerade utanför landets parlament och beskrev lagen som homosexuell propaganda.

– Det är svårt för marginaliserade grupper att uttrycka sin identitet. Det är bara ortodoxt kristna, etniska georgier som ses som ”riktiga” georgier, säger Tamta Mikeladze, från organisationen Human Rights Education and Monitoring Center.

Ukraina och Georgien har infört diskrimineringslagar under starka protester från konservativa och högerextrema grupper. Från vänster: Olena Shevchenko, Anna Hovhannisyan, Tamta Mikeladze.

Ukraina och Georgien har infört diskrimineringslagar under starka protester från konservativa och högerextrema grupper. Från vänster: Olena Shevchenko, Anna Hovhannisyan, Tamta Mikeladze. Foto: Charlie Olofsson

Hon tycker att det är bra att EU driver på för mänskliga rättigheter. Samtidigt ser hon att EU:s roll bidrar till att anti-diskriminering förknippas med Västeuropa och västerländska påtryckningar.
– Det är en utmaning att förändra det. Vi måste visa att det här är ett problem som handlar om vårt samhälle, säger hon och får medhåll från Anna Hovhannisyan på Womens´ Resource Center Armenia.

I Armenien finns ingen diskrimineringslag. Många vet inte ens vad diskriminering är, menar hon.
– Vi ser växande högerextrema grupper som är emot anti-diskriminering, särskilt skydd för hbtq-personer. Deras hatpropaganda är ett stort problem, säger Anna Hovhannisyan.

Pavlo Lysianskyi (längst till höger) beskrev situationen för minoritetsgrupper som tvingas att fly från Ukrainas krigsdrabbade områden. Från vänster: Teona Lebanidze, UN Association of Georgia och Svetlana Zakharova, Russian LGBT Network.

Pavlo Lysianskyi (längst till höger) beskrev situationen för minoritetsgrupper som tvingas att fly från Ukrainas krigsdrabbade områden. Från vänster: Teona Lebanidze, UN Association of Georgia och Svetlana Zakharova, Russian LGBT Network. Foto: Charlie Olofsson

Lagstiftning är en viktig pusselbit för att nå förändring men det krävs även andra satsningar för att förändra attityder till minoriteter, framhåller Pavlo Lysianskyi från Eastern Human Rights Group Ukraine.
– Det behövs utbildning och information. Människor måste veta sina rättigheter. Det är steg ett, sa han från scenen.

Till vardags arbetar Pavlo Lysianskyi i de krigsdrabbade områdena i östra Ukraina och under seminariet beskrev han den särskilt utsatta situationen för minoritetsgrupper som har tvingats på flykt. Över 1,4 miljoner personer bedöms totalt vara på flykt undan kriget.
– Om man redan från början är utsatt för diskriminering och har svårt att få jobb och bostad blir det ännu svårare, säger Pavlo Lysianskyi.

25 maj 2013 var en historisk dag i Kiev. Då hölls den första Pride-manifestationen någonsin i Kiev. 500 poliser skyddade cirka 50 demonstranter från motdemonstranter som försökte gå till attack. 21 motdemonstranter greps och tolv av dem åtalades för huliganism.

25 maj 2013 var en historisk dag i Kiev. Då hölls den första Pride-manifestationen någonsin i Kiev. 500 poliser skyddade cirka 50 demonstranter från motdemonstranter som försökte gå till attack. 21 motdemonstranter greps och tolv av dem åtalades för huliganism. Foto: Amnesty International

Hbtq-organisationen Insight har öppnat ett härbärge i Kiev för hbtq-personer som har fått lämna sina hem på grund av kriget, berättar Olena Shevchenko i en intervju efter seminariet. Situationen är särskilt svår för transpersoner som inte har id-handlingar som stämmer, förklarar hon.

Nästa steg i arbetet mot diskriminering blir att se till att den nya lagen, den fiktiva dörren, får verklig betydelse.

– Det är en långsam process men jag tror att lagen kommer att underlätta vårt arbete. Revolutionen har gett oss en möjlighet att förändra landet, men vi har fortfarande stora problem, säger hon till Amnesty Press.

Charlie Olofsson

Läs mer om Georgien
Georgien: Ska hbtq-rörelsen kunna manifestera utan angrepp 17 maj? (Amnesty Press 16 maj 2014)

Läs mer om Ukraina
EUROPRIDE: Riga – inte vilket Pride som helst (Amnesty Press 18 juni 2015)

2 000 poliser skyddade Pride i Kiev – ändå blev det våldsamma attacker (Amnesty Press 6 juni 2015)

reportage | 2016-02-24
Av: Charlie Olofsson