BALTICPRIDE2017: ”Partnerskapslagens dåliga rykte är överdrivet”

År 2016 blev det möjligt för samkönade och andra par att registrera könsneutralt partnerskap i Estland. Kristel och Aili är ett av de par som nu kallar sig hustru och hustru. Amnesty Press träffade dem i deras hem i Tallinn.

reportage | 2017-07-09
Av: Arvid Jurjaks

Kristel och Aili kan numera kalla sig hustru och hustru. Foto: Åsa Wallin

En klar förmiddagssol skapar skarpa konstraster under träden i Lilleküla i Tallinn. Området, vars namn betyder ”blomsterbyn”, domineras av den estniska huvudstadens typiska trähus.

I ett av de få hus med putsfasad bor Kristel och Aili i en tvårummare med tre katter. Kristel och Aili träffades för fem år sedan när de båda jobbade på Estonian LGBT Association. Sedan oktober förra året kallar de sig hustru och hustru. Det var då de utnyttjade möjligheten att registrera partnerskap med hjälp av Estlands nya partnerskapslag.

– När lagen trädde ikraft den 1 januari 2016 funderade vi på om vi skulle registrera oss direkt i januari, säger Kristel.

– Det blev en fråga om vi skulle göra det som aktivister eller om vi skulle göra det för oss som privatpersoner. Till slut bestämde vi oss för att göra det för oss själva som par i första hand, säger Aili.

Valet föll på samma dag som Kristel hade friat till Aili året innan. Aili blir fortfarande tårögd när de båda återberättar historien. Tända ljus, musik och vänner som dök upp så fort Aili hade sagt ja. Något som Kristel var säker på att hon skulle göra.

– Jag hade själv planer på att fria och hade redan sett till att ordna med ringar, säger Aili.

Hon torkar några enstaka tårar. Har fått något i ögonen, skämtar hon. När Kristel friade började Aili storgråta. Då var det inte lika lätt att hitta på ursäkter.

– På bilderna från tillfället ser det ut som om du har gjort slut med mig, säger Aili, medan Kristel flinar stolt.

Kristel och Aili berättar att deras familjer har accepterat parets livsval. Foto: Åsa Wallin

Estlands partnerskapslag röstades igenom år 2014 under vad som beskrivs som ett unikt tillfälle med en ovanligt progressiv – men kortvarig – regeringskoalition. Efter valet 2015 dämpades den politiska viljan att fortsätta utveckla partnerskapslagen, varför den nu beskrivs som ofullständig, med flera delar som inte implementerats i den övriga lagstiftningen.

Aili och Kristel tycker dock att lagens rykte inom delar av hbtqi-rörelsen som ett tomt skal är överdrivet. Att lagen antogs var extremt viktigt, menar de. Och de mest grundläggande tankarna med den fungerar.

– Det är inte så svartvitt som det verkar. Ja, situationen just nu är problematisk, och politikerna i parlamentet är inte intresserade av att lyfta frågan om de delar som inte har implementerats. Men vi hade lika gärna kunnat ha en situation där vi inte hade haft någon partnerskapslag alls. Så jag väljer att se det från den ljusa sidan, säger Aili.

De problem som finns, som svårigheter med att skilja sig, eller få ett partnerskapet godkänt om den ena hälften saknar estniskt medborgarskap, går att lösa. Även om det i flera fall kräver domstolsprocess. Ett antal fall väntar just nu på avgörande.

Men det går åt rätt håll, menar Kristel och Aili, som ändå väljer att lägga in en liten reservation:
– Vi känner inte till alla eventuellt negativa aspekter ännu. Det är ju fortfarande en ung lag.

Kristel kommer från ett litet samhälle utanför Tallinn. Aili kommer från Narva vid den ryska gränsen och hör till Estlands stora ryskspråkiga minoritet. Trots att båda vuxit upp i konservativa områden i landet, särskilt Aili, hade ingen av deras familjer några problem med att acceptera deras livsval.

– Våra föräldrar anser att vi är gifta. De är konservativa i den meningen att de ville ha det på papper, säger Aili.

Kristel och Aili tycker att kritiken mot partnerskapslagen i Estland är överdriven. Foto: Åsa Wallin

Även deras arbetskamrater har varit uppmuntrande. Kristel jobbar med ungdomar och som lärare och Aili på en estnisk myndighet. Men det är inte lika smärtfritt för alla i Estland att komma ut.

– I mitt arbete med unga har jag hört många historier om människor som kastas ut av sina familjer, eller som aldrig kommer att kunna berätta för dem om sin läggning, säger Kristel.

– Och även om vi har väldigt öppna familjer och vänner, och jag egentligen inte är rädd någonting, känner jag ändå av att det finns ett stigma. Känslan av att vi är ett annorlunda par kommer att finnas kvar, säger Aili.

Sedan partnerskapslagen trädde ikraft 2016 har 43 partnerskapsregistreringar gjorts i Estland, både samkönade och icke samkönade, enligt den senaste statistiken från årsskiftet 2016-2017. Lagen har också öppnat för samkönade par att adoptera, men hittills bara inom familjen – det vill säga att ett par adopterar ett barn som en av medlemmarna i paret redan är förälder till. Hittills har tio adoptioner genomförts.

Även Aili och Kristel planerar tillökning, säger de. Den lilla tvåan med de omgivande trähusen ligger ute till försäljning. Ett hus med tre rum, egen trädgård och stora skuggiga tallar en bit utanför stan kommer att bli deras framtida hem.

– Det är där vi vill ha barn, säger Kristel.

Text: Arvid Jurjaks
[email protected]
Foto: Åsa Wallin
[email protected]

Läs mer om Baltic Pride 2017 på Estonian LGBT Association

Amnesty Press på Baltic Pride i Tallinn

BALTICPRIDE2017: Oväntat stor uppslutning när Tallinn ordnade sin första prideparad på tio år (9 juli 2017)

BALTICPRIDE2017: Estnisk partnerskapslag i limbo men den 8 juli hålls första Prideparaden på tio år (8 juli 2017)

Läs mer om partnerskapslagen i Estland
Estland: Nu en hbtq-pionjär i det tidigare Sovjetunionen (Amnesty Press 15 augusti 2015)

Läs mer om Baltic Pride från Amnesty Press

Vilnius, Litauen

BALTICPRIDE2016: En historisk regnbågsdag i Vilnius (19 juni 2016)

BALTICPRIDE2016: ”Rädslan ska inte segra” var budskapet på Pridekonferens i Vilnius (18 juni 2016)

Baltic Pride i Vilnius – bifall och hat sida vid sida (2 augusti 2013)