Syrienkriget fem år: Fast i flyktens limbo

Efter fem års inbördeskrig har över en miljon människor flytt från Syrien till Jordanien. De allra flesta hamnar i tältläger i ett slags ingenmansland. De kommer varken in i samhället eller kan åka hem.

reportage | 2016-03-14
Av: Thomas Aue Sobol & Lasse Telling
Även publicerad i AmnestyPress #1/2016
Amir och Aisha bor med sina barn i ett provisoriskt tältläger sedan tre år tillbaka.

Amir och Aisha bor med sina barn i ett provisoriskt tältläger sedan tre år tillbaka. Foto: Thomas Aue Sobol och Lasse Telling

Den 46-årige syriske flyktingen Amir öppnar den dubbla tältduken intill det hem han har byggt för sin fru, Aisha, och parets sex barn.
– Folk från byn har hjälpt oss med ett kylskåp men jag är fortfarande skyldig 100 dinarer (cirka 1 300 kronor) för metallstängerna, säger han.

Barnen samlas med dammiga byxor leende kring fadern. Vi befinner oss i utkanten av den jordanska staden Moghart Alsakhar, tio kilometer söder om gränsen till Syrien. Här finns inget stort flyktingläger, bara en handfull tält som breder ut sig där det finns ledig mark. Amir och hans familj har bott här i tre år.

Enligt FN:s flyktingorgan UNHCR finns det 635 000 registrerade flyktingar i Jordanien. Den jordanska regeringen uppger att det i verkligheten handlar om 1 265 000 flyktingar från Syrien. Knappt 110 000 av flyktingarna lever i de stora officiella lägren. Resten bor i små, provisoriska läger som det Amir bor i, eller så hyr de hus eller lägenheter eller tvingas bo på gatan.

– Vi tackar Jordanien för att ha tagit emot oss men jag önskar att jag fick lov att arbeta. Vi har hamnat i ett tält där vi bara väntar på att någon kommer och hjälper oss, säger Amir och virar en rödmönstrad sjal runt huvudet.

Inne i tältet finns två rum, åtskilda genom täcken. Det ena rummet är ett enkelt kök med ugn och kokplattor. I det andra rummet sover familjen. Under tältduken finns också en mindre tv-apparat och i taket lyser en naken glödlampa.

– När det regnar blir det helt översvämmat och om natten är det så kallt att barnen skakar, säger Amir.

I flyktinglägret Zaatari får invånarna stöd av FN. De flesta syriska flyktingar i Jordanien bor utspridda i provisoriska hem.

I flyktinglägret Zaatari får invånarna stöd av FN. De flesta syriska flyktingar i Jordanien bor utspridda i provisoriska hem. Foto: Wikipedia

Om man accepterar Jordaniens siffra för flyktingantalet så är idag var sjätte invånare i landet en syrisk flykting. Trycket från de många människorna innebär stora prövningar för Jordanien, inte minst när det gäller energi och livsmedel. Bostads- och matpriserna har skjutit i höjden. Skolorna har på eftermiddagarna extra undervisning för de många syriska barnen och trycket på hälsovårdssystemet har nu enligt FN nått en kritisk nivå.

Jordanien har reagerat genom att skärpa kontrollen vid gränsen även om den inte har stängts helt. Grupper av särskilt utsatta flyktingar släpps igenom medan andra korsar gränsen utan kontroll och screening. Amnesty International har kritiserat att flyktingar skickas tillbaka till Syrien.

Satellitbilder från Human Rights Watch och FN visar att omkring 20 000 flyktingar är fångade i ett ingenmansland mellan Syrien och Jordanien och finns mellan de sandkullar som markerar gränsen mellan de två länderna. Här lever flyktingar i tält som byggts av täcken och presenningar och de har så begränsad tillgång till mat, vatten och medicin att humanitära organisationer varnar för att deras liv är i fara.

Omkring 70 kilometer söder om Amirs tält, i Jordaniens huvudstad Amman, står den 19-årige syriske flyktingen Javad på balkongen i den lägenhet där han bor tillsammans med tre andra utlänningar. Javad ser ut över kullarna i Jordaniens huvudstad och upp mot moskén som kallar till bön och de palestinska flyktingläger som med åren har blivit till permanenta bostadskvarter. Jordanien hyser inte bara syriska flyktingar utan också palestinier, irakier, sudaneser.

– Jag saknar allt med Syrien, säger Javad med låg och torr röst.
Hans blick är osäker och rörelserna långsamma:
– Min familj, mina vänner, mitt liv, min gata, Damaskus, allt. Jag hade ett gott liv. Det visste jag inte då. Jag inser det först nu.

Javad tittar ut över Amman, Jordaniens huvudstad, och längtar hem.

Javad tittar ut över Amman, Jordaniens huvudstad, och längtar hem. Foto: Thomas Aue Sobol och Lasse Telling

FN uppskattar att omkring 120 000 syrier har återvänt till Syrien sedan inbördeskriget startade för fem år sedan. Det är osäkert hur många som har använt Syrien som en mellanstation och för att fortsätta vidare mot Europa med ”dödsbåtarna” som flyktingarna kallar dem. För två veckor sedan packade Javad sin väska och kontaktade smugglaren som skulle föra honom till staden Homs, norr om Damaskus, där han skulle gömma sig i ett hus.

– Mina vänner sade att jag var vansinnig och att det var självmord att resa tillbaka. De lovade att de skulle hjälpa mig och att de skulle försöka få mig till Australien, Kanada eller Europa, berättar Javad.

Han berättar om flykten från militärtjänst i Bashar al-Assads armé. Om de många illegala jobben på kaféer och kiosker i Amman där han sålde kaffe, smörgåsar och telefonkort. Om försök att börja i skolan som misslyckades då han saknade sina skolpapper från Syrien. Om arbetsgivaren som försökte våldta honom och som han senare klådde upp. Om passet och pengarna som blev stulna. Om den syriska ambassadens avvisning av honom. Om polisens razzia på gatan där han arbetade. Om gripandet och om hans skriftliga löfte om att aldrig mer arbeta i Jordanien.

– En del människor hatar syrier. Jag vet inte varför men kanske är det för att vi tar deras jobb, deras pengar, säger Javad.
Han får inget stöd från UNHCR då han inte räknas som ”speciellt sårbar”.
När Javad ringde och berättade för sina vänner att han var på väg tillbaka till Syrien övertalade de honom att komma till ett kafé för ett möte. De grät tillsammans med honom och turades om att ta långa promenader med honom. Till sist lyckades de övertala honom att stanna ett tag till. Javad säger att han väntar på det ögonblick han kan åka hem igen.

– Tidigare var mitt liv enkelt. Jag kunde inte hata människor. När jag träffar människor nu är jag försiktig och jag tänker mycket på att jag ska verka farlig så att folk inte kommer nära mig.

I grannländerna kallar man Javad och alla andra syriska ungdomar som har missat vitala år i grundskolan, gymnasiet eller universiteten, för ”Syriens förlorade generation”.

I flyktinglägret Zaatari beräknas cirka 80 000 flyktingar bo.

I flyktinglägret Zaatari beräknas cirka 80 000 flyktingar bo. Foto: Mustafa Bader/Wikipedia

Kronisk brist på finansiering har flera gånger fått FN att skära ned i hjälpen till flyktingar i Jordanien. Vid utgången av år 2015 hade UNHCR varit i stånd att hjälpa var tredje registrerad flykting med pengar till mat och bostad. Det gäller dem som lever utanför de officiella flyktinglägren. De 110 000 flyktingarna som finns i dessa läger får alla hjälp av UNHCR.

I januari i år vädjade FN till det internationella samfundet att skänka knappt 8 miljarder USA-dollar (drygt 71 miljarder kronor) till insatsen i Syrien och närområdet under år 2016.

FN:s undersökningar visar att nio av tio flyktingar i Jordanien lever under den nationella fattigdomsgränsen och att flyktingarna i ökad utsträckning skuldsätter sig för att överleva. Flyktingarna tar också illegala jobb, äter för lite, skickar ut barnen för att tigga och unga flickor gifts bort.

– Många syrier håller på att mista hoppet om att de ska kunna återvända hem. De mister också hoppet om att det internationella samfundet kommer att fortsätta stödja dem och att deras barn någonsin kommer att kunna leva ett normalt liv, säger Aoife McDonnell, talesperson för UNHCR i Jordanien.

Aoife McDonnell, talesperson för UNHCR i Jordanien i Zaatari.

Aoife McDonnell, talesperson för UNHCR i Jordanien i Zaatari. Foto: Russell Watkins/DFID

Några flyktingar klarar sig själva genom att starta små affärsverksamheter, som kvinnan Zahra i staden Ramtha, som ligger så nära den syriska gränsen att den flera gånger har träffats av förlupna bomber från kriget.

– Då vi kom hit fick vi ingen hjälp för att överleva så vi började att laga syriska specialiteter av yoghurt och mjölk och sålde dem till våra grannar. Grannarna berättade för andra grannar och så växte det, berättar Zahra.

Zahras verksamhet försörjer familjen.

Zahras verksamhet försörjer familjen. Foto: Thomas Aue Sobol och Lasse Telling

Hon tjänar cirka 100 dinarer (cirka 1 200 kr) i månaden på att laga fyllda auberginer, getost och oliver i citronlag. Hennes man och söner saknar arbete så det är Zahras lön som betalar hyran för familjens vardagsrum i betongbyggnaden som är omgärdad av bar, röd jord. Varje morgon går Zahras man upp på taket till fyravåningsbyggnaden, röker en cigarett och ser bort mot sin olivlund i Syrien som ligger på andra sidan kullarna i horisonten. Ofta kan han höra bomberna och se röken.

I den närliggande staden Mafraq står 19-årige jordaniern Mofed Al Sabaa framför det stora Wanasah Café som han ska ärva efter sin far. Mofed Al Sabaa berättar att han är förälskad i en syrisk flyktingtjej som är 16 år. De mötte varandra på Facebook innan kriget bröt ut och ödet ville att flickan har släktingar i Mafraq. Så när flickans far försvann i Syrien och familjen tvingades på flykt hamnade de här i byn.

– Om jag kunde så skulle jag gifta mig med henne i morgon, säger Mofed Al Sabaa. Jag älskar henne högt, hon är vacker, hon respekterar mig och hon gör som jag säger.

Några gäster vill röka vattenpipa så Mofed Al Sabaa reser sig, svingar kolglöden i luften och placerar den i toppen av den gröna pipan. Röken står som ett lång slöja runt honom när han överräcker pipan till gästerna.

– Jag ska betala mellan 5 000 och 7 000 dinarer (65 000–92 000 kronor) i hemgift om flickans mor vill ha det. Min far hjälper mig. Jag vill gärna ha barn nu och njuta av livet med min hustru.

Mofed Al Sabaa framför pappans café. Han drömmer om att få gifta sig med sin kärlek.

Mofed Al Sabaa framför pappans café. Han drömmer om att få gifta sig med sin kärlek. Foto: Thomas Aue Sobol och Lasse Telling

Mofed Al Sabaa lovordar de syriska flyktingarna och säger att de arbetar hårt. Han betonar att gränsen ska vara öppen ”då syrierna är i en mycket svår situation”.

Tillbaka hos Amirs familj i det lilla provisoriska tältlägret i Moghart Alsakhar säger den syriske bonden att han känner sig maktlös efter att ha väntat i tre år i ett tält. Han visar upp pappret som dokumenterar att att familjen är registrerad som asylsökande i Jordanien och att detta inte ger dem rätt att arbeta. Varje månad får familjen 125 dinarer (drygt 1 600 kronor) att leva på av unhcr. Inget av barnen går i skola då Amir och Aisha har hört historier om våldtäkter och mord på syriska barn i området.

– Om vi ska fortsätta att vara beroende av andras hjälp så vill jag hellre resa till Europa och arbeta, säger Amir. Min bror är i Tyskland och han säger att jag lätt skulle kunna få jobb där. Vi kan odla jorden och ha kor och får som vi hade i Syrien.

Han berättar om familjens lantställe utanför Damaskus och om släktingarna som ännu är kvar bakom Bashar al-Assads linjer. Framför Amir ligger en mobiltelefon som brodern ringer till från Tyskland varannan vecka. Senaste gången han ringde berättade brodern att han skulle få sitt uppehållstillstånd tio dagar senare. Broderns barn är kvar i Jordanien. Nu är Amir nyfiken på att höra nyheter från Tyskland.

Nära Wanash Café ligger Ali Ashours barberarsalong. Här talar kunderna högljutt om att de många syriska flyktingarna har gjort att priserna på mat och bostäder skjuter i höjden. En man i svart läderjacka och kraftig mustasch rabblar upp vad som har hänt sedan kriget i Syrien startade:
Hyran för en familjelägenhet har stigit från 100 dinarer (cirka 1 200 kr) till 300 dinarer. Ett kilo lammkött har gått upp från sju till tolv dinarer. Kilopriset på kyckling har stigit från 1,3 dinarer till 1,8 dinarer.

Syriska flyktingar väntar den 14 januari på tillstånd att komma in i Jordanien.

Syriska flyktingar väntar den 14 januari på tillstånd att komma in i Jordanien. Foto: Raad Adayleh/AP/TT

– Samtidigt är många syrier beredda att arbeta för en lägre lön än jordanierna, säger mannen med läderjackan.

Jordanien är ett land som kämpar med en officiell arbetslöshet på tolv procent.

– Jag vet inte hur det ska gå med min verksamhet, allt är osäkert och vårt land går på knä, säger frisören Ali Ashour medan han håller en engångshyvel i ena handen och en cigarett i den andra handen. Vi måste arbeta dubbelt så mycket för att överleva.

I ett hus i Amman sitter 12-årige syriern Adib i sin rullstol och målar. Han målar en pojke som också sitter i rullstol. På stolen finns ballonger.

– Jag har fått mina proteser nu så rullstolen kan snart flyga iväg, säger Adib. Han tränar, målar och studerar på det privatfinansierade Al Bader Center i Amman. Här kan barn som har förlorat ben, armar eller ögon i krigen lära sig att anpassa sig till ett nytt liv med hjälp av psykologer, fysioterapeuter, läkare och lärare.

Adib förlorade sina ben i ett anfall från Assadregimen. Snart kommer han få sina protester.

Adib förlorade sina ben i ett anfall från Assadregimen. Snart kommer han få sina protester. Foto: Thomas Aue Sobol och Lasse Telling

Förra vintern låg Adib med två kusiner i snön på taket till familjens hus när Assad-regimens oljefatsbomber träffade huset. Den första bomben exploderade inte. Nästa bomb förbrände Adibs ena kusin medan den andra kusinen slets i stycken. Den tredje bomben träffade Adib och när han vaknade upp låg han på rebellgruppens fältsjukhus.

– Jag försökte resa mig upp men upptäckte att jag inte hade några ben, berättar Adib. Läkaren sade: ”Var inte rädd, vi ska ge dig nya ben” Jag kände inte till proteser så jag trodde jag skulle få en död mans ben. Jag tänkte på det hela dagen.

Bomben hade flått av Adibs ena ben och i det andra benet fanns så många granatsplitter att det inte kunde räddas.

– Mina vänner här är de bästa vänner jag någonsin haft, säger Adib om de tre pojkar som han delar rum med på Al Bader-centret.

På sängkläderna är det superhjältemotiv och på gardinen Disney-figurer. På nätterna är det monster Adib ser: ”Skuggor. Stora, mörka skuggor.”

På den första teckning Adib gjorde på Al Bader-centret tecknade han sig själv med riktiga ben, inga proteser, ingen rullstol. Han stod i havet med vatten och fiskar omkring sig. Idag säger Adib att hans dröm är att återvända till Syrien och hitta en fru och få ”massor av barn”.

Teckning av Adib på Al Bader Center.

Teckning av Adib på Al Bader Center. Foto: Thomas Aue Sobol och Lasse Telling

– Jag ska nog lära mig att gå med mina proteser och när jag blir större så ska jag lära mig att tillverka dem så jag kan hjälpa andra barn. Jag har sett så många barn i Syrien som inte får hjälp, säger Adib.

I nuläget står 600–700 kvinnor och barn på väntelistan för att få proteser och träning på Al Bader-centret. Enligt organisationen Handicap International saknar 80 000 syrier proteser och liknande till följd av krigsskador.

Tillbaka till tältlägret i Moghart Alsakhar räknar Amir upp alla de familjemedlemmar som har dödats av Bashar al-Assads armé medan han rullar ett pärlhalsband genom fingrarna:
– Folk i vår stad trodde att Assads armé kom för att frälsa dem men istället samlade de alla män och dödade dem. De brände våra hem. De brände allt.

Amir med familj. Många släktingar har dödats i kriget.

Amir med familj. Många släktingar har dödats i kriget. Foto: Thomas Aue Sobol och Lasse Telling

Aisha vaggar den minsta dottern i famnen. Flickan har fötts med stort hål i hjärtat och har opererats på ett sjukhus i Amman.
– Min dröm är att mina barn ska känna sig trygga och få gå i skola. Att de ska få en utbildning och att vi kan bo i ett vanligt hus, säger Aisha.

Text: Thomas Aue Sobol & Lasse Telling

Fotnot: Namnen på flyktingarna från Syrien har ändrats för att skydda deras familjer som är kvar i Syrien.

Översättning från danska: Ulf B Andersson

Kungen varnar
I en uppmärksammad intervju med brittiska BBC:s stjärnkorrespondent Lyse Doucet den 2 februari varnade Jordaniens kung Abdullah II för att situationen ”har nått kokpunkten” då landet inte klarar fler flyktingar. Enligt kungen går nu 25 procent av statens budget till att hjälpa flyktingar.
– Jordanier kämpar för att få jobb, infrastrukturen pressas och det skadar våra skolor och vårt hälsosystem. Förr eller senare kommer dammen att brista, sade kungen och vädjade om hjälp.
Ulf B Andersson

Löften i London
Den 4 februari hölls en stor givarkonferens i London kring den syriska flyktingkrisen. I samband med konferensen gavs löften från de 60 deltagande länderna om stöd med tio miljarder USA-dollar (över 85 miljarder kronor) från omvärlden. Det var mer löften om pengar än förhoppningarna innan konferensen som låg på nio miljarder dollar.

Sverige utlovade ytterligare 350 miljoner kronor i nödhjälp till krigets offer i Syrien, förutom de 1,7 miljarder kronor som finns i den femåriga Syrienstrategin som tidigare har antagits.
– Aldrig har världssamfundet samlat så mycket pengar på en enda dag i samband med en kris, sade FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon. ´ Han beskrev situationen i Syrien som ”så nära man kan komma ett helvete på jorden”.
Ulf B Andersson

Fakta/Jordanien

Huvudstad: Amman
Politik: Kungadöme skapat 1922 efter Osmanska rikets upplösning. Kung Abdullah II har stort inflytande över politiken. Demokratiska reformer har genomförts under senare år.
Yta: 89 341 km (Sverige: 449 964 km )
Befolkning: En nyligen gjord folkräkning, den första sedan år 2004, angav antalet invånare till 9,5 miljoner. Av dessa är drygt 30 procent flyktingar eller migrantarbetare. 6,6 miljoner räknades som jordanier.

Fem år av krig i Syrien

I mars 2011 inleddes de första stora protesterna i Syrien mot Bashar al-Assads styre. Protesterna slogs ner hårt av regimen och snart övergick de civila protesterna till ett inbördeskrig där en rad stater deltar direkt eller genom ombud. Totalt beräknas elva miljoner människor ha tvingats lämna sina hem.

Över en miljon flyktingar från Syrien beräknas ha flytt till Jordanien.

Över en miljon flyktingar från Syrien beräknas ha flytt till Jordanien. Foto: Thomas Aue Sobol och Lasse Telling

Den 15 februari hade UNHCR registrerat att 4,6 miljoner av dessa hade flytt Syrien i ”den värsta humanitära krisen i modern tid”.
Antalet döda under fem års krig i Syrien är osäkert. Den vanligaste siffran som används är 250 000 döda personer.

Foto: Karta: Lotta Lundin/A4

Vem stödjer vem i Syrienkriget?
Regimen i Syrien
Ryssland,Iran, Irak, Hizbollah (Libanon)

Rebellgrupper
Turkiet, Saudiarabien, Qatar, Förenade Arabemiraten, USA, Storbritannien, Frankrike

PYD/YPG (kurder)
USA, Ryssland, PKK (Turkiet), KRG (Irak)

IS
Frivilliga från hela världen

FN:s fredsplan
FN hoppas att få de flesta stridande parter till samtal i Genève om en politisk lösning på konflikten i Syrien. Ett första steg är ett eld upphör. Sedan regeringsarmén med stöd av ryskt flyg gått till offensiv i området kring Aleppo har förhoppningarna om ett eld upphör minskat. Minst 50 000 personer flydde i februari undan offensiven mot turkiska gränsen.
I norra Syrien har den kurdiska milisen YPG med stöd av amerikanskt flyg haft militära framgångar mot IS, Islamiska staten. För att stoppa YPG inledde Turkiet den 13 februari artilleribeskjutning in i Syrien.

Även om det skulle bli någon form av vapenvila mellan de olika rebellgrupperna och den syriska regimen står IS utanför FN:s fredsplaner. Den 21 februari slog IS till mot regeringskontrollerade områden i Damaskus och Homs och över 100 personer dödades vid bombattacker.

I Syrien beräknas över 400 000 människor leva i städer som är belägrade av regimen, rebellgrupper eller IS. I mitten av februari rapporterade Röda korset/Röda halvmånen att nödhjälp nu var på väg till dessa utsatta områden.

Efter tidningens pressläggning har ett eld upphör trätt i kraft. Detta gäller dock inte Islamiska staten, IS, och Nusra-fronten, som är en del av al-Qaida. Nya fredssamtal inleddes under ledning av FN den 14 mars. Rysslands president Vladimir Putin meddelade samma dag att de ryska styrkorna ska dras tillbaka från Syrien.

Ulf B Andersson

Vägspärr utanför Damaskus med bild av president Bashar al-Assad.

Vägspärr utanför Damaskus med bild av president Bashar al-Assad. Foto: Elizabeth Arrott/VOA News/Wikipedia

Presidenten: Bashar al-Assad, född 1965, blev president år 2000 sedan fadern, Hafez al-Assad, avlidit. Bashar är utbildad ögonläkare och har studerat i London. Hans regim anklagas för grova brott. I en FN-rapport den 8 februari hävdas att tusentals fångar har dödats i syriska fängelser.

Döda under förra året: 55 219 personer dödades under 2015, 20 977 var civila och 2 574 av dessa var barn. (Källa. Syriska människorättsobservatoriet i London)

Läs mer om Syrien från Amnesty Press
Inför 25 januari: Ett litet hopp om fred i Syrien (16 januari 2016)

På flykt undan terrorn från IS mot homosexuella (22 december 2015)

Lösningen finns i Damaskus (Ledare i Amnesty Press nr 4/2015)

ALMEDALEN2015: Ny svensk strategi för Syrien – grannländernas börda ökar (6 juli 2015)

Oljefatsbomber sprider skräck i Syrien (Amnesty Press 3 mars 2015)

Nyanserat om kriget i Syrien (recension av Aron Lunds bok ”Syrien brinner” i Amnesty Press nr 4/2014)

Kobane – en symbol för frihet (krönika av Joakim Medin i Amnesty Press nr 4/2014)

Tidning ger röst åt kvinnor i krigets Syrien (Amnesty Press 25 november 2014)

BOKMÄSSAN: ”Assads regim i Syrien kommer att överleva ” (26 september 2014)

UNHCR slår larm (ledare i Amnesty Press nr 3/2014)

Kamp för att möta grundläggande behov i Aleppo (14 augusti 2014)

ALMEDALEN: Flyktingströmmar och nya kartor – Syrienkriget och konsekvenser för regionen (4 juli 2014)

ALMEDALEN: Syrien - ett högt pris för medierapportering kring kriget (3 juli 2014)

Häften av de palestinska flyktingar i Syrien på flykt undan inbördeskriget (1 maj 2014)

Libanon på bristningsgränsen (Amnesty Press nummer 3/2013)

På flykt undan kriget i Syrien - Amnesty Press i östra Libanon (25 juli 2012)

Syrisk oppositionsledare på årsmötet (6 maj 2012)

SNC-ledare på Sverigebesök: ”Tvång är det enda regimen i Syrien förstår” (23 maj 2012)

Syrien på randen till inbördeskrig (analys av Aron Lund i Amnesty Press nr 1/2012)

På flykt från Syrien (15 augusti 2011)

Syrien– försiktig optimism sedan Bashar tog över makten (13 februari 2001)

reportage | 2016-03-14
Av: Thomas Aue Sobol & Lasse Telling
Även publicerad i AmnestyPress #1/2016