MR-DAGARNA: Stark kvinnorörelse i Bangladesh men problemen är många

Om folk var villiga att betala två-tre kronor mer för sina kläder skulle kvinnorna i textilindustrin i Bangladesh kunna få en lön att leva på. Men trots uppmärksamheten efter Rana Plaza-katastrofen då 1 129 personer dödades i april i år när en fabriksbyggnad rasade samman är de omkring sex miljoner textilarbetarna i landet långt ifrån att uppnå en dräglig lön.

Khusi Kabir är oroad över den ökande religiösa fundamentalismen i Bangladesh. Foto: Bella Frank

Den bangladeshiska gräsrotsorganisationen Nijera Kori (ungefär Vi gör det själva) har kommit fram till att en levnadslön motsvarar 13 000 taka, eller omkring 1 100 svenska kronor, medan Bangladeshs regering anser att 5 300 taka skulle räcka. Arbetsgivarna däremot vill inte gå längre än 3 000 taka. Det berättade Khushi Kabir, koordinator för Nijera Kori, som besökte Sverige och MR-dagarna inbjuden av svenska Svalorna.

Under rubriken Bangladesh – framsteg eller backlash? pratade hon om kvinnors situation i landet som är fortsatt svår. Detta trots en grundlag som garanterar kvinnors rättigheter, trots framsteg som landet gjort vad gäller vissa millenniemål och trots att landet har en kvinnlig premiärminister, Sheikh Hasina Wajed, sedan 2008. Hennes parti, Awamiförbundet, och landets andra stora parti, BNP, har växlat vid makten de senaste decennierna. Även BNP leds av en kvinna, Khaleda Zia.

Trots detta och trots en stark kvinnorörelse finns hinder i form av ett orättvist ekonomiskt system som särskilt drabbar arbetarklass och kvinnor, en utveckling som förvärras av en aggressivt förd nyliberal politik. Parallellt med det råder det också brist på offentliga arenor och folks möjlighet att agera för att förbättra sina liv är kringskuren. Inför valet nästa år är läget också spänt och Khushi Kabir är orolig för den militarisering och religiösa fundamentalism som ökar i landet.
– Allt det här innebär en fortsatt praktik och kultur av straffrihet på alla nivåer, sade hon.

Den orättvisa resursfördelningen i landet skapar stora problem och andelen kvinnor bland gruppen fattiga har ökat på grund av detta menar Khushi Kabir. Ändå finns fördelar med till exempel textilindustrin då de innebär större frihet för kvinnorna som jobbar i den – av de sex miljonerna textilarbetarna beräknas 80 procent vara kvinnor. Och trots att arbetet är hårt kan det innebära en förbättring för kvinnor som annars skulle tvingas ta jobb som hembiträden, där de ofta utnyttjas ännu svårare, eller i hårda säsongsarbeten.

Också kulturella patriarkala övergrepp fortsätter, bland annat har det skett många syraattacker mot kvinnor i Bangladesh. En stor del av fallen sker efter att en kvinna tackat nej till en mans erbjudande om giftermål. Och trots att det år 2002 infördes särskild lagstiftning mot syraattacker, ett brott som kan straffas med döden, förekommer det fortfarande.

Khusi Kabir från Bangaldesh gästade MR-dagarna i Stockholm. Foto: Bella Frank

Ett annat problem är hemgifte, något som inte har funnits i landet traditionellt utan som har kommit i bruk i modern tid:
– Ofta krävs brudens familj på pengar inte bara en gång utan det kan fortsätta under åren, sade Khushi Kabir.

Hon förklarade att när det sker agerar kvinnorörelsen:
– Om vi hör talas om hemgifte så går vi gemensamt och organiserat till familjen och förklarar att det är olagligt och att om de inte slutar så kommer vi tvinga polisen att ingripa. Det ger kvinnan en känsla av stöd.

Text och bild: Bella Frank