På farliga vägar i Mali

Fem år och nästan 12 000 FN-soldater har inte läkt Malis krigssår. Laglösheten och islamistgruppernas inflytande sprider sig. I en butik i Timbuktu tar två bröder avsked inför en livsfarlig resa till grannbyarna.

Reportage | 2018-03-16
Av: John Palm
Även publicerad i AmnestyPress #1/2018
 Grossisten Mohammed din Magia ser på när hans bror och brorson packar väskan för att resa till en by utanför Timbuktu.

Grossisten Mohammed din Magia ser på när hans bror och brorson packar väskan för att resa till en by utanför Timbuktu. Foto: Malin Palm

Mohamedin Maiga sneglar på sin bror medan brodern packar ned tygerna i den lilla väskan och stänger dragkedjans ändar med ett hänglås. Kanske känns det bättre så. Båda vet dock att ett hänglås knappast hjälper mot farorna där ute.

– Han måste göra detta. Min bror har barn, hur ska de annars få mat? Men varje gång han åker tänker jag att han kanske inte kommer tillbaka, säger Mohamedin Maiga.

Kriget är över och i just Timbuktu är de rena terrorangreppen få men tillvaron är knappast tillbaka till det som kan kallas normalt. Turisterna försvann redan några år före kriget och med dem en stor del av stadens inkomster. Nu är det farligt att resa utanför staden. Osäkerheten hindrar de enklaste av affärsresor och punkterar den lokala ekonomin.

Mohamedin Maigas bror, Bokar Dit Gauche, tror att det kommer ta en dryg vecka att få sålt den lilla högen med tyger. En mager men nödvändig inkomst. I butiken i centrala Timbuktu går affärerna dåligt.

– Under hela den tid du har varit i butiken har inte en enda person varit här och frågat efter någon vara. Det är så vi har det nu, säger Mohamedin Maiga.

Foto: Karta: Lotta Lundin

Norra delen av Mali, Azawad, med städerna Timbuktu, Gao och Kidal är ett ökenlandskap med porösa gränser mot de omkringliggande länderna. Till stora delar är det ett laglöst territorium där väpnade grupper rör sig och har kontroll över både vanlig handel och narkotikasmuggling. Det är ett område som har behandlats likt en avlägsen landsände av de styrande i huvudstaden Bamako, men som upptar mer än halva landets yta. Här har nomadfolket tuareger, en av områdets många etniska grupper, gjort flera uppror sedan Malis självständighet år 1960.

År 2012 var det dags igen. Den här gången tog de sekulära tuareg-rebellerna i MNLA hjälp av islamistgrupper som al-Qaida i islamiska Maghreb (AQIM), Rörelsen för enhet och Jihad i Västafrika (MUJAO), och Ansar Dine med flera.

Med en samtidig statskupp i Bamako i mars 2012 blev den redan svaga maliska armén ett lätt byte för alliansen. Men islamistgrupperna var inte alls intresserade av tuaregernas dröm om ett självständigt Azawad utan ville införa sin egen strikta tolkning av sharialagar.

Norra Mali ockuperades och snart körde islamisterna ut MNLA och inledde ett förtryckande shariastyre. Kvinnor tvingades täcka sig och förbjöds att jobba, musik och fotboll förbjöds med straffskalor som innefattade piskrapp, avhuggna händer eller i värsta fall att stenas till döds.

Sankore moskéen har en stor del i Timbuktu rika historia, från 1300-talet och hundratals år framåt var staden ett intellektuellt center i islamiska Afrika. Fram till islamistgruppernas kidnappningar i början av 2000-talet var  turismen den viktigaste delen i stadens ekonomi.

Sankore moskéen har en stor del i Timbuktu rika historia, från 1300-talet och hundratals år framåt var staden ett intellektuellt center i islamiska Afrika. Fram till islamistgruppernas kidnappningar i början av 2000-talet var turismen den viktigaste delen i stadens ekonomi. Foto: Malin Palm

När berättelserna om förhållandena i norra Mali strömmade ut och jihadisternas attacker skedde allt längre söderut valde den forna kolonialmakten Frankrike att ingripa militärt. I januari 2013 hävde de ockupationen och islamisterna flydde ut i öknen. På våren 2013 beslutade FN att sätta in FN-styrkan Minusma där nästan 12 000 soldater och drygt 1 700 poliser ingår. Ett 40-tal länder har bidragit med personal.

En samling bilar står uppradade en bit från Timbuktus huvudmarknad. I normala tider skulle de redan vara på väg söderut mot Mopti. Nu är det få som vågar åka och det tar tid att fylla platserna innan avfärd.

– Det är farligt för oss också, men om jag inte kör, vad ska jag då äta. Sand?

Gibril Maiga är frustrerad, och rädd. Han vilar handen mot motorhuvens slitna lack som skiftar i rött och svart. I metallstängerna på taket kan han spänna fast mängder med bagage. Den som reser mellan två viktiga städer i Mali blir även transportör av gods. Därför är Gibril Maiga och hans kollegor jagade villebråd ute på vägarna.

– Jag kör till Mopti varje dag. I onsdags stoppade de oss och tog allt. De var fyra personer och de sköt mot oss. Vi tvingades ned på marken och sedan tog de våra telefoner, plånböcker och allt bagage passagerarna hade med sig.

 Chaufförerna Gibril Maiga och Joseph Sangare parkerar bilen på marknaden i Timbuktu. Varje dag kör han den riskfyllda vägen till Mopti i söder och varje gång utsätter de sig för risken att bli attackerade av beväpnade banditer.

Chaufförerna Gibril Maiga och Joseph Sangare parkerar bilen på marknaden i Timbuktu. Varje dag kör han den riskfyllda vägen till Mopti i söder och varje gång utsätter de sig för risken att bli attackerade av beväpnade banditer. Foto: Malin Palm

Runt om honom nickar kollegorna igenkännande. De flesta har varit med om det flera gånger. Ibland dödas folk. Andra gånger släpas kvinnor ut i buskagen och våldtas av banditerna. Chaufförerna är överens – just nu blir situationen värre dag för dag.

– Jag jobbar för små summor och klarar mig bara precis och så stoppar de mig, slår mig och tar allt jag har. Hur ska jag kunna göra mina barn lyckliga när det är så här, undrar Gibril Maiga uppgivet.

I norra Mali förmår varken armén eller FN-trupper skydda landsbygdens befolkning och staten är frånvarande. Under både 2016 och 2017 spreds islamisternas inflytande söderut. I byar bara några mil från Djenne, en stad belägen i Malis södra del, har minst en religiös ledare och en bychef blivit avrättade. En del byar är i praktiken påtvingade sharialagar. Deras egna traditioner med festligheter kring dop och bröllop har förbjudits och den som har kontakt med myndigheter eller FN-trupper riskerar livet. 

Under förra året fortsatte attackerna mot FN-styrkan och 23 Minusma-soldater dödades. Totalt har nu 92 Minusma-soldater dödats. Den 18 juni 2017 slog också AQIM till mot en turistanläggning i Dougourakoro utanför Bamako och fem personer dödades. Den 14 augusti 2017 genomfördes en attack mot FN-högkvarteret i Bamako där sju personer dödades. 

Samtidigt härjar också kriminella grupper ute i öknen och Malis armé har upprepade gånger anklagats för tortyr, avrättningar och kollektiva bestraffningar. 

Mohamed ag Isamel Yattara är tuareg och flydde under kriget. När han återvände anklagades han för att stötta rebellerna och kastades i fängelse. Nu kämpar han för sin by där invånarna har svårt att finna mat för dagen. Han tror fortfarande att ett fritt Azawad är enda lösningen för norra Mali.

Mohamed ag Isamel Yattara är tuareg och flydde under kriget. När han återvände anklagades han för att stötta rebellerna och kastades i fängelse. Nu kämpar han för sin by där invånarna har svårt att finna mat för dagen. Han tror fortfarande att ett fritt Azawad är enda lösningen för norra Mali. Foto: Malin Palm

En som vet alltför mycket om livet på landsbygden är Mohamed ag Ismael Yattara. På tuaregers vis har han virat sin blå turban runt huvudet så att den även täcker munnen. Han var en av de hundratusentals människor som flydde under kriget. Systern, vars man dödades av militären år 2012, är kvar i ett läger i grannlandet Burkina Faso. Mohamed har återvänt till en problematisk tillvaro i hembyn utanför Timbuktu. Islamisterna är ett problem men militären ett ännu större problem. Direkt vid ankomsten fängslades han i en månad, som tuareg misstänkte militären honom för att vara terrorist eller rebell.

– Jag trodde att jag skulle dö i fängelset som så många andra. Under min tid där vet jag fyra personer som dog, en av dem var en tioårig pojke, berättar Mohamed ag Ismael Yattara.

Efter upproret år 2012 anser han inte att islamisterna är tuaregernas bundsförvanter. Även förtroendet för MNLA har fått sig en rejäl törn men Mohamed ag Ismael Yattara menar att många tuareger i brist på alternativ fortfarande stödjer dem:

– Regeringen kommer aldrig att lösa våra problem. De känner varken till oss eller öknen och lyssnar aldrig på folken i norr. Jag tror inte att något kommer bli bra för oss förrän vi får vårt Azawad.

Våldet och farorna till trots, Mohamed ag Ismael Yattara berättar att vardagsproblemen är värst. Byn är i desperat behov av hjälp till mat, mediciner och återuppbyggande av skolan som islamisterna förstörde.

– Jag ger allt jag har för att göra det bättre för min by. Det fortsätter jag med tills militären eventuellt dödar mig, säger Mohamed ag Ismael Yattara och slår ut med armarna.

År 2015 skrev Mali på ett fredsavtal som undertecknades av flera rebellgrupper, däribland MNLA och andra tuareggrupperingar. Rebellsoldaterna ska skolas om och slussas in i antingen civilt arbete eller i den statliga armén. Det var under en sådan sampatrullering mellan armé och rebeller den 18 januari 2017 som en självmordsbombare från aqim lyckades köra in en lastbil full med sprängmedel på en bas. 77 människor dog i det som skulle ha varit en triumf för fredsarbetet.

Attacken satte djupa spår – för vem vågar delta i fredsprocessen om det är förenat med livsfara?

Inne Arby ( blå scarf) säljer bröd på marknaden tillsammans med sin syster Tekne Arby och vännerna Hanna Traoré och Nia M´barka men hon menar att försäljningen går dåligt eftersom folk fortfarande inte har råd att köpa deras bröd sedan ekonomin kollapsat under ockupationen 2012.

Inne Arby ( blå scarf) säljer bröd på marknaden tillsammans med sin syster Tekne Arby och vännerna Hanna Traoré och Nia M´barka men hon menar att försäljningen går dåligt eftersom folk fortfarande inte har råd att köpa deras bröd sedan ekonomin kollapsat under ockupationen 2012. Foto: Malin Palm

I Timbuktu fortsätter invånarna att leva sina liv så gott det går. På morgonen ställer butiksägaren, Hamey Ould Maoloud, fram mattor, konserver och barncyklar trots att ingen köper. På en pall vid vägkanten sitter Hanna Traoré, Tekne Arby, Inne Arby och Nia M´barka hela dagen och har liknande problem med en så enkel produkt som hembakt vitt bröd.

En bit därifrån lyfter Bokar Dit Gauche sin väska från betonggolvet. Han ska resa med båt längs floden, riskerna ute på vägarna gör färd med bil utesluten. Han vänder sig om en sista gång och nickar mot sin bror innan han går ut genom dörren. 

– Om några timmar kommer hans barn börja ringa till mig och fråga om jag hört något om Bokar. Både barnen och jag är väldigt oroliga, säger Mohamedin Maiga.

Text: John Palm
frilans@johnpalm

Foto: Malin Palm
malinpalm.fotograf@gmail.com

Land/Mali

Huvudstad: Bamako
Politik: Självständigt från Frankrike 1960. År 1991 inleddes en demokratisk period då stora civila protester tvingade fram regimens avgång. Sedan år 2012 är Mali i en djup politisk kris. Ibrahim Boubacar Keïta valdes år 2013 till president. 

Yta: 1 240 192 km2 (Sverige: 449 964 km² )

Befolkning: 14,5 miljoner (2009)

AZAWAD

år 2012 utropades Azawad som en självständig stat med knappt sju miljoner invånare. Inget land erkände Azawad som idag åter är en del av Mali. 

MNLA

Nationella rörelsen för Azawads befrielse, MNLA, bildades år 2011 av flera rebellgrupper bland tuaregerna,  ett nomadfolk som finns i Mali och andra länder i området. I april 2012 kunde MNLA i allians med islamister utropa Azawad som en oberoende stat. Efter några månader var MNLA i strid med islamistiska grupper. 

AQIM

Al-Qaida i islamiska Mahgreb inledde sin verksamhet i Algeriet år 2007. De har gjort sig kända för kidnappningar som har gett stora inkomster och idag är gruppen verksam i Nordafrika och angränsande områden i Västafrika. Svensken Johan Gustafsson hölls som fånge av AQIM 2011-2017.

MUJAO

Rörelsen för Enhet och heligt krig i Västafrika som bildades år 2011. Rörelsen deltog i tuaregernas uppror i Mali 2012. 

Ansar Dine 

Rörelsen till försvar av tron. Malisk jihadiströrelse som leds av Iyad Ag Ghaly, veteran från tuaregupproret i början av 1990-talet. 

Minusma

FN:s mission i Mali. Den 25 april 2013 beslöt FN:s säkerhetsråd att skicka en FN-styrka för att stödja den politiska processen i Mali. Totalt ingår nästan 15 000 soldater, poliser och civila i styrkan. Över 300 svenskar finns på Camp Nobel utanför Timbuktu.

Kriget fortsätter

Under 1990-talet växte hoppet om en demokratisk och stabil utveckling i Mali. Sedan våren 2012 har landet istället kastats in i en allvarlig kris. Trots en massiv insats från FN fortsätter våldet.

Tuaregernas uppror

Tuaregerna är ett nomadfolk som bor utspridda i Algeriet, Libyen, Niger, Burkina Faso och Mali. Det beräknas att det finns omkring 2,5 miljoner tuareger. Sedan Malis självständighet från Frankrike år 1960 har tuaregerna gjort flera uppror för självstyre. 

I januari 2012 inleddes ett nytt uppror av MNLA och den 6 april 2012 uppnådde tuaregerna sin största framgång hittills då ”Azawad” utropades som självständig stat. Den maliska armén hade fördrivits från norra Mali och genom en allians med jihadistgrupper hade tuaregerna nått sitt mål. 

ICC

Ahmad al-Faqi al-Mahdi.

Ahmad al-Faqi al-Mahdi. Foto: ICC

ICC, Internationella brottmålsdomstolen, har sedan år 2013 undersökt brott i Mali. Ahmad al-Faqi al-Mahdi, medlem i islamistgruppen Ansar Dine, greps den 26 september 2015 i Niger och fördes till domstolen i Haag. Han åtalades för att under sommaren 2012 ha förstört historiska byggnader i Timbuktu som då kontrollerades av islamisterna. 

Det var första gången ICC väckte åtal för ett sådant brott. Vid rättegången i augusti 2016 erkände Ahmad al-Faqi al-Mahdi och uttryckte ånger. Han dömdes till nio års fängelse.

Fortsatt krig

Alliansen mellan MNLA och islamistgrupperna varade bara några månader. Frankrike ingrep militärt för att driva ut islamisterna och våren 2013 beslöt FN:s säkerhetsråd att skicka en styrka för att stödja Malis regering. De islamistiska grupperna, däribland al-Qaida, ökade förra året sina attacker mot regeringsarmén och FN-soldaterna. 

Civilbefolkningen har också drabbats. Väpnade islamistgrupper har enligt Human Rights Watch, HRW, avrättat civila, förstört skolor och rekryterat barn.

Regeringen har enligt HRW gjort sig skyldig till summariska avrättningar och godtyckliga gripanden under sina anti-terroristoperationer. Islamistiska attacker i Niger och Burkina Faso har regionaliserat konflikten.

Läs mer om Mali från Amnesty Press

Spänningarna tilltar i Mali – minst 160 personer dödade i massaker (27 mars 2019)

Slaget om Mali är långt ifrån över (2 mars 2013 – även i nummer 1/2013)

Mali: Här tränar ungdomar för krig (26 november 2012 – även i nummer 4/2012)

Amnesty Press rapporterar från Mali: Tusentals flyr islamisternas hårda rättvisa i norr (1 oktober 2012)

Från Srebrenica till Timbuktu (4 juni 2012)

På flykt i delat land - Amnesty Press i Mali (26 april 2012)

Reportage | 2018-03-16
Av: John Palm
Även publicerad i AmnestyPress #1/2018