Amnesty anklagar: “Rohingyerna utsätts för apartheid, Rakhine-staten är en brottsplats”

Rapporten ”Caged without a roof”, om rohingyernas situation i Burma (Myanmar), tog två år att färdigställa. Amnestys internationella krishanteringschef Tirana Hassan var med från start till mållinje. På besök i Sverige mötte hon Amnesty Press i ett samtal om krisens bakomliggande orsaker, varför demokratiprocessen försvårat rohingyernas situation och varför Amnesty International nu för första gången använder termen apartheid för att beskriva en situation utanför Sydafrika.

reportage | 2017-11-28
Av: Ivar Andersen
By i Rakhine-staten i mars 2016. Efter ARSA:s attacker i oktober 2016 och augusti 2017 har militärens våldsamma svar tvingat över 600 000 rohingyer på flykt till grannlandet Bangladesh.

By i Rakhine-staten i mars 2016. Efter ARSA:s attacker i oktober 2016 och augusti 2017 har militärens våldsamma svar tvingat över 600 000 rohingyer på flykt till grannlandet Bangladesh. Foto: Amnesty International

I rapporten ”Caged without a roof” använder ni termen apartheid för att beskriva situationen i Rakhine-staten i västra Burma (Myanmar), där rohingyerna lever. Det är första gången Amnesty International använder termen utanför Sydafrika?

– Vår målsättning var aldrig att slå fast att den rådande situationen i Rakhine-staten utgör apartheid, vi hade ingen sådan hypotes vi skulle bevisa. Vi ville undersöka hur rohingyernas villkor ser ut bortom den nuvarande krisen, beskriva vardagens osynliga lidande. Det var inte förrän vi sammanställde den fakta vi samlat under fyra resor till Rakhine-staten som vi fann att situationen uppfyllde den juridiska definitionen av apartheid. Det handlar om systematiska kränkningar av rohingyernas rättigheter genom lagstiftning och praxis, från regeringsnivå ned till lokala tjänstemän, som sammantaget utgör apartheid. Och det är ett brott mot mänskligheten.

Så det innebär att Rakhine-staten är en brottsplats?

– Ja, det är precis vad vi säger. Rakhine-staten är en brottsplats. Och det kräver samma rigorösa svar som vi skulle förvänta oss på någon annan plats där brott av så allvarlig natur förekommer.

Tirana Hassan har varit med och tagit fram Amnestys rapport ”Caged without a roof” där Burma anklagas för att ha infört ett apartheidsystem mot rohingyer.

Tirana Hassan har varit med och tagit fram Amnestys rapport ”Caged without a roof” där Burma anklagas för att ha infört ett apartheidsystem mot rohingyer. Foto: Ivar Andersen

Hur bör det internationella samfundet svara?

– Apartheidsystemet är i själva verket bakgrunden till den nuvarande krisen. Det är uppenbart att rohingyerna måste få medborgarskap. Dessa människor har blivit fråntagna sina medborgarskap och alla sina rättigheter. Vi pratar om de grundläggande rättigheterna: utbildning, uppehälle, att kunna söka sjukvård. Hela din existens utmanas om du blir fråntagen de här rättigheterna, och när din existens utmanas hotas din möjlighet att leva ett värdigt liv. Så vi vill se omedelbara förändringar i den burmesiska medborgarskapslagen. Och så krävs det att de ansvariga får stå till svars för våldet som följde som ett resultat av detta systematiska förtryck. Förtrycket har gjort rohingyerna marginaliserade och sårbara och 625 000 människor har tvingats fly till Bangladesh. De måste få upprättelse.

– Vi talar om en förtryckande regim. Den civila regeringen är ansvarig för diskriminerade lagstiftning, militären är ansvarig för sin inblandning i våldsamheterna. Vi efterlyser ett totalt vapenembargo gentemot Myanmar och att ansvariga individer får stå till svars.

Flyktingar i kö i Kutupalong-lägret i Bangladesh den 27 september. Då beräknades det att cirka 200 000 rohingyer fanns i lägret.

Flyktingar i kö i Kutupalong-lägret i Bangladesh den 27 september. Då beräknades det att cirka 200 000 rohingyer fanns i lägret. Foto: Andrew Stanbridge / Amnesty International

USA:s utrikesminister Rex Tillerson beskrev nyligen det som sker i Rakhine-staten som ”etnisk rensning” och sade att USA överväger riktade sanktioner?

– Vi välkomnar beskrivningen av händelserna som etnisk rensning. Och riktade sanktioner är ett fundamentalt första steg och vi hoppas att andra länder följer efter. Tillersons kommentarer kom inte en sekund för tidigt. Nu behöver orden omsättas i handling. Brott har begåtts och bevisen finns.

Flygplatsen i Sittwe i mars 2016. Ett anslag anger att utlänningar måste ha speciellt tillstånd att besöka områden med bengaler (den officiella beteckningen i Burma på rohingyer).

Flygplatsen i Sittwe i mars 2016. Ett anslag anger att utlänningar måste ha speciellt tillstånd att besöka områden med bengaler (den officiella beteckningen i Burma på rohingyer). Foto: Amnesty International

Ni genomförde fyra resor till Rakhine-staten, där rörligheten för ideella organisationer är kraftigt begränsad. Gjorde den burmesiska militären livet surt för er?

– Jag var själv i huvudorten Sittwe och det är väldigt svårt att röra sig obehindrat där. Vi hade velat göra mer och besöka fler platser men vi lyckades göra det vi behövde för att få tillräckligt med information, även om jag inte kan gå in på detaljerna i hur vi gick till väga.

I rapporten skriver ni att rohingyer som talar med er riskerar repression från både säkerhetsstyrkorna och militanta buddistnationalister. Hur kommer det sig att människor ändå vågar vittna?

– Rohingyerna har förtryckts under så lång tid, det är så få som kommer dit, de vill berätta sina historier. De är genuint förbluffade över varför världen tillåter det här att hända. Varför de tvingas leva fångade i sina byar omringade av taggtråd, varför barnen inte får gå i skola, varför nyfödda inte får födelsecertifikat, varför deras existens bokstavligt talat kan utraderas om en lägre tjänsteman får ett infall. De har levt med det här i årtionden och de vill att världen gör någonting åt det. De är modiga som talade med oss. Vi har kontakter där som har hjälpt oss i åratal och deras säkerhet är av största vikt för oss, men vi vet att det utsätter dem för stora risker. Det är befängt. Att prata med Amnesty International kan vara det som gör att de fängslar dig, eller att du försvinner.

Den burmesiska armén har genomfört en egen utredning av de anklagelser som bland andra Amnesty International har framfört. Och armén kom fram till att den själv var helt skuldfri.

– Ja, det gjorde den, och den var väldigt snabb också! Snabbare än oss, vår utredning tog två år. Arméns utredning var en fars. Det finns inget mer att säga. Det var en total skönmålning, precis som det alltid är när den burmesiska militären säger att den ska utreda någonting.

Tusentals personer demonstrerar i Sittwe den 13 augusti 2017 med krav på att alla utländska organisationer, bland annat FN, ska lämna Rakhine. ”Bengaler” är den vanliga beteckningen på rohingya.

Tusentals personer demonstrerar i Sittwe den 13 augusti 2017 med krav på att alla utländska organisationer, bland annat FN, ska lämna Rakhine. ”Bengaler” är den vanliga beteckningen på rohingya. Foto: Nyunt Win/EPA/TT

Armén lägger skulden på den militanta rohingya-organisationen "Arkanese Rohingya Salvation Army" (ARSA) som i en attack den 9 oktober 2016 dödade nio burmesiska soldater och den 25 augusti dödade ytterligare 12?

– Det råder inga tvivel om att attacken på säkerhetsstyrkorna också var ett brott, men att påstå att den militära offensiv som drev 625 000 rohingyer till Bangladesh skulle vara ett proportionellt svar är bara löjligt och falskt. Det här är kollektiv bestraffning mot rohingyerna. Armén kallar det upprorsbekämpning men upprorsbekämpning handlar om riktade insatser. Man bränner inte ned hundratals byar, man skjuter inte urskillningslöst mot kvinnor och barn, man våldtar inte kvinnor systematiskt och man dödar inte oskyldiga civila.

Våldet i Rakhine-staten beskrivs ofta som en religiös konflikt mellan två etniska minoriteter, de buddistiska rakhinerna och de muslimska rohingyerna. Håller du med?

– Nej, det handlar inte om buddister mot muslimer. Det handlar om systematiskt förtryck som pågått i årtionden. Det finns andra muslimska grupper i Myanmar som inte förtrycks på samma sätt och det finns buddistiska minoriteter som lider.

Förstörd moské i Rakhine-staten.

Förstörd moské i Rakhine-staten. Foto: Amnesty International

Samtidigt använder både militären och regimtrogna medier ett islamofobiskt språk. Och när jag besökte Sittwe 2012 spred buddistmunkar antimuslimsk propaganda och deltog i våldet mot rohingyer.

– Det där är en viktig poäng. Regeringen och militären exploaterar definitivt de splittringar som finns genom att kalla rohingyerna ”bengaler” och ”utlänningar”. Ja, de utnyttjar detta narrativ för sina egna syften, men i grunden är det inte en religiös konflikt. En av de mest nedslående sakerna vi sett från Aung San Suu Kyi (Burmas statskansler efter valet år 2015) är att hon i stället för att försöka dämpa hatretoriken som helt tagit över sociala medier i Myanmar har valt att vara tyst eller att stödja desinformationen. Vid sidan av de juridiska aspekterna av den här konflikten finns ett väldigt viktigt socialt element som handlar om att bygga ett inkluderande samhälle som respekterar mänskliga rättigheter. Det är grunden för varje demokrati, oavsett hur ung den är.

Amnesty anser att rohingyerna i Rakhine-staten måste återfå medborgarskap, säger Tirana Hassan.

Amnesty anser att rohingyerna i Rakhine-staten måste återfå medborgarskap, säger Tirana Hassan. Foto: Ivar Andersen

Apropå minoriteter, i rapporten tar ni upp att även rakhinerna är en sårbar etnisk minoritet som under militärjuntan fick sina rättigheter kränkta i årtionden.

– Det är en viktig del av bakgrunden till den nuvarande konflikten, att bägge sidor i Rakhine-staten har legitima anledningar till missnöje. Vi försökte lyfta det här 2012, när man fortfarande talade om sammanstötningar mellan lokalsamhällen. Men i stället för att ta tag i grundorsakerna, bristen på ekonomisk utveckling och politisk delaktighet som drabbar alla minoriteter i Rakhine-staten, valde regeringen att ignorera den struktur som driver konflikten. Man kan säga att regeringen har uppvaktat rakhinerna sedan 2012, men den har aldrig angripit grundproblemen. De problem rakhinerna har får inte förminskas. Samtidigt har rakhinerna arbetat i samförstånd med militären under attackerna senast. Det får man inte heller glömma bort.

Skolundervisning i ett av lägren för rohingyer i Rakhine-staten.

Skolundervisning i ett av lägren för rohingyer i Rakhine-staten. Foto: Amnesty International

Hur skulle du säga att demokratiprocessen som inleddes 2010 påverkade rohingyerna? Rakhinerna, som ju är i majoritet i Rakhine-staten, tog snabbt makten i de lokala valen medan rohingyerna blev utan representation.

– Under det civila styret blev förtrycket mer lokalt. Diskrimineringen har blivit ännu mer institutionaliserad. Den kringskurna friheten för rohingyer har egentligen inte förändrats, den är årtionden gammal, men när en grupp får ökat inflytande blir de befintliga skillnaderna mellan grupperna ännu tydligare. Och vi har sett konflikten eskalera som en konsekvens av det.

Med övergången till ett på pappret civilt styre förlorade rohingyerna också en framträdande allierad. Fram till dess förordade Aung San Suu Kyi medborgarskap för rohingyer, därefter har hon varit tyst i frågan.

– Minoriteter har inte varit högt på agendan under Suu Kyis styre men jag tycker det är en missuppfattning att hon någonsin var en förkämpe för rohingyerna tidigare.

Nobelpristagaren Aung San Suu Kyi hade i många år ett brett internationellt stöd. Här är USA:s president Barack Obama och utrikesminister Hillary Clinton vid ett besök i Aung San Suu Kyis hem i Rangoon år 2012.

Nobelpristagaren Aung San Suu Kyi hade i många år ett brett internationellt stöd. Här är USA:s president Barack Obama och utrikesminister Hillary Clinton vid ett besök i Aung San Suu Kyis hem i Rangoon år 2012. Foto: Pete Souza - White House/Wikimedia

Men många, och särskilt de äldre, rohingyer jag mött i Burma och Bangladesh stöttade aktivt hennes parti NLD under militärstyret. De trodde Suu Kyi skulle ge dem medborgarskap när hon kom till makten.

– När jag var i Sittwe sade de som levde i internflyktinglägren att de skulle vänta ett år för att de hoppades att hon skulle göra något. Det var en grundlös tro, men hon var deras enda hopp. Vi skäller ofta på regeringar i Väst för att de glorifierar henne, men det gör utsatta människor där också. Hon var en symbol för hopp. Och hon har varit en stor besvikelse i det avseendet.

Offrande hon rohingyerna på maktens altare?

– Jag tror att det helt enkelt inte var en prioritet för henne. Hon är en politiker. Hon måste förhålla sig till vad hennes supporterbas vill och vad militären vill. Alla politiker måste göra avvägningar, men att göra avvägningar som innebär att du offrar en etnisk grupp är inte något som utmärker en ansvarstagande ledare.

Du kritiserade själv Suu Kyi i ett skarpt formulerat uttalande i början av september, där du anklagade henne för att på felaktiga grunder avfärda vittnesmålen från Rakhine-staten.

– Jag har kritiserat henne många gånger. Det där var efter militärens offensiv i slutet av augusti. Hon sa att det inte fanns några riktiga bevis på övergrepp och att det var mycket fejkade nyheter. Det var upprörande. Bevisen fanns där, och de baserades inte bara på vittnesmål. Vi hade forensiska analyser av skottskador och satellitbilder som visade omfattningen av militärens anlagda bränder. Vi kunde visa att byar brann samtidigt som hon i sitt tal sade att våldet tagit slut för en vecka sedan.

Aung San Sui Kyi var ett hopp för många men Tirana Hassan tycker att hennes agerande i samband med krisen i Rakhine-staten är upprörande.

Aung San Sui Kyi var ett hopp för många men Tirana Hassan tycker att hennes agerande i samband med krisen i Rakhine-staten är upprörande. Foto: Ivar Andersen

Amnesty International skickade en kopia av rapporten till henne en vecka innan den publicerades. Tror du att hon läste den?

– Jag har ingen aning om vad hon gör med sin tid. Jag hoppas att hon läste. Vi skickar rapporterna till de styrande som vi anser borde läsa dem och den här innehöll utförliga rekommendationer till hennes regering.

Vilka är de viktigaste rekommendationerna?

– Det finns en hel arkitektur av lagar som skapar apartheidsystemet. Varje lag eller praktik som diskriminerar på basis av etnicitet eller religion måste upphävas. Det måste finnas en handlingsplan och en strategi för hur den ska implementeras. Men först och främst måste man se till de grundläggande orsakerna. Rohingyerna måste få medborgarskap.

Häromdagen tillkännagav Bangladeshs regering att den nått en överenskommelse med Burma om att sända hem rohingyer. Det finns en oro över att flyktingar kommer att tvångsrepatrieras, vilket är ett brott enligt internationell rätt. Är den befogad?

– Ja. Ingen förnekar att det måste till en långsiktig lösning och att flyktingar måste återvända, men återvändandet måste vara frivilligt och säkert. Och det är verkligen för tidigt att prata om detta nu, innan diskussionen om hur apartheidsystemet ska demonteras ens har påbörjats. Människor i Rakhine-staten lever i utomhusfängelser eller interneringsläger. Att under dessa omständigheter prata om återvändande är oroande.

– Vi har inte alla detaljer, men vad vi vill se är garantier för att Myanmars regering tar sig an de grundläggande problemen. Att de rohingyer som vill återvända ska kunna återvända till ett land som erkänner dem.

Ivar Andersen
[email protected]

TIDSLINJE/ Rohingyernas historia i Burma

1400-talet – Rohingyernas ursprung är omtvistat men enligt historiska källor har muslimer bott i nuvarande Rakhine-staten, som också kallas Arakan, sedan åtminstone 1400-talet.

1800-talet – Termen ”rohingyer” nämns för första gången i en skriftlig källa. Delar av dagens rohingyer invandrar från Bengalen under tidigt 1800-tal, då kolonialmakten Storbritannien behöver arbetskraft och uppmuntrar till migration från Bengalen, den största provinsen i dåvarande Brittiska Indien, till Burma.

Australiska officerare hos rohingya under andra världskriget.

Australiska officerare hos rohingya under andra världskriget. Foto: Australian War Memorial/Wikimedia

1942 – Japanska invasionsstyrkor driver ut britterna ur Rakhine-staten. De bägge stormakterna har använt områdets två största folkgrupper som spelbrickor. Japan har beväpnat den buddistiska minoriteten rakhiner för att strida mot Storbritannien medan britterna formerat rohingyamiliser. Efter britternas uttåg genomför rakhiner flera massakrer på sina muslimska grannar och tiotusentals flyr till Bengalen. (Efter Brittiska Indiens upplösning och skapandet 1947 av de nya staterna Indien och Pakistan blev Västbengalen en del av Indien medan Östbengalen blev Östpakistan. Efter kriget 1971 blev Östpakistan det som idag är Bangladesh.)

Armésoldater på Shafraz Road (Bank Street) den 4 mars 1962, två dagar efter militärkuppen.

Armésoldater på Shafraz Road (Bank Street) den 4 mars 1962, två dagar efter militärkuppen. Foto: Okänd/Yangon Heritage Trust/Wikimedia

1962 – Efter militärjuntans maktövertagande i Burma trappas repressionen mot rohingyerna gradvis upp och under de följande årtiondena flyr hundratusentals över gränsen till Bangladesh.

1982 – rohingyerna fråntas sin status som burmesiska medborgare. Från officiellt håll betraktas folkgruppen sedan dess som illegala invandrare från Bangladesh.

2010 – Burma inleder en demokratiseringsprocess. Aung San Suu Kyi har tidigare uttalat sagt att rohingyerna bör återfå sin status som medborgare men då hon släpps ur sin husarrest tycks frågan inte längre finnas på hennes agenda.

2012 – Strider bryter ut mellan rohingyer och rakhiner i Rakhine-staten. Från burmesiskt håll beskrivs det som ”bråk mellan grannbyar” men samtidigt deltar såväl burmesiska soldater som buddistiska munkar i attackerna mot rohingyer. Tiotusentals rohingyer interneras i läger. Armén kallar det en åtgärd för att skydda rohingyerna, Human Rights Watch kallar det ”utomhusfängelser”.

2016, oktober – Illa beväpnade styrkor från Arkanese Rohingya Salvation Army (ARSA) går den 9 oktober till attack mot tre gränspolisposteringar i Rakhine-staten. Nio burmesiska soldater, liksom ett okänt men sannolikt betydligt större antal angripare, dödas i attackerna. ARSA bildades i kölvattnet efter våldet 2012 men detta var gruppens första attack. Den burmesiska armén svarar med en urskillningslös offensiv där byar bränns, ett okänt antal civila rohingyer dödas och omkring 75 000 flyr till Bangladesh. Amnesty International dokumenterar hur bangladeshiska myndigheter i strid med internationell rätt tvångsrepatrierar tusentals flyktingar tillbaka till Burma.

Flyktingar anländer med båt från Burma till Teknaf i Bangladesh den 28 september 2017.

Flyktingar anländer med båt från Burma till Teknaf i Bangladesh den 28 september 2017. Foto: Andrew Stanbridge / Amnesty International

2017, augusti – Efter ännu en attack från ARSA, den 25 augusti, eskalerar situationen ytterligare. FN slår fast att militärens offensiv uppfyller kriterierna för etnisk rensning och ytterligare runt 625 000 rohingyer flyr till Bangladesh. Siffror som blir än mer talande av att rohingyernas totala antal uppskattas omfatta 1,5–2 miljoner människor.

Ivar Andersen

FAKTA/ Apartheid

  • Termen apartheid betyder ungefär ”separering” på afrikaans och användes för att beskriva det system av rasåtskillnad och vit överhöghet som rådde i Sydafrika mellan 1948 och 1994.

  • År 1971 föreslog dåvarande Sovjetunionen och Guinea gemensamt en FN-konvention mot ”brottet apartheid”. Konventionen antogs av generalförsamlingen 1973 och definierade apartheid som ett brott mot mänskligheten, oavsett var det begås, och därmed straffbart enligt internationell rätt.

  • Romstadgan från 1998 för Internationella brottmålsdomstolen, ICC, definierar apartheid som ”omänskliga gärningar […] vilka begås i förbindelse med en institutionaliserad ordning av systematiskt förtryck och dominans av en rasgrupp över en eller flera andra rasgrupper, och vilka begås med avsikt att vidmakthålla denna ordning.

Ivar Andersen

FAKTA/ Rapporten

  • Rapporten Caged without a roof – ungefär ”I en bur utan tak” – publicerades den 21 november och är resultatet av nästan två års arbete. Faktainsamlingen har omfattat fyra besök i Rakhine-staten och 166 intervjuer med källor från flera olika folkgrupper.

  • I rapporten beskriver författarna ett system av statliga och lokala lagar som kringskär rohingyernas rörelsefrihet och kränker deras mänskliga rättigheter. Några exempel:
    rohingyer får inte lämna distrikten där de bor och i vissa fall inte ens sina byar, de utsätts för godtyckliga utegångsförbud, nekas tillgång till sjukvård, rohingyabarn får inte gå i statliga skolor och rohingyer får inte samlas i grupper större än fyra personer – vilket i praktiken innebär ett religionsförbud.

  • Rapportens författare skriver: ”Det är organisationens slutsats att Burma åtminstone sedan våldsamheterna 2012 har utövat apartheid, ett brott mot mänskligheten, mot rohingyerna.”

  • Det är första gången Amnesty International använder termen apartheid annat än för att beskriva det historiska sydafrikanska systemet.

Ivar Andersen

Läs mer om Burma från Amnesty Press

Amnestyrapport: ”Apartheid i Rakhine” (21 november 2017)

Burma: Rohingya-krisen väcker rädsla hos muslimer i Mandalay (29 oktober 2017)

Religiösa spänningar sprider sig i Burma (28 oktober 2017)

Burmesiska flyktingkvinnor vittnar om hemska övergrepp (13 oktober 2017)

Aung San Suu Kyis sista chans (27 september 2017)

På flykt undan terrorn i Burma (9 september 2017)

Fortsatta fängslanden och trakasserier mot journalister i Burma (26 juli 2017)

FN ska utreda övergrepp mot rohingyas – Indien och Kina tar avstånd (31 mars 2017)

Burma: FN oroas över upptrappat våld mot folkgruppen rohingya (10 februari 2017)

Burma: Tusentals rohingya-flyktingar fast vid gränsen mot Bangladesh (7 december 2016)

Nu är studentledaren Phyoe Phyoe Aung fri: ”Fantastiskt att känna stödet” (30 november 2016 – också i nummer 4/2016)

Burma: 69 studenter och aktivister fria efter att åtal lagts ned (8 april 2016)

Vart går Burma? – ”Det ni hör är bara toppen av isberget” (nummer 2/2015)

BURMA: ”Rohingyas utsätts för ett långsamt folkmord” (22 februari 2015)

Aung Sung Suu Kyi - från fängslad frihetssymbol till kampanjpolitiker (18 april 2014)

MR-DAGARNA: ”Rohingyafolket hotas av utplåning” (16 november 2013)

Rohingya - det förföljda folket ingen vill kännas vid (8 maj 2013)

Arakan – Burmas nya krishärd (nummer 5/2012)

De bortglömda flyktingarna från Burma (9 juni 2010)

reportage | 2017-11-28
Av: Ivar Andersen