En inställd stämning

I en krönika i nya numret av Amnesty Press berättar Ulrika Westerlund, tidigare ordförande i RFSL, om hur det gick till när regeringen meddelade att det nu kan bli skadestånd till personer som tvångssteriliserats i enlighet med 1972 års lag om könstillhörighet.

Ulrika Westerlund lämnade i maj uppdraget som förbundsordförande i RFSL som hon hade 2010-2016. Foto: Peter Knutson

Måndagen den 11 april 2016 berättade jag på RFSL:s personalmöte att vi bestämt oss för att inte vänta längre. Nu skulle vi stämma staten och kräva skadestånd för personer som hade tvångssteriliserats med stöd av könstillhörighetslagen. Den lagen hade krävt avsaknad av fortplantningsförmåga för personer som ville ändra juridiskt kön. Just som vår ideellt arbetande jurist Kerstin Burman och jag satt med den sista korrläsningen av stämningsansökan ringde telefonen.

Uppringaren hette ”Wikströms pol sak” i min telefon. Ett kort samtal senare visste jag via folkhälsominister Gabriel Wikströms politiskt sakkunnige att regeringen hade enats om att ta ett politiskt initiativ för att betala ut skadeståndet. Lagen som skulle göra detta möjligt skulle träda i kraft senast 1 juli 2018. Regeringen ville gärna kommunicera detta tillsammans med oss, inom ett par veckor. Vi tog kontakt med de åtta individer som vi hade tänkt skulle vara våra pilotfall i rättsprocessen och bad om ytterligare lite tålamod.

Telefonsamtalet satte punkt för den första delen i en ganska lång serie händelser gällande skadeståndet. Den 10 januari 2013 skulle tvångssteriliseringarna ha upphört i Sverige. Då trädde domen från Kammarrätten i Stockholm i kraft. I domen hade konstaterats att tvångssteriliseringarna stred mot regeringsformen och Europakonventionen och detta var slutet på en lång process där politikerna blev omsprungna på mållinjen. Strykningen ur lagtexten dröjde ända till 1 juli 2013.

Under vintern 2013 beslutade RFSL att arbeta för ett skadestånd med hjälp av Kerstin Burman, som för Diskrimineringsbyrån Uppsalas räkning drivit fallet om att få bort tvångssteriliseringarna. Bland dem vi kom i kontakt med fanns en person som hade tvångssteriliserats efter att Kammarrättens dom hade trätt i kraft då läkaren inte hade informerat om vad som hänt.

Många var unga människor, flera bara knappt över 20 år gamla, som inte hade informerats av sina läkare om vad som var på gång och getts intryck att en förändring av lagen låg många år framåt i tiden och som därför genomfört det irreversibla ingreppet för att kunna börja sina vuxna liv med rätt juridiskt kön. På försommaren 2013 lämnade vi in ett skadeståndskrav till justitiekanslern. Ungefär ett år senare avslogs detta, bland annat med argumentet att det hade varit fråga om frivillighet.

På kvällen den 26 april offentliggjordes så regeringens beslut. Vi hade varit på möte med Gabriel Wikström och genomfört en intervju med SvD, som skulle få förhandspubliceringsrätt och gå ut med nyheten cirka klockan 23 på kvällen. Medan vi väntade bearbetade min engelskspråkiga partner min översättning av vårt pressmeddelande som skulle få stor internationell spridning.

Exakt klockan 23 lades artikeln ut på SvD:s hemsida. Vi spred våra pressmeddelanden på svenska och engelska och betraktade hur glädjen spred sig över världen. Ingen annan regering har tagit ett sådant här initiativ. Vi känner inte till något tidigare fall där tvångssteriliserade transpersoner har fått skadestånd.

Nu vilar ett tungt ansvar på den svenska regeringen. I Europa kräver 24 stater, varav 13 är medlemmar i EU, sterilisering för att godkänna byte av juridiskt kön. Initiativet om skadestånd är oerhört betydelsefullt och sänder en kraftfull signal till övriga världen. 300 000 kronor per person krävde vi i vår stämningsansökan och där borde nivån ligga, baserat på svensk och europeisk skadeståndsrätt.

Nu vill vi se detta i regeringens departementsskrivelse så snabbt som möjligt. Många av de som har tvångssteriliserats är en bra bit över 75 år och en upprättelse får inte dra ut på tiden.

Ulrika Westerlund

Läs mer av Ulrika Westerlund i Amnesty Press
»Uganda! Ryssland!« (nummer 4/2013)

John Jeanette Solstad Remø har spelat en viktig roll för att förändra norsk lagstiftning kring juridiskt kön. Här en bild från Pride i Stockholm. Foto: Charlie Olofsson

Läs också
Denmark takes key step towards destigmatizing transgender people (Amnesty International 31 maj 2016)

Norway: Historic breakthrough for transgender rights (Amnesty International 12 mars 2016)

World must follow Denmark's example after landmark transgender law (Amnesty International 12 juni 2014)

Läs mer från Amnesty Press om juridiskt kön och transfrågor

STOCKHOLM PRIDE 2015: Delseger för den norska transrörelsen (3 augusti 2015)

STOCKHOLM PRIDE 2015: KD-ledaren grillades av RFSL, öppnar för skadestånd till tvångssteriliserade (1 augusti 2015)

Irland får ny lag för könstillhörighet – hyllas som föregångsland (29 juli 2015)

STOCKHOLM PRIDE 2015: Maltas nya lag hyllas av transrörelsen (27 juli 2015)

Rätten till sin egen kropp (26 oktober 2014)

PRIDE: När festen är över och det blir homo- och transfobi i vardagen (2 augusti 2014)

ILGA höll världskonferens i Stockholm – 450 deltagare diskuterade kampen för hbt-rättigheter (23 december 2012)

Pride: Paraden i bilder, protester på seminarium om hatbrott, aids i litteraturen,framgångar i Polen, hbt i biståndet och juridikens möjligheter (5 augusti 2012)

Skola för transpersoner öppnar i Argentina (6 maj 2012)

Regnbåge över Malmö: Debatter, parad och konferens om transpersoners rättigheter (6 oktober 2010)

”Jag är ingen diagnos – jag är en människa” (3 augusti 2010)

Heteronormen styr inom svensk vård (28 juli 2010)

Transfrågor diskuteras på Amnestykonferens (1 augusti 2008)