I Pakistan kan hädelse ge dödsstraff
Pakistan har en av de hårdaste lagarna mot hädelse i världen. Att anklagas för att ha uttalat sig nedsättande om profeten Muhammed kan räcka för att dömas till döden. Religiösa minoriteter är extra utsatta.
reportage | 2014-09-13 Av: Jon Andersson Även publicerad i AmnestyPress #3/2014 |
Sobia Masihs man är dömd till döden för hädelse. Foto: Jon Andersson
Det var en vanlig dag i mars 2013 då Sawan Masih beslöt sig för att träffa en vän och dricka en kopp te efter jobbet. Det var under det samtalet som Sawan Masih ska ha uttalat sig nedsättande om profeten Muhammed. Enligt anklagelserna ska han ha sagt att Muhammed är en falsk profet och att Jesus är den enda vägen till Gud, något som i Pakistan kan leda till dödsstraff.
– Jag är rädd och orolig för Sawan. Jag är rädd för domstolens beslut och vad som kommer hända, säger Sawan Masihs fru Sobia Masih när jag träffar henne.
Knappt ett år har gått efter den ödesdigra diskussionen med vännen. Sobia Masih säger att hennes man är oskyldig och Sawan Masih har själv sagt att anklagelserna kom på grund av en marktvist mellan honom och vännen.
– Jag har pratat med vittnen som var på plats. Min man sade att Jesus ska rädda alla men han sade aldrig att Muhammed var en falsk profet. De ville ta kristnas mark och då är det lätt att anklaga någon för hädelse, säger Sobia Masih.
Biskop Samuel Azaraiah håller gudstjänst. Foto: Jon Andersson
Att anklagas för hädelse i Pakistan kan vara väldigt farligt för den utpekade. En rapport från en expertgrupp som ger råd åt den amerikanska regeringen visade nyligen att 14 människor är dömda till döden och 19 andra sitter fängslade på livstid för att ha förolämpat islam i Pakistan. Ofta är det inte bara de anklagade som drabbas.
– Om en individ anklagas för hädelse så försvinner det rationella beteendet och folk vill ta lagen i egna händer. På landsbygden är det vanligt att kyrkor eller hela samhällen angrips om en kristen är anklagad, säger Samuel Azaraiah, biskop i Raiwind stift och en av ledarna för den pakistanska kyrkan.
Imran Munawar. Foto: Jon Andersson
Det är en bild som bekräftas av Imran Munawar som jobbar som projektledare på The Christian study centre i Rawalpindi.
– När muslimer begår hädelse ses det som en individuell handling och då riskeras inte att ett helt samhälle attackeras eller bränns ned, säger Imran Munawar.
Ett exempel på hur helt samhälle drabbas är de kravaller som bröt ut i Lahore efter att anklagelserna mot Sawan Masih blev offentliga i mars 2013. En mobb på flera tusen personer gick till attack mot bostadsområdet Joseph Colony, en av stadens äldsta kristna stadsdelar, där familjen Masih bodde och tände eld på över 100 hus. I dag lever Sobia Masih tillsammans med sina föräldrar långt borta från Joseph Colony där hon och maken bodde. Hon är rädd för att åka tillbaka.
– Vi kan inte åka dit, det är livsfarligt. Vi kan bli dödade, säger hon.
När jag frågar vad som kommer att hända om hennes man blir kvar i fängelset kan hon inte hålla tillbaka tårarna.
– Jag litar på Gud att han ska bli fri. Jag tror att han kommer att bli fri, säger Sobia Masih.
Över två miljoner invånare i Pakistan är kristna, vilket motsvarar drygt 1,5 procent av befolkningen. Foto: Jon Andersson
Är man kristen som Sawan Masih är risken att anklagas för hädelse betydligt större än om man är muslim. En analys av 361 fall av hädelse som registrerades av polisen mellan 1986 och 2007 visar att så många som 49 procent av dessa fall berörde ickemuslimer, trots att mindre än 4 procent av befolkningen har en annan tro än islam. Analysen visar att kristna och ahmadiyya, en gren av islam vars lära går ut på att Messias redan kommit och som enligt pakistansk lag inte får kallas för islam, stod för merparten av de fallen.
– Många muslimer skulle säga att fler muslimer drabbas av missbruket av hädelselagstiftningen. Procentuellt sett så är vi kristna dock den grupp som är värst drabbad av lagstiftningen, säger biskop Samuel Azaraiah.
Det missbruk av lagstiftningen som Samuel Azaraiah refererar till handlar om alla de falska anklagelser om hädelse som blivit allt vanligare i Pakistan. I många fall har lagen använts för att bedriva personliga vendettor och för att komma åt mark, som i fallet med Sawan Masih.
Uzair Albazi, muslimsk ledare från Lahore. Foto: Jon Andersson
Uzair Albazi, muslimsk ledare från Lahore, håller med om att det finns problem med hur lagen tillämpas.
– Lagen är inte dålig men den missbrukas. Människor som har en annan trosuppfattning anklagar personer som inte har samma tro som de. Folk leker ofta med lagarna här och fattiga människor blir offer. Därför är det viktigt att ordentliga undersökningar görs men ingen har rätt att förolämpa en annan trosuppfattning. Den här lagen respekterar religiösa människors rättigheter.
I ett land som Pakistan där islam spelar en väldigt viktig roll är det känsligt att vara mot en lag som förbjuder missbruk av koranen och profetens namn.
Människorättskommissionen i Pakistan arbetar mot lagen om blasfemi. Foto: Jon Andersson
Det finns dock öppna kritiker även inom det pakistanska samhället. I.A. Rehman är generalsekreterare för Pakistans kommitté för mänskliga rättigheter och har flera invändningar mot lagen.
– Vi tycker att det är en dålig lag. Lagen är så vag att den är väldigt lätt att missbruka. Det går inte att definiera hur man missbrukar profetens namn. Det är en lag som skapar brott, säger I.A. Rehman.
En annan person i Pakistan som länge varit kritisk mot lagen är den internationellt kända människorättsadvokaten Asma Jahangir, som försvarat många människor som anklagats för hädelse. Hon har haft en rad FN-uppdrag, bland annat som specialrapportör för frågor om religions- och trosfrihet. Asma Jahangir tycker att lagen i Pakistan tillämpas hårdare nu än tidigare:
– Det har blivit värre. Förut var det bara minoriteterna som blev offer. Nu blir alla offer.
Asma Jahangir varnar för att hädelselagen används allt oftare. Foto: Jon Andersson
Trots kritiken från människorättsorganisationer tror hon att lagen kommer att finnas kvar under en lång tid framöver.
– Jag ser inga utsikter till förändring av hädelselagstiftningen på kort sikt. Det sista regeringen vill göra just nu är att ena högerkrafterna i ett försvar av lagen, säger Asma Jahangir.
Den 27 mars dömdes Sawan Masih till döden. Amnesty fördömde domen och krävde att Sawan Masih omedelbart skulle släppas fri. Domen är nu överklagad.
Jon Andersson
Fakta/Hädelselagstiftningen i Pakistan
Hädelselagstiftningen infördes redan under det brittiska kolonialstyret och var till för att förhindra spänningar mellan hinduer och muslimer i brittiska Indien. Efter delningen av landet 1947 behölls lagen i pakistansk lagstiftning utan några större förändringar. Mellan 1927 och 1986 rapporterades färre än tio fall av blasfemi.
Från 1986 har antalet fall ökat explosionsartat. Enligt vissa källor har så många som 4 000 fall rapporterats. Den galopperande utvecklingen har att göra med de förändringar av lagen som gjordes under diktatorn Zia-ul-Haqs styre. Bland annat tillfördes en paragraf som innebär att man kan dömas till döden eller livstids fängelse om man säger något nedsättande om profeten Muhammed. Ännu har ingen person avrättas av staten på grund av hädelse. Över 20 personer har dock mördats med hänvisning till hädelse.
År 2011 mördades guvernören i Punjab, Salmaan Taseer, och Shahbaz Bhatti, den ende kristne ministern i regeringen. Båda hade uttalat sig för en förändring av blasfemilagen (se Amnesty Press nummer 2/2011).
reportage | 2014-09-13 Av: Jon Andersson Även publicerad i AmnestyPress #3/2014 |