Nyansering av bilden av Afrika

En vanlig bild som förmedlas om kontinenten. Foto: Amnesty International

I en nedsläckt biosal i Stockholm förmedlas en bild av Afrika. Utanför biografen präglas mediebilden från kontinenten av konflikter, katastrofer och korruption. I nyhetsformatet ges det allt för sällan utrymme till en nyansering. Press, radio och TV snävar ofta in perspektivet och upprepar en generaliserad bild i nedkortade notiser eller sammanfattade telegram. I den nedsläckta biosalen i Stockholm gör dock elever på Röda Korsets Folkhögskola ett försök att bredda bilden av Afrika.

Filmvisningen inleds med 25 minuter dokumentär från den sydafrikanska provinsen Stellenbosch. Vingårdarnas arbetare breder ut sig på bioduken med sina egna berättelser. Det är kvinnornas röster som hörs, kraftfullt och aktivt. Ingen svensk speakertext tar över. Intervjupersonerna får själva definiera problematiken med att deras rättigheter som både kvinnor och anställda kränks. Och det är de afrikanska kvinnorna som själva organiserar sig för sina mänskliga rättigheter.

Den avslutande dokumentärfilmen är inspelad en bit ifrån Sydafrikas vingårdar, i Kapstadens arena för stå-uppkomik. Där angrips Sydafrikas samtid, och sociala kvarlevor av apartheidsystemet, från ett mer lättsamt håll. Även dessa dokumentärminuter är utan speakertext. Sydafrika får definieras utifrån dess komiker i ämnen som rasism och sexism. Utanför biografen är landets invånare ofta stereotyper.

Enligt de bilder som når den svenska tidningen på köksbordet, den svenska radiostationen i bilen och den svenska TV-kanalen i vardagsrummet är kontinenten Afrika en ständig misär. Aggressiva män krigar och passiva kvinnor våldtas. Barnen tittar in i västerländska korrespondentkameror med flugor i ögonen utan någon framtid i blick.

De katastrofer och konflikter som sker i Afrika ska inte förringas, men en breddad bild borde vara möjlig. Utan nyanser kommer troligen den koloniala föreställningen om det ociviliserade Afrika att bestå. Mediestudenterna på Röda Korsets folkhögskola lyckas gestalta personer samt problematik i ett afrikanskt land utan schabloner. Det journalistiska greppet är enkelt. Sydafrikanerna får utrymme att prata och filmmakarna avstår något från sitt utrymme att tolka. Resultatet blir en liten men viktig bild av Afrika.

Hanna MI Jakobson