Unga nyckeln till utveckling
reportage | 2006-11-02 |
Om bekämpandet av fattigdomen ska lyckas måste även unga människor involveras i arbetet. Världsbanken har konstaterat att unga människor är nyckeln till världens utveckling. Men i FN:s millenniemål saknas unga människor. På ett seminarium i Stockholm diskuterades hur ungdomar ska kunna vara med och påverka framtiden.
– De mest fattiga länderna i världen har unga befolkningar. Om vi då menar allvar med att utrota fattigdomen måste unga människor involveras i arbetet, anser Hanna Hallin, styrelseledamot i LSU.
Hon var moderator när LSU – landsrådet för Sveriges ungdomsorganisationer och FUF – föreningen för utvecklingsfrågor arrangerade ett seminarium om vikten av att involvera unga människor i fattigdomsbekämpningen den 18 oktober.
LSU har undersökt FN:s program för att motverka fattigdom i de mest fattiga länderna; de så kallade PRSP – Poverty reducing strategy papers. Förra året var unga med som grupp i endast sex av 31 program. Och i FN:s mål för att utrota fattigdomen i världen, de så kallade Millenniemålen, finns ordet ung med endast en gång. LSU tycker att unga människor ignoreras i bekämpningen av fattigdomen.
Nyligen släppte Världsbanken sin utvecklingsrapport för nästa år. Världsbanken säger i sin rapport att unga människor är nyckeln till världens utveckling. Rapporten påpekar att aldrig tidigare har gruppen unga varit större och aldrig tidigare har den unga generationen varit så välutbildad och välmående. Omkring 1,3 miljarder av världens befolkning är mellan 12 och 25 år.
– Samtidigt vet vi att unga människor har begränsade möjligheter att påverka sin vardag och sitt samhälle, påpekade Hanna Hallin.
LSU vill visa att de kunskaper, visioner och lösningar som unga sitter på är unika eftersom de kommer av ungas egna erfarenheter av att vara ung.
– Att bekämpa fattigdom handlar om att se till sin vardag, ungdomsperspektivet är viktigt eftersom det grundar sig på ungas vardagliga verklighet, sade Hanna Hallin.
LSU startade för några år sedan ett projekt ihop med FN:s ungdomsenhet, de kallar det för ”Tackling poverty together”. De startade en grupp med ungdomsorganisationer från sex afrikanska länder. Två workshops har hållits som har resulterat i nationella handlingsplaner för hur unga människor ska bli delaktiga i fattigdomsbekämpningen.
– Vi ungdomsorganisationer är aktiva för att ungdomsperspektivet ska med. Vi finns på högsta nivå för att se till så att ungas röst hörs. Ett bra exempel på det är att LSU varje år utser Sveriges ungdomsdelegat till FN, berättade Hanna Hallin.
Inger Björk, generalsekreterare för Forum Syd; Prabodhini Munasinghe, projektledare för ___Democratic youth leadership programme___ på Sri Lanka; Charlie Aronsson, Rättvis handels-enterprenör; Susanna Rudehill från UNF samt Birgitta Ohlsson, riksdagsledamot för folkpartiet, diskuterade hur ungdomar ska ges en röst och bli en resurs i bekämpandet av fattigdomen.
Ungdomar möts över konfliktens gränser
Hanna Hallin ställde frågor till en kunnig panel. I den satt Birgitta Ohlsson (fp) ledamot i riksdagen och SIDA:s styrelse, Inger Björk generalsekreterare för Forum syd, Prabodhini Munasinghe projektledare för Democratic youth leadership programme på Sri Lanka, Susanna Rudehill från UNF:s – Ungdomens nykterhetsförbund internationella arbete, samt Charlie Aronsson Rättvishandels-entreprenör.
Inger Björk från Forum syd berätta om sin syn på ungas delaktighet i samhället.
– Jag har alltid tänkt att ungas delaktighet i samhället är väldigt viktigt. När jag bodde i Nicaragua var det inget konstigt utan en självklarhet att unga människor ledde samhället där. Jag vet av den erfarenheten att unga har kapacitet att ta ett stort ansvar.
Hon berättade att Forum syd bland annat stödjer en ungdomsorganisation i Kambodja som arbetar med unga kvinnors inflytande eftersom de många gånger är dubbelt diskriminerade.
– I Kambodja är det viktigt att unga människor arbetar med demokrati då landet inte har en så lång tradition av att ha ett demokratiskt styrelseskick.
Charlie Aronsson som startade sin egen rörelse med rättvisa varor berättade varför han började engagera sig.
– Jag har alltid varit intresserad av globala frågor men har inte gjort något åt de problem jag vetat om. Jag kände att jag ville göra något åt det jag läste och hörde om. För mig handlade det om att få ett mer meningsfullt liv.
Susanna Rudehill från UNF berättade om sitt arbete med film som ett verktyg för att sprida kunskap och påverka sin omgivning med.
– Jag var med i ett projekt där unga kvinnor runt Victoriasjön lärde sig att producera film ihop. De ämnen som de ville informera om var: våld mot kvinnor, alkohol, flyktingar, handel med barn och tonårsgraviditet. De fick bidra till att göra det bättre för andra vilket gav dem en stolthet.
LSU har tillsammans med svenska ambassaden på Sri Lanka och Sri Lanka foundation institute startat ett projekt för ungdomar och ungdomsorganisationer på Sri Lanka: DYLP – Democratic youth leadership programme. Prabodhini Munasinghe, som är ledare för projektet, berättade:
– Vi arbetar med ungdomar från 18-30 år i ungdomsorganisationer från syd till nord. Konflikten i vårt land är mellan syd och nord så det är ett fredsbyggande projekt när ungdomar från olika delar av landet får mötas. De utbyter erfarenheter, kunskaper och får se varandras ansikten.
På senaste tiden har den upptrappade konflikten på Sri Lanka gjort att ett område i norra delen av landet stängts för hjälporganisationer som Röda korset på grund av säkerhetsriskerna. Då har många ungdomar från syd åkt upp till nord för att arbeta i flyktingläger med ungdomar från nord. Där har de workshops ihop om konflikthantering.
Det finns två stora etniska grupper på Sri Lanka: singaleser, som utgör majoriteten, och tamiler, och de pratar olika språk. Singaleserna i syd förstår inte tamilerna i nord. Därför använder sig ungdomarna av tolkar, dock inte professionella, utan ungdomar som kan båda språken.
DYLP stödjer ungdomar som vill starta sin egen verksamhet: till exempel utbildningar i handarbete och teknik. De får hjälp med bidrag, kunskap och kontakter. Inom DYLP finns även organisationer som arbetar med miljö- och mänskliga rättighetsfrågor.
Vuxna måste ge ifrån sig makt
Birgitta Ohlsson berättade att hon varit aktiv inom politiken sedan tonåren och när hon var 27 år valdes hon in i riksdagen.
– Att vara en ung kvinna i riksdagen är en ovanlighet. I många parlament i andra länder finns inga unga personer med. Mycket finns kvar att göra. Sida publicerade nyligen en rapport som tar upp att icke-partipolitiska organisationerna i Sverige saknar unga personer i sina styrelser. Det är tragiskt.
– Hur kan unga människor i ungdomsorganisationer spela en viktigare roll i arbetet mot fattigdomen?, undrade Hanna Hallin
Prabodhini Munasinghe berättade att på Sri Lanka möter ungdomsorganisationer en misstänksamhet från regeringen som är försiktiga med att låta ungdomsorganisationer ta plats. Den enda ungdomsorganisationen som regeringen vill arbeta med är också kontrollerad av regeringen.
– En av huvudförutsättningarna som ungdomsorganisationerna behöver på Sri Lanka är ett politiskt stöd. En tillit inte bara från regeringen utan från vuxna människor att respektera och uppmuntra ungdomsorganisationer precis som vuxenorganisationer. Att tro på dem att de kan göra ett bra jobb. Ekonomiskt stöd behövs också – det är ett stort problem som finns.
– Jag har försökt lobba på ungdomsansvarige ministern att se unga som en resurs. Men deras attityd är ”ja det låter ju bra” men sedan struntar de i vad de lovat.
– En annan sak är organisationsutveckling. De unga behöver utbildning inom detta område. Det saknas i vårt land.
Susanna Rudehill från UNF ville ta upp vikten av att unga människor har metoder att arbeta med:
– Unga människor i fattiga länder saknar metoder om hur de kan nå ut med sitt budskap. Att skapa film är en effektiv metod.
Enligt Inger Björk på Forum syd har unga en mycket viktig roll att spela inom vuxenorganisationer.
– Fattigdom handlar även om maktlöshet. Forum syd arbetar för att unga människor ska få delta och påverka. Vi ger råd till andra svenska organisationer att arbeta med ungdomsperspektivet – det är absolut nödvändigt att de gör det. Unga har mycket att säga och det är viktigt att de har makt.
Hon hade flera tips om hur det kan gå till:
– Gör utrymme inom organisationen genom att skriva in i stadgar hur unga kan delta, exempelvis att ha en fast ungdomsledamot i styrelsen. Det handlar om att vuxna behöver ge ifrån sig sin makt. Unga ska släppas fram till att få vara ledare och forma organisationen.
– Varför går det då så långsamt, frågade Hanna Hallin.
– Vi pratar om att stötta ungdomar men vi måste se hur maktrelationerna ser ut, svarade Inger Björk. Vi vuxna måste vara självkritiska. Vi behöver diskutera vad orsakerna är till att vi inte tar ett steg tillbaka och släpper fram unga. Vi vuxna måste ge plats för unga, vi behöver förändra organisationen, använda oss av nya metoder och utveckla demokratin. Det är en trovärdighetsfråga att vi har det så i våra organisationer i Sverige om vi ska påverka organisationer i världen att förändra sig för ungas delaktighet.
Unga Amnestyaktivister i Mongoliet samlar in namnunderskrifter under Global Day for Darfur, september 2006.
FOTO: Amnesty International
Motståndet mot unga kvinnor
Deltagarna i seminariet, ett 50-tal ungdomar från olika ungdomsorganisationer i Sverige och i världen, ställde många utmanande frågor med panelen.
Varför ses unga människor som ett problem istället för en resurs till att kunna förändra situationen till det bättre?
Inger Björk: – Unga människor ska vara aktörer och inte en målgrupp. Unga människor behöver organisera sig och ställa krav på att få vara aktörer. Men det är svårt när man inte ens pratar om unga som aktörer.
Charlie Aronsson: – Jag har inte mött det problemet i min organisation för där är majoriteten unga och unga styr organisationen. Men vi har problem med såna som mig, män runt trettio, som tar för stor plats.
Unga människor runt om i världen har gemensamma problem – så varför kan vi inte komma med en universell strategi på hur vi kan lösa de här problemen?
Prabodhini Munasinghe: – Unga från olika länder har så olika förutsättningar och olika situationer så det blir svårt tror jag. Man har kommit olika långt inom sina länder så jag tror inte att det är möjligt ännu. På Sri Lanka finns inte ens en nationell strategi för unga.
Inger Björk: – Det är viktigt att unga människor gör nationella planer. Då ser regeringen och samhället att unga människor bryr sig och de får veta hur unga vill lösa problemen.
Unga kvinnor möter mycket motstånd när det gäller att vara delaktiga i samhället – hur ser deltagandet ut för kvinnor jämfört med killar på Sri Lanka?
Prabodhini Munasinghe: – Kvinnorna ville vara med i fredssamtalen men där fanns bara män. Så de anordnade ett parallellt fredssamtal för bara kvinnor. Kvinnorna tilläts ha sina fredssamtal vid sidan av för att regeringen vill att de ska hålla tyst. Och när männens fredssamtal bröt samman fick inte kvinnorna fortsätta med sitt trots att deras gick väldigt bra.
– Men det här var inte unga kvinnor. De unga kvinnorna är aktiva på gräsrotsnivå som volontärer. De kvinnor som deltog i fredsamtalen var äldre och hade högt uppsatta positioner i samhället. Unga människor är inte representerade i fredssamtalen.
Birgitta Ohlsson, du som sitter i SIDA:s styrelse, hur bidrar du till att vuxna ger ifrån sig makt till unga?
Birgitta Ohlsson: – Jag måste medge att jag arbetar mer med genus- än ungdomsperspektivet. Jag diskuterar unga kvinnors situation – när det gäller fattigdomsbekämpning tycker jag att det är mer viktigt.
– Om man ser på organisationerna i Sverige är de som sitter i styrelserna äldre men de som arbetar med frågorna på fältet är yngre. Jag är glad för att många unga arbetar på SIDA. Det är ett första steg och sedan får man chanser att klättra upp i organisationen.
Inger Björk: – Jag tycker att det är viktigt att man inte bara ser till ålder utan har med andra perspektiv som exempelvis kön, etnicitet och olika sociala bakgrunder.
Varför är det så få unga i styrelserna – är det för att unga inte är intresserade; att de har för lite tid att lägga ner? Eller vad beror det på – kan det vara att olika generationer har olika intressen? Jag har suttit i olika styrelser med mycket män och jag känner att jag har svårt att kommunicera med dem.
Birgitta Ohlsson: – Det problemet med äldre män har jag med. Jag minns att diskussionerna om homosexuellas rättigheter sattes igång av en grupp äldre kvinnor medan männen inte var intresserade. Jag upplever att kvinnor är mer öppna till nya frågor som rör minoriteter; kanske för att man som kvinna är diskriminerad själv.
– Jag vet att man får kämpa och arbeta hårt för att få en plats inom politiken. Det är inget som händer under en natt. Unga människor måste kämpa. Jag tror att det är viktigt att se till sig själv och inte hela tiden skylla på systemet.
Inger Björk: – Jag vet att många unga vill påverka i sina organisationer. Men strukturerna är gamla och det finns en krånglig kultur som försvårar så vi behöver finna nya sätt att kommunicera med varandra och vägar för unga att delta i organisationerna.
Prabodhini Munasinghe: – På Sri Lanka är det politiska systemet så korrupt att unga människor inte vill delta. Det finns få exempel på unga personer som ställer upp till val.
Alla länder förutom USA och Somalia har skrivit under FN:s konvention om barnets rättigheter och artikel tolv säger att människor under 18 år har rätt till inflytande – varför har ni inte sagt något om det? För jag tror inte att man kan vänta tills en person är 25 år – att den först då för vara delaktig i samhället, man måste börja med barnen. De behöver veta hur samhället fungerar och hur de kan påverka. Som det är nu gör inte många barn sina röster hörda, speciellt de med icke-välutbildade föräldrar.
Inger Björk: – Jag vill säga att det aldrig har varit så många unga människor förut som har engagerat sig i samhällsfrågor och politik, men samtidigt deltar de inte inom partipolitiken. Det är en stor utmaning att fånga upp ungas intresse för partierna framöver.
I min organisation ser man på mig som den unga personen. Hur hanterar man det? Jag är ju där för att jag har kompetens och erfarenhet.
Birgitta Ohlsson: – Det råd jag kan ge till unga kvinnor är att utbilda dig själv och arbeta väldigt hårt. Du behöver vara stark och säker i dina frågor. Ingen kan ta ifrån dig din kunskap och din självsäkerhet.
Inger Björk: – Mitt tips är att prata med unga i andra organisationer och bygg kontakter och nätverk. Gör upp en strategi för hur organisationen kan förändras. Och tala om för de äldre att det är viktigt att olika perspektiv finns med; att din kompetens behövs.
Text och bild: Rosmarie Sundström
reportage | 2006-11-02 |