En bladvändare om historiska kvinnopar

Det är en riktig bladvändare att få läsa utdrag ur kärleksbrev när den ”Den kvinnliga tvåsamhetens frirum” lyfter fram relationer, både romantiska och vänskapliga, mellan kvinnor i den svenska kvinnorörelsen.

böcker | 2018-10-18
Av: Sanna Blomgren
Även publicerad i AmnestyPress #4/2018
Karolina Widerström. Hon blev 1888 den första kvinnliga läkaren i Sverige. Hennes bok  ”Kvinnohygien” utkom första gången 1899 och därefter i sju upplagor fram till 1932.

Karolina Widerström. Hon blev 1888 den första kvinnliga läkaren i Sverige. Hennes bok ”Kvinnohygien” utkom första gången 1899 och därefter i sju upplagor fram till 1932. Foto: Okänd(ur Maria Cederschiöld:En banbryterska.Skildringar från Ellen Fries studentår i Uppsala /Wiki

Bok: Den kvinnliga tvåsamhetens frirum – Kvinnopar i kvinnorörelsen 1890-1960
Författare: Redaktörer: Eva Borgström & Hanna Markusson Winkvist. Texter av: Irene Andersson, Eva Borgström, Carina Burman, Beatrice Christensen Sköld, Lars Gårdfeldt, Hanna Markusson Winkvist, Ulla Manns, Lisbeth Stenberg, Eva Helen Ulvros och Ulla Wikander
Förlag: Appell

I ”Den kvinnliga tvåsamhetens frirum” berättas nio olika historier om relationer mellan kvinnor i den svenska kvinnorörelsen. Relationerna är både romantiska och vänskapliga, men det de har gemensamt är att de på olika sätt understryker vikten av ett kvinnoseparatistiskt rum i ett patriarkalt och heteronormativt samhälle. Det separatistiska rummet blir en plats att utforska och sätta ord på det som utmanar och ifrågasätter det normativa och blir också en plats att finna allierade.

De flesta kapitel bygger på sådant som författarna funnit i brevsamlingar som arkiverats. Genom att, som redaktörerna beskriver i ett av de sammanfattande kapitlen, läsa breven ur ett queert perspektiv har antologiförfattarna kunnat tolka dem på nya sätt och fått syn på sådant som i andra fall kanske passerat obemärkt förbi.

Ett exempel som nämns är hur kvinnor som valde att inte gifta sig eller som levde tillsammans med andra kvinnor inte pekas ut som ”avvikande” i texterna. Detta kan man, som redaktörerna pekar på, tänka sig var ett sätt för den tidens feminister att, i den mycket heteronormativa miljö som de verkade i, inkludera fler än heterosexuella kvinnor både i kvinnorörelsen och i kategorin ”kvinna”.

Den kvinnliga tvåsamhetens frirum.

Den kvinnliga tvåsamhetens frirum. Foto: Appell förlag

Några av de kvinnopar som figurerar i antologin är kända sedan tidigare. Ett sådant exempel är Sophie Elkan och Selma Lagerlöf.

Ett kapitel ägnas åt Karolina Widerström (1856-1949), som år 1888 tar sin medicine licentiatexamen och blir Sveriges första kvinnliga läkare, specialiserad inom kvinnomedicin och gynekologi.

Andra historier har aldrig tidigare berättats, vilket gör att antologin känns extra värdefull och spännande att läsa. Det känns också väldigt speciellt, och nästan lite tabubelagt, att läsa utdrag ur folks kärleksbrev. Men det gör samtidigt boken till en riktig bladvändare. Och, det måste erkännas, att jag flera gånger medan jag läste funderade över varför vi slutade med kärleksbrev och började med Tinder istället?

Boken ger också insyn i hur (vardags)livet såg ut för några av de som gick i bräschen för den svenska kvinnorörelsen. Att det är just den svenska kvinnorörelsen innebär, ska sägas, att det till största delen är vita kvinnor från medelklassen som porträtteras. Men med det sagt är antologin inte desto mindre läsvärd.

Sanna Blomgren

böcker | 2018-10-18
Av: Sanna Blomgren
Även publicerad i AmnestyPress #4/2018