En osynlig tragedi

Reportage | 2007-03-02
Även publicerad i AmnestyPress #1/2007

Våldet i Irak efter den USA-ledda invasionen har lett till den största flyktingströmmen i Mellanöstern sedan 1948. Tolv procent av landets befolkning, nästan fyra miljoner, är idag på flykt och FN varnar för att ytterligare en miljon kommer att fly från sina hem under 2007.
Nästan en miljon irakier har sökt sig till Jordanien.

Ammans befolkning har sedan 2003 nästan fördubblats.

– Betala vad du kan, säger kvinnan i svart huckle.
Hon sitter med två undernärda barn på en trottoar i Jordaniens huvudstad Amman och säljer styckvis cigaretter och andra småsaker. Godhjärtade kunder käftar inte om att priserna är några öre högre än i butikerna. De vet att kvinnan är en av cirka en miljon irakiska flyktingar med begränsade försörjningsmöjligheter i Jordanien. Sedan den USA-ledda invasionen av Irak 2003 har cirka två miljoner irakier flytt till framförallt Syrien och Jordanien. 1,85 miljoner irakier har blivit flyktingar i sitt eget land.
– Jag levde ett tryggt liv i Bagdad fram till den amerikanska invasionen. Efter invasionen var det bara otrygghet och bombexplosioner. Vissa dagar kunde jag inte gå till skolan och mina föräldrar kunde inte arbeta. Därför flydde vi till Jordanien för 10 månader sedan, berättar 16-årige Ali som jag träffar på den katolska organisationen Caritas center för flyktingar i Amman.
Ali heter egentligen något annat. Liksom alla andra irakier jag pratar med är han rädd att avslöja sin identitet. Paranoian visar sig bland annat genom att endast 22 000 irakier har registrerat sig hos FN:s flyktingorgan UNHCR i Amman.
– Vi har inte registrerat oss eftersom vi vill undvika uppmärksamhet, säger Ali.

På Ammans gator är de flesta gatuförsäljare kvinnor och barn från Irak.

Alis familj kom till Jordanien på tre-månaders turistvisum. Nu befinner de sig illegalt i Jordanien, ett land som inte har skrivit under FN:s flyktingkonvention. Därmed ses irakier som tillfälliga gäster som riskerar att deporteras till Irak när deras visum går ut. Ytterst få har arbets- eller uppehållstillstånd och därmed inte rätt till arbete, sjukvård
eller utbildning i statliga skolor. Barnarbete ökar bland irakiska barn eftersom de drar till sig mindre uppmärksamhet än vuxna. Ingen i Alis familj jobbar och han har inte gått i skolan sedan han kom till Jordanien. Alternativet till statliga skolor är privatskolor med terminsavgifter som hans familj inte kan betala.
– När vi kom hit levde vi på min fars besparingar, men nu är de slut, suckar Ali.
Familjen har inget hopp om att återvända till Irak. Deras dröm är att ta sig till Sverige, men de vet inte hur.

Många irakier saknar kunskap om sina rättigheter och var de kan få hjälp. Den jordanska MR-organisationen MIZAN (Law Group For Human Rights) har bland annat upplysningskampanjer om deras skyldigheter och rättigheter samt bistår med fri juridisk hjälp. Enligt MIZAN:s chef, Eva Abu Halaweh, lever de flesta irakierna i Jordanien under knappa förhållanden. Det är inte ovanligt att mer än ett dussin personer lever i ett rum utan kokmöjligheter, elektricitet, vatten och centralvärme. De krassa förhållandena visar sig bland annat i att undernäring, psykiska problem och familjerelaterat våld är vanligt bland irakier.
– Många misshandlade kvinnor kommer hit för att få rättslig rådgivning, berättar Eva Abu Halaweh.

MIZAN lobbar för en liberalare jordansk flyktinglagstiftning och för att irakiska barn ska få gå i skolan.
– 2006 beslutade utbildningministeriet att det krävs uppehållstillstånd för att gå i statliga skolor, därefter har de flesta uppehållsansökningarna avslagits, suckar hon.
Eva Abu Halaweh menar dock att situationen i skolorna blev ohållbar under 2006 då mängder av människor flydde det eskalerande våldet i Irak till Jordanien.
– Skolorna blev överfulla vilket påverkade kvaliteten på undervisningen, säger hon.
I Jordanien har flyktingvågen inneburit inflation, nyfattigdom och arbetslöshet. Ammans befolkning har ökat från en miljon till cirka två miljoner sedan 2003. Trycket är hårt på infrastruktur, sjukhus och naturtillgångar.
– Omvärlden måste först och främst jobba för att det blir fred i Irak, men även börja ta emot fler irakier och stödja Iraks grannländer så dess medborgare och flyktingar kan leva drägligt. Vi har ett gemensamt ansvar för flyktingarna, säger Eva Abu Halaweh.

UNHCR-chefen António Guterres på presskonferens i Amman.

Den 7 februari höll FN:s högkommissarie för flyktingar, António Guterres, en presskonferens i Amman. Han beskrev den irakiska flyktingvågen som den största i Mellanöstern sedan Palestinakrisen 1948 och menade att det internationella samfundet inte har insett dess omfattning. Tiotusentals irakier flyr varje månad. Enbart under 2007 beräknas ytterligare en miljon människor lämna Irak. Rana Sweis, informatör på UNHCR, tror att omvärldens svaga respons på flyktingkrisen beror på att irakierna bor utspridda i grannländernas städer, inte i flyktingläger där medier kan göra »misärreportage«.
– Det är en osynlig tragedi, säger hon.
Endast 600 irakier i Jordanien har uppfyllt kriterierna för flyktingstatus.
– Men vi planerar att ge det till fler, säger Rana Sweis.
Före 2005 accepterade inga länder irakier som flyktingar. USA hade ju trots allt »befriat« Irak och utlovat »demokratisering«.
– Sedan insåg allt fler länder att situationen skulle förvärras i Irak och började acceptera irakiska flyktingar, till och med USA, säger Rana Sweis.

Rana Sweis är informatör på UNHCR.

Efter ett bombattentat mot ett hotell i Amman i slutet av 2005, deporteras alltfler irakier från Jordanien. Många nekas visum. Samtidigt ökar antalet som försöker fly Irak. I januari kidnappades till exempel 30 palestinier i Bagdad vilket ledde till att cirka 150 palestinier flydde till den syriska gränsen där de möttes av kalla handen. Mer än 700 palestinier lever nu i läger i gränsområdet mellan Syrien och Irak. Efter påvens citerande i september 2006 av en bysantinsk kejsares ord om att islam är »ondskefullt och omänskligt« har våld och hot mot kristna i Irak ökat. Deemah Shehadeh, chef på Caritas center för flyktingar i Amman, berättar att fram till 2006 var det mest irakiska muslimer som kom till centret. Nu är de flesta kristna.
– Det är en måttstock på att alltfler kristna flyr Irak, säger Deemah.

Deemah Shehadeh är chef på Caritas i Amman.

På ett kafé i Amman träffar jag en kristen irakier som kallar sig Joseph, en före detta välbärgad läkare som numera är illegal och fattig flykting. Han är livrädd för att bli deporterad till Irak.
– Alla mina kristna vänner vill lämna Irak. Häromdagen ringde till exempel min svåger i Bagdad och berättade att han hade slutat arbeta eftersom han är rädd för att bli kidnappad, ihjälskjuten eller dödad i ett bombattentat. Samtidigt känner han sig inte trygg i sitt hem heller, säger han.
Joseph flydde till Jordanien med sin familj 2004 efter att flera av hans vänner och kollegor hade dödats eller kidnappats.
– Jag påstår inte att Saddam Hussein och hans regim var änglar, men vanliga kristna och muslimer levde ett tryggt liv. De som invaderade Irak kan inte erbjuda någon säkerhet. Jag lägger hela skulden på dem (USA) för den rådande situationen. De har förstört vårt land, avslutar han.

Text och bild: Bengt Sigvardsson

Reportage | 2007-03-02
Även publicerad i AmnestyPress #1/2007