En lång kamp mot dödsstraffet

Efter 17 års engagemang mot dödsstraff har Lars Åke Augustsson nu skrivit boken ”Dömd till döden”. Amnesty Press har åkt till Dalarna för att prata om fängelsebesök i Uganda och människors fascination för dödsdömda fångar.

reportage | 2016-12-07
Av: Clara Lee Lundberg
Även publicerad i AmnestyPress #4/2016

SISTA MÖTET. T-Rock och Lars Åke Augustsson den 9 september 2014. Nästa dag avrättades T-Rock. Foto: Privat

Lars Åke Augustsson bor sedan några år tillbaka tillsammans med sin fru i ett stort rött trähus i det lilla samhället Dala-Floda. Tomten är tillfälligt uppgrävd och löven ligger i drivor i det blöta gräset. När vi sätter oss vid köksbordet och tittar ut över det färggranna höstlandskapet och älven som flyter förbi känns de tuffa miljöerna som Lars Åke beskriver i sin bok väldigt avlägsna. Han tar en klunk kaffe och harklar sig innan han berättar hur allt började:

– Egentligen var det genom min son, han hade börjat brevväxla med den dödsdömde fången Michael Norris i mitten på 1990-talet. När vi sedan var på en rundresa i USA 1999 bestämde vi oss för att åka till Death Row i Texas för att hälsa på Michael. Via Michael fick vi också kontakt med två andra fångar; T-Rock (Willie Tyrone Trottie) och Anthony Graves.

Vad var det med dödsstraff som väckte ditt intresse och som fick dig att börja engagera dig?

– Dels tror jag att det handlar om att jag är intresserad av samhällsfrågor och USA:s politik, men också att jag kände en slags fascination kring det här, åtminstone i början. En del människor blir väldigt fascinerade och nästan lite morbida i sitt intresse för att komma i kontakt med en fånge på Death Row. Jag brukar ge rådet att tänka efter ordentligt innan man bestämmer sig för att börja brevväxla med en dödsdömd fånge, det är ett åtagande som man måste ta seriöst, betonar han.

Lars Åke fortsatte att hålla kontakten med de tre fångarna som han träffade på Death Row 1999. En av dem har avrättats (T-Rock), en har frikänts (Anthony Graves) och en ska få sitt straff omvandlat till livstid (Michael Norris). Förutom den kontinuerliga kontakten med fångarna och publiceringen av böcker och artiklar driver Lars Åke också hemsidan Dödsstraffsnytt.

När jag frågar hur han orkar fortsätta med ett så tungt ämne år efter år ler han snett:

– För mig har det blivit en slags rutin. Det är klart att det är fruktansvärt och mörkt på många sätt, men så är det ju för alla oss som kämpar mot orättvisor och för mänskliga rättigheter. Det är viktigt att inte glömma den ursprungliga ilskan som var anledningen till att man satte igång, men samtidigt måste man förhålla sig professionellt till det man jobbar med. Som till exempel sista delen i ”Dömd till döden” där jag skriver om avrättningen av T-Rock. Där var det viktigaste att på ett så effektivt och objektivt sätt som möjligt beskriva det som hände, även om det såklart påverkade mig känslomässigt.

Lars Åke Augustsson fortsätter sin kamp mot dödsstraffet. Nu är han aktuell med en ny bok. Foto: Behzad Arta

”Dömd till döden” är Lars Åke Augustssons tredje bok i ämnet. I den faktaspäckade och medryckande texten avhandlas allt från avrättningsmetoder, filosofiska resonemang, nordamerikansk politik och personliga möten med dödsdömda fångar. Även om boken, som många andra böcker om dödsstraff, mest fokuserar på USA så finns det även ett kapitel som handlar om andra länder i världen där man kan dömas till döden. Lars Åke Augustsson säger att arbetet med boken har fungerat som en ögonöppnare även för honom när det gäller kunskap om dödsstraff som inte handlar om USA.

– Anledningen till att många skriver om USA är att det är så öppet där, alla dödsstraffsdomar offentliggörs och när en avrättning ägt rum står det om det i tidningarna. Dessutom är USA det enda land där du kan få kontakt med de dödsdömda fångarna. Men för mig var det viktigt att även skriva om andra länder som har dödsstraff. Som det ser ut idag så har majoriteten av jordens länder avskaffat dödsstraff, men i de länder som fortfarande använder dödsstraff bor majoriteten av jordens befolkning. Så det är väldigt många människor som berörs och de flesta av dem bor inte i USA.

Av de länder som tillåter dödsstraff har Lars Åke förutom USA även besökt Kina och Uganda. Det är från det sistnämnda landet som han har ett av sina starkaste minnen:

– Jag hade fått kontakt med människorättsaktivisten Lina Zedriga och hon ordnade så att jag fick göra ett besök på fängelset Luzira Upper Prison utanför huvudstaden Kampala. När jag intervjuat fängelsedirektören frågade han om jag och Lina ville träffa de dödsdömda fångarna. Så helt plötsligt stod vi där på rastgården; 300 fångar som hade dömts till döden och så jag, Lina, fängelsedirektören och en vakt, samtliga obeväpnade. Men det kändes inte farligt eller hotfullt på något sätt, det är dessutom inte alls säkert att alla fångarna hade dömts för mord. I Uganda kan man få dödsstraff för andra brott också.

Både i Uganda och i grannlandet Kenya var fängelsepersonal involverade i kampen mot dödsstraff under mitten av 2000-talet. Det finns också andra exempel på hur anställda på fängelser runt om i världen har protesterat mot att behöva döda människor och till och med sagt upp sig.

– De allra flesta har ju in inbyggd känsla av att det är fel att döda en annan människa. Därför är det ett väldigt svårt uppdrag för dem som ska genomföra avrättningen. För att ”underlätta” för alla inblandade delar man upp det i flera steg, så att varje person i teamet bara ska utför en uppgift som är ett steg i ledet. Man delar upp skuldbördan helt enkelt, och så kan man alltid säga ”jag lyder bara lagen”, säger Lars Åke.

Lars Åke Augustsson oroas över att antalet avrättningar åter ökar i världen. Foto: Behzad Arta

Förutom tidigare fängelseanställda och enskilda människorättsaktivister så driver organisationer som Amnesty International och Human Rights Watch sedan många år återkommande kampanjer för att dödsstraffet ska avskaffas.

Lars Åke säger att organisationerna utgör en mycket viktig del i opinionsarbetet och att ju fler fall som avslöjas desto hårdare blir trycket mot de länder som fortfarande tillämpar dödsstraff:

– Amnestys arbete har väldigt stor betydelse, dels för att organisationen hela tiden påminner omvärlden om vad som pågår och dels för att man alltid är väldigt noggrann innan man går ut med fakta och information om olika fall. Det ger tyngd och trovärdighet till kampen. Jag tycker att det är viktigt idag för aktivister inom Amnesty att påminna olika nyhetsmedier om att dödsstraffet faktiskt ökar i världen, säger han.

I boken beskriver du hur filosofer, intellektuella och författare som Lev Tolstoj, Rosa Luxemburg, Karl Marx och Franz Kafka genom århundraden har uttryckt kritik och argumenterat mot dödsstraffet. Vilka av dagens intellektuella har offentligt tagit ställning mot dödsstraff och kan deras röst göra skillnad?

– Ett bra exempel är den indiske Nobelpristagaren Amartya Sen som i ett uttalande riktade skarp kritik mot Indiens straffsystem och lade fram fyra argument för att avskaffa dödsstraffet. Det är svårt att veta exakt vilken effekt ett sådant uttalande har, men om vi istället tänker oss att Sverige skulle vägra att ge Nobelpris till länder där dödsstraff är tillåtet så skulle det kanske hända något. Det är väldigt effektivt att skambelägga länder, säger Lars Åke.

Jag tror att ju mer demokratiskt och jämlikt ett land är, desto mindre risk finns det att människor vill ha dödsstraff, säger Lars Åke Augustsson. Foto: Behzad Arta

I nuläget har 102 av världens 195 stater avskaffat dödsstraffet i sin lagstiftning, samtidigt som länder som Saudiarabien, Kina och Iran regelbundet avrättar skyldiga eller oskyldigt dömda fångar på de mest bestialiska sätt. Jag frågar Lars Åke hur han ser på framtiden.

– För USA:s del så har det minskat, det vill säga färre personer avrättas och färre döms till döden. Men samtidigt är det några delstater som håller fast stenhårt vid det och båda presidentkandidaterna vill behålla det. Just nu är det 49 procent av den nordamerikanska befolkningen som är för dödsstraff och då är det ändå lågt om vi jämför med 1980 och 90-talen. Men generellt sett i världen så går det åt fel håll. De senaste två åren har antalet avrättningar ökat i länder som Indonesien och Pakistan , som man trodde var på väg att avskaffa dödsstraffet. Så jag är ganska pessimistisk på kort sikt, säger han.

Att USA fortsätter att tillåta och tillämpa dödsstraff legitimerar andra länder att också göra det, menar Lars Åke. Till exempel tror han att Japan skulle sluta med dödsstraff om USA avskaffade det, och kanske flera andra länder.

– USA sätter ribban, ”kan de kan vi”, tänker andra länder. Det är därför det är så farligt att det även i europeiska länder som Ungern och Polen nu höjs röster för att återinföra dödsstraff. Det går ju inte så länge de är med i EU, det skulle innebära slutet för EU. Turkiet avskaffade sitt dödsstraff relativt nyligen – år 2004 – för att de ville gå med i EU. Nu talar president Erdoğan för att dödsstraffet bör återinföras och att han struntar i Väst. Auktoritära regimer gör vad de tror är opportunt för stunden, säger Lars Åke.

Vad är då det effektivaste och starkaste medlet för att få ett land att avskaffa eller inte införa dödsstraff?

– Jag tror att ju mer demokratiskt och jämlikt ett land är, desto mindre risk finns det att människor vill ha dödsstraff, svarar Lars Åke. Och tvärtom, vilket vi ser idag i ett alltmer fascistiskt politiskt klimat i Europa och på andra håll. När det blir mer auktoritära styren och mindre demokrati blir också straffmetoderna hårdare och dödsstraff och tortyr mer användbara. Det är bara att följa Sveriges historia, ju mer demokratiskt Sverige blev desto mindre självklart blev det att tillåta dödsstraff. Här var det ju arbetarrörelsen, socialdemokraterna och liberalerna som såg till att dödsstraffet avskaffades 1921, vilket sammanföll med att kvinnor fick rösträtt och Sverige blev en riktig demokrati.

Text: Clara Lee Lundberg
[email protected]

Foto: Behzad Arta
[email protected]

Lars Åke Augustsson
Ålder: 67 år.
Yrke: Journalist, författare och översättare.
Bakgrund: Gav ut sin första bok 1969, och har sedan 1999 skrivit om och hållit föredrag om dödsstraffet. Tre av hans tidigare böcker har anknytning till dödsstraffet:

”Nära döden” (2003),som handlar om dödsstraffet i USA, med fokus på Texas, den delstat i USA där de flesta avrättningar sker.
”Tankar om giljotinen och andra klassiska texter mot dödsstraffet” (2008)
”Texas på liv och död” (2012),tillsammans med Anthony Graves, en före detta dödsdömd och numera frigiven fånge.
Aktuell: ”Dömd till döden, dödstraff igår, idag, imorgon” som ges ut på Carlsson Bokförlag. Driver också hemsidan Dödsstraffsnytt.

Läs mer om dödsstraffet från Amnesty Press

Efter tortyren och dödsdomen: Nu ser Moses Akatugba ljust på framtiden (3 december 2016)

Proteststorm mot avrättningar i Indonesien (29 juli 2016)

Dramatisk ökning av avrättningar (nummer 2/2016)

Det overkliga dödsstraffet (nummer 2/2015)

Fri från dödscell – nu kämpar han mot dödsstraffet (25 oktober 2013)

Fri efter 18 år (11 maj 2011)

Kerry Max Cook- oskyldig men satt 20 år i dödscell (20 november 2009)

Plädering mot dödsstraff (Amnesty Press 20 januari 2009)

Brott, straff och vedergällning (21 november 2006)

En fin dag för en hängning (nummer 3/2005)

22 år i dödscell – oskyldigt dömd (2 november 2004)