BALTICPRIDE2019: ”Den här lagen är en skam för Litauen”

För snart tio år sedan införde Litauen en lag som förbjuder spridning av information om homosexualitet till minderåriga. Bestämmelsen har kritiserats kraftigt av både civilsamhället och EU. Utan resultat. Men nu kan ett nytt domslut som vidgar familjebegreppet skjuta den ökända lagen i sank.

reportage | 2019-06-08
Av: Arvid Jurjaks

Vladimir Simondo, chef för LGL i Vilnius, arrangör av årets Baltic Pride. Foto: Åsa Wallin

Det är Pridevecka i Vilnius. Och det märks. När Riga förra sommaren ordnade Baltic Pride, som varje år ambulerar mellan tre baltiska länderna, vågade inte ens det officiella Pridehuset skylta med rörelsens färger av rädsla för sabotage.

Nu smyckar regnbågsflaggor både balkonger och butiker lite här och var i den litauiska huvudstaden.

Budskapet för Baltic Pride 2019 är ”Vi är familj”. För hbtq-rörelsen i flera av Europas postkommunistiska länder har kampen om familjebegreppet varit central men segdragen. Och inte sällan kantad av bakslag.

Rätten till samkönade äktenskap och neutral partnerskapslagstiftning har ofta stått högt på agendan. De frågorna är prioriterade också i Litauen.

Men främst här det handlat om rätten att över huvud taget kunna göra sig hörd.

Det sydligaste av de tre baltiska staterna har nämligen i sin lagstiftning ett avsnitt som förbjuder hbtq-relaterad information till barn och ungdomar.

I lagtexten, som trädde ikraft år 2010, uttrycks det visserligen mindre direkt. Där, i den så kallade artikel 16, handlar det istället generellt om information som kan anses ha skadlig inverkan på minderårigas utveckling. Till den typen av information räknas bland annat sådant som ”hotar traditionella familjevärderingar” och ”uppmuntrar till uppfattningar om äktenskap och familj andra än dem som anges i konstitutionen.”

Kan tyckas svävande. Men för hbtq-rörelsen i landet är det tydligt nog.

– Den här lagen är en skam för Litauen, säger Vladimir Simonko, vd för Litauens största HBTQ-organisation, LGL, som också arrangerar det här årets Baltic Pride.

Vladimir Simonko har andan i halsen. Snart kommer det en delegation från svenska ambassaden till kontoret och de ska ha regnbågsparaplyer. Utanför skiner solen. Det är nästan är 30 grader varmt.

– Det är ett enormt stigma att positiv information om HBTQ-frågor ska klassas som skadlig för minderårigas utveckling, säger han.

Lagstiftningen har upprepade gånger fått kritik från både civilsamhället och EU. Men hittills har varken regeringen eller parlamentet backat en tum. Samtidigt är den statliga enhet som ska se till att lagen efterlevs inte heller särskilt förtjust i formuleringen. I ett inglasat konferensrum i en byggnad mitt emot det litauiska parlamentet, ställer Aliona Gaidarovic fram vatten medan Vytautas Surkus fäller upp sin laptop.

– Vi hade inte blivit ledsna om skrivelsen försvann, säger Aliona Gaidarovic.

Juristerna Aliona Gaidarovic och Vytautas Surkus vid Inspektionen för journalistisk etik. Kontoret huserar mittemot Litauens parlament. Foto: Åsa Wallin

De båda jobbar som jurister hos inspektören av journalistisk etik, ett slags statlig ombudsman vars främsta uppgift är att övervaka att mänskliga rättigheter respekteras i landets medier, traditionella, liksom digitala och sociala. De har just tagit beslut om att homofoba flyers som delats ut i folks brevlådor strider mot landets hatbrottslagstiftning – som trots allt förbjuder diskriminering på grund av sexuell orientering – och vill hellre prata om det än den ökända artikel 16.

– Vi ansåg att broschyren odlar negativa stereotyper mot homosexuella. Det var det huvudsakliga problemet, säger Vytautas Surkus och läser högt från innehållet i flyern:

– ”Jag ber er att hjälpa oss att bekämpa homosexuell och transsexuell propaganda, som vi alla utsätts för mot vår vilja. De som lider mest av den här propagandan är de minderåriga.” Det fortsätter sedan ”Baltic Prides avsikter är dåliga. De som marscherar sprider propaganda. Vakna, vi måste stoppa den här attacken mot den traditionella familjen och dess värderingar.”

Slutsats: i Vilnius 2019 är det uttalanden som dessa som är problemet. Inte att övergångsställen på vissa håll har målats i regnbågens färger.

När det gäller artikel 16 har det enbart tagits rådgivande beslut. En gång när en tv-kanal undrade om de kunde sända reklam för Baltic Pride 2015. På natten, blev rekommendationen. Samt när en förläggare undrade om ett manus till en barnbok från en av förläggarens författare var okej. Det var den förmodligen inte.

Författaren och förläggaren förhandlar fortfarande i domstol om saken.

– Det här är en lag som vi är väldigt försiktiga med. Och vi rådslår alltid med psykiatriker och psykologer för att få deras synpunkter om en viss information verkligen skulle kunna skada barns utveckling, säger Aliona Gaidarovic.

Men, medger de, den vaga formuleringen i lagen hade också kunnat tolkas betydligt strängare. Att så inte är fallet beror alltså på tjänstemännen hos inspektören för journalistisk etik.

– Det är inte jättebra, säger Vytautas Surkus.

Men även om liberala tjänstemän inom den litauiska staten agerar grindvakter för att mildra resultatet av en homofobisk lagstiftning får artikel 16 fortfarande konsekvenser ute i samhället. Framför allt i skolan.

– Även om lagen inte används så är den fortfarande aktiv. Den gör till exempel att lärare i skolan inte pratar om hbtq-frågor, eller att de pratar om det, men på ett homofobiskt vis. Det innebär att elever i Litauen inte kan få positiv information om hbtq innan de är 18 år, säger Vladimir Simonko.

Enligt en undersökning som LGL lät göra bland skolungdomar i landet 2017 angav över 30 procent att de ofta hörde hbtq-fientliga uttalanden på skolan. 25 procent av ungdomarna angav ”hela tiden”.

Gitanas Nauseda tillträder som president i Litauen 12 juli. Foto: Martynas16/Wikimedia

Kommer det att förändras? Frågan sitter fast hos regeringen. Och även om landets tillträdande president, Gitanas Nauseda som valdes i maj, skulle få för sig att göra något åt det, lär inte parlamentet vara redo att riva upp lagen. Traditionella familjevärderingar sitter djupt i det litauiska samhället. Det menar både Vladimir Simonko och tjänstemännen hos inspektören för journalistisk etik – hur mycket än hbtq-rörelsen hävdar att de också är familj.

Den 11 januari kom dock en dom som indirekt kan komma att ställa familjebegreppet i landet på ända. I ett fall där en litauisk och en rysk man fick sitt äktenskap som de hade ingått i Köpenhamn erkänt, lade författningsdomstolen i landet till några extra rader som säger att den konstitutionella uppfattningen om familj är neutral gentemot kön och genus hos medlemmarna i en familj. Vad som spelar roll i en familj är förhållandet mellan människor, slog man fast.

En skrivelse som gör artikel 16 mer eller mindre obsolet, enligt inspektören för journalistisk etik. Återstår att se om det kommer att påverka samhället. Litauen ligger på plats 32 av 49 i den senaste rankingen av organisationens ILGA:s ranking av hur hbtq-rättigheter efterlevs i Europas länder. Och en liberal författningsdomstol har inte samma inflytande som ett konservativt Seimas, som parlamentet i landet heter. Ett namn som för ett otränat öga ser ut att ligga nära šeima. Ordet för familj.

Text: Arvid Jurjaks
[email protected]
Foto: Åsa Wallin
[email protected]

Läs också

Lithuanian authorities must investigate attacks against LGBTI people (Amnesty International 10 september 2018)

Amnesty Press på Baltic Pride 2019

BALTICPRIDE2019: Långt kvar till jämställdhet för transpersoner i Litauen (9 juni 2019)

BALTICPRIDE2019: Rekordstort antal deltagare i Vilnius (9 juni 2019)

Läs mer om Baltic Pride från Amnesty Press

Vilnius, Litauen

BALTICPRIDE2016: En historisk regnbågsdag i Vilnius (19 juni 2016)

BALTICPRIDE2016: ”Rädslan ska inte segra” var budskapet på Pridekonferens i Vilnius (18 juni 2016)

Baltic Pride i Vilnius – bifall och hat sida vid sida (2 augusti 2013)

”Ni är en skam för samhället. Håll er borta från våra barn” -Historiskt Pride trotsade homohatet i Litauen (11 maj 2010)