Kosovo: Tjugo år av fred – men romska flyktingar väntar fortfarande på ersättning från FN

Det har gått 20 år sedan den dramatiska krigsvåren 1999 då Natos flygkrig avslutade det serbiska styret över Kosovo. Trots att FN visste att marken var förorenad av bly placerades hundratals personer i läger som blev kvar i över tio år. De drabbade har ännu inte fått någon kompensation.

Reportage | 2019-10-24
Av: Henrik Allesson
Även publicerad i AmnestyPress #3/2019
Bron över floden Ibar delar Mitrovica.

Bron över floden Ibar delar Mitrovica. Foto: jicégé/Wikimedia

Det svala vattnet i floden Ibar strömmar från bergstrakterna och ned genom Mitrovica för att separera staden i två delar, med kosovoalbaner söder om floden och kosovoserber i norr. Bron som förbinder stadsdelarna bevakas av EU-styrkor och många invånare, på de båda sidorna, korsar den aldrig. Det har gått 20 år sedan kriget härjade i Kosovo men Mitrovica, med en befolkning på runt 90 000 människor, är fortfarande en delad stad.

Efter Natos bombningar våren 1999, och sedan de serbiska trupperna dragit sig tillbaka, drabbades de romska minoriteterna hårt när albanska grupperingar och förband jämnade romska kvarter med marken och fördrev och i flera fall avrättade dess invånare. De som kunde flydde utomlands.

FN, som då hade åtagit sig uppgiften att administrera Kosovo under en övergångsperiod, byggde tillfälliga flyktingläger åt dem som blev kvar. Några av lägren placerades på förorenade områden och trots att de som bodde där klagade över smärtor och psykisk ohälsa, och att mätningar visade att blyhalterna i blodet var upp till fem gånger högre än de vedertagna riskgränserna, dröjde det nästan tio år innan de kunde flytta därifrån.

Gruvkomplexet Trepça i Mitrovica. Marken framför fabriken är förgiftad av bly.

Gruvkomplexet Trepça i Mitrovica. Marken framför fabriken är förgiftad av bly. Foto: Erik Albers/Wikimedia

Ett av lägren, Cesmin Lug, låg i norra Mitrovica, nära Trepçagruvans blysmältningsverk. Nu är platsen en vildvuxen äng med några högar av bildäck och söndertrampade plastflaskor. Men bortom kullarna reser sig de rödvitrandiga skorstenarna från fabriken och från en stor svart hög med slagg sprider vinden fortfarande giftigt damm över markerna.

Latif Masurica, 53, flyttade dit när det öppnade och fick en ledarroll i lägret. Han växte upp i den gamla romska delen av Mitrovica, som före kriget hade över 8 000 invånare. Ungefär 600 av dem hamnade i flyktinglägren Cesmin Lug, Leposavic och Zitkovac.

– Innan vi kom dit bodde vi i tält, det var vinter och mycket kallt. Vi trodde att det bara skulle vara för en kort period och vi hade inte fått någon information om att marken var förgiftad. Men det dröjde inte länge förrän barnen började få de första symptomen, säger han.

Vi måste göra något för våra barns framtid, säger Latif Masurica.

Vi måste göra något för våra barns framtid, säger Latif Masurica. Foto: Mattias Pettersson

När hjälporganisationer och läkare kom för att göra tester, visade det sig att blyvärdena var så höga att de inte gick att mäta med den medtagna utrustningen. De som var värst drabbade skickades iväg till sjukhuset för vård, men när de var färdigbehandlade sändes de tillbaka till lägret.

– Vi bad FN om att de skulle få komma till andra länder för att kunna bli friska, men det fick de inte. När de kom tillbaka till samma miljö, efter att ha tillfrisknat, fick de såklart höga blyvärden igen, säger Latif Masurica.

De romska kvarteren ”Roma Mahalla” i Mitrovica.

De romska kvarteren ”Roma Mahalla” i Mitrovica. Foto: Mattias Pettersson

Ett par kilometer västerut från Mitrovicas centrum, längs den södra stranden, ligger några enkla enplanshus tätt ihop med ett par lägenhetskomplex. Kvarteret, Roma Mahalla, färdigställdes år 2010 av den amerikanska hjälporganisationen Mercy Corps, på uppdrag från EU och biståndsorganet USAID, för att göra det möjligt för de romska flyktingarna att få fasta bostäder. Arbetslösheten i området beräknas vara uppemot 80 procent och många av husen är trångbodda.

I ett litet vardagsrum i en av lägenheterna står TV-apparaten på mute. Mensur Islami, 64, sitter på en kudde på golvet och tackar för den hjälp de har fått. Han nämner namn på länder och organisationer och verkar minnas varenda gåva; en summa pengar, kläder, en gång ett lamm. Runt honom, på golvet och i soffan, sitter familjen utspridd; Gjevrie Demaqi, 61, och barn och barnbarn.

Farfar Mensur Islami, här med familjen, är tacksam för hjälp de har fått men är oroad.

Farfar Mensur Islami, här med familjen, är tacksam för hjälp de har fått men är oroad. Foto: Mattias Pettersson

Ljudnivån är hög. Mirand, åtta år, klagar högt och rör sig vaggande med uppstressade infall, kanske bidrar vår närvaro till att trissa upp oron. Storebror Mensur är tio år och klänger lojt, med trötta blickar, på de vuxna. Men farfar Mensur vill gärna berätta.

– När vi bodde i Zitkovac kom det några och gjorde tester, men vi fick aldrig se resultaten. Men vi har smärtor och svårt att sova. Jag är gammal och tänker mest på mina barn och barnbarn, framförallt pojkarna har det svårt. Mirand får epileptiska anfall och Mensur är tio år och kan inte prata. Förra året hoppade han från balkongen, säger Mensur Islami.

Balkongen ligger på fjärde våningen och det var ren tur att han klarade sig utan större skador.

– Allt vi önskar och ber om är att få hjälp, så att vi kan betala för sjukvård och mediciner. Någon enstaka gång dyker det upp ett städjobb, annars samlar vi skräp. Förutom välfärdsstödet, på knappt 100 euro i månaden, har vi ingen inkomst, säger han.

Familjen Islami fick bostad här när de flyttades från lägret.

Familjen Islami fick bostad här när de flyttades från lägret. Foto: Mattias Pettersson

Sedan familjen flyttade till Roma Mahalla har nya tester gjorts, som visade höga blyvärden också hos barnen som föddes utanför lägret. Eftersom undersökningarna är knapphändiga och sporadiska är det svårt att säga exakt vilka sjukdomar som är direkta följder av blyförgiftningen. Men barn och gravida kvinnor är extra utsatta och blyet absorberas ofta hos fostret.

Många i Mahalla vittnar om problem med yrsel, nervositet, sömnsvårigheter och smärta. Höga blyhalter hos barn kan påverka hjärnan och det centrala nervsystemet och i värsta fall vara dödligt.

Dafina Haziri Muja.

Dafina Haziri Muja. Foto: Mattias Pettersson

– Det största problemet är barnens utveckling, en del är i treårsåldern och kan inte prata. Många av dem är traumatiserade och har problem med nervositet, minnet och koncentrationen. Jag skulle uppskatta att ungefär hälften av barnen har några av de här problemen, kanske fler, säger Dafina Haziri Muja, som är psykolog och jobbar på förskolan som ligger i utkanten av Mahalla och drivs av organisationen Roma and Ashkalia Documentation Center.

Förutom att driva förskolan fungerar de som en stödorganisation och driver processer för medborgarskap, något som många i de romska minoriteterna i Kosovo fortfarande inte har.

FN:s människorättspanel kom i en rapport från 2016 fram till slutsatsen att UNMIK, FN:s civila administration i Kosovo, bar ansvaret för att flyktingarna i lägren utsattes för den skadliga miljön under så lång tid. Ett år senare beklagade FN:s generalsekreterare António Guterres familjernas lidande, men gav ingen formell ursäkt eller ersättning till offren. Istället startade han en frivilligfond som skulle samla pengar till att bygga upp de romska områdena. Men ingen individuell hjälp till de som hade drabbats värst.

Den 13 mars kritiserade FN:s egen expert, Baskut Tuncak att inga pengar har kommit in till fonden under de två år den har funnits. Han krävde att FN erkänner sitt ansvar och vidtar omedelbara och meningsfulla åtgärder.

Fetije Sejdi (i mitten) är oroad för familjens hälsa och bristen på arbete.

Fetije Sejdi (i mitten) är oroad för familjens hälsa och bristen på arbete. Foto: Mattias Pettersson

Fetije Sejdi, 52, pekar mot gatubrunnen på sin innergård.

– Det förorenade vattnet kommer upp här. När det regnar svämmar hela gården över och det luktar väldigt illa. Jag tror att det är toalettvatten, säger hon.

På baksidan ligger stora plastsäckar fyllda med sopor. Det är hennes arbetsplats, där sorterar hon dem. För ett kilo får hon fem cent. Får hon ihop 40-50 cent så kan hon köpa ett bröd och det ska räcka till tio personer. Fetije Sejdi bodde i lägren Ziptovac och Cesmin Lug i nästan elva år. Hennes bror dog när han blev påkörd av en truck i lägret, så nu är det hon som tar hand om hans barn. Tillsammans är de tio personer som bor i hushållet, det händer att de får kläder och bröd från grannar.

Ibland blir hon yr och faller till marken och hon berättar att hon lätt blir orolig i kroppen. Hon behöver medicin för andningen och hon måste fråga människor om hjälp för att ha råd, annars får hon klara sig utan.

– Allt jag vill är att barnen ska få ett bättre liv. De har smärtor överallt i sina kroppar. De klagar ständigt över att de har ont i huvudet, eller magen eller benen. Några av dem har epilepsi. Vi sover på golvet och en del av smärtan kommer från hur vi sover också. Jag önskar att de kunde få hjälp utomlands, säger Fetije Sejdi.

Snart är det Ramadan och då brukar en del människor besöka dem och ge dem lite pengar eller bröd. Nu väntar hon på det och hoppas att det ska göra att de klarar sig i en månad eller två.

Latif Masurica är en av personerna som har bestämt sig för att driva en juridisk process mot FN:

– Vi kräver att de ska betala oss för allt det vi utsattes för. Nu säger de att de visste om att marken var förgiftad, men de berättade inte det för oss. Om de visste det, varför byggde de då lägren på de platserna? Vi måste göra något för våra barns framtid, för hur går det att vara lycklig när man vet att ens barn har dålig hälsa och kanske kommer att bli påverkade resten av livet?

Text: Henrik Allesson
henrik.allesson@gmail.com
Foto: Mattias Pettersson
pettersson.mattias@ymail.com

Kosovo

Huvudstad: Pristina
Politik: Kosovo blev år 1974 en autonom provins i den federala republiken Jugoslavien. UÇK, Kosovas befrielsearmé, inledde 1997-1998 ett uppror och våren 1999 genomförde Nato ett flygkrig och på sommaren 1999 övertog FN-administrationen UNMIK styret.
År 2008 utropades självständighet vilket Serbien vägrar godkänna. Kosovo erkänns för närvarande av 103 länder men är inte medlem av FN eller EU. Tidigare gerillaledaren Hashim Thaçi valdes 2016 till president.

Yta: 10 887 km2 ( Sverige: 449 964 km2 )
Befolkning: 1,8 miljoner.

Kosovokriget

Från år 1455 till 1912 var Kosovo en del av det Osmanska riket. I Balkankriget 1912 lyckades serbiska. montenegrinska, bulgariska och grekiska styrkor driva ut Osmanska riket från större delen av Europa. Efter första världskriget blev Kosovo en del av den nya staten Jugoslavien. Kosovo sågs av serberna som den serbiska nationens vagga och slaget vid Trastfältet 1389 är en del i serbisk historiemytologi.

 Slobodan Milošević håller tal på 600-årsdagen av slaget vid Trastfältet i Kosovo.

Slobodan Milošević håller tal på 600-årsdagen av slaget vid Trastfältet i Kosovo. Foto: Wikimedia

I Jugoslavien växte motsättningarna mellan albaner och serber i Kosovo. Efter att Jugoslavien 1941 drogs in i kriget delades Kosovo mellan det Italienockuperade Albanien, Bulgarien (allierat med Nazityskland och Italien) och de tyska ockupanterna.

Efter andra världskriget hade Titos kommunistiska partisanrörelse tagit makten. I Kosovo bestod motsättningarna mellan albaner och serber. År 1974 beslöts att Kosovo och Vojvodina skulle få autonom status inom Serbien, en av de sex delrepublikerna i Jugoslavien.

Många albaner såg sig som andra klassens medborgare och kraven på att Kosovo skulle få status som delrepublik växte och 1981 utbröt oroligheter i huvudstaden Pristina och Mitrovica och minst elva personer dödades. 30 000 jugoslaviska armésoldater skickades till Kosovo. Nu följde en period av utrensningar, också inom kommunistpartiet, och rättegångar mot personer som anklagades för albansk nationalism.

Adem Jashari, var en av grundarna av UÇK. Han dödades tillsammans med 58 medlemmar av sin familj vid ett serbiskt anfall vintern 1998. Han ses idag som hjälte i Kosovo.

Adem Jashari, var en av grundarna av UÇK. Han dödades tillsammans med 58 medlemmar av sin familj vid ett serbiskt anfall vintern 1998. Han ses idag som hjälte i Kosovo. Foto: GentiBehramaj/ Wikimedia

I slutet av 1988 avsattes den lokale kommunistledaren, Azem Vlasi, och den serbiske presidenten Slobodan Milošević utsåg nya ledare och upphävde Kosovos autonomi. Protester bland albanerna ökade i styrka och generalstrejk proklamerades där arbetarna vid gruvkomplexet Trepça i Mitrovica spelade en viktig roll när de 20 februari 1989 inledde en hungerstrejk. De serbiska myndigheterna utfärdade den 27 februari undantagstillstånd.

Den 28 juni 1989 firades 600-årsdagen av slaget vid Trastfältet och hundratusentals serbiska nationalister samlades när Slobodan Milošević höll ett tal som innehöll hot om framtiden.

Många albaner i Kosovo byggde i början av 1990-talet med fredliga medel upp ett parallellsamhälle. År 1990 hade republiken Kosova utropats, endast erkänd av Albanien, och Ibrahim Rugova valdes som president i icke-officiella val. Rugovas parti LDK dominerade helt i politiken i Kosovo under dessa år.

Medan krigen i Kroatien och Bosnien-Hercegovina behandlades vid fredssamtalen i Dayton hösten 1995 diskuterades inte Kosovo. En del albaner var missnöjda med Rugova och LDK och under 1997 började UÇK, Kosovas befrielsearmé, intensifiera aktioner riktade mot serbiska mål. UÇK hade starkt stöd i diasporan och fick också allt mer stöd i Kosovo.

Rörelsen hade sitt ursprung i små marxist-leninistiska grupper i exil, som såg Enver Hoxhas Albanien som ett föredöme, men hade i början av 1998 fått en bas på landsbygden i Kosovo.

OSSE-observatörer anländer till Pristina 18 oktober 1998.

OSSE-observatörer anländer till Pristina 18 oktober 1998. Foto: OSSE

UÇK-gerillans uppror växte under 1998 och serbisk polis och jugoslaviska armén använde brutala metoder för att slå ner upproret och tiotusentals personer flydde.

15 oktober 1998 proklamerades vapenvila och 2 000 obeväpnade observatörer från OSSE, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, skickades till Kosovo.

Vintern 1999 inbjöd Nato till möte i Rambouillet i Frankrike för att hitta en fredlig lösning. Den serbiska sidan vägrade att godta Rambouillet-avtalet som skulle sätta Kosovo under Nato-styre och militäralliansen skulle också få tillträde till jugoslaviskt territorium (Jugoslavien bestod då av Serbien och Montenegro). Kosovo skulle dock förbli en autonom provins inom Serbien.

Sedan förhandlingarna brutit samman drog OSSE den 22 mars tillbaka sina observatörer. Den 24 mars 1999 inledde Nato 1999 ett flygkrig mot Jugoslavien (som då bestod av Serbien och Montenegro).

Flyktingar från Kosovo anländer till Makedonien 1999.

Flyktingar från Kosovo anländer till Makedonien 1999. Foto: UN Photo/R LeMoyne

På kort tid flydde eller fördrevs över 700 000 personer till Albanien och Makedonien medan cirka 250 000 personer beräknas ha varit internflyktingar inne i Kosovo. Det var ungefär hälften av invånarna i Kosovo.

Natos flyganfall drabbade också civila mål och i Serbiens huvudstad Belgrad bombades broar, liksom Kinas ambassad och TV-huset. Under 1998-1999 begicks en rad övergrepp och vid ett antal massakrer dödades många civila.

 Nato har bombat en bro i Novi Sad i norra Serbien.

Nato har bombat en bro i Novi Sad i norra Serbien. Foto: Darko Dozet/Wikimedia

FN:s tribunal för det forna Jugoslavien, ICTY, har behandlat flera mål i Haag som rör Kosovo.

Flera serbiska politiker och militärer har dömts. I de mål som har rört ledare inom UÇK har rättegångarna slutat med friande domar.

I juni 1999 gav Serbiens president Slobodan Milošević upp och den Nato-ledda KFOR-styrkan ryckte in i Kosovo medan FN övertog det civila styret. En stor del av den serbiska och romska befolkningen i Kosovo flydde eller fördrevs.

Projektet ”Kosovo Memory Book” från Humanitarian Law Center, som är verksamma både i Serbien och Kosovo, redovisade den 10 december 2014 att 13 517 personer, både stridande och civila, dödades från januari 1998 till december 2000. Majoriteten av de döda, 10 415 personer, var albaner, medan 2 197 serber och 528 romer och andra icke-albaner dödades.

Ett forensiskt team från kanadensisk polis och marinsoldater från USA undersöker en misstänkt massgrav i Kosovo den 1 juli 1999.

Ett forensiskt team från kanadensisk polis och marinsoldater från USA undersöker en misstänkt massgrav i Kosovo den 1 juli 1999. Foto: US DoD/Wikimedia

I mars 2019 beräknades 1 600 personer fortfarande vara försvunna sedan kriget.

Någon politisk lösning på Kosovofrågan uppnåddes inte efter 1999 och den 17 februari 2008 utropade Kosovo ensidigt självständighet. Förhållandet mellan Serbien och Kosovo har förblivit kyligt med uppblossande kriser och trots försök till förhandlingar har ingen lösning uppnåtts.

Ulf B Andersson

Nyval

Den 22 augusti upplöstes parlamentet och nyval utlystes senare till 6 oktober. Premiärminister Ramush Haradinaj avgick den 19 juli sedan han blivit inkallad till ”Kosovo Specialist Chambers”, KSC, i Haag i Nederländerna då han misstänks för krigsförbrytelser. KSC är en EU-finansierad specialdomstol som ska utreda brott i samband med Kosovokriget.

Ramush Haradinaj och två andra UÇK-ledare friades i november 2012 av FN:s krigsförbrytartribunal för ex-Jugoslavien, ICTY, från anklagelserna om mord och förföljelse riktad mot serber, romer, egyptier och albaner som arbetade för det serbiska styret i Kosovo.

Amnesty kritiserade domen.

Vid parlamentsvalet var det första gången efter kriget som partier som inte har sitt ursprung i UÇK vann. Vänsternationalistiska Vetëvendosje, som leds av den tidigare studentledaren Albin Kurti, blev största parti med 25 procent av rösterna. Kurti väntas bli ny premiärminister. Valets tvåa blev LDK som leds av Vjosa Osmani. Hon ser sig som arvtagare till LDK:s grundare Ibrahim Rugova. De bägge partierna har hårt kritiserat korruption i Kosovo och väntas bilda en koalition.
Ulf B Andersson

RAE

I Kosovo betecknas de romska minoriteterna ofta under förkortningen RAE, vilket står för romer, ashkalier och balkanegyptier. Romer i Kosovo talar oftast romani och serbiska. Ashkalier talar i regel albanska som första språk. Det samma gäller egyptier, som är en minoritet i Kosovo som anser sig härstamma från Egypten. Grupperna är representerade i Kosovos parlament.

Krav på FN

Den 31 januari skrev 55 ledamöter i Europaparlamentet till FN:s generalsekreterare António Guterres och krävde att ”offren för den omfattande blyförgiftningen i FN-läger i Kosovo ska få individuell kompensation, adekvat hälsovård och stöd för utbildning”.

Amnesty har flera gånger sedan 1999 uppmärksammat den misstänkta blyförgiftningen i Mitrovica. Hösten 2016 stödde organisationen en kampanj från European Roma Rights Center med krav på att FN ska komma med en ursäkt och ge kompensation för det lidande gruppen har utsatts för.
Även Human Rights Watch har flera gånger riktat skarp kritik mot FN:s agerande.

TV-tips

Patriotic highway (Svensk dokumentär från 2019) finns på SVT Play:
Den svenska internationella domaren Marie Tuma har tidigare arbetat i krigsförbrytartribunalen i Haag. Nu är hennes mission att hjälpa rättssystemet i den unga staten Kosovo. I en uppmärksammad korruptionsrättegång mot före detta ministern Fatmir Limaj möts hon av tveksamma vittnen, påtryckningar och en oförutsägbar politisk verklighet. Under rättegången blir sökandet efter sanning allt svårare när folkhjälten Fatmir Limaj utmanar varje del av åtalet.

Läs mer om Kosovo från Amnesty Press

Serbien kräver att Kosovos förre premiärminister Haradinaj utlämnas från Frankrike (12 juli 2017)

Jugoslavientribunalen stänger nästa år – vilken roll har den spelat på Balkan? (1 maj 2016)

Två domar i Jugoslavientribunalen som blev historiska (21 mars 2016)

20 år efter Daytonfreden: ”Andra är skyldiga” (20 november 2015)

Det nya Kosovo: ”Cyber-munken” Sava Janjic är kvar i sitt kloster (19 augusti 2013)

Det nya Kosovo: Unga journalister vill ha en röst men sex är ett känsligt ämne (14 augusti 2013)

Det nya Kosovo: Kampen för rättvisa för våldtagna kvinnor (9 augusti 2013)

UÇK-ledare frikänd av EU-domstol i Pristina (2 maj 2012)

Förre premiärministern Ramush Haradinaj greps igen - i häkte i Haag (26 juli 2010)

Hashim Thaçi förnekar mord och kidnappningar (12 april 2009)

Haradinaj frikänd i Haag (3 april 2008)

Europas bortglömda flyktingar (11 mars 2008)

Kosovo: Ska serberna delta i valet ? (25 augusti 2004)

Rörelsefrihet i Kosovo ? Inte utan eskort (3 april 2002)

Ibrahim Rugova i Stockholm: Självständighet enda lösningen (28 oktober 2001)

Reportage | 2019-10-24
Av: Henrik Allesson
Även publicerad i AmnestyPress #3/2019