Här går Sveriges flyktingpolitik på export – nu förbereder Uruguay mottagandet av flyktingar från Syrien

När Uruguay ska ta emot Latinamerikas första kvotflyktingar från Syrien tjänar Sverige som förebild och mentor. FN hoppas att fler länder i regionen ska börja hjälpa till. Amnesty Press var på plats i Montevideo när flyktingmottagandet förbereddes på ett möte den 10 september.

reportage | 2014-09-12
Av: Kinga Sandén
Neval Bilici och Hanna Zeland från arbetsmarknadsdepartementet, José Xavier Samaniego, UNHCR, Javier Miranda, sekreterare för mänskliga rättigheter hos Uruguays president, Sveriges ambassadör Gufran Al-Nadaf och Oskar Ekblad från Migrationsverket.

Neval Bilici och Hanna Zeland från arbetsmarknadsdepartementet, José Xavier Samaniego, UNHCR, Javier Miranda, sekreterare för mänskliga rättigheter hos Uruguays president, Sveriges ambassadör Gufran Al-Nadaf och Oskar Ekblad från Migrationsverket. Foto: Ignacio Iturrioz

Varken uruguayanerna eller FN-folket i den murriga konferenssalen i huvudstaden Montevideo vet att det är ett av Sveriges mest omdebatterade politikområden som går på export.
– Vi exporterar inte, utan delar med oss av våra erfarenheter, säger Sveriges ambassadör Gufran Al-Nadaf.
– Man kan säga mycket om vår integrationspolitik, fortsätter hon. Mina föräldrar var båda utbildade läkare och hänvisades till att börja om. Men Sverige har lärt sig mycket under åren. Och här är ju till exempel jag och mina kolleger Neval och Kasper.

Här, i FN-byggnaden i Montevideo, samlas politiker, tjänstemän och frivilliga för att lyssna på svenskarna. I oktober börjar Uruguay ta emot 120 flyktingar från Syrien. Programmet är Latinamerikas första statligt finansierade. Presidentens sekreterare för mänskliga rättigheter Javier Miranda förklarar ivrigt varför:
– Vi måste hjälpa till. Många uruguayaner levde i exil i många år i bland annat Sverige och de togs emot väl. Nu kan vi återgälda den solidaritet som vi fick då.
Under 1970-talet tog militären makten i Uruguay (1973), Chile (1973) och Argentina (1976) och många latinamerikaner fick då asyl i Europa.

Gabriela Cortina, från den ekumeniska organisationen SEDHU som samarbetar med regeringen kring flyktingmottagandet tillsammans med Sveriges ambassadör Gufran Al-Nadaf.

Gabriela Cortina, från den ekumeniska organisationen SEDHU som samarbetar med regeringen kring flyktingmottagandet tillsammans med Sveriges ambassadör Gufran Al-Nadaf. Foto: Ignacio Iturrioz

Av EU-länderna är det Sverige som har tagit emot flest flyktingar från inbördeskriget i Syrien. Men det var inte därför FN:s flyktingorgan UNHCR rekommenderade Sverige som förebild.
– Svenskarna är extremt duktiga och engagerade, det kom naturligt när vi ville visa goda exempel och möjliga problem, säger Michelle Alfaro.
Hon är en av tre representanter från UNHCR som deltar på mötet. Ganska mycket muskler från FN-organet.
– Vi ser det här som en öppning för regionen. Vi vet att andra länder funderar på vad de kan göra och följer hur det går här, säger hon.

FN försöker få fram 100 000 platser för kvotflyktingar från Syrien inom två år. Ett omöjligt uppdrag säger den som leder projektet, Oskar Ekblad från Migrationsverket. Fast nu pratar han mest om andra saker. Som att Migrationsverket har fått kritik för att inte fråga ledningarna inom de svenska kommunerna innan beslut om flyktingboenden.
– Kommer era kommuner att kunna säga nej? Vi har kommunalt självstyre, påpekar Oskar Ekblad.

Javier Miranda tittar förvirrat på honom:
– Vi måste prata med lokala ledare, inte på grund av lagen, utan vi måste ha med oss den som har mest inflytande.

Föreståndaren för Maristbröderna i Uruguay José Kuhm visar det som är tänkt som bönerum ifall någon av flyktingarna behöver det.

Föreståndaren för Maristbröderna i Uruguay José Kuhm visar det som är tänkt som bönerum ifall någon av flyktingarna behöver det. Foto: Ignacio Iturrioz

I klartext: i Uruguay fixar man allt genom att ringa någon man känner. Fast de katolska Maristbröderna ringde själva och erbjöd sin kursgård i utkanten av Montevideo som boende under den första tiden tills flyktingarna kan placeras ut.

Det svenska arbetsmarknadsdepartementets experter går igenom integrationspolitiken.
– Vi har gått från omhändertagande till fokus på arbete, förklarar Neval Bilici.
– Det är viktigt med förskola till de små barnen, så att de vuxna kan koncentrera sig på sin egen integration, säger Hanna Zeland. De måste få bra information så att de kan ta sina egna beslut och sitt eget ansvar.

Ana Valdés har återvänt från Sverige till Uruguay.

Ana Valdés har återvänt från Sverige till Uruguay. Foto: Ignacio Iturrioz

Uruguayanerna verkar ha stenkoll på allt praktiskt men ställer många oroliga frågor om främlingsfientlighet. Det är ett problem även i Uruguay trots de få invandrarna, som nästan alla talar spanska och har liknande kultur. De får inget riktigt svar.

Författaren Ana Valdés ber om ordet. – Det är viktigt att ta med i beräkningen att de här människorna kommer att vilja återvända. Under mina år i exil väntade jag på att diktaturen skulle falla. Det gav identitet och styrka, säger hon.

Ana Valdés återvände till Uruguay för tre år sedan, efter 33 år i Sverige där hon placerades av UNHCR.
– Jag saknade min syster, mina fastrar, mostrar och kusiner. Jag vill åldras med min familj. Och jag gillar inte utvecklingen i Sverige med 10 procent som röstar på Sverigedemokraterna. Det Sverige jag kom till 1978 är borta.

Längst bak sitter Hussein Al Fleg Al Ali och antecknar på arabiska. Han vill aldrig återvända till Syrien.
För tre år sedan var han 19 år och skulle bli inkallad i armén. En bekant till hans far behövde anställa i sitt transportföretag i en uruguayansk småstad. Hussein avbröt sina studier.
– Att komma hit var … wow. Folk är så upptagna med att leva, de har inga problem, säger han.

En väns mormor i Montevideo tyckte han borde komma till nytta i flyktingmottagandet. Hon ringde upp Javier Miranda, som anlitade Hussein som tolk, guide och spanskalärare för syrierna. Hans egen familj är dock kvar i Aleppo.

– De vill inte komma, trots att det är strider på vår gata, berättar Hussein Al Fleg Al Ali. De tycker det är för långt bort.

Hussein Al Fleg Al Ali ville inte tjänstgöra i den syriska armén.

Hussein Al Fleg Al Ali ville inte tjänstgöra i den syriska armén. Foto: Ignacio Iturrioz

Till Argentina och Brasilien har ett par hundra syrier tagit sig på egen hand. Till Chile och Uruguay nästan ingen. Alla länderna hade dock en stor invandring från Mellanöstern i början av 1900-talet.

Alem García är pensionerad politiker och advokat och aktiv i de syrisk-libanesiska föreningarna i Uruguay. President José Mujica ringde honom nyligen och ville ha fram 20 jobb till flyktingarna.
– Vi hoppas kunna hjälpa till men först måste vi lära känna personerna, säger Alem García.

Hans syriska släktingar vill inte heller komma hit.
– De jobbar ibland i Saudiarabien, emiraten vid Gulfen, Egypten – men alla har byggt ett fint hus att bli gamla i hemma i byn. De vill inte åka för långt bort. Det är en dammig öken men de älskar den. De väntar på att kriget ska ta slut.

Alem Garcías farfar flydde från Syrien 1914..

Alem Garcías farfar flydde från Syrien 1914.. Foto: Ignacio Iturrioz

Alem Garcías farfar kom som 19-åring på flykt undan den ottomanska armén som behärskade större delen av Mellanöstern fram till första världskrigets slut. Farfadern tog 1914 båten till Argentina som så många andra.

Saúl Menem från grannbyn hemma i Syrien slog sig också ner och hans son Carlos blev så småningom president i Argentina år 1989. Alem Garcías farfar fortsatte till Uruguay.

– Han kom hungrig och dog rik, som nästan alla syrier här. De var flitiga och begåvade i affärer, berättar Alem García.

Farfar började sälja småsaker från en låda på magen. När Alem var liten hade den vuxit till en butik i flera våningar och de elva barnen med makar och barn levde runt gården bakom.

Alem Garcías farfars krutburk som han släpade med hela vägen från Syrien, när han flydde undan första världskriget och sökte sig till Sydamerika.

Alem Garcías farfars krutburk som han släpade med hela vägen från Syrien, när han flydde undan första världskriget och sökte sig till Sydamerika. Foto: Ignacio Iturrioz

– Jag brukade smyga på farfar när han gick upp klockan tre på morgnarna, berättar Alem. Han satte sig under pergolan och lyssnade på nyheter från Damaskus på kortvågsradion. Han var som en staty, med tårarna rullande nerför kinderna. Han längtade hem.
Ändå ville Alems farfar aldrig återvända, inte förrän han låg för döden. Det blev aldrig av.

Text: Kinga Sandén

Fakta

  • Uruguay har lovat ta emot 120 kvotflyktingar från Syrien i år. De är särskilt skyddsbehövande som får resan ordnad via FN och får hjälp med introduktion och försörjning det första året i Uruguay.
  • Landet tänker också längre fram ta emot Guantánamofångar som USA håller i fångenskap men där terroristmisstankar är avskrivna.
  • Uruguay har idag 207 invånare med flyktingstatus och 44 asylsökande. Majoriteten är colombianer medan få är från länder utanför Latinamerika.

  • Sverige beräknas enligt Mirgrationsverket ta emot 80 000 flyktingar i år, en stor del är från Syrien. Det är det högsta antalet sedan Balkankrigen på 1990-talet.

  • Närmare sju miljoner personer beräknas vara på flykt inom Syriens gränser och över tre miljoner har flytt utomlands, främst till grannländerna och Nordafrika. Sedan Islamiska staten utropades och erövrade stora delar av Irak har också 100 000-tals människor flytt i Irak. En del av dem har flytt till kurdiska områden i Syrien.
  • 5 000 uruguayaner fick asyl i Sverige under militärdiktaturen 1973-1985. Mer än hälften av dem har återvänt.

Källor: Migrationsverket, UNHCR, Uruguays sekretariat för mänskliga rättigheter.

Läs mer från Amnesty Press om flyktingar från Syrien

UNHCR slår larm (ledare i Amnesty Press nr 3/2014)

ALMEDALEN: Flyktingströmmar och nya kartor – Syrienkriget och konsekvenser för regionen (4 juli)

Häften av de palestinska flyktingar i Syrien på flykt undan inbördeskriget (1 maj)

Libanon på bristningsgränsen (Amnesty Press nummer 3/2013)

På flykt undan kriget i Syrien - Amnesty Press i östra Libanon (25 juli 2012)

På flykt från Syrien (15 augusti 2011)

Läs också

Ana Valdés hälsar syriska flyktingar med hopp (Feministiskt Perspektiv 8 augusti 2014)

reportage | 2014-09-12
Av: Kinga Sandén