Så tystas oliktänkande i Myanmar

I Myanmar är fängelset bara en statusuppdatering bort. Det fick filmmakaren Min Htin Ko Ko Gyi erfara när han i slutet av augusti dömdes till ett års fängelse efter att i flera inlägg ha kritiserat militärens roll i landets politik.

Reportage | 2019-10-17
Av: Axel Kronholm
Även publicerad i AmnestyPress #3/2019
Robert Sann Aung fängslades första gången som studentaktivist 1974. Nu är han berömd försvarsadvokat och har just överklagat domen mot Min Htin Ko Ko Gyi.

Robert Sann Aung fängslades första gången som studentaktivist 1974. Nu är han berömd försvarsadvokat och har just överklagat domen mot Min Htin Ko Ko Gyi. Foto: Axel Kronholm

Min Htin Ko Ko Gyi häktades i april och har suttit inlåst i det ökända Insein-fängelset sedan dess.

– Domen är ett skrämmande bevis på statusen för yttrandefrihet i Myanmar, där ett Facebookinlägg kan leda till fängelse, sade Nicholas Bequelin, Amnestys chef för Sydostasien och östra Asien, i ett uttalande.

Den 19 april greps även flera satiriker som under det burmesiska nyåret hade skojat med militären i poesi- och teaterföreställningar. Sju av dem – Ko Zeyar Lwin, Ko Paing Ye Thu, Ma Kay Khine Tun, Ko Phoe Thar, Ko Paing Phyo Min, Su Yadanar Myint och Nyein Chan Soe – sitter fortfarande fängslade i väntan på rättegång.

Det är nu snart fyra år sedan Aung San Suu Kyis parti, National League for Democracy (NLD), vann en jordskredsseger i valet den 8 november 2015. Ändå fortsätter myndigheterna att häkta och åtala aktivister, människorättsförsvarare och journalister. I somras var 161 människor fängslade, antingen dömda eller i väntan på rättegång, i politiskt motiverade åtal, enligt Assistance Association for Political Prisoners.

Rangoon är Myanmars största stad med över fem miljoner invånare.

Rangoon är Myanmars största stad med över fem miljoner invånare. Foto: Axel Kronholm

I en mörk lägenhet i landets största stad Rangoon (Yangon) sitter Min Htin Ko Ko Gyis försvarsadvokat, Robert Sann Aung, med näsan begravd i gamla rättsfall. Han har precis lyckats överklaga fängelsedomen, men med erfarenhet av många liknande mål vet Robert Sann Aung att utsikterna för en friande dom är dåliga.

– Chansen att bli frikänd är 0,01 procent, säger han och ler.

Den berömde advokaten och människorättskämpen sitter omringad av bok- och papperstravar. Hans skjorta är fläckig av rödbruna stänk från betelnötterna han tuggar medan han arbetar. Robert Sann Aung har kämpat emot militären sedan tidigt 1970-tal när han började studera juridik, och har avtjänat flera fängelsestraff. Idag arbetar han med att försvara andra aktivister som åtalas för sina åsikter och yttranden.

– Militären har gjort domstolarna till ännu ett av sina vapen, i nivå med flottan eller flygvapnet, säger han.

Myanmar har flera repressiva lagar som används för att tysta kritiker. I fallet Min Htin Ko Ko Gyi dömdes han för brott mot artikel 505(a) i brottsbalken som förbjuder uppvigling. De fängslade satirikerna står åtalade för brott mot samma lag.

Flera journalister har de senaste åren åtalats för förtal enligt artikel 66(d), och Reuters-journalisterna Wa Lone och Kyaw Soe Oo satt nyligen 511 dagar i fängelse, för brott mot landets Official Secrets Act, innan de benådades den 7 maj.

Zayar Hlaing ser alla lagar som begränsar journalisters arbete som en utmaning.

Zayar Hlaing ser alla lagar som begränsar journalisters arbete som en utmaning. Foto: Axel Kronholm

Zayar Hlaing, undersökande journalist och medlem i Myanmar Press Council, säger att alla juridiska hinder är en stor utmaning för journalister idag.

– En annan problematisk lag är Unlawful Association Act, som innebär att vi kan åtalas för samröre med terrororganisationer, det vill säga de etniskt väpnade grupper som strider mot militären. Men om vi ska bevaka inbördeskriget i landet så måste vi ju prata med båda sidorna och ta oss till dem för att kunna samla in info på plats, säger han.

Ovanpå detta begränsas oberoende media av ekonomin. Zayar Hlaing förklarar att de statsägda medierna snedvrider konkurrensen:

– De snor åt sig det mesta av alla reklamintäkter som de privata medierna är beroende av. Så det är väldigt svårt att få oberoende journalistik att gå runt i det här landet. Det är svårt nog att kämpa med konkurrensen från Google och Facebook utan att också ha statsägda medier att konkurrera med. Många oberoende medier går på knäna – det är inte ovanligt att reportrar får vänta länge på utbetalning av sina redan låga löner. Från och med hösten 2018 har Democratic Voice of Burma slutat uppdatera sin tidigare populära engelskspråkiga sajt, på grund av resursbrist.

Aung Hla Tun, vice informationsminister i Myanmar, håller inte med om att statsägda medier försvårar, utan menar att de privata mediernas lönsamhetsproblem är samma problem som medier i hela världen kämpar med.

– Myanmar är inget undantag, också vår statsägda media påverkas allvarligt av ny media och hur annonsintäkterna minskar. Vårt enda val är att försöka komma ikapp digitaliseringen. Vi vill se privata medier blomstra inte bara ekonomiskt utan även professionellt och etiskt, säger han. Vad beträffar den repressiva lagstiftningen säger Aung Hla Tun att det finns ett stort utrymme för förbättringar vad gäller pressfrihet och journalisters säkerhet:

– Vår demokrati är inte mer än sju år gammal och vår pressfrihet bara fem år. Jag är övertygad om att en oberoende, etisk och självreglerande media spelar en avgörande roll i övergången till demokrati. Men ärligt talat är journalisternas förväntningar för höga. Det är som att de glömmer att vi ärvt de här lagarna från tidigare regeringar och från den brittiska kolonialmakten. Vi kan inte åtgärda alla dessa problem över en natt. Det kommer att ta tid och stort tålamod.

Kay Zon Nway är idag försiktig med känsliga saker på Facebook.

Kay Zon Nway är idag försiktig med känsliga saker på Facebook. Foto: Axel Kronholm

Kay Zon Nway är videoreporter på Myanmar Now, ett av landets få oberoende mediehus, och berättar att hon är osäker på om det finns någon framtid i journalistyrket för henne.

– Det är dåligt betalt, riskerna är stora och man får väldigt lite uppskattning, säger hon.

Hon har jobbat som journalist sedan 2014 och bevakar ofta domstolsprocesser i yttrandefrihetsmål och mänskliga rättigheter. Hon har även rapporterat mycket om sexuellt våld och övergrepp på kvinnor och barn.

– Det är svårt att nå ut med djupgående journalistik, folk i allmänhet förstår inte skillnaden mellan riktig journalistik och oseriösa nyheter. De tror på vad som helst som dyker upp i flödet, säger Kay Zon Nway.

 Kay Zon Nway är videoreporter på Myanmar Now.

Kay Zon Nway är videoreporter på Myanmar Now. Foto: Axel Kronholm

Risken för att åtalas för något man skriver har fått journalister som Kay Zon Nway att bli ännu noggrannare än tidigare. Allt som publiceras faktakollas både en och två gånger innan det går ut. Det är snarare i de egna sociala kanalerna som man får se upp som reporter, säger Kay Zon Nway.

– Jag har blivit mycket striktare med vad jag lägger ut på Facebook. Jag pratar aldrig om politiska eller känsliga saker där. I början kändes det orättvist, som att jag missade en del av det allmänna samtalet och min rätt att uttrycka mig, men jag har vant mig. Och jag vågar fortfarande tycka till när det gäller mindre känsliga saker, som fotboll, säger hon och skrattar.

Hennes chefredaktör, Swe Win, hör till dem som har åtalats för förtal, efter att han kritiserade den hårdföre högerextrema munken Wirathu i ett inlägg på sociala medier. Efter en lång rättsprocess ogillades slutligen åtalet i somras, och nu i september reste Swe Win till Filippinerna för att motta Magsaysaypriset, ibland kallat Asiens eget Nobelpris, för sitt arbete med Myanmar Now.

Den sortens uppskattning är mer sällsynt hemma i Myanmar, berättar Kay Zon Nway.

– Folk gillar inte när vi granskar regeringen och NLD, eftersom det är ”deras” parti som de röstat på. Det finns en väldigt negativ attityd mot media här, och jag kan bli lite deprimerad när jag läser all negativ feedback på min rapportering på sociala medier, och alla fula ord som skrivs. Samtidigt är det här jobbet jag helst vill göra, jag vet inte vart jag skulle ta vägen annars, säger hon.

Det var inte så länge sedan som landets journalister och NLD stod på samma sida, förenade i kampen mot militärjuntan. Zayar Hlaing från Myanmar Press Council beskriver det som att media intog en revolutionär roll och länge behandlade NLD välvilligt.

– Om du kritiserade NLD så kunde du ses som att du var för militären. Så NLD vande sig med att inte bli ifrågasatta. I dag när de själva sitter vid makten vågar de inte reformera lagarna, eftersom de inte litar på medier eller civilsamhället, säger han.

Försvarsadvokaten Robert Sann Aung är besviken på NLD, Aung San Suu Kyis parti.

Försvarsadvokaten Robert Sann Aung är besviken på NLD, Aung San Suu Kyis parti. Foto: Axel Kronholm

Försvarsadvokaten Robert Sann Aung tror inte heller att några reformer är att hoppas på i nuläget.

– Om NLD tar bort de här lagarna skulle det innebära en konfrontation med militären som partiet upplever att det inte är redo för. Jag kan tycka att de är överdrivet försiktiga, att de prioriterar försoning med militären för högt, men så är det.

Under det senaste året har det gjorts försök i parlamentet att justera den grundlag som ger militären makt över stora delar av landets politik, men Robert Sann Aung tror inte det kommer att lyckas. att den processen kommer att leda någon vart.

– Utan blodspillan kommer grundlagen inte att ändras. Det är bara att titta på historien, varje gång grundlagen i det här landet har ändrats så har det föregåtts av strid.

Min Htin Ko Ko Gyi talar till journalister i Rangoon sedan han den 29 augusti dömts till fängelse för att ha kritiserat militären.

Min Htin Ko Ko Gyi talar till journalister i Rangoon sedan han den 29 augusti dömts till fängelse för att ha kritiserat militären. Foto: Sai Aung Main/AFP/TT

Min Htin Ko Ko Gyi kommer att ha avtjänat sitt fängelsestraff i april nästa år, men många oroas av hans hälsotillstånd i fängelset. Han har lidit av levercancer och opererades i fjol innan han fängslades.

– Hans hälsotillstånd är allvarligt och han behöver specialistvård. Det gör det här fängelsestraffet särskilt grymt, säger Nicholas Bequelin, Amnestys chef för Sydostasien och östra Asien.

Min Htin Ko Ko Gyi uppger själv att han hade räknat med att benådas på grund av sitt hälsotillstånd. Till tidningen Myanmar Frontier säger han i en intervju från fängelset att han inte ångrar att han kritiserade militären:

– Jag har länge sagt, och kommer att fortsätta att säga, att militären borde lämna politiken och att grundlagen måste ändras. Bara då kan Myanmar bygga en federal union och få en sann demokratisk, civil regering.

Axel Kronholm
axel.kronholm@gmail.com

Fakta/ Myanmar

Huvudstad: Naypyidaw
Politik: Självständigt från Storbritannien 1948 under namnet Burma. Unionsstat med pågående konflikter sedan 1948. Efter en kupp 1962 blev landet en militärdiktatur under Burmas socialistiska programparti. Protester för demokrati slogs ned 1988 och 2007.
I valet 2015 vann NLD en storseger och Aung San Suu Kyi blev statskansler. Militären har dock fortsatt stort inflytande.
Yta: 676 578 km2 ( Sverige: 449 964 km2 )
Befolkning: 53,6 miljoner.

Upptrappning

Den 21 september förklarade Tatmadaw, armén i Myanmar, att den ensidiga vapenvilan i Shan-staten, som har gällt sedan 21 december 2018 är över. Tre väpnade grupper; TNLA, AA och MNDAA, gick den 15 augusti till samordnad attack i norra Shan och både militärer och civila blev offer. Minst 15 personer dödades.
Amnesty International uppmanade den 3 september alla parter att skydda civila. FN har uppgett att minst 8 000 människor har flytt de senaste striderna. Väpnade grupper anklagas för att förhindra humanitär hjälp att nå fram.

Militären kartlagd av FN

Hösten 2017 fördrevs eller flydde omkring 700 000 rohingyer från delstaten Rakhine. FFM, FN:s utredningskommission, har anklagat militären i Myanmar för folkmord och vill att FN:s säkerhetsråd hänskjuter frågan till ICC, internationella brottmålsdomstolen i Haag.
Den 5 augusti publicerade FFM en rapport om militärens ekonomiska intressen och varnade utländska företag att affärer med militären i Myanmar kan bidra till kränkningar av mänskliga rättigheter.

Facebook anklagas

FN anklagade i mars 2018 Facebook för att ha spelat en ”avgörande roll” för att piska upp hat mot muslimska rohingyer i Myanmar. Yanghee Lee, specialutredare för situationen om mänskliga rättigheter i Myanmar sade att hon var rädd för att ”Facebook har blivit ett monster”.

TV-tips

Den danska dokumentärfilmen ”Landsmodern och generalerna” granskar statskanslern Aung San Suu Kyi och söker förklaringar till varför fredspristagarens gloria har hamnat rejält på sned. Finns på SVT Play.

Aung San Suu Kyi får Europaparlamentets Sacharovpris 2013 av Martin Schulz.

Aung San Suu Kyi får Europaparlamentets Sacharovpris 2013 av Martin Schulz. Foto: Claude TRUONG-NGOC/Wikimedia

NLD

National League for Democracy (Nationella demokratiförbundet) är det viktigaste politiska partiet i Myanmar.
Partiet bildades 27 september 1988 sedan tusentals personer dödats när militären slog ned demokratiprotester.
Vid valet 1990 vann NLD, under ledning av Aung San Suu Kyi, nästan 60 procent av rösterna men militärjuntan satt kvar.
Under perioden 1989-2011 satt Aung San Suu Kyi i husarrest i 15 år. När fria val hölls 2015 vann NLD en storseger och Aung San Suu Kyi utsågs till statskansler. Militären behåller 25 procent av ledamöterna i parlamentet.

Läs också
What Happened to Aung San Suu Kyi? A human-rights icon’s fall from grace in Myanmar (The Atlantic september 2019)

Läs mer om Myanmar (Burma) från Amnesty Press

Militären i Myanmar anklagas (19 juni 2019)

Myanmar: Unesco-pris för Rakhine-bevakning (19 juni 2019)

FOLKMORDSKONVENTIONEN 70 ÅR: FN-rapport anklagar generaler i Myanmar för folkmord (7 december 2018)

Omöjligt för rohingyer att återvända till Myanmar enligt FN-experter (29 oktober 2018)

”Vi kan inte vänta” – krav på snabba åtgärder mot Myanmar (5 september 2018)

Rohingyakrisen fortsätter – trots internationellt stöd (26 juli 2018)

ALMEDALEN2018: ”Det är det värsta jag har sett” (6 juli 2018)

Den etniska rensningen av rohingyer fortsätter i Burma (19 mars 2018)

Kachinstaten, Burma: Jenny Hedström forskar om kvinnors roll i väpnade konflikter (6 mars 2018 – även i nummer 1/2018)

Fredspristagare kräver att Burmas ledare åtalas (5 mars 2018)

Lägren i Bangladesh: Hårdnande konkurrens för långvariga rohingya-flyktingar (22 december 2017)

Amnesty anklagar: “Rohingyerna utsätts för apartheid, Rakhine-staten är en brottsplats” (28 november 2017)

Amnestyrapport: ”Apartheid i Rakhine” (21 november 2017)

Burma: Rohingya-krisen väcker rädsla hos muslimer i Mandalay (29 oktober 2017)

Religiösa spänningar sprider sig i Burma (28 oktober 2017)

Burmesiska flyktingkvinnor vittnar om hemska övergrepp (13 oktober 2017)

Aung San Suu Kyis sista chans (27 september 2017)

På flykt undan terrorn i Burma (9 september 2017)

Fortsatta fängslanden och trakasserier mot journalister i Burma (26 juli 2017)

FN ska utreda övergrepp mot rohingyas – Indien och Kina tar avstånd (31 mars 2017)

Burma: FN oroas över upptrappat våld mot folkgruppen rohingya (10 februari 2017)

Burma: Tusentals rohingya-flyktingar fast vid gränsen mot Bangladesh (7 december 2016)

Nu är studentledaren Phyoe Phyoe Aung fri: ”Fantastiskt att känna stödet” (30 november 2016 – också i nummer 4/2016)

Burma: 69 studenter och aktivister fria efter att åtal lagts ned (8 april 2016)

Vart går Burma? – ”Det ni hör är bara toppen av isberget” (nummer 2/2015)

BURMA: ”Rohingyas utsätts för ett långsamt folkmord” (22 februari 2015)

Aung Sung Suu Kyi - från fängslad frihetssymbol till kampanjpolitiker (18 april 2014)

MR-DAGARNA: ”Rohingyafolket hotas av utplåning” (16 november 2013)

Rohingya - det förföljda folket ingen vill kännas vid (8 maj 2013)

Arakan – Burmas nya krishärd (nummer 5/2012)

De bortglömda flyktingarna från Burma (9 juni 2010)

Reportage | 2019-10-17
Av: Axel Kronholm
Även publicerad i AmnestyPress #3/2019