”De som kämpar mot oss tycker att det är jobbigt när vi skrattar” – Intisar Al-Amyal har inga planer på att sluta kämpa i Irak

Hat, hot och trakasserier har blivit vardagsmat för kvinnliga människorättsförsvarare världen över. Det konstaterar organisationen Kvinna till Kvinna i en ny rapport. En av de som drabbats hårt är 2020 års Per Anger-pristagare, den irakiska kvinnorättsförsvararen Intisar Al-Amyal. Amnesty Press träffade henne när hon kom till Stockholm.

reportage | 2021-12-26
Av: Vera Häggblom

Petra Tötterman Andorff, generalsekreterare Kvinna till Kvinna, Intisar Al-Amyal, irakisk kvinnorättsförsvarare, och Bianca Kronlöf, skådespelare och författare, medverkade under rapportsläppet på Södra Teatern i Stockholm. Foto: Vera Häggblom

– Det handlar om mordhot, hot om kidnappning och om att skada mig. Hoten kommer bland annat från officiella aktörer, miliser och religiösa fanatiska grupperingar, säger Intisar Al-Amyal inför en fullsatt sal på Södra Teatern i Stockholm 29 november.

Kvinna till kvinna har anordnat eventet för att presentera rapporten ”Solidarity is our only weapon” där kvinnorättsförsvarare från 74 länder har intervjuats om sina arbetsvillkor. Enligt rapporten har 60 procent av kvinnorna eller deras organisationer utsatts för någon form av attacker, där det kan handla om allt från trakasserier och smutskastning till mordförsök.

– Allt fler kvinnorättsaktivister säger att de inte längre orkar bry sig om hoten och hatet, säger Petra Tötterman Andorff, Kvinna till Kvinnas generalsekreterare.

Det som har visat sig alstra mest attacker är arbete mot korruption, vilket är en förändring jämfört med för tio år sedan, då det istället främst var arbete mot våld mot kvinnor samt arbete för jämställdhet som genererade negativa reaktioner från olika aktörer. Intisar Al-Amyal kan relatera till rapportresultaten.

– Korruptionen är det som styr vårt land. När du pratar om kvinnors rättigheter hotar du mannens makt i samhället och många blir arga då detta hotar deras intressen. Samma sak gäller när det handlar om arbete mot korruption – det hotar de högt uppsatta männens intressen, säger hon till Amnesty Press.

Intisar Al-Amyal har arbetat för kvinnors rättigheter i Irak under mer än två decennier. Foto: Kvinna till Kvinna

Sedan de stora demonstrationerna som bröt ut i Irak i oktober 2019, där demonstranterna protesterade mot korruptionen och fattigdomen i landet, har attackerna mot aktivister och journalister fortsatt utan att de skyldiga har ställts till svars.

Har straffriheten stoppat kvinnor från att höja sina röster?

– Absolut, många kvinnor har backat och tagit sig ur det här, för de är rädda, särskilt de som har barn. De har två alternativ för att kunna överleva – antingen att lämna Irak och ta sig någon annanstans, eller att sluta arbeta, vara tysta och hoppas att ingen ger sig på dem, svarar Intisar Al-Amyal .

Att tystna har dock inte varit ett alternativ för Intisar Al-Amyal själv.

– Jag har fortfarande en inre styrka som får mig att fortsätta kämpa, säger hon.

Hisham al-Hashimi mördades den 6 juli 2020 av okända gärningsmän i Bagdad. Han var historiker och expert bland annat på IS och dess anhängare. Foto: altaghier.tv/Wikimedia

Priset Intisar Al-Amyal har fått betala för sin kamp har dock varit högt och hoten har lett till långa perioder där hon har tvingats leva gömd. I juli 2020 sköts hennes kollega, säkerhetsexperten Hisham al-Hashimi, till döds utanför sitt hem i Bagdad ().

– Min stad Najaf är mycket mindre än Bagdad och alla känner alla. Efter mordet på Hisham Al-Hashimi uppmanade många mig att lämna Najaf, de sade ”du kommer inte att överleva”.

Hennes tankar gick då framförallt till föräldrarna och den osäkerhet de utsattes för.

– Man har ju tidigare sprängt mitt hus och försökt döda oss alla tre. Den här gången kanske de skulle sparka in dörren och med bara tre skott ta livet av mig och mina föräldrar. Så när jag lämnade Najaf gjorde jag det utan att säga något till min far överhuvudtaget, jag gjorde det i tystnad, berättar hon.

Intisar Al-Amyal tog sig till huvudstaden, minskade sitt umgänge och flyttade från hus till hus. En gång lämnade hon bostaden där hon vistades för att besöka några bekanta.

– Under de två dagarna kom de nationella säkerhetsstyrkorna och knackade på dörren hos personerna jag hyrde bostaden av och frågade efter mig. De fick en massa information, men tack och lov var jag inte där! Det här var en väldigt allvarlig varning om att faran och hoten finns kvar, säger hon.

Det var under den här svåra perioden 2020 som Intisar Al-Amyal fick ta emot den svenska regeringens Per Anger-pris.

– Priset hade en väldigt bra tajming. Jag har upplevt faror och hot både före priset och efter, men Per Anger-priset innebar ändå att jag fick någon form av skydd omkring mig. Det gav också ett budskap till de statliga aktörerna i Irak att de borde lyssna på kvinnor och uppmärksamma deras aktiviteter, säger Intisar Al-Amyal.

År 2020 tilldelades Intisar Al-Amyal svenska regeringens Per Anger-pris för sina insatser för demokrati och mänskliga rättigheter. Foto: Kvinna till Kvinna

I Irak förekommer fortfarande attacker från Islamiska Staten, IS, vilket är något som oroar Intisar Al-Amyal:

– Särskilt med tanke på oroligheterna som har inträffat i Afghanistan gör det mig mycket orolig. Vi har säkerhetsluckor, särskilt när det gäller gränsen mellan Iran/Irak och Syrien/Irak. Vi är rädda för det här.

Mitt i resonemanget sätter Intisar Al-Amyal något i halsen och får en hostattack. ”Det var politikerna som satte sig i halsen på mig!” skämtar hon skrattandes. Just förmågan att kunna skratta mitt bland hot, korruption och mörker ser hon också som en viktig del av sin kamp:

– De som kämpar mot oss tycker att det är jobbigt när vi skrattar – vi är övervakade hela tiden. Vi har olika aktiviteter där vi till exempel anordnar maratonlopp och är ute och springer, och under protesterna sjöng vi. Det här väcker avsky från dem som hotar oss, vi tillåts inte ha kul.

Gör ni det lite på trots?

– Absolut! Vi trotsar och visar att ”livet fortsätter trots er”. Vi finns, svarar hon.

Den 10 oktober hölls ett senarelagt parlamentsval i Irak, där Muqtada al-Sadrs partiallians Sairoun gick framåt, samtidigt som Fatah, det partiblock i parlamentet som stödjer Iran, gick kraftigt bakåt. Valdeltagandet landade enligt Valkommissionen på endast 41 procent.

Har du sett något stöd för kvinnors rättigheter och mänskliga rättigheter bland de politiska blocken?

– Alla skriver ungefär samma sak i sina partiprogram och alla ger löften, men det är tomma löften som inte kommer att verkställas. ”De fattiga kommer att få mer bidrag, arbetslösheten kommer att minska, jag kommer att ta mig an kvinnofrågor” – det är bara ett sätt att locka den lilla, fattiga människan att komma dit och lägga sin röst på den här grupperingen. Men vi har sett att det bara är tomma ord.

Muqtada al-Sadrs allians Sairoun blev största partigrupp i parlamentet efter valet den 10 oktober. Även vid förra valet 2018 blev denna allians störst och bilden visar anhängare som firar på Tahir-torget i Bagdad 13 maj 2018. Foto: Fars Media Corporation/Wikimedia

Det låga valdeltagandet – som Intisar Al-Amyal och hennes kollegor dessutom uppskattar ligga på bara hälften av den officiella siffran, tolkar hon som ett bristande förtroende för politikerna:

– Människor är ju inte dumma, de har förstått spelets regler: att de bara lockas dit och att ingenting sedan händer.

– Man ser också skillnaden mellan en ny, ung person som vill komma in i det politiska livet jämfört med de som redan besitter de här positionerna. De senare utnyttjar landets resurser och betalar för enorma affischer och tid i rutan på bästa sändningstid, medan den lilla människan som vill göra en förändring inte har råd med detta, påpekar Intisar Al-Amyal.

Kvinna till Kvinnas rapport som publicerades den 29 november 2021. Foto: Kvinna till Kvinna

På Södra Teatern är stämningen livlig, många kommer fram och vill prata med och tacka Intisar Al-Amyal den här kvällen, som infaller på den Internationella dagen för kvinnorättsförsvarare 29 november.

Vad behöver Iraks kvinnor allra mest i det här läget?

– Solidaritet. Att deras röster får höras internationellt, för när man pratar om sitt lidande så mår man lite bättre.

Och vad behöver du mest just nu?

– Jag behöver känna trygghet och säkerhet, att det finns en plats där jag verkligen kan få skydd om det behövs. En plats där jag kan sitta och ladda om en tid för att sedan komma tillbaka och fortsätta min kamp.

Vera Häggblom
[email protected]

Läs mer om Irak från Amnesty Press

Per Anger-priset 2020 till irakiska kvinnorättsaktivisten Intisar Al-Amyal (22 oktober 2020)

Basra – en stad i skräck (11 mars 2020)

Har Irak någon framtid? (2 december 2017 – också även i nr 4/2017)

Folkomröstningen som splittrar kurder och oroar omvärlden (28 augusti 2017)

Protesterna växer i irakiska Kurdistan: ”Vi har blivit visselblåsare och jag tror att de kommer vilja hämnas” (5 januari 2017)

Yazidiska Sacharovpristagare: ”Det finns ingen framtid i Irak om vi inte får skydd” (19 december 2016)

Efter Mosul – nya konflikter? (28 november 2016 – även i nummer 4/2016)

Två år efter IS attack mot yazidierna – Amnesty Press besöker Sinjar (2 augusti 2015)

Förtvivlan, hat och hopp i irakiska Kurdistan (31 december 2014)

På flykt undan IS (1 oktober 2014 – även i nummer 3/2014)