Lanja Abdulla från irakiska Kurdistan:"Hedersvåld det vanligaste kvinnorättsproblemet"

Lanja Abdulla är kvinnorättskämpen som, trots hot, fortsätter att bekämpa hedersrelaterat våld och förtryck mot kvinnor i irakiska Kurdistan. Amnesty Press träffade henne för en intervju i Stockholm i samband med premiären av dokumentärfilmen ”Six Days” där hon medverkar.

reportage | 2013-11-04
Av: Lisa Olsson
Lanja Abdulla på Bio Rio i Stockholm.

Lanja Abdulla på Bio Rio i Stockholm. Foto: Lisa Olsson

Lanja Abdulla är kvinnorättskämpen som, trots hot, fortsätter att bekämpa hedersrelaterat våld och förtryck mot kvinnor i irakiska Kurdistan. Amnesty Press träffade henne för en intervju i Stockholm i samband med premiären av dokumentärfilmen ”Six Days” där hon medverkar.

I staden Erbil, huvudstaden i irakiska Kurdistan, där Lanja Abdulla bor och arbetar är hedersvåld det vanligaste kvinnorättsproblemet.

— Ordet heder kopplas direkt till kvinnokroppen. Många ser det som att familjen blir vanhedrad om en kvinna bryter mot samhällets normer och traditioner genom att inleda en relation med en man och bli av med oskulden. Det förekommer ”oskuldstester”, misshandel, mord och självbränningar, berättar hon.

Som chef för kvinnorättsorganisationen Warvin Foundation möter hon hotade kvinnor varje dag. Tidigare i år publicerade Warvin en undersökning som hade gjorts i 15 städer i Irak och som visade att 68 procent av alla irakiska kvinnor har blivit utsatta för våld. Värst var det i Basra, som var hårt drabbat under Saddam Husseins regim och även under kriget som började 2003. Enligt Lanja Abdulla har Basra i södra Irak hamnat utanför resten av landets utveckling. Det är den fattigaste staden i Irak, utbildningsnivån är låg och många förlorade anhöriga i kriget.

Iraks krigshistoria har också gjort att det finns mycket vapen i omlopp, vilket är något som Lanja Abdulla vill göra något åt. Hon ser en direkt koppling mellan hedersmord och den stora mängden vapen som finns i hemmen i irakiska Kurdistan.

— Vi jobbar för att få igenom en lag som förbjuder vapen i hemmet. Tyvärr har Kurdistan blivit ett militärt samhälle där alla ska skydda sig själv. Det är en kvarleva från 1993 då det kom en lag som tillät att man skaffade vapen, eftersom det var ett mycket osäkrare samhälle då. Vi gjorde en undersökning 2011 som visade att många hedersmord kunde ha förhindrats om det inte hade varit så lätt att få tag på vapen. De finns i alla hem hos alla familjer, säger hon.

Lanja Abdulla besöker polisen i Erbil (bild från filmen).

Lanja Abdulla besöker polisen i Erbil (bild från filmen). Foto: Ivan Blanco

Warvin har tre huvudfrågor som de arbetar med. Förutom våld mot kvinnor arbetar de med media och skriver nyheter om kvinnorättsproblem på den trespråkiga hemsidan.
De uppmuntrar journalister, särskilt kvinnliga, att skriva om kvinnors rättigheter. Dessutom arbetar de med fredsfrågan, där de vill att kvinnor ska vara en del av fredsprocessen.

— Just nu arbetar vi med flyktingar från Syrien som lever under väldigt svåra förhållanden. Irakiska Kurdistan har översvämmats av kurdiska flyktingar den senaste tiden, som flyr från våld och fattigdom i norra Syrien. Vi vet inte hur många som har flytt hit, vi tappade räkningen efter 20 000 personer, säger Lanja Abdulla.

Konflikten i Syrien har spridit sig till de kurdiska regionerna i den norra delen av landet, där de syriska kurderna tog makten 2012. Regimen drog sig då tillbaka men nu har striderna istället blossat upp mellan jihadister och kurdisk milis. Det har talats om etnisk rensning och civila kurder har mördats och kidnappats och byar har belägrats. Bakom våldet står grupperna Al-Nusra-fronten och Islamiska staten i Irak och Levanten som båda har kopplingar till al-Qaida. Konflikten i de kurdiska regionerna har blivit som ett krig i kriget, där jihadisterna passar på att flytta fram sina positioner i norr, medan Assad-regimen är upptagna med att försvara Damaskus och andra strategiska städer.

Konflikten är invecklad och fler länder riskerar att dras in. Det syriskkurdiska politiska partiet Democratic Union Party (PYD) hävdar att Turkiet hjälper jihadisterna med vapen. PYD har ett nära band till PKK, det kurdiska arbetarpartiet som är förbjudet i Turkiet, och som inledde ett uppror 1984. PKK:s ledare Abdullah Öcalan är fängslad men fredssamtal pågår mellan PKK och den turkiska regeringen.

Hjälpsändningar till norra Syrien sägs nu ha stoppats av Turkiet som inte vill se ytterligare en självständig kurdisk region i närheten av sina gränser. I irakiska Kurdistan har PKK haft en tillflyktsort även om KDP och PUK, de styrande partierna i irakiska Kurdistan, ideologiskt står långt från PKK och PYD.

— Våldet är främsta orsaken till att människor flyr hit till irakiska Kurdistan. De är rädda för bomber och död men dessutom är ekonomin dålig, det finns inga jobb och det är svårt att få tag på mat, säger Lanja Abdulla.

Tillsammans med den svenska organisationen Kvinna till Kvinna har de ett projekt i flyktinglägren, där de startar kvinnogrupper som ska vara med och påverka. Det kan handla om praktiska saker som vad som behöver förbättras i lägret, men det är också en del av att stärka kvinnorna för att få med dem i fredsprocessen från början.

— Kvinnor har en viktig roll i fredsprocessen, betonar Lanja Abdulla. Om man tänker på hur det fungerar i de flesta hem så kan konflikter inte lösas utan kvinnor. Vi vill att det ska vara samma sak vid konflikter utanför hemmet. Kvinnor blir per automatik fredskämpar eftersom det är de som drabbas hårdast av våld, våldtäkter och fattigdom. Just därför måste de vara med!

Warvin har begränsade resurser för att hjälpa till så mycket som de skulle vilja och Lanja Abdulla önskar sig mer hjälp från det internationella samfundet. Bland annat med att få till ett fungerande system för att skydda kvinnor och att rensa samhället från vapen. Sedan behövs det även akut hjälp för de kurdiska flyktingarna från Syrien.

— Våra politiska partier måste dessutom bli bättre på att samarbeta med kvinnorättsorganisationerna. Vi behöver en fungerande kanal mellan organisationerna och de lokala myndigheterna, vilket inte finns idag. De tar inte kvinnors rättigheter på allvar.

Lanja Abdulla från Irak och Nelly Cooper från Liberia samtalar med filmarna Carolina Jemsby och Nikolina Gillgren. Längst till höger samtalsledaren Devrim Mavi.

Lanja Abdulla från Irak och Nelly Cooper från Liberia samtalar med filmarna Carolina Jemsby och Nikolina Gillgren. Längst till höger samtalsledaren Devrim Mavi. Foto: Lisa Olsson

Ett av de största problemen är att myndigheternas kvinnohus, där kvinnorna ska känna sig säkra, inte fungerar tillfredsställande. Det finns för få och personalen som arbetar där är ofta inte rätt utbildade. Dessutom vill Lanja Abdulla ha en starkare lagstiftning kring kvinnoskydd.

Att vara ”jobbig” och ställa krav har lett till att hon inte alltid är uppskattad överallt och hon har hotats. Hon ger dock inte intryck av att vara särskilt rädd.

— Man lär sig att leva med rädslan. Den finns alltid där och man får jobba parallellt med den. Men det här är inte bara ett jobb, utan det är mitt liv och jag låter mig inte begränsas, säger Lanja Abdulla bestämt.

Filmen Six Days hade premiär på bio Rio.

Filmen Six Days hade premiär på bio Rio. Foto: Lisa Olsson

Filmen Six Days
Kvinna till Kvinnas dokumentärfilm Six Days är en hyllning till tre kvinnorättsaktivister; Lanja Abdulla från irakiska Kurdistan, Nelly Fisher från Liberia och Maia Kvaratskhelia från utbrytarregionen Abchazien i Georgien. Publiken får följa de tre kvinnorna under sex dagar och se hur de arbetar för kvinnors rättigheter i sina länder. Filmen har visats på utrikesdepartementet och kommer att visas på MR-dagarna i Stockholm och på olika festivaler runtom i världen.
Förutom Lanja Abdulla var även Nelly Fisher på plats för att berätta om sitt arbete i Liberia.

Text: Lisa Olsson

reportage | 2013-11-04
Av: Lisa Olsson