Fortsatt maktkamp i Maldiverna

Reportage | 2012-11-26
Även publicerad i AmnestyPress #4/2012

Gryning i Maldiverna.

Malé, tisdag 9 oktober. Kvarteret kring domstolsbyggnaden i Maldivernas huvudstad patrulleras av kravallpoliser med skottsäkra västar och benskydd. Från ett balkongräcke följer de arbetslösa ungdomarna spänt utvecklingen. Prick klockan 15.30 bromsar en vit minivan in och ex-presidenten Mohamed Nasheed kliver leende ut, i oklanderlig vit skjorta. Han är ung och stilig och landets förste folkvalde president. Innan han kom till makten satt han totalt sex år i fängelse. Den mindre skaran som hunnit samlas hälsar honom med jubel innan han snabbt leds in i byggnaden.
Idag är det dags för Mohamed Nasheed att försvara sitt handlande den 16 januari 2012, då han lät gripa högste domaren i landets brottmålsdomstol, Abdulla Mohamed. Gripandet följdes av tre veckors protester innan Nasheed till sist den 7 februari avsade sig presidentposten inför TV-kamerorna.
Senare hävdade han att avgången varit framtvingad och att bytet på president-posten var en kupp.
Några kvarter från rättssalen vibrerar luften från partikamraternas rop. Kvinnor i huvudduk och flaggviftande män trängs bakom de röda plastavspärrningarna.

Mohamed Nasheed anländer till domstolen den 9 oktober.

”Släpp Nasheed nu!”, skanderar massan med gula Maldivian Democratic Party-flaggor och plakat med texter som ”Bort med korrupta domare”, ”Vi kräver sanktioner mot den här skurkregeringen” och ”Arresterar ni Nasheed, arresterar ni oss”.
Vad som för omvärlden tedde sig som ett solklart maktövergrepp av den dåvarande presidenten, när Mohamed Nasheed avsatte domare Abdulla Mohamed, ska vid en närmare titt visa sig vara betydligt mer komplicerat.
Det handlar om svårigheten att bryta gamla maktmönster och att bygga en demokrati i ett land som saknar ett starkt civilsamhälle.
”Det här är historien om hur en tyst kupp misslyckades”, skriver Aishath Velezinee i sin nyutkomna bok The Failed Silent Coup: in defeat they reached for the gun. Hon är författare och journalist och tidigare medlem i Kommissionen för rättslig service, JSC.
Hon är vad man brukar kalla för en ”Whistleblower”, eller visslare på svenska, och menar att personerna i landets rättsväsende inte blev återinsatta på ett korrekt sätt.

Demonstranter i Malé.

Vi tar det från början. Efter 30 år som enväldig diktator lät Maumoon Abdul Gayoom göra om författningen 2008 och fria val hölls. Mohamed Nasheed från MDP vann den andra valomgången. Förväntningarna var höga när demokrati skulle införas. Så mycket skulle stöpas om; parlamentet fick för första gången i landets historia reell makt och domstolsväsendet skulle reformeras. Att bygga institutioner tar dock tid.
Just domstolsväsendet var i desperat behov av förändring. Enligt Velezinee Aishath låg utbildningsnivån bland en majoritet av domarna på under sju års grundskola,. Tre av tio var dömda brottslingar. De hade handplockats av förre diktatorns justitieminister – och dansade enligt kritikerna efter Mayoom Abdul Gayooms pipa.

Uppgiften att sålla agnarna från vetet föll på Kommissionen för rättslig service, JSC. De hade två år på sig att återinsätta domare som uppfyllde kriterierna enligt den nya författningen. Domarna skulle ha rätt kvalifikationer, kompetens och vara av ”god karaktär”.
Just den goda karaktären blev en tvistefråga. Trots att domarnas moral skulle mätas enligt Bangalore-principerna från den indiska lagboken så hade JSC de facto underlåtit att utreda domarnas etik under den tvååriga övergångsperioden. En av JSC-medlemmarna började till och med att kalla lag 285 som reglerade just domarnas professionalism och moral för ”symbolisk”. Visslaren Velezinee Aishath hade kommit med i JSC i slutet av övergångsperioden och höjde nu rösten.

I juli 2009 gick hon till dåvarande presidenten Nasheed som hade satt henne på JSC-posten och luftade sina farhågor att saker och ting inte stod rätt till i kommissionen. Presidenten hade dock andra saker i hjärnan.
– Vi prioriterade att få igenom skattelagstiftningen, minns hans partikamrat Imran Zahir, en kedjerökare med hästsvans som liksom många i MDP suttit fängslad i omgångar för sin aktivism.
I februari 2010 informerade Velezinee Aishath så parlamentet om att JSC underlät att följa konstitutionen i sin återinsättning av domarna. Politikerna var dock inte intresserade. Inte heller Mänskliga rättighetskommissionen ville ta upp frågan. Antikorruptions-kommissionen skickade bollen vidare.
I ren desperation startade Velezinee Aishath en blogg i maj 2010 för att låta allmänheten veta vad som pågick. Hon höll en presskonferens om att JSC underlät att följa konstitutionen och satte upp Facebook-gruppen 285.
Som om inte det var nog så tog hon till gatan.
– Medierna lade locket på, så jag tryckte upp egna nyhetsbrev varje morgon och delade ut till folk vid trafikljus och på fiskmarknaden. Jag gick runt på hela ön, berättar Velezinee Aishath.

Aishath Velezinee har skrivit en bok om vad hon ser som
”en tyst kupp” mot Mohamed Nasheed.

Till slut kallade Kommittén för översyn av oberoende institutioner till möte 2 Augusti 2010 om hennes och en annan ledamots anklagelser om missförhållanden. Trots att Velezinee hade med sig ”en väska full med bevis” så fick hon inte presentera dem utan bara svara på riktade frågor. Kommittén kom dock fram till att saken behövde utredas ytterligare. Sedan blev det tyst.
Några dagar senare återinsattes nästan samtliga drygt 200 domare på livstid, utan att ha screenats för ”god karaktär”.
Bland dem finns den omstridde högste domaren i domstolen, Abdulla Mohamed. Han var kontroversiell redan innan president Mohamed Nasheed kom till makten, bland annat för sitt deltagande i politiska talkshower och för att ha uppmanat minderåriga sexbrottsoffer att upprepa inför juryn vad de hade utsatts för under övergreppen.

Droppen kom när Abdulla Mohamed släppte en mordmisstänkt man ur häktet förra året mitt under pågående utredning. Mannen mördade ytterligare en person inom loppet av ett dygn och det utlöste ett ramaskri bland allmänheten. I november 2011, tre månader innan presidentbytet, kom JSC så fram till att Abdulla Mohamed inte lämpade sig för domarämbetet.
Då gick Abdulla Mohamed till en civilrättslig domstol och fick en stopporder utfärdad mot JSC:s fortsatta utredning. Frågan var tillbaka på ruta ett.
Detta var en av faktorerna bakom det dramatiska maktskiftet 7 februari.

Polisen har det senaste halvåret använt hårdhänta metoder.

Parallellt med kaoset kring domstols-väsendet så hade den nya regeringen börjat genomföra reformer i Maldiverna. Högre skatter, allmän pension och sjukvårdsförsäkring. Det blev inte populärt bland landets rika resort-ägare som tar emot turister vilka under vinterhalvåret vill uppleva sol och bad på paradisöar i Indiska Oceanen.
Motdraget lät inte vänta på sig.

Den 23 december 2011 startades en kampanj för bevarandet av islam i Maldiverna, vilket påstods vara hotat under Mohamed Nasheeds moderata ledarskap. Landet är helt sunnimuslimskt och saknar trosfrihet. Oppositionspolitiker och religiösa ledare höll brandtal. Kritiker påpekar dock att demonstranterna främst utgjordes av betalda ungdomsgäng och att religionen utnyttjades i politiska syften.

Vice oppositionsledaren Mohamed Jameel Ahmed, som varit minister både under Gayoom och Nasheed, publicerade en 30-sidig pamflett som anklagade presidenten för samarbete med judar och kristna präster i syfte att försvaga islam i Maldiverna. När presidentens kontor lät polisen gripa Mohamed Jameel Ahmed för förtal, så släpptes han direkt på order av Abdulla Mohamed, den omtvistade domaren. Till slut kallades Abdulla Mohamed till polisen för förhör men en stopporder utfärdades av hovrätten och han slapp infinna sig.

Den 16 januari greps Abdulla Mohamed av militär anklagad för korruption och för att beordra frigivning av personer från oppositionen när dessa anklagas för allvarliga brott.
– Nasheed nådde en punkt då han var tvungen att avsätta Abdulla. Vi visste att en kupp var i görningen, förklarar MDP-organisatören Imran Zahir. Underrättelsechefen berättade i detalj vad som skulle hända. Vissa militärer och poliser hade mutats av oppositionen, som tänkte organisera en revolution genom massprotester.
Tre veckor senare avgick Nasheed.

Mohammed Waheed tog över presidentposten i februari. Kupp eller enligt författningen?

Hettan är tryckande när vi hoppar ur bilen norr om Artificial beach i Malé. Det salta vattnet skvätter upp på strandpromenaden.
– Här protesterade vi dagligen i två månader efter kuppen, berättar MDP-medlemmen Abdul Azeez Abdul Hakeem. Det var precis som Tahrirtorget i Kairo, fullt med människor och tält. Fler och fler kom från öarna och till slut kunde polisen inte tolerera oss längre.

Polisvåldet mot demonstranter under våren har kritiserats av bland andra Amnesty International som den 5 september publicerade en rapport med många vittnesmål.
MDP:s protester har tvingats flytta 150 meter bort. Där står gula bänkar uppradade framför en stor scen
– Varje kväll kommer folk hit. På fredagar och lördagar är vi åtminstone 2 000–3 000 personer, säger Abdul Azeez Abdul Hakeem.

MDP-flaggor på piren på ön Guraidho.

Frågan huruvida presidentbytet var en kupp har utretts av Samväldet, vars Commission of National Inquiry, CONI, den 30 augusti publicerade sin rapport. I sina rekommendationer trycker CONI visserligen på att Maldivernas demokratiska institutioner måste stärkas men de anser att maktöverföringen var laglig när vicepresidenten Mohammed Waheed tog över.
– Första utkastet såg ut som något som oppositionen hade kunnat tota ihop. De tog inte med 90 procent av vittnesmålen, berättar Ahmed Saeed, en av CONI:s ledamöter.

Ahmed Saeed, som var tillsatt av MDP vägrade i slutändan att underteckna rapporten som även underkänts i en analys av två jurister i Singapores högsta domstol. Däremot har USA och FN godtagit rapporten.
Närmast väntar frågan om ex-president Mohamed Nasheed kommer att fängslas och därmed inte kan ställa upp i valet som planeras till sommaren. Och frågan hur omvärlden i så fall kommer att agera.

Text: Hanna Sistek Bild: Jonas Gratzer

Fotnot: Amnesty Press har intervjuat allt från den sittande presidenten Mohammed Waheed till talmannen för parlamentet. Ingen har haft trovärdiga invändningar mot Velezinee Aishaths anklagelser om röta i rättsapparaten. När de intervjuade fått följdfrågor om sina motstridiga uppgifter har de gjort sig onåbara. JSC har nekat att ge intervju. President Waheeds argument är att Velezinee ”kanske är galen”. Trots Velezinee Aishaths förödande anklagelser om korruption i rättsväsendet och statskupp så har hon inte åtalats för förtal.

Bakgrund
Maldiverna består av cirka 1 200 atoller där de flesta är obebodda. Landet har cirka 320 000 invånare och turismen är en viktig inkomstkälla. Klimatförändringarna gör att många fruktar för att en höjd havsnivå kommer göra att landet helt enkelt försvinner.
Maldiverna blev ett brittiskt protektorat 1796 och fick självständighet 1965.
Under sin presidentperiod försökte Mohamed Nasheed få uppmärksamhet kring landets hotade framtid.
Han besökte Sverige år 2009 då han tilldelades Anna Lindh-priset för sina ansträngningar att sätta människor och deras rättigheter i centrum för debatten om klimatförändringarna. Under sin tid i opposition fängslades Mohamed Nasheed flera gånger och adopterades av Amnesty som samvetsfånge.

Läs mer

Kravallerna i Male fortsätter - oppositionen kräver presidentens avgång (Amnesty Press 2 maj 2011)

Protester mot att Maldiverna ska ta emot Guantánamofångar
(Amnesty Press 17 maj 2010)

Att rädda ett paradis - Maldivernas president är årets Anna Lindh-pristagare (Amnesty Press 17 juni 2009)

Reportage | 2012-11-26
Även publicerad i AmnestyPress #4/2012