AMNESTY60ÅR: Älskad för sina sånger om frihet och mänskliga rättigheter: Med János Bródy sjunger hela Ungern

János Bródy står ensam inför 90 000 människor i den kyliga kvällen på Nepstadion. Så lyfter han gitarren och orden i hans frihetssång ”Om du var en ros” strömmar emot honom från publiken. I Ungern är János Bródy inte ensam i sin längtan efter frihet. – Det är nu viktigare än nånsin att vi ungrare lär oss vad de mänskliga rättigheterna innebär, säger han i en intervju i Amnesty Press. Vi återpublicerar här denna text från 1988.

En något äldre János Bródy Foto: Gáspár Stekovics/Wikimedia

Under konsertkvällens hektiska uppmärksamhet var János Bródy blek och nervös. Då jag träffar honom några dagar senare kopplar han av med familjen på en privat tennisklubb dit gästerna anländer i Mercedes eller BMW längs de grönskande kullarna ovanför Donau. Men han är fortfarande blek och hans anspråkslöshet rimmar dåligt med klubbens chica atmosfär.

– Jag är ingen optimistisk typ men jag tycker att konserten uppfyllde sitt syfte. Den gjorde bra reklam för FN-förklaringen. Och reklam behövs för i Ungern vet få människor vad mänskliga rättigheter står för, säger han eftertänksamt.

Han menar att konserten låg alldeles rätt i tiden. Alltsedan regeringen Groszʼ makttillträde i våras har Ungern blivit ett allt öppnare samhälle. Det illustreras bland annat av att massmedia nu tar upp ämnen som tidigare var tabubelagda. Mänskliga rättigheter hör till de ämnena.

– Just idag såg jag ett TV-inslag som handlade om att det knappt står någonting i skolböckerna om FN-förklaringen. Tidigare i veckan sade en juridikprofessor att den enda mening som borde finnas kvar i en ny grundlag är ”Ungerns huvudstad heter Budapest”. Det är otroligt! säger János Bródy.

I en mening handlar en nya öppenheten om att gapet mellan teori och praktik håller på att minska och det – menar János Bródy – är viktigt rent psykologiskt.

– Det finns INGEN som kan leva upp till socialismens höga ideal. I år efter år har vi därför gått omkring och känt oss som syndare...Jag tror inte att gapet mellan ord och handling kan överbryggas helt i någon stat men det kan bli betydligt mindre än här.

Han framhåller att ingen har blivit direkt förföljd för avvikande politiska åsikter i Ungern på senare år. Men det finns sofistikerade metoder för bestraffning: utfrysning på arbetsplatsen, svårigheter med att få pass och andra handlingar, etc. János Bródy vet. Han är en av dem som myndigheterna haft verkliga problem med. Ju mer de försökte hejda honom, desto populärare blev hans musik.

Rockbandet Illés, där János Bródy ingick, gjorde en LP om FN:s allmänna förklaring om mänskliga rättigheter.

Det började under 1960-talets första år. János Bródy var med i rockgruppen Illés och medlemmarna hade långt hår och klädde sig i jeans. Från att till en början ha spelat engelsk rock inriktade de sig mer på ungersk, nyskapande musik. De var oerhört populära – hos publiken. Från officiellt håll anklagades de för att vara ”allierade med fienden”.

– Vår musik bannlystes och vi fick bara spela i små städer. Vårt namn fick inte nämnas. Vid ett par tillfällen ställdes vi inför domstol, en gång för dåligt uppförande, en annan gång för agitation mot socialismen.

– Men vi fängslades aldrig – då hade vi blivit martyrer...småskrattar János Bródy.

Illés är såvitt känt den enda rockgruppen i världen som spelat in en LP om FNs allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. En röst läser några av förklaringens artiklar och varje låt har en artikel som tema. LP-skivan tillägnades Angela Davis, den amerikanska medborgarrättskämpen som kom att bli en symbol för det revolterande USA på 60-talet. Men då myndigheterna förstod att Illés menade att inte ENBART Angela Davisʼ mänskliga rättigheter borde respekteras, så bannlystes skivan.

– Priset på LPn steg till enorma summor på den svarta marknaden!

Men mest älskad i Ungern är János Bródy för sin sång ”Om du var en ros”. Den handlar om frihet, om ett fönster så stort att hela världen kan se in i det (eller ut ur det), om en gata som protesterar mot tanksen som kör över den genom att öppna sig till en grop av asfalt. Den sjungs lika ofta – eller oftare – än den ungerska nationalsången.

– Men det är ingen protestsång i egentlig mening. Det är en sång om människors behov av att få tänka fritt, förklarar János Bródy.

– För människorna i Ungern betyder mänskliga rättigheter och frihet exakt samma sak. Och frihet betyder att få åka vart man vill och säga det man vill, förtydligar han.

Konserten i Budapest lockade 90 000 besökare. Foto: Sjöbergs bildbyrå

Vad betyder då frihet för János Bródy?

– För mig handlar det mycket om att kunna säga NEJ till något eller någon. Att kunna säga ”lämna mig ifred” om det behövs.

Under årens lopp har János Bródy funderat mycket kring begreppet mänskliga rättigheter. För honom personligen är ordet v ä r d i g h e t viktigt i det sammanhanget.

– Det är viktigt att inte vara rädd för att bli fri och jämlik tillsammans med andra. Och då är det viktigt att acceptera andras värdighet. För mig betyder det att andra tycker och tänker annorlunda än jag, utan att de för den skull är bättre eller sämre.

– Kanske är det lättare i väst att acceptera att alla människor ÄR olika. Jag måste till exempel acceptera att Bruce Springsteen och jag är olika. Att Björn Borg är bättre än jag i tennis är ett tydligare exempel, säger han och nickar mot klubbens tennisbanor där spelarna svettas i eftermiddagssolen.

János Bródy är 42 år och har två små barn. Sedan de kom till världen har hans liv förändrats avsevärt. Numera är familjen och privatlivet viktigare än musiken. Han ger sällan konserter utan framträder hellre på små klubbar.

Mönstret tycks välbekant. De som stod på barrikaderna 1968 har fått barn och blivit realister. Andra får ta över kampen.

– Det är nog sant – nu vet jag bättre vad som går att förändra. Men det finns en ny generation som kan ta över. Att vilja förändra världen är något biologiskt hos alla unga. Och nu är tiden mogen för ungrarna att erövra sina rättigheter. Det är viktigt, för det är inte bara en regerings uppgift att GE mänskliga rättigheter till folket.

Eva-Li Johansson
[email protected]

Fotnot: Texten har tidigare publicerats i Amnesty Press nr 10-11 1988. En något kortare version publiceras i nummer 3/2021.

Läs mer om konserten

AMNESTY60ÅR: Frihet, Amnesty och Rock i Budapest (17 juni 2021)

AMNESTY60ÅR: En annan tid – en miljon kom till konserterna 1988 (28 juni 2021)

Läs också

AMNESTY60ÅR: En svår balansgång i föränderlig värld (4 juni 2021)

AMNESTY60ÅR: Svenska Amnestys barndom (2 juni 2021)

AMNESTY60ÅR: 60 år av engagemang (1 juni 2021)