Filmer med kvinnors rättigheter i fokus – på lördag är det dags för festivalen ”Syster! Syster!”

Lördag den 21 februari arrangerar Amnesty för tredje gången filmfestivalen "Syster! Syster!", i Stockholm. Amnesty Press har mött en av arrangörerna, Anna Hagnefur, som menar att kultur är en bra väg för att inspirera människor till engagemang för mänskliga rättigheter.

reportage | 2015-02-17
Av: Rebecka Bohlin
– Vi försöker att visa filmer som är viktiga, säger Anna Hagnefur.

– Vi försöker att visa filmer som är viktiga, säger Anna Hagnefur. Foto: Rebecka Bohlin

Festivalen Syster! Syster! kommer att öppna med filmen Out in the night, som handlar om en grupp afroamerikanska lesbiska kvinnor som hamnar i klammeri med rättvisan.
– Problemen börjar i samband med ett bråk utanför en biograf i New York. En man kan inte acceptera att kvinnorna avvisar hans inviter och trakasserar dem. En kniv är inblandad, han blir huggen men inte livshotande. Kvinnorna åtalas för gängöverfall och mordförsök och dokumentären följer fyra av kvinnorna, som hävdar att de är oskyldiga, förklarar Anna Hagnefur.

Hon tycker själv att det är en fantastisk film som ingen får missa.
– Men jag tycker i och för sig inte att man kan undvara någon av filmerna vi visar… säger hon med ett stort leende.

Syster! syster! är en filmfestival som utgår ifrån kvinnors sexuella och reproduktiva rättigheter, ett ämne som Amnesty Grupp 44, arrangörerna av festivalen, har fokus på i allt sitt arbete. I år har de dessutom valt att fokusera på hbtq-personers rättigheter.
– Jag tror att det är viktigt att man låter hbtq-personer ta plats och berätta om hur deras vardag ser ut så att vi alla kan förstå varandra bättre och möta varandras fördomar. Och vi har sett i utvärderingarna av de senaste festivalerna att många efterfrågar mer fokus på hbtq-perspektiv. Vi håller själva med!

En annan av filmerna de visar är Vessel, dokumentären som följer Women on waves seglats till länder där abort är förbjudet för att erbjuda medicinsk abort på internationellt vatten.
Första gången filmen visades i Sverige (av tidningen Ottar/RFSU i december 2014) utsattes lokalen för ett rökbombsattentat.

Diana Whittens film "Vessel" visas på festivalen.

Diana Whittens film "Vessel" visas på festivalen. Foto: Göteborgs filmfestival

– Vi hade bokat filmen innan det hände och det är inget som stoppar oss! Vi känner ingen oro. Vi vill visa filmen för den ger ett globalt perspektiv på abortfrågan och tydliggör hur viktig rätten till fri abort är.

Hur går ni till väga när ni väljer filmer?
– Vi kollar vad som gått på andra filmfestivaler. Vi gör listor och diskuterar. Vi har ganska höga ambitioner. På första festivalen visade vi The invisible war som första biograf i Sverige och den blev senare Oscars-nominerad. Det är en film som förändrat det amerikanska försvaret i grunden i och med att belysa den omfattande våldtäktskulturen. Vi försöker att visa filmer som är viktiga, inte alltid okomplicerade, och som inte får möjlighet att gå upp på bio.

Ni gör en endagsfestival? Kan det bli aktuellt att bygga ut den?
– (Skratt) Det vet man aldrig… Just nu klarar vi som grupp inte av mer. Vi har andra jobb samtidigt och så vidare. Men det är inte helt omöjligt. Vi vill ha fler aktiva som vill vara med och stärka gruppen så se detta som en inbjudan om du är intresserad av mänskliga rättigheter och kultur! Idag är vi tio personer.

Att sprida kunskap om Amnestys arbete och värva nya engagerade medlemmar är viktigt för Grupp 44.
– Det brukar uppstå väldigt fina samtal under festivalen. Det är många som kommer och frågar om Amnesty. Vi förklarar att det är roligt att vara aktivist, men det är viktigt att folk förstår att det innebär att vara med på möten och ge av sig själv.

Hur kommer det sig att du själv är aktiv?
– Jag har varit medlem och intresserad av mänskliga rättigheter och kvinnors villkor ända sedan jag gick i gymnasiet. År 2011 gick jag en projektledarutbildning som Amnesty arrangerade och som syftade till att vi alla skulle driva ett projekt inom organisationen. Eftersom jag arbetar i filmbranschen så föll det sig naturligt att driva ett projekt kopplat till film.

Vad gör ni mer i Grupp 44?
– Ibland är vi med på andra gruppers aktioner. Vi skriver brev, hakar på blixtaktioner och agerar på nätkampanjer.

Anna Hagnefur i Amnesty grupp 44 är en av arrangörerna.

Anna Hagnefur i Amnesty grupp 44 är en av arrangörerna. Foto: Rebecka Bohlin

Varför känns det meningsfullt?
– Jag tror att alla kan bidra med något. Filmfestivalen känns meningsfull både för att jag är intresserad av film och och för att jag får vara en del av det viktiga arbete Amnesty gör. Jag har stor respekt för Amnestys fältarbete och alla aktivisters påverkansarbete! Jag tänker att vi har olika funktioner i organisationen. Jag som är kulturarbetare kan föra in mina kunskaper om det, eftersom kultur är ett bra verktyg för förändring och för att sätta sig in i andra människors verklighet.
– Ibland blir det väldigt konkret att Amnesty spelar en roll! Jag tänker till exempel på blixtaktionen för Guadalupe i El Salvador, som vi deltog i nyligen. Hon var 18 år när hon dömdes till 30 års fängelse efter att ha fått missfall. Hon är en av 17 kvinnor som har dömts och satts i fängelse i El Salvador på grund av missfall eller abort. Amnesty International bad sina medlemmar att använda sociala medier och kontakta landets största partier för att påverka omröstningen i den lagstiftande församlingen – och efter en omröstning i parlamentet nu i januari så frigavs Guadalupe. Det är inte bara en seger för henne, det öppnar upp för att de andra kvinnorna också kan komma att friges. Huruvida våra aktioner påverkade beslutet är såklart omöjligt att säga – men sociala medier har onekligen gjort det lättare att driva kampanj för mänskliga rättigheter, och att samla aktivister snabbt och effektivt!

Är det viktigt att få kvitton ibland på att engagemang spelar roll?
– Ibland kan vi inte se resultat, men vi inspirerar ändå folk till vidare engagemang. Jag tror att man ska vara försiktig med att känna att man behöver ett kvitto. Vi ska fortsätta att driva saker, men med vetskapen om att det ofta är en lång process.

– Samtidigt ska vi ändå konstatera att vi ser resultat, på olika plan. Ett exempel är att feminismen tar allt större plats i världen. Fredspriset förra året till Malala är ett annat kvitto. Framgångarna skapas av miljontals människors engagemang på hela jorden, av allt ifrån aktivister till regeringar. Inget bidrag kan vara för litet.

Ni prioriterar kvinnors rättigheter i Grupp 44. Varför inte lika gärna mäns rättigheter?
– Kvinnors rättigheter, röster och verk har fått tagit alldeles för liten plats. Det handlar också om att erkänna kvinnors rättigheter som mänskliga rättigheter. Någon gång har jag fått frågan om vilken förebild jag har som kämpar för mänskliga rättigheter. Det kommer alltid att vara alla de kvinnor, och män, som jobbar varje dag för kvinnor, barns och alla människors rättigheter. Alla de namnlösa människornas engagemang, som gör skillnad!
Rebecka Bohlin
rebecka.bohlin@hotmail.com

Fakta/ Syster! Syster!
Syster! Syster! är en endagsfilmfestival, arrangerad av Amnesty Grupp 44.
Festivalen äger rum den 21 februari, på biografen Tellus, i Midsommarkaransen, Stockholm.

Tre långa filmer och fyra kortfilmer kommer att visas. Långfilmerna är: Out in the night, Lady Valor – The Kristin Beck story och Vessel.
Biljetterna kostar 140 kronor (cash) och säljs enbart i dörren. Ett 100-tal biljetter finns. Mer info: http://systersyster.tumblr.com/

Läs också
Läs mer om filmen Vessel här: Göteborgs filmfestival: Abort till havs i ”Vessel” och när mamma byter kön i ”52 Tuesdays” (Amnesty Press 7 februari)

reportage | 2015-02-17
Av: Rebecka Bohlin