Angeläget i Göteborg- en filmsuccé

Projektet Angeläget startades hösten 2005 och är ett samarbete mellan bland andra: Amnesty International, GR **Utbildning inom Göteborgsregionen, KulturUngdom och Skolbio Göteborg. Projektets dokumentärfilmfestival gick av stapeln den 16 mars 2006. Huvudsyftet var att lyfta fram unga filmskapares berättelser, tankar och perspektiv på mänskliga rättigheter. Filmerna har skapats av gymnasieelever från olika medieprogram i Västra Götaland. Under festivaldagen korades sex vinnande bidrag.

Festivalen bjöd på ett känsloladdat flöde av uttryck genom film, musik, dans och poesi – ingen lämnades oberörd. Projektansvarige, Martin Rydhen, uttryckte sin ödmjuka beundran inför ungdomarnas helhjärtade engagemang:
- Jag har aldrig varit med om en så närvarande och förtätad stämning tidigare!

Amnestyungdomar i Göteborg agerade funktionärer på filmfestivalen.

På torsdagseftermiddagen fylldes biografen Draken på knappa 20 minuter. Hundratals förväntansfulla ungdomar från Västra Götalands olika gymnasieskolor strömmade in. Konferencieren Morgan Larsson, programledare i P3:s "_Christer"_, öppnade festivalen med att berätta om att han tidigare hade haft svårt att relatera till begreppet mänskliga rättigheter. Begreppet hade känts "torrt och tråkigt", men nu hade han fått en annan syn på det.
- Vi är här för att spegla och ta del av människors berättelser. Dokumentärer förändrar liv, sade Morgan Larsson.

De 58 tävlande dokumentärerna hade alla granskats av en expertjury, som var på plats för att presentera de sex vinnande bidragen. I juryn ingick bland andra Maja Åberg, ansvarig för MR-information på svenska sektionen av Amnesty. Regionsrådet Johnny Nilsson, som också är ordförande för Film i väst, representerade en av projektets flera sponsorer.

Maja Åberg var en av de tre medlemmarna i expertjuryn.

Efter att ha förklarat festivalen öppnad inledde Johnny Nilsson med att berätta hur han många gånger känt igen sig som del av den målgrupp till vilken filmerna riktats. Han poängterade också betydelsen av ungdomarnas engagemang för att lyckas genomföra en förändring kring attityder och invanda mönster.
- Det ska vara gott att leva, sade Johnny Nilsson innan han lämnade över till juryn.

Spannet mellan ämnesvalen var brett och de tävlande eleverna hade själva valt just sin specifika infallsvinkel. Den upprörande skildringen av Malins liv med den alkoholiserade mamman som ständigt levde under sin sambos våld, grep tag i varenda själ i lokalen. Plötsligt var det som att alla stannade upp för en stund och insåg allvaret bakom den festliga tillställningen. Cecilia Abrahamsson, ordförande för Rädda Barnens ungdomsförbund, kommenterade detta:
- Vi måste öppna ögonen!

Olivia Bergdal framförde gripande poesi.

Före paus rundade poeten Olivia Bergdal av med två av sina dikter. Blott 16 år ung, lyckades hon trollbinda publiken med sin otroliga scennärvaro och sina verbala konstverk. Olivia berättade senare för oss att scenpoesin, som hon bland annat framför i poetryslam- sammanhang, är hennes sätt att få utlopp för sina tankar och känslor. Hon sade att hon känner en positiv känsla av makt, när hon kan förmedla det hon har att säga på en scen, till människor som lyssnar. Och det var svårt att låta bli och lyssna, hon var medryckande och dramatisk i sitt sätt.
- Jag tror att det är mer som för oss samman, än som skiljer oss åt, avslutade Olivia dikten Frontalkrock med och hela salen applåderade medhållande.

Syftet med projektet klarnade ännu mer när vi i pausen bytte ord med några av filmmakarna. Alexander Hultberg, vinnaren och kreatören bakom en film om utsatta kvinnor, ville ta reda på hur dessa upplevde sin situation och vad de ställde för krav på samhället.
- Det är media som har väckt mitt intresse för detta ämne, sade han.

Alexander Hultberg, skaparen till en av de vinnande kortfilmerna.

Alexander berättade att som ung kille känner han sig inte lika utsatt för samma slags hot av överfall och våldtäkt som de skildrade kvinnorna i filmen gör. Men under den skapande processen kom han att känna ett ansvar för offren som han träffat, och det hela blev verklighet även för honom själv. Han beskrev hur han haft sömnproblem under arbetets gång, filmens allvar satte klorna i hans själ. Trots det emotionellt jobbiga arbete som filmandet innebar sader Alexander att han vill fortsätta skildra liknande frågor och att han redan börjat fundera på att göra fler filmer.

Amnestys generalsekreterare, Carl Söderbergh, kommenterade filmen och framhöll Alexanders ämnesval och känsla för att på ett gripande sätt framställa "...detta årtiondes största MR-kris" utan att lägga fokus på förövaren eller skildra kvinnan som "bara offer".

Carl Söderbergh tillsammans med projektledaren Martin Rydhen på festivalens eftermingel.

Den hyllade nykomlingen Jaqee tog över efter pausen. Hennes ljuvliga låtar, vilka kan beskrivas som en blandning av soul, jazz, funk, r&b, hiphop och gospel, lade sig som ett moln av välbehag över hela salongen: "...got a long way to go, before we can save the day. Before we can reach paradise, the fight goes on and on. We wont stand-alone, there's a flicker out there. Follow or stay behind, fall or learn to fly".

Den skönsjungande nykomlingen Jaqee.

Festivalens finalfilm var gjord av elever från Mimers hus i Kungälv. De hade valt att uppmärksamma det nu tio år gamla mordet på 14-åriga John Hron. Daniel Lemma berömde filmarnas framställning av det som han menade vara ett av mänsklighetens svåraste existentiella spörsmål:
- Finns det någon gräns för medmänskligt ansvar? ...vi får aldrig glömma John, sade Daniel Lemma.

Projektet har haft en uppenbar genomslagskraft för mänskliga rättigheter i elevernas vardag. Det positiva utfallet har bidragit till att många fler vill vara delaktiga i det fortsatta arbetet. Amnesty, och inte minst Svenska Filminstitutet, har uttryckt sitt stora intresse för detta. En framtida utvidgning är att vänta då projektet nu ska drivas vidare till Sveriges övriga län och kommuner. Denna dag på biografen Draken slår fast det faktum att nya grepp för spridandet av kunskap om mänskliga rättigheter och vikten av ungdomars djupa engagemang i högsta grad är angeläget!

Text: Foujan Rouzbeh & Truls Hallin, praktikanter Amnesty Gbg
Bild: Foujan Rouzbeh