Mörk bild av pressfriheten

Det värsta året under en tio års period. Så sammanfattade Eva Elmsäter från Reportrar utan gränser läget för pressfriheten år 2005. Företrädare för nio olika organisationer höll igår, på Pressfrihetens dag den 3 maj, en gemensam manifestation på Sergels torg i Stockholm för att den svenske journalisten Dawit Isaak ska släppas ur sin fångenskap i Eritrea.

Eva Elmsäter, från Reportrar utan gränser, nämnde Eritrea, Kuba och framför allt Irak som exempel på länder där det är särskilt svårt för journalister att verka.

Enligt Reportrar utan gränsers årsrapport dödades förra året 63 journalister och fem mediaassistenter, minst 807 mediaarbetare fängslades och 1 308 mediaarbetare attackerades eller hotades runt om i världen.
- Situationen är värre än någonsin och den verkar bara bli sämre, konstaterade Eva Elmsäter, ordförande för Reportrar utan gränser, när hon talade inför journalister och andra åhörare som samlats till manifestationen på Pressfrihetens dag.

Hon underströk att yttrandefriheten är en av de viktigaste mänskliga rättigheterna vi har och definierade pressfriheten som ”en förlängning av yttrandefriheten i allmänhetens tjänst”. Meningen är att journalister obehindrat ska kunna granska makten och sprida sin information till allmänheten. Men på de flesta håll i världen fungerar det inte så idag. Istället fängslas journalister som försökt göra sitt jobb genom att peka på missförhållanden i samhället. En av dem är Dawit Isaak.

• Jag uppmanar er alla att inte glömma Dawit Isaak som suttit fängslad i Eritrea i mer än fyra och ett halvt år nu. Skriv på protestlistorna för att få honom fri, manade Eva Elmsäter åhörarna.

"Lyfter vi blicken behöver vi inte titta så långt från Sveriges gränser för att upptäcka en värld där yttrandefriheten trampas på varje dag", sade Hans Larsson från Sveriges Tidskrifter.

Kampanjen för Dawit Isaak är inne på sitt tredje år. Han är svensk medborgare sedan 14 år och hans hustru och tre barn bor i Göteborg. 1996 återvände han till Eritrea där han var med och startade landets första oberoende tidning, vilken blev känd för sin regimkritiska hållning. 2001 fängslades han tillsammans med flera andra journalister. Anklagelserna mot Dawit är vaga och han behandlas som om han redan vore dömd, trots att ingen rättegång har hållits.

• Det är orättvist och fullständigt oacceptabelt att han sitter i fängelse, sade Stig Fredrikson, ordförande i Publicistklubben. Vi kan inte engagera oss för alla fängslade kollegor över världen, men Dawit är en svensk kollega, lika svensk som kungen eller statsministern.

Hittills har publicistklubbens och de åtta andra svenska organisationernas ansträngningar inte lett fram till sitt mål: att få Dawit Isaak fri. Men de kämpar oförtrutet vidare. Varje vecka protesterar de utanför Eritreas ambassad i Stockholm och organisationerna har tagit upp Dawit Isaaks fall med den svenska regeringen och med EU.

• Jag tycker Sveriges regering och UD har gjort alldeles för lite för Dawit. Jag kan inte låta bli att undra om man gjort mer om en svensk journalist som hetat Pelle Karlsson hade råkat ut för samma sak, frågade sig Stig Fredrikson.

"Frige Dawit Isaak NU", uppmanade Publicistklubbens ordförande Stig Fredrikson.

Torbjörn von Krogh från Tidningsutgivarna försökte ingjuta lite mer hopp i kampanjen för Dawit Isaak genom att ta upp exempel där internationella påtryckningar lett till att fängslade journalister frigivits. Och Leif Öbrink, ordförande i Stödföreningen Free Dawit och nära vän till Dawit Isaak, berättade om glädjedagen när det faktiskt verkade som att Dawit blivit fri:

• Lördagen den 19 november förra året ringde hans hustru till mig och sa att han blivit frigiven och snart skulle vara hemma. Dawit träffade vänner och bekanta under den helgen och kunde ringa sin familj i Sverige. Men sedan skulle han på en hälsokontroll för han kände sig dålig och på vägen dit greps han igen, förklarade Leif Öbrink som blev den som tvingades tala om för Dawit Isaaks familj att fadern åter igen satt i fängelse.
• Det är jobbigt för dem, men de lever på hoppet. Dawit Isaak är en av Amnestys samvetsfångar och vi fortsätter att kämpa för att han ska släppas omedelbart. Tack för allt ert stöd, sade Leif Öbrink.

Allmänhetens Pressombudsman Olle Stenholm uttryckte stolthet över att så många svenska organisationer engagerat sig i Dawit Isaaks öde.
- Odemokratiska statsskick, som Eritreas, skyr yttrandefriheten eftersom sådana statsskick rasar samman om de börjar respektera yttrandefriheten. Det är därför som Dawit Isaak har fängslats, menade Olle Stenholm och tillade med eftertryck:
- Förr eller senare kommer Eritrea att få ett annat styre än vad landet har idag och förr eller senare kommer Dawit Isaak och hans kollegor att bli fria.

Mats Söderlund från Författarförbundet menade att det är i språket som världen först förändras. Därför måste språket få användas förutsättningslöst.

Har yttrandefriheten några gränser? Under manifestationen ställde Mats Söderlund från Författarförbundet den frågan. Han slog fast att yttrandefriheten kan vara jobbig att handskas med i verkligheten, även i de mest demokratiska stater.
- Hur gör man när någon har mage att ogiltigförklara Förintelsen eller när präster demoniserar homosexuella? Det är andra änden av yttrandefriheten, sade Mats Söderlund.

När pressfriheten blir för obehaglig väljer vissa länder att bränna böcker, en ”lösning” Mats Söderlund kommenterade med att citera en tysk poet: ”Där man bränner böcker, där bränner man till slut människor.”
- Allas vår framtid ligger inbäddade i hur vi använder vårt språk, att vi kan använda det när, var och hur vi vill, ansåg Mats Söderlund.

Att Dawit Isaak inte kunde använda språket som han ville är idag ett tragiskt faktum. Journalistförbundets ordförande Agneta Lindblom Hulthén inledde sitt tal med att upplysa om att det nu gått 1 683 dagar sedan han fängslades.
- Afrika, Asien och Amerika är länder som känns långt borta, men hotet mot yttrandefriheten finns mycket närmare än så. I Danmark hotas just nu två journalister av fängelse för att de publicerat korrekt information om varför Danmark gick med i Irakkriget. Och även här hemma ser vi inskränkningar i yttrandefriheten, sade Agneta Lindblom Hulthén.

Hon berättade om hur den svenska registerlagstiftningen håller på att undergräva offentlighetsprincipen och om hur en eventuell buggningslagstiftning kommer innebära att både källskyddet och meddelarskyddet försvinner.

Journalistförbundets Agneta Lindblom Hulthén tecknade en dyster bild av läget för pressfriheten 2006.

Det genomgående budskapet från gårdagens manifestationen var att pressfriheten inte är någonting vi kan ta för givet utan något vi ständigt måste fortsätta kämpa för, till exempel genom att protestera mot att journalister som Dawit Isaak sitter fängslade.

• Tyvärr sitter pressfriheten illa till i alla länder på jorden. Pressfrihetens dag 2006 är en mörk dag, sammanfattade Agneta Lindblom Hulthén.

Text: Lisa Nordenhem, praktikant Amnesty Press
Bild: Maria Lindqvist

Läs
Amnesty om pressfrihet