Filippinerna: Ett år med Duterte som president

Den 9 maj 2016 vann Rodrigo ”Digong” Duterte med 39 procent av rösterna presidentvalet i Filippinerna och tillträdde posten den 30 juni 2016. Han har väckt starka protester utomlands med sitt krig mot droger där tusentals människor har dödats och han har avvisat kritik med nya hot. Den 18 maj hotade han att döda ytterligare 50 000 personer med koppling till droghandeln: ”Lyssna inte på de där människorättskritikerna. Om ni gör det ska jag hugga av era huvuden”. Utvecklingen i Filippinerna belystes vid ett seminarium i Stockholm.

artiklar | 2017-05-20
Av: Petter Svensson
Bonn Juego från universitetet i Jyväskylä (Finland).

Bonn Juego från universitetet i Jyväskylä (Finland). Foto: Petter Svensson

Hur ser utvecklingen ut i Filippinerna ett år efter valet av den omstridde presidenten Rodrigo Duterte? ABF, Olof Palme International Center och Forum för Asienstudier vid Stockholms universitet bjöd den 8 maj in till ett seminarium på ABF-huset för att belysa frågan.

Under parollen ”Change is coming” vann Rodrigo "Digong” Duterte presidentvalet i Filippinerna den 9 maj med 39 procent av rösterna. Duterte hade lovat att upphäva fattigdomen och lösa alla problem som är kopplade till droger, korruption och kriminalitet – en klassisk populistisk retorik som erbjuder enkla lösningar på komplexa problem.

– Duterte lyckades kanalisera ett legitimt missnöje som finns i landet efter många år av djup korruption och en gynnsam ekonomisk utveckling som inte kommit det stora flertalet till del. Till stor del handlar det om proteströster mot landets elit, vilket påminner en hel del om hur Donald Trump kunde väljas till president i USA, säger Bonn Juego.

Till vardags undervisar han i utvecklingsfrågor och internationella relationer vid universitetet i Jyväskylä (Finland) och som är uppvuxen i Filippinerna.

Dutertes ”Krig mot narkotikan” stöds av många invånare i ljuset av det ökande narkotikamissbruket av framförallt metaamfetamin som det senaste årtiondet trasat sönder samhällen, samtidigt som makthavare sedan länge skamlöst berikat sig själva. Hårdare tag mot droger har också varit en populär strategi i hela regionen de senaste åren, där Thailand är ett välkänt exempel.

Filippinernas president Rodrigo Duterte presenterar narkotikasyndikatens uppbyggnad.

Filippinernas president Rodrigo Duterte presenterar narkotikasyndikatens uppbyggnad. Foto: King Rodriguez/Wikimedia

”Kriget mot narkotikan” i Filippinerna har hittills krävt uppskattningsvis 7 000-8 000 dödsoffer genom polisinsatser, medborgargarden eller enskilda som har uppmuntrats av Dutertes uttalanden. President Duterte har blivit starkt kritiserad för att sanktionera utomrättsliga avrättningar. Den Internationella brottmålsdomstolen, ICC, har markerat mot Duterte och klargjort att den kan väcka åtal. Dutertes önskan att återinföra dödsstraffet och att det ska vara möjligt att döma nioåringar för brott, liksom uttalanden om att han inte bryr sig om mänskliga rättigheter, har också fördömts av stora delar av det internationella samfundet.

Det är också besvärande för Duterte att det finns vittnen som gör gällande att han under sin tid som borgmästare i Davao beordrade milismän att döda kriminella och politiska motståndare. Vid en offentlig sammankomst har han också sagt att han som borgmästare personligen dödade brottsmisstänkta - vilket han emellertid senare menade ”inte skulle tolkas bokstavligt”.

– Utomrättsliga avrättningar underminerar såväl mänskliga rättigheter som rättsstatliga principer. Duterte säger sig vilja bekämpa fattigdom och kriminalitet, men det finns ingen klassanalys där han tar sig an strukturella orsaker och socioekonomiska problem, utan allt handlar om att peka ut och straffa enskilda personer. Har man bara en hammare ser allt ut som spikar, det vill säga har man endast polisiära resurser ser allt ut som polisiära uppgifter, menar Bonn Juego.

Eva Hansson från  Forum för Asienstudier vid Stockholms universitet.

Eva Hansson från Forum för Asienstudier vid Stockholms universitet. Foto: Petter Svensson

Filippinerna har utvecklat sig i demokratisk riktning alltsedan 1986 då massiva gatuprotester tvingade diktatorn Ferdinand Marcos att avgå efter att styrt sedan år 1972. Han gick i exil i USA. Störtandet av Marcos var en prolog till de demokratiska vindar som sedermera svepte över stora delar Sydostasien under 1990-talet, som i Indonesien, Malaysia och Thailand. Men idag finns istället starka auktoritära och anti-demokratiska strömningar i regionen – där Filippinerna länge var ett positivt undantag – som innebär att organisationer som kämpar för demokrati och mänskliga rättigheter är satta under hot.

– Att som brukligt se staten som en förtryckare mot det civila samhället som kämpar för demokrati och landrättigheter är idag inte tillräckligt för att förstå vad som händer, eftersom direkt anti-demokratiska rörelser har uppkommit i flera länder i Sydostasien. Även utrymmet för akademisk frihet har minskat betydligt i Sydostasien. Som motvikt till detta har det uppstått stora proteströrelser, säger Eva Hansson, samordnare för Forum för Asienstudier, Stockholms universitet.

Viktoria Svensson Tordenborn har jobbat på Olof Palmes Internationella center i sex år, bland annat med civilsamhällesorganisationer i Filippinerna. Hon är oroad över utvecklingen:

– När det gäller de rörelser som jobbar med demokrati och mänskliga rättigheter så upplever många att det har blivit svårare att verka och få gehör på grund av det hårdnande samhällsklimatet som Duterte också förstärker genom sin uppviglande retorik, som triggar fanatiska anhängare. Samtidigt finns det en utbredd rädsla, särskilt bland fattiga då det är de som drabbas i första hand ”i kriget mot narkotikan”, och rädslan växer också för att uttrycka kritik emot presidenten.

Det har redan förekommit olika sorters angrepp mot människorättsförsvarare, mot delar av den politiska oppositionen och mot andra som har kritiserat presidentens metoder, påpekar Viktoria Svensson Tordenborn. Durterte beskyller till exempel de som kritiserar ”kriget mot narkotikan” för att själva vara inblandade i narkotikahandeln.

– Om man skapar en kultur där det är okej att stigmatisera och misstänkliggöra särskilda grupper, såsom droganvändare och langare, är ju steget inte så långt till att även andra grupper kan drabbas, säger hon.

– I Filippinerna är den ekonomiska eliten ofta samma som - eller nära sammankopplad med - den politiska eliten. Det kan vara riskfyllt att utmana den ekonomiska makten genom att verka för höjda löner och bättre villkor på arbetsmarknaden, liksom att påtala brister och oegentligheter, eftersom de som har resurser och makt alltid kan skydda sina intressen. Det inte ovanligt att resursstarka familjer sitter på stora vapenarsenaler och i vissa fall privatarméer, fortsätter Viktoria Svensson Tordenborn.

Viktoria Svensson Tordenborn från Olof Palmes Internationella center.

Viktoria Svensson Tordenborn från Olof Palmes Internationella center. Foto: Petter Svensson

– Det finns en generell undermålig utbildning vad gäller mänskliga rättigheter i Filippinerna, som felaktigt blivit associerat med att försvara kriminella, istället för att ses som ett försvar av de svaga och offer för statligt maktmissbruk. Kommissionen för mänskliga rättigheter i Filippinerna har också nedmonterats och blivit verkningslös sedan många år tillbaka, tidigare regeringar har alltså också ett ansvar för detta, säger Bonn Juego.

President Duterte har gott om inhemska kritiker, däribland den inflytelserika katolska kyrkan och landets vicepresident Leni Robredo som bland annat krävt utredningar av de utomrättsliga avrättningarna (presidenten och vicepresidenten väljs i separata val). Men trots all negativ publicitet, dåraktiga uttalanden och anklagelser om grova brott åtnjuter Duterte alltjämt ett starkt stöd på hemmaplan. Närmare 78 procent uppges stödja honom enligt en undersökning från mars i år, vilket var en marginell minskning från december 2016 då han hade stöd av 83 procent. Dutertes väljarbas utgörs av de mest skilda samhällsgrupper, såväl rika som fattiga, män som kvinnor.

  Senator Leila de Lima greps den 24 februari. Amnesty International betraktar henne som samvetsfånge.

Senator Leila de Lima greps den 24 februari. Amnesty International betraktar henne som samvetsfånge. Foto: Alex Nuevaespaña/ Senate of the Philippines

– Fortfarande lever drygt en fjärdedel av befolkningen i fattigdom. En stor del märker ingen skillnad i sina egna liv även fast den ekonomiska tillväxten är näst högst i hela Asien och högst i Sydostasien. Folk jobbar fortfarande 14 timmar per dygn och har inte råd att betala hyran. Duterte påtalar verkliga problem; med korruption, straffrihet, och kriminalitet och det är saker som människor ser och upplever och är förbannade på. Men hans metoder får mer och mer kritik även från dem som stödjer honom enligt opinionsmätningarna, menar Viktoria Svensson Tordenborn.

I mars i år röstade Europaparlamentet för en översyn av rådande handelsavtal med Filippinerna, vilket innebär att landet riskerar att nekas inträde till till EU:s inre marknad om det inte uppfyller sina åtaganden gällande en rad konventioner om mänskliga rättigheter. Resolutionen riktade skarp kritik mot att senator Leila de Lima, en av presidentens skarpaste kritiker hade gripits den 24 februari. Hon anklagas för inblandning i narkotikahandel.

Bonn Juego tror dock inte att den typen av ekonomiska påtryckningar kommer ha någon nämnvärd effekt:
– Jag tror inte att Dutertes syn på mänskliga rättigheter påverkas av sådana ekonomiska hänsyn. Och man kan ifrågasätta om mänskliga rättigheter verkligen är ett prioriterat område för EU och dess medlemsstater, det handlar framförallt om ekonomisk diplomati, EU är mer intresserade av affärer än mänskliga rättigheter. Och att länder såsom Sverige och Danmark nyligen har återöppnat sina ambassader syftar framförallt till att öka handeln.

Viktoria Svensson Tordenborn är mer positivt inställd.
– Dels skickar det en signal till presidenten, men också en viktig signal till de människorättsförsvarare i landet som är oroliga över utvecklingen. Det är viktigt att omvärlden reagerar och EU är en betydande handelspartner för Filippinerna, även om presidentadministrationen officiellt menar att det inte kommer ha någon inverkan om de utesluts.

Petter Svensson
petter.svenne@gmail.com

Fotnot: Den 18 maj besökte en EU-delegation Filippinernas huvudstad Manila. De fick då besked att Filippinerna inte längre accepterar EU-bidrag. Ernesto Pernia, minister för ekomomisk planering, sade dock att beslutet kan omprövas.

God relation till Trump – men ännu närmare Kina

President Rodrigo Duterte har tidigare gjort hätska utfall mot ”USA-imperalismen” i allmänhet och president Barack Obama i synnerhet och han har uppmanat USA att dra tillbaka sina militära rådgivare från Mindanao i södra Filippinerna. Stämningen ändrades dock väsentligt efter Donald Trumps tillträde som amerikansk president. Duterte har bjudits in till Washington sedan Vita huset meddelat att de två presidenterna haft en ”mycket vänskaplig konversation”. Att den filippinska polisen nyligen har inhandlat 26 000 automatkarbiner från ett amerikanskt bolag har möjligen bidragit till det.

Rodrigo Duterte möter Rysslands president Vladimir Putin vid APEC:s toppmöte i Peru den 19 november 2016.

Rodrigo Duterte möter Rysslands president Vladimir Putin vid APEC:s toppmöte i Peru den 19 november 2016. Foto: Kremlin.ru/Wikimedia

Dutertes utrikespolitiska strategi handlar dock framförallt om att i ökad utsträckning vända sig mot Kina, Ryssland och Japan. Kina har deklarerat att man inte accepterar domen från FN:s permanenta skiljedomstol, Internationella domstolen, i Haag i juli 2016 som konstaterade att de kinesiska anspråken över Sydkinesiska havet inte har någon laglig grund.

Trots detta har relationerna länderna emellan förbättrats och numer tillåts till och med filippinska fiskare att återvända till vattnen i Sydkinesiska havet utan att kinesiska myndigheter vidtar åtgärder och Kina har nyligen gjort en mångmiljardinvestering i filippinsk infrastruktur.

– Filippinerna är starkt amerikaniserade i alla avseenden, såväl militärt, diplomatiskt, kulturellt, som akademiskt och i det allmänna medvetandet. En utrikespolitik kursändring är därför inte alldeles enkel att genomföra, men politik kan givetvis också ändra en kultur på sikt, säger Bonn Juego.

Petter Svensson

Fotnot: Förbindelserna mellan Filippinerna och Kina präglas av snabba kast. Den 19 maj sade president Duterte i ett TV-tal att Kina hade hotat med krig i konflikten kring Sydkinesiska havet.

ICC och Filippinerna

År 2010 beslöt Filippinerna att ansluta sig till Romstadgan som är grundvalen för ICC, Internationella brottmålsdomstolen, som har sitt säte i Haag. ICC är ett komplement till staters egna rättsväsenden när det gäller folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser.

I oktober 2016 sade ICC:s chefsåklagare Fatou Bensouda att hennes åklagarkontor följer utvecklingen i Filippinerna för att utreda om en preliminär undersökning ska inledas. Fatou Bensouda uttryckte oro för rapporterna om dödande av personer i kriget mot narkotikan och att högt uppsätta personer ”verkar uppmuntra” detta.

Den 25 april 2017 lämnade den filippinske advokaten Jude Sabio in en anmälan till ICC. I anmälan på 77 sidor anklagas Rodrigo Duterte och elva andra filippinska myndighetspersoner för massmord och brott mot mänskligheten. Anmälan baseras på rapporter från människorättsorganisationer, Dutertes egna uttalanden, medierapporter och vittesmål från Jude Sabios klient Edgar Matobato. Matobato uppgav i ett förhör i senaten att han tillhörde en dödspatrull som agerade på order från Duterte. Anmälan innehåller vittnesmål från Arturo Lascanas, en tidigare polis som berättade att han personligen dödat ”omkring 200 personer” då han var medlem i dödspatrull i Davao som agerade på order av den dåvarande borgmästaren Rodrigo Duterte.

Ulf B Andersson

Läs mer om Filippinerna från Amnesty International

Philippines: Review of the country’s human rights record must condemn grave violations in the ‘war on drugs’ (5 maj 2017)

Philippines ‘war on drugs’: Credible and impartial investigations needed after ‘secret jail cell’ revealed (Amnesty International 28 april 2017)

Philippines: The death penalty is an inhumane, unlawful and ineffective response to drugs (Amnesty International 7 mars 2017)

Philippines: Impending Arrest of Senator Politically Motivated (23 februari 2017)

Philippines: Duterte's 'war on drugs' is a war on the poor (Amnesty International 4 februari 2017)

Philippines: The police's murderous war on the poor (Amnesty International 31 januari 2007)

Läs mer om Filippinerna från Amnesty Press

Skarp kritik mot president Duterte men ökat hopp om fredsförhandlingar i Filippinerna (16 augusti 2017)

Mindanao – ska freden äntligen bestå? (reportage i Amnesty Press nummer 2/2013)

Bister situation för internflyktingar i Mindanao (19 september 2008)

Tiotusentals på flykt efter bombningar (11 augusti 2008)

Kommunistledare greps i Utrecht (31 augusti 2007)

artiklar | 2017-05-20
Av: Petter Svensson