Två röster om Haiti

reportage | 2004-02-17

”Utopin blev inte verklighet”

Salen var proppfull när Claudette Werleigh, före detta utrikesminister och premiärminister i Haiti, tillsammans med Tomas Brundin, internationell sekreterare för Broderskapsrörelsen, och före detta regionchef för Lutherska Världsförbundet i Haiti, bänkade sig bakom podiet på ABF-huset i Stockholm den 16 februari. Bland åhörarna fanns Sveriges ambassadör för Haiti, UD-personal, SIDA-experter, haitier och intresserade svenskar.

Claudette Werleigh, som satt med i president Jean-Bertrand Aristides regering under de tumultartade åren 1993-1996, gav sin syn på de senaste dagarnas dramatiska händelser. Av de många frågorna som ställdes under seminariet, som arrangerades av Olof Palmecentret och Broderskap, framgick det att stämningen var laddad även här.

Claudette Werleigh var med i Aristides
regering 1993-96. Hon anser att Aristide
ska sitta kvar tills hans mandatperiod går
ut 2006.

Den sittande regeringen har anklagats för valfusk i samband med de nationella och lokala valen i Haiti som hölls i maj år 2000. När AmnestyPress frågar Claudette Werleigh vad hon anser om anklagelserna, svarar hon att diskussionen handlar om en teknikalitet. Valet gick fredligt till även om det inte var helt korrekt.
– Men oppositionen använder det här som ett politiskt vapen, säger hon.

OAS, Organisationen för de amerikanska staterna, var kritiska efter valet. OAS valobservatörer rapporterade att resultatet som presenterades av den haitiska valkommissionen varken följde konstitutionens bestämmelser eller vallagarna.

Samtidigt som presidentens legitimitet försvagats har den ekonomiska situationen i landet förvärrats. Under de senaste dagarna har närmare 50 personer dödats sedan väpnad opposition tagit makten i flera städer. När Aristide, de fattigas förkämpe, och Haitis förste demokratiskt valda president, fick makten år 1990 jublade folket. Nu har delar av befolkningen vänt sig emot den karismatiske ledaren. Aristide anklagas för att kväsa oppositionen och beväpna småpojkar.

På frågan om hur regeringen bemöter oppositionen svarade Claudette Werleigh att hon anser att Aristide får stå till svars för mycket av det som händer i Haiti. Oavsett om det är bra eller dåligt och även när han inte har med saken att göra. Men självklart ska det inte förekomma brott mot mänskliga rättigheter, sade hon.

I Haiti består 70 procent av BNI av bistånd. 70 procent av befolkningen är arbetslös eller undersysselsatt. Var tredje barn är undernärt och på landsbygden lever 98 procent under fattigdomsgränsen. Hela 98 procent av skogsarealen är avverkad.

Enligt Claudette Werleigh blockerar oppositionen Aristides initiativ. De hindrar presidenten från att ta tag i problemen.

En man ur publiken ställde sig upp och frågade vad president Aristide egentligen gjort för att återupprätta fungerande institutioner i Haiti. Claudette Werleigh svarar att han koncentrerat sig mer på att få pengar från Världsbanken än att bygga upp välfungerande institutioner.

På ena sidan återfinns Aristide och hans politiska parti Lavalas. På andra sidan står oppositionen som bland annat består av människor från den privata sektorn, medelklassen, politiker, intellektuella, före detta Aristide-anhängare, några anhängare till den gamle diktatorn Duvallier och före detta militärer.

Väpnade rebeller har viglat upp stämningen under de senaste dagarnas sammandrabbningar i haitiska städer. Enligt oppositionen består bråkmakarna bland annat av före detta Aristide-allierade, gängmedlemmar, frigivna fångar och medlemmar ur FRAPH, en paramilitär organisation som stod bakom de flesta morden under statskuppen 1991. Vid kuppen avsattes president Aristide av militären men återinsattes igen med hjälp av FN och USA 1994. Både regeringen och oppositionen har tagit avstånd från de väpnade rebellerna. I bakgrunden tornar oron över ett inbördeskrig upp sig.

Oppositionen består av inflytelserika människor med kontakter som ofta står i förbindelse med medier. Informationen är alltså filtrerad, menar Claudette Werleigh.

Hon talar också om en dubbel verklighet. Journalister i Haiti kan tala om för internationella medier att det är omöjligt att gå ut på en viss plats på grund av oroligheter. Samtidigt har vanligt folk inte råd att vara rädda. De går ut ändå.

Under de 200 år som Haiti varit självständigt har det förekommit 32 statskupper. Enligt Claudette Werleigh finns det idag inget politiskt alternativ till Aristide eftersom oppositionen inte har något enhetligt politiskt program:
– Det enda som oppositionen har gemensamt är att de vill att Aristide ska bort.

Själv anser hon att Aristide bör sitta kvar tills hans mandat går ut år 2006:
– Att avsätta presidenten innebär bara att vi fortsätter med en tradition där presidenter avsätts med våld istället för att komma till den punkt där ledaren kan bli omvald eller avsatt.

Enligt henne går det inte att ensamt anklaga regeringen för det som har skett. Många faktorer samverkar. Regeringens misslyckade ekonomiska politik, övergrepp mot mänskliga rättigheter, korruption och centralisering i kombination med oppositionens avsaknad av ett politiskt program har lett fram till dagens utbredda missnöje. Det internationella samfundet, som valde att ge pengar till en korrumperad regering, bär också en del av skulden.

Om Aristides mål var att återupprätta rättvisan och skapa ett mer öppet samhälle där fler människor deltar så har han också enligt Claudette Werleigh misslyckats.
– Utopin blev inte verklighet, säger hon.

Text: Emma Welander
Amnesty Press (praktikant)


” EU måste föra en öppen dialog för att kunna ta Haiti framåt.”

Tomas Brundin inleder seminariet med att visa en bildserie. Information om Haitis situation visas i bild och text med ljuvlig karibisk bakgrundsmusik. Där får vi veta att Haiti är Latinamerikas och Karibiens fattigaste land. Över 70 procent av haitierna saknar jobb eller sysselsättning. Mer än 98 procent av skogen är avverkad. Mer än 70 procent av Haitis nationella inkomst kommer från bistånd. Vart tredje barn på Haitis landsbygd är undernärt och medellivslängden är 50 år. Trots dessa fakta avslutas bildserien med orden ”ändå älskar jag Haiti”.

Tomas Brundin, internationell sekreterare, Broderskapsrörelse och
före detta regionchef för Lutherska Världssamfundet i Haiti 1997-1999.

Tomas Brundin identifierade fyra olika oppositionsgrupper på Haiti.
En grupp är beväpnade fristående oppositionsgrupper och består av före detta ”Kannibalarmén”, som tidigare varit lojal med regeringen och då kämpade mot oppositionen. Nu heter de ”Resistance de l´artibonite”, efter den provins där staden Gonaïves ligger. Två andra väpnade grupper finns i denna kategori. Delar av gruppen har tidigare varit oberoende men har använts i politiska syften av regeringspartiet Lavals. De har nu vänt ryggen mot presidenten Jean-Bertrand Aristide.

Den andra gruppen är den civila icke-beväpnade oppositionen. Sedan 2003 har dessa grupper en gemensam plattform (Plate-forme Democraticque de la Socite Civile et des Parties Politiques de l´Opposition) Medlemmar kommer från näringslivet, kyrkan samt från olika organisationer i det civila samhället. Gruppen har förgreningar över hela landet och har organiserat olika demonstrationer. Denna oppositionsgrupp är mycket populär.

En tredje grupp är massorganisationer med kopplingar till Lavalasregeringen. Denna grupp förekommer i alla städer och byar. De har fått sina vapen från Lavals men även från narkotikahandlare. De har mördat journalister och attackerat fredliga demonstranter från andra oppositionsgrupper.

Den fjärde och sista gruppen Tomas Brundin nämner är en oppositionsgrupp som består av gäng och kriminella. De har ingen koppling till varken regeringen eller andra oppositionsgrupper och använder sig av maffialiknande metoder.

Tomas Brundin betonar att de olika oppositionsgrupperna inte har någon sammankoppling till varandra.

Fattigdomen på Haiti är enorm, varför många haitier beger sig till Dominikanska republiken för att arbeta på sockerrörsplantager eller inom byggnadssektorn. Många av de som arbetar utomlands skickar hem pengar till sina släktingar på Haiti.

Nästan hälften av Haitis befolkning är under 15 år. Cirka 65 procent lever i extrem fattigdom vilket främst drabbar kvinnor och landsbygdsbefolkningen. Av de som lever i extrem fattigdom tjänar 87 procent mindre än 100 amerikanska dollar per år.

I presidentvalet 1997 var det endast 5 procent av Haitis invånare som röstade. Aristide hade då suttit som president i två mandatperioder och kunde enligt Haitis författning inte ställa upp i presidentvalet. Rene Preval valdes då till ny president men valet underkändes av internationella observatörer. USA, EU och IMF krävde att Haiti skulle vara en demokrati för att kunna få fortsatt bistånd. Biståndet upphörde 1999 vilket drabbade landet då det utgjorde 70 procent av Haitis totala inkomst.

– EU ser saker och ting svart eller vitt. Verkligheten är mer av en gråzon, säger Tomas Brundin.

När Aristide åter valdes till president år 2000 vann han med överlägsen majoritet. Det var då den verkliga krisen började. Ekonomin försämrades och korruptionen ökade. Trots att inte Aristide hade någon konkurrens i valet spekuleras det i om det förekom valfusk.

– Aristide ville komma tillbaks som Messias, menar Tomas Brundin

Tomas Brundin menar att demokrati är en definitionsfråga och tycker att fler NGO:s borde bli involverade i Haitis situation. EU måste arbeta med mänskliga rättigheter och föra en öppen dialog för att kunna ta Haiti framåt, tillägger Tomas Brundin. Hans uppfattning efter att ha arbetat som regionchef för Lutherska samfundet i Haiti är att befolkningen har en enorm värdighet trots att de inte har tillgång till mat. Ett utryck som nämns i detta sammanhang är ”No peace in mind, no peace in stomach”.

Tomas Brundin säger till Amnesty Press att det är politikernas ansvar att ordna upp situationen på Haiti men tror ändå att Aristide kommer att sitta kvar som president fram till nästa val, som hålls i januari 2006. Haitis invånare måste hitta sysselsättning eller jobb. Den närmaste framtiden ser väldigt mörk ut men på sikt finns det hopp:
– Under inträffar varje dag, avslutar Tomas Brundin.

Petra Kullander
Amnesty Press (praktikant)

FAKTA HAITI
Haiti är västra halvklotets fattigaste land och klyftorna mellan fattiga och rika är enorma. Det politiska livet i Haiti har präglats av olika statskupper och militärdiktaturer sedan självständigheten från Frankrike 1 januari 1804.

President Jean-Bertrand Aristide var omåttligt populär när han vann presidentvalet 1990 och blev Haitis förste folkvalda president. Han utmanade eliten genom att ställa krav på sociala reformer. Kort efter sin jordskredsseger avsattes presidenten av militären bara för att återinsättas igen med hjälp av FN och USA 1994. Aristide vann återigen valet år 2000 men anklagelser om valfusk förekom. Samtidigt som presidentens legitimitet försvagats har den ekonomiska situationen i landet förvärrats ytterligare. Arbetslösheten är över 70 procent och antalet aidssjuka högst i Karibien.

reportage | 2004-02-17