Chile: En ny grundlag för ett nytt samhälle

Chile står nu inför ett vägskäl när det 4 september är folkomröstning om en ny grundlag. Den gamla konstitutionen från 1980, då militären styrde, har bidragit till ett ojämlikt samhälle. Missnöjet ledde till de omfattande protesterna hösten 2019 och nu är förväntningarna stora på en ny samhällsmodell.

reportage | 2022-09-02
Av: Natacha López
Även publicerad i AmnestyPress #3/2022

Patricia Nuñez, kallad ”Dedosverdes” gröna fingrar, i glädjetårar efter besked om att bönders rätt att fritt hantera sina fröer skyddas i förslaget till ny grundlag. Foto: Natacha López

– Idag är en av de viktigaste politiska dagarna i mitt liv, säger Patricia Nuñez, en kvinna i 50-års åldern med en lång mörk fläta, som jag möter utanför den byggnad i centrala Santiago där man under ett års tid samlats för att skriva en ny grundlag.

Utanför mötesbyggnaden pågick nästan varje dag manifestationer. Patricia Nuñez var där med andra bondekvinnor för att försöka få med en sak i grundlagen; jordbrukares rätt att fritt disponera över sina frön. När jag möter henne har det precis blivit klart att artikeln de kämpat för har antagits och hon är i glädjetårar.

Jag träffar också på sjukvårdsarbetare som vill få med skrivningar om en rättvisare sjukvård, en grannskapsförening som skrivit ett av de 70-tal medborgarinitiativ som behandlats under arbetet med grundlagen, och representanter för Chiles största fackförening CUT.

Alla är överens om vikten av att förslaget till ny grundlag går igenom. Leida Gutiérrez från fackföreningen SIL, som organiserar kassapersonal, lyfter fram att den föreslagna nya grundlagen slår fast att staten har ett ansvar för att säkra sociala rättigheter såsom en kvalitativ utbildning och sjukvård. Detta i motsats till den grundlag från 1980 som Pinochet-diktaturen lämnade efter sig som cementerade en nyliberal ekonomisk modell.

– Jag tror att det är kärnan i problemen, säger Leida Gutiérrez.

Leida Gutiérrez och Ruth Gonzalez Roldán från fackföreningen SIL är kassörskor och hade tagit ledigt från jobbet för att kunna vara på plats när den konstituerande församlingen röstade om fackliga rättigheter. Foto: Natacha López

Det är i skrivande stund långt ifrån säkert att förslaget till ny grundlag som arbetats fram kommer godtas vid folkomröstningen den 4 september. Däremot är det desto säkrare att Pinochets grundlag i vilket fall inte kommer överleva. Vid en folkomröstning 25 oktober 2020 röstade nästan 80 procent för att landet behöver en ny grundlag. Det var ett uttryck för ett massivt missnöje med den ekonomiska modell som infördes av diktaturen och som har fortsatt att gälla efter demokratin återupprättades 1990.

Paz Irarrázabal är jurist specialiserad på grundlag och lektor vid Universidad de Chile. Hon säger att den nuvarande grundlagen var gjord för att förhindra en annan ekonomisk modell:

– Det fanns en intention att omöjliggöra vissa konstitutionella förändringar för att fastnagla modellen som installerades under diktaturen.

Det finns exempel på hur socialdemokratiska regeringar i Chile försökt genomföra ändringar som har stoppats på grund av konstitutionen. Det har gällt sådant som att skapa en gemensam sjukvård för alla, istället för det rådande system där de som ingår i de privata sjukförsäkringarna inte överhuvudtaget bidrar med skattepengar till den offentliga vården. Inte heller har det varit möjligt att förbjuda privatskolor från att handplocka de elever de vill ha – allt med argumentet att marknaden ska ha frihet och individen friheten att välja privata alternativ.

Nästan varje dag samlades demonstranter utanför den konstituerande församlingen för att ta ställning i frågor som berörde dem. Här protesterar landets största fackförening CUT för fackliga rättigheter. Foto: Natacha López

Däri ligger förklaringen till att konstitutionen hamnat i centrum för den politiska debatten. Hela processen är ett resultat av de landsomfattande protester som skakade landet i slutet av 2019. Det som började som en protest bland gymnasieungdomar mot höjningar av kollektivtrafikavgifterna i huvudstaden Santiago kom att bli ett landsomfattande uttryck för missnöje med det chilenska ekonomiska systemet. Det var en protest mot de höga kostnaderna för utbildning och sjukvård, låga pensionerna och att man har ett av de mest ojämlika samhällena i Sydamerika. Protesterna var på sina håll våldsamma och polisen bemötte dem med en brutalitet som fördömdes av bland andra Amnesty International,Interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter, IACHR, och FN:s högkommissariat för mänskliga rättigheter, OHCHR.

Plaza Baquedano i Santiago den 25 oktober 2019. Foto: Hugo Morales/Wikimedia

Efter nästan en månad kom så flera politiska partier överens om det de kallade Avtalet för fred, som gick ut på att en folkomröstning om grundlagen skulle hållas.

Efter att en överväldigande majoritet röstat för att en ny grundlag skulle skrivas, röstade man i maj förra året in dem som skulle få uppgiften. Över 60 procent av de invalda tillhörde inte något politiskt parti. De kommer ur sociala rörelser, är akademiker eller andra intellektuella, eller representanter för urfolken. Hälften av de invalda var också tvungna att vara kvinnor, vilket skulle göra detta till den första grundlag i världen som inte skrivs av en majoritet män.

Den ovanliga sammansättningen har gett avtryck. Förslaget till ny grundlag är på många sätt djupt radikalt.

Ett högtidligt ögonblick. Den 4 juli 2021 inleds ett års arbete med att skriva ett förslag till en grundlag för Chile. Foto: Cristina Dorador/Wikimedia

Exempelvis slår man fast rätten till abort, i ett land där abort alltid varit nästintill helt förbjudet och man fastställer också att kvinnor ska ha minst hälften av platserna i styrelserna i alla offentliga organ – inklusive offentliga företag – samt i det juridiska systemet. När det gäller urfolken slås flera rättigheter fast såsom att de ska få upprätta ett parallellt rättsväsende och att det ska finnas reserverade platser för dem i parlamentet.

Det är också en ekologisk konstitution där naturens rättigheter är i centrum. Och som fackföreningsaktivisten Leida Gutiérrez sade är kanske den största förändringen att det är en grundlag som fastslår medborgarnas rättigheter: rätten till bostad, gratis utbildning, kvalitativ vård. Till och med rätten till vatten och till el för att täcka basbehov finns med. Frågan är dock vad de orden i grundlagen skulle få för praktisk betydelse.

Mario Vargas är syo-konsulent på en gymnasieskola i staden Osorno, i södra Chile. Han var fram till i fjor passiv medlem i socialdemokratiska Partido Socialista men hade inga ambitioner att bli politiker. Men när det var dags att välja representanter till att skriva om grundlagen kände han sig kallad.

– Att ge ett år för att ändra historiens kurs i landet – det var enormt inspirerande för mig, förklarar han.

Mario Vargas var inte politiker när han kandiderade till att sitta i konstituerande församlingen men han hade varit engagerad i protester mot biskopen Juan Barros för att denne skyddat en präst som sexuellt utnyttjat barn. Foto: Natacha López

Vid frågan om hur Chile skulle förändras om den grundlag han varit med och författat går igenom svarar han att det inte kommer förändras omedelbart. Det kommer ta tid innan det leder till konkreta lagar. Och så uttrycker han viss oro över frågan om hur de rättigheter man lovar ska finansieras:

– Vi inrättar sociala rättigheter som utbildning, hälsa, bostad och pensioner. Men jag vet inte om vi kommer att ha resurser för att kunna göra verklighet av det. Vilket oroar mig mycket.

Mario Vargas hade velat se en nationalisering av Chiles viktigaste naturresurs – kopparn. Men de internationella handelsavtal som Chile ingått omöjliggjorde en sådan förändring. Och förslaget att nationalisera de också viktiga litiumresurserna fick inte tillräckligt med stöd.

Juristen Paz Irarrázabal menar också att det kommer krävas politisk vilja att hitta finansiering för att rättigheterna i grundlagen ska leda till konkreta förändringar men poängterar att de hinder som funnits för att föra en annan politik i alla fall försvinner med det nya grundlagsförslaget. Hon poängterar att det som får omedelbara konsekvenser är förändringarna vad gäller den politiska organiseringen, sådant som införandet av nya domstolar eller att kvinnor ska inneha minst hälften av platserna i organ som dominerats av män. Gällande det senare vore Chile dessutom först i världen.

– Om det går igenom är det stort, säger hon.

I ett års tid samlades delegaterna i den konstituerande församlingen för att skriva en ny grundlag. Foto: Natacha López

Om man ska tro opinionsundersökningarna är det mycket troligt att förslaget till ny grundlag inte godtas. Dock har en stor andel ännu inte bestämt hur de ska rösta. Till de förslag som rört upp känslor hör de som rör urfolkens rättigheter – beskrivet av högern som att man ger privilegier till vissa. Det verkar också finnas en koppling mellan hur folk uppfattar vänsterregeringen och hur de ser på förslaget.

I takt med att president Gabriel Boric tappat i förtroende sedan han tillträdde i mars har även den nya grundlagens popularitet dalat. Kampanjen om grundlagen har dessutom kantats av desinformation såsom att den nya grundlagen kommer göra det möjligt att göra abort upp till nionde månaden eller att regeringen kommer att få rätt att expropriera ens bostad.

Avgående president Sebastián Piñera tar emot Chiles nye president Gabriel Boric (till höger) i La Moneda-palatset. Boric var kandidat för en vänsterkoalition och vann i valet i december 2021. Foto: Gobierno de Chile/Wikimedia

Oavsett hur det går i folkomröstningen är frågan vad som händer sedan? Juristen Paz Irarrázabal tror att den konstituerande processen kommer att fortsätta. Formellt gäller att om den nya grundlagen röstas ner fortsätter den från Pinochet-eran att gälla. Men hon menar att det är politiskt otänkbart. Högerpolitiker har de senaste månaderna flitigt lyft fram ett ”tredje alternativ”, att en ny grundlag ska författas om den föreslagna inte får tillräckligt stöd. Det skulle kunna göras av experter, eller av personer som sitter i parlamentet.

Vänstern har kategoriskt avfärdat detta och utmålat det som ren strategi för att få folk att rösta emot det framtagna förslaget. Mario Vargas säger att om deras förslag röstas ner är man fast med den gamla då högern har en majoritet i parlamentet och de saknar vilja att förändra något.

– Att rösta emot förslaget för att reformera är en lögn och en fälla för folket, anser han.

President Gabriel Boric har å sin sida sagt att om grundlagen röstas ner kommer man få starta en helt ny konstituerande process från noll. Om den föreslagna grundlagen går igenom tror Paz Irarrázabal också att debatten kommer att fortsätta:

– Om det är sant att samhället är så splittrat och att vissa sociala grupper är så kritiska till den kommer vi troligen se reformer av den nya konstitutionen också.

Natacha López

Den konstituerande processen

Utöver att en överväldigande majoritet röstade för att skriva om grundlagen vid folkomröstningen 2020 röstade också nästan 80 procent för att den ska författas av personer valda specifikt för uppgiften och inte av sittande parlamentariker.

Skyltar utanför konvention: Utanför den konstituerande församlingens möteslokaler satte folk upp skyltar med budskap till ledamöterna. Bland annat mot frihandelsavtalet som förhandlats mellan Chile och USA: TPP. Foto: Natacha López

155 personer valdes till den konstituerande församlingen. Hälften var tvungna att vara kvinnor och 17 av platserna var reserverade åt ursprungsbefolkningen – vilket var nytt i Chiles historia. Församlingen hade exakt ett år på sig att skriva en ny grundlag från grunden. Man utgick från ett ”oskrivet blad”, det vill säga att inget från gamla grundlagen hängde med. Det krävdes två tredjedelar av församlingens stöd för att något skulle komma med.

Förslaget till ny konstitution

Den föreslagna nya konstitutionen består av 388 artiklar och är därmed en förhållandevis lång grundlag. Den inleds med orden: ”Chile är en social och demokratisk, rättsstat. Den är plurinationell, interkulturell, regionaliserad och ekologisk.” Några iögonfallande bestämmelser utöver de nämnda i reportaget är:

Naturen uppges ha rätt till att man respekterar och försvarar dess existens. Staten bör ansvara för att garantera och främja naturens rättigheter.
Vatten deklareras vara en allmän resurs som inte går att äga. Chile har hittills varit det enda land i världen där grundlagen fastslår att vatten kan ägas som privat egendom.
Man garanterar offentlig och gratis utbildning upp till universitetsnivå. Idag gäller det bara upp till gymnasiet.
Senaten försvinner och ersätts med ”regionernas kammare”. Överlag skulle nya grundlagen medföra att makten decentraliseras till regionerna.
Man inför flera mekanismer för att möjliggöra direkt demokrati på lokal nivå och medborgarinitiativ för att stifta nya lagar nationellt.
Ursprungsfolken uppges ha rätt till autonomi, att styra sig själva, att ha sin egna kultur, identitet och kosmovision.

Abort

Abort blev under diktaturen totalförbjudet i Chile. År 2017 blev det tillåtet med abort i vissa fall: när kvinnan blivit gravid i samband med våldtäkt, när graviditeten innebär en fara för kvinnans liv och när fostret har skador som gör att det inte kan överleva.

Chile/fakta

Huvudstad: Santiago de Chile

Politik: Militärdiktatur 1973-1990 med Augusto Pinochet som ledare. Socialisten Michelle Bachelet var president 2006-2010 och 2014-2018. Högerpolitikern Sebastián Piñera var president 2010-2014 och 2018-2022. Bristen på jämlikhet i samhället ledde till omfattande protester hösten 2019. Vänsterkandidaten Gabriel Boric vann valet i december 2021 och tillträdde som president 11 mars 2022.

Yta: 756 096 km2 (Sverige 449 964 km2 )
Befolkning: 17,6 miljoner (2017).

50 år av chilensk historia

Text: Ulf B Andersson

Salvador Allende 1972. Foto: Arquivo Nacional

1970 Val i Chile den 4 september. Salvador Allende vinner en knapp seger med 36,6 procent av rösterna. Högerkandidaten Jorge Alessandri får 35,3 procent och kristdemokraten Radomiro Tomic får 28,1 procent. Det blir därmed kongressen som ska utse president. Kristdemokraterna bestämmer sig för att godkänna Allende. Landets överbefälhavare René Schneider mördas i ett misslyckat försök till statskupp, stödd av CIA, två dagar innan kongressen ska sammanträda. Schneider ansåg att militären inte skulle lägga sig i politiken.

1970 Den 3 november överlämnar avgående presidenten, kristdemokraten Eduardo Frei, presidentmakten till Salvador Allende från socialistpartiet. Han är en veteran inom chilensk politik och har 1952, 1958 och 1964 misslyckats med att bli president. Nu leder han Unidad Popular, UP, en koalition av socialistpartiet, kommunistpartiet, socialdemokratiska radikalpartiet och några mindre vänsterpartier. Utanför regeringen står MIR, revolutionära vänsterrörelsen, som dock stödde Allende i valet. UP förespråkar en fredlig väg till socialism. Vissa industrier skulle nationaliseras, en jordreform genomföras och satsningar skulle göras som gynnade de fattiga i Chile.

Goda vänner. Chiles diktator Augusto Pinochet möter USA:s utrikesminister Henry Kissinger 1976. Foto: Ministerio de Relaciones Exteriores/Wikimedia

1972 Motsättningarna ökar i det chilenska samhället med ekonomiska problem och hög inflation. En transportstrejk ger försörjningsproblem. I kongressen har kristdemokraterna närmat sig högern och i utlandet bekämpar USA Chiles vänsterregering. Från Allendes valseger 1970 hade president Richard Nixon och nationelle säkerhetsrådgivaren Henry Kissinger bestämt sig för att motverka vänsterregeringen i Chile och att stödja en kupp om det behövdes.

Flygbombning av La Moneda-palatset i Santiago den 11 september 1973. Foto: Biblioteca del Congreso Nacional/Wikimedia

1973 Den 4 mars hålls parlamentsval. En allians med högern och kristdemokraterna får en majoritet med över 55 procent av rösterna. Allendes UP får drygt 44 procent.

1973 29 juni görs ett försök till statskupp som slås ned av militären under ledning av överbefälhavaren Carlos Prats (han mördas i exil i Argentina 1974 av säkerhetstjänsten). SVT-fotografen Leonardo Henrichsen dödas medan han filmar dem som skjuter honom.

1973 11 september. General Augusto Pinochet leder en militärkupp. President Allende begår självmord i La Moneda-palatset när det står klart att kuppen kommer att lyckas. De kommande dagarna fängslas tiotusentals personer och Nationalstadion i Santiago blir en symbol för förtrycket. Sångaren Victor Jara är en av dem som mördas efter att ha gripits. Många anhängare till UP försöker fly från Chile. Den svenske ambassadören Harald Edelstam räddar hundratals personer.
Militärjuntan tar kontroll över hela samhället och inspirerad av den nordamerikanske ekonomen Milton Friedman genomförs senare en liberalisering av ekonomin.

Militärjuntan med Augusto Pinochet i spetsen firar den grundlag som antogs 1980 efter en ifrågasatt folkomröstning. Foto: Biblioteca del Congreso Nacional/Wikimedia

1980 Chile håller en folkomröstning om en ny konstitution. Resultatet ifrågasätts men Pinochet ser det som en stor framgång.

1988 Efter flera år av ökande protester hålls en folkomröstning den 5 oktober där 56 procent röstar nej till att Pinochet skulle styra i ytterligare åtta år. Pinochet accepterar resultatet och efter fria val i december 1989 avskaffas diktaturen den 11 mars 1990.

Kvinnor protesterar utanför La Moneda-palatset under diktaturen och kräver besked om var deras försvunna anhöriga finns. Foto: Kena Lorenzini/Wikimedia

Under diktaturens år hade 3 095 personer dödats eller försvunnit och nästan 37 000 personer hade fängslats av politiska orsaker.

2019 Chile exploderar i sociala protester mot ett ojämlikt samhälle.

2020 I en folkomröstning den 25 oktober beslutas att Pinochets gamla grundlag 1980 ska ersättas med ett nytt förslag som ska arbetas fram av en folkvald församling.

Läs mer från Amnesty Press

Chile kämpar för förändring (8 mars – också i nummer 1/2021)

Chile: Ett år av polisbrutalitet och rättslöshet (18 december 2020)

2019: Protesternas år (9 januari 2020 – också i nummer 4/2019)