Ny progressiv lag stärker transpersoners rättigheter i Uruguay

– Att vi fick ihop över 60 000 namnunderskrifter för lagförslaget på drygt en månad säger mycket, både om hur välorganiserade vi har varit som rörelse och hur medveten den uruguyanska befolkningen har blivit om oss transpersoner och våra rättigheter, säger aktivisten och psykologen Marcela Pini som har varit en av de drivande i den folkliga kampanj som ledde fram till att den nya lagen om transpersoners rättigheter gick igenom i Uruguay.

reportage | 2019-03-28
Av: Clara Lee Lundberg
Augustín Cheda Gambetta visar upp sin mobil med klistermärket från kampanjen.

Augustín Cheda Gambetta visar upp sin mobil med klistermärket från kampanjen. Foto: Clara Lee Lundberg

Det är en varm eftermiddag i Uruguays huvudstad Montevideo när jag på ett kontor på Sekretariatet för Mångfald (Secretaria de Diversidad) träffar Augustín Cheda Gambetta. Han är en 16-årig transkille som tillsammans med sin mamma Patricia Gambetta och många andra i Uruguays olika transkollektiv har kämpat hårt för att få igenom den lag som antogs i oktober 2018.

– Det har blivit en naturlig del av mitt liv, att vara aktivist, medverka i intervjuer, prata med folk på gatan och samla in namnunderskrifter. Nu när lagen har gått igenom vet jag inte riktigt vad jag ska göra, säger han och skrattar.

Det var för två år sedan inför en Halloweenfest som Augustín Cheda Gambetta bestämde sig för att, som han själv uttrycker det, klä sig som ”en kille”, och vågade berätta för sina kompisar hur han egentligen kände sig.

– Jag var typ åtta år när jag för första gången kunde formulera för mig själv att jag egentligen är en kille. Jag försökte hitta information på internet och förstod att det jag var kallades för transsexuell, men jag höll tyst om det eftersom jag trodde att ingen skulle fatta, säger han.

Efter att ha pratat med sina kompisar på Halloweenfesten berättade Augustín också för sina föräldrar, som trots att de stöttade honom inte riktigt visste hur de skulle agera.

– Jag hade ingen aning om vad det innebar, så jag började googla frenetiskt och hittade en grupp för föräldrar till transsexuella barn i USA. Till slut hittade jag till TBU (Trans Boys Uruguay) som tog emot oss som familj, och efter att vi hade varit med i ett tv-program så hörde fler familjer av sig. Så nu har vi bildat en egen undergrupp som heter ”Stolta mammor”, berättar hans mamma Patricia Gambetta.

Foto: TBU

Hon menar att det finns en missuppfattning kring transsexuella ungdomar och barn, att de från en dag till en annan helt plötsligt skulle vilja byta kön, och hon får medhåll av Augustín.

– Det är så irriterande när folk säger att mina föräldrar har gått från att ha två döttrar till att få en dotter och en son. De har alltid haft en dotter och en son, men det är först nu de vet om det, säger han.

För Augustín Cheda Gambetta betyder den nya lagen mycket, men han säger också att det finns andra transsexuella som är i ännu större behov av den än honom.

– Om alla hade haft samma tur med förstående skola och läkare, öppensinnad bekantskapskrets, och smarta och kärleksfulla föräldrar och kompisar som jag så kanske inte den där lagen hade varit så akut. Men jag känner transpersoner i min ålder som blivit utkastade hemifrån, blir trakasserade i skolan och lever under hemska förhållanden! Så det är klart att det är jätteviktigt för mig också att veta att det finns en lag som skyddar oss mot diskriminering och ger oss samma rättigheter som alla andra, säger Augustín Cheda Gambetta.

Augustín Cheda Gambetta och hans mamma Patricia Gambetta framför en plansch som visar en Pride-demonstration i Montevideo 1992.

Augustín Cheda Gambetta och hans mamma Patricia Gambetta framför en plansch som visar en Pride-demonstration i Montevideo 1992. Foto: Clara Lee Lundberg

Hans aktivistkompis Marcela Pini, som är trettio år äldre, har delvis helt andra erfarenheter av att vara transperson i Uruguay. När hon kom ut som 20-åring i 1990-talets Montevideo existerade knappt begreppet trans.

– Jag kommer från en lägre medelklassfamilj i Montevideo och kände redan som femåring att jag egentligen var tjej, men jag visste att det var omöjligt att berätta, både för mina föräldrar och i den privatskola jag gick i. När jag var runt 20 år och hade förlorat både mina föräldrar tog jag steget ut, helt ensam utan stöd, och lämnade hela min umgängeskrets och familj. Precis som nästan alla andra transkvinnor i min generation började jag sälja sex efter att jag hade ”kommit ut”, det var ödet för en transkvinna då. Först jobbade jag på gatan, sedan i mitt eget hem. Det var åe av våldsamma situationer och sexuell exploatering där min kropp blev en vara på en marknad, men det var också något som jag vande mig vid, berättar Marcela Pini.

Efter många år som prostituerad bestämde hon sig 2011 för att sluta och försöka hitta ett formellt arbete för att kunna återuppta de psykologistudier som hon hade övergett tolv år tidigare.

– Det var väldigt svår avvänjningsprocess att sluta sälja sex, det blir som ett beroende, jag brukar jämföra det läkemedelsberoende. Det blir din identitet, alla dina nära kontakter och ditt liv kretsar kring prostitutionen, och när du slutar måste du bryta med allt det. Men det är en långsam process, inget man gör över en natt. Därför påminner det om processen när du ska bryta ett läkemedelsberoende, säger Marcela Pini.

Psykologen, psykoanalytikern och aktivisten Marcela Pini.

Psykologen, psykoanalytikern och aktivisten Marcela Pini. Foto: Clara Lee Lundberg

Redan år 2006 genomförde Marcela som första transkvinna i Uruguay sitt namnbyte, och har nu genom den nya lagen även genomfört bytet av juridiskt kön. Sedan två år tillbaka är hon legitimerad psykolog och psykoanalytiker med egen mottagning, och valdes även nyligen till president för institutionsstyrelsen på psykologiska fakulteten på Universidad de la República de Uruguay.

– Att jag fortfarande lever och är den första transkvinnan i Uruguay som har utbildat sig till psykolog tror jag har både med min klassbakgrund, personlighet och utbildning att göra. Medellivslängden för transkvinnor i Uruguay är 40 år, så man kan säga att jag är en överlevare, säger Marcela Pini och ler sorgset.

Både Marcela Pini och Augustín Cheda Gambetta är aktiva i olika transkollektiv; Colectivo Unión Trans respektive Trans Boy Uruguay.

Det var de som tillsammans med de två andra största organisationerna för transpersoner i Uruguay; Ovejas Negras och ATRU, förra året bestämde sig för att starta en kampanj för en ny lag, som skulle underlätta livet för transpersoner och garantera dem samma rättigheter som alla andra.

Augustín Cheda Gambetta och Marcela Pini framför en plansch som visar en Pride-demonstration i Montevideo 1992.

Augustín Cheda Gambetta och Marcela Pini framför en plansch som visar en Pride-demonstration i Montevideo 1992. Foto: Clara Lee Lundberg

– Det var viktigt redan från början att de var de själva, i egenskap av transpersoner, som skulle driva kampanjen. Vi skulle ha tolkningsföreträde och inte vara beroende av något politiskt parti, berättar Marcela Pini.

Hon beskriver hur de lyckades mobilisera andra sociala rörelser utan att bli överkörda eller fråntagna huvudrollen i kampanjen, och att det mest överraskande var hur öppna och och vänliga människorna var när de fick höra om kampanjen.

– Det ansågs konstigt att inte vara för lagförslaget, det skedde liksom ett skifte. Så förutom de juridiska aspekterna och viktiga delar i lagen som skyddar oss från diskriminering och garanterar oss rätt till jobb och utbildning, så tror jag att det största vinsten är att befolkningen i Uruguay har blivit medveten om och engagerad i vår situation som transsexuella. Det känns fantastiskt, avslutar Marcela Pini.

Clara Lee Lundberg
[email protected]

Fakta/lagen

Jubel på åhörarläktaren när kongressens deputeradekammare i Uruguay efter tio timmars debatt den 19 oktober 2018 röstade ja till den nya lagen.

Jubel på åhörarläktaren när kongressens deputeradekammare i Uruguay efter tio timmars debatt den 19 oktober 2018 röstade ja till den nya lagen. Foto: Skärmdump från film på twitter (PedroJulio)

Det var på morgonen den 19 oktober 2018 som 62 av 88 parlamentsledamöter i Uruguays deputeradekammare efter tio timmars debatt röstade för den nya translagen Ley Integral para Personas Trans. Senaten hade redan tidigare sagt ja till lagen.

Lagen, som anses mycket progressiv och omfattande i en latinamerikansk kontext, omfattar olika områden såsom utbildning, hälsa och arbete. Bland annat ska 1 procent av alla statliga utlysta jobb och 2 procent av alla studiestipendier gå till transsexuella.

Lagen underlättar också byte av namn och kön genom att förenkla den juridiska processen.

Clara Lee Lundberg

Läs mer

Uruguay approves ground-breaking trans rights reform (Pink News 22 oktober 2018)

Jubel på gatorna i Montevideo oktober 2018 sedan kongressen sagt ja till den nya translagen.

Jubel på gatorna i Montevideo oktober 2018 sedan kongressen sagt ja till den nya translagen. Foto: Ley Trans Ya/Facebook

The Uruguayan Government Has Passed One of the Most Progressive Trans Rights Bills the World Has Seen (Remezcla 22 oktober 2018)

Trans rights are under threat in the US, but Uruguay is massively expanding them (Quartz 22 oktober 2018)

Läs mer om transfrågor från Amnesty Press

BOKMÄSSAN2018: ”Vi måste komma över transföraktet” (30 september 2018)

Mexikanska divor, kärlek på fotbollsplanen och Mr. Gay Syria på årets Cinema Queer (24 september 2018)

Sterilisering fortsatt krav för transpersoner i Finland (16 mars 2018)

El Salvador: Kamp för rätten att vara sig själv – Karla Avelar nominerad till internationellt pris (5 oktober 2017 – även i nummer 3/2018)

Nu ska transpersoner friskförklaras – besked från Socialstyrelsen välkomnas (20 mars 2017)

Hon vägrar ge upp – trots hårdare klimat i Indonesien mot hbtqi-personer (9 mars 2017)

En universell kärlekshistoria under extrema förhållanden (18 februari 2017)

FN:s första hbtq-expert inleder sitt arbete (16 februari 2017)

PRIDE2016: Besvikelse över regeringens utspel i transfrågan (28 juli 2016)

En inställd stämning – krönika av Ulrika Westerlund (nummer 2/2016)

STOCKHOLM PRIDE 2015: Delseger för den norska transrörelsen (3 augusti 2015)

STOCKHOLM PRIDE 2015: KD-ledaren grillades av RFSL, öppnar för skadestånd till tvångssteriliserade (1 augusti 2015)

Irland får ny lag för könstillhörighet – hyllas som föregångsland (29 juli 2015)

STOCKHOLM PRIDE 2015: Maltas nya lag hyllas av transrörelsen (27 juli 2015)

Göteborgs filmfestival: Abort till havs i ”Vessel” och när mamma byter kön i ”52 Tuesdays” (7 februari 2015)

Rätten till sin egen kropp (26 oktober 2014)

PRIDE: När festen är över och det blir homo- och transfobi i vardagen (2 augusti 2014)

ILGA höll världskonferens i Stockholm – 450 deltagare diskuterade kampen för hbt-rättigheter (23 december 2012)

Pride: Paraden i bilder, protester på seminarium om hatbrott, aids i litteraturen,framgångar i Polen, hbt i biståndet och juridikens möjligheter (5 augusti 2012)

Skola för transpersoner öppnar i Argentina (6 maj 2012)

Regnbåge över Malmö: Debatter, parad och konferens om transpersoners rättigheter (6 oktober 2010)

”Jag är ingen diagnos – jag är en människa” (3 augusti 2010)

Heteronormen styr inom svensk vård (28 juli 2010)

Transfrågor diskuteras på Amnestykonferens (1 augusti 2008)

reportage | 2019-03-28
Av: Clara Lee Lundberg