Hon vägrar ge upp – trots hårdare klimat i Indonesien mot hbtqi-personer

I Indonesien växer kraven på en lagstiftning mot samkönade relationer. Samtidigt kämpar landets hbtqi-personer för sina rättigheter i ett allt mer konservativt samhälle.

En muslimsk grupp på väg för att försöka stoppa en hbtq-manifestation i Yogyakarta den 23 februari 2016. Foto: Suryo Wibowo/AFP/TT

Shinta Ratri sitter djupt försjunken i bön. Hennes händer vilar mot knäna när hon reciterar verserna från Koranen. I skenet från rummets enda ljuskälla skymtar hennes ansikte under slöjan. Hon är waria – transsexuell.

Från sitt hus, som ligger längs en smal gränd bakom en av Yogyakartas många moskéer, driver hon skolan Pesantren Waria Al-Fatah – världens enda muslimska internatskola för transsexuella kvinnor.

– Många warias accepteras inte av sina familjer. De blir uteslutna ur samhället och har ingenstans att vända sig. Därför skapade vi en plats där alla är välkomna, säger Shinta Ratri.

Waria är det indonesiska ordet för transkvinna och är en sammanslagning av orden för kvinna ”wanita” och man ”pria”.

Skolan började som en stödförening efter att Yogyakarta drabbades av en massiv jordbävning år 2006 då tusentals människor miste livet och ytterligare tiotusentals förlorade sina hem. Eftersom transpersoner i Indonesien ofta stöts bort av sina familjer hade de ingenstans att vända sig när staden rasade samman. Stödföreningen blev därför en viktig knutpunkt. År 2008 öppnade Shinta Ratri sedan internatskolan som en förlängning av stödföreningen.

Shinta Ratri driver världens enda muslimska internatskola för transkvinnor. Foto: Jakob Lind

På söndagar ordnar de läs- och skrivkurser och föreläsningar om Koranen. De har också diskussionsgrupper och middagar där kvinnorna kan hjälpa varandra att hitta bostäder och arbeten eller bara prata om vardagliga problem. På söndagar är alla transkvinnor välkomna, inte bara de som bor på internatet.

– Många warias tvingas leva på gatan och prostituera sig för att överleva. Men här kan vi istället hjälpas åt för att skapa ett bättre liv, säger Shinta Ratri.

Med tiden spreds ryktet om skolan i Yogyakarta och warias från hela landet började söka sig hem till Shinta Ratri. När skolan var som störst bodde 20 transkvinnor på internatet och stödföreningen hade närmare 300 medlemmar. Varje söndag kunde ett 60-tal personer samlas på skolan.

Shinta Ratris engagemang har gjort henne till en av Indonesiens mest betydelsefulla talespersoner för hbtq-rättigheter. Och bland alla dem som funnit hjälp och stöd hemma hos henne kallas hon Ibu Shinta, en kvinnlig titel som används för att visa vördnad och respekt.

Indonesien har över 250 miljoner invånare och är världens mest folkrika muslimska land. Drygt 87 procent av befolkningen är muslimer. Men landet har också med sina över 300 folkgrupper och fler än 700 talade språk en lång tradition av acceptans för olika kulturer – någonting som också speglas i landets officiella motto ”enighet i mångfald”.

Indonesien är idag ett av få muslimska länder som inte har någon nationell lagstiftning mot samkönade relationer. Men landets provinser har stor självbestämmanderätt, och i vissa regioner är samkönade relationer, eller ”omoraliska handlingar” som de ofta kallas i lagstiftningen, redan förbjudna. I Aceh på norra Sumatra infördes år 2006 sharialagar och offentliga spöstraff utdöms för sex utanför äktenskapet, inklusive samkönat sex.

Försvarsminister Ryamizard Ryacudu. Foto: Ash Carter/ Wikimedia

År 2006 stiftades också en nationell lag mot att porträttera homosexualitet i TV, film, litteratur eller musik. Fritt översatt kallas den ”lagen mot pornografi och sexuella handlingar”. En lag som exempelvis gjorde att Sam Smiths tacktal från Oscarsgalan 2016, där han dedicerade statyetten till hbtq-rörelsen, klipptes bort när galan visades i indonesisk TV. År 2006 utfärdade också Ulema-rådet, Indonesiens högsta religiösa organ, en fatwa mot transpersoner.

Men sedan år 2006 har inte mycket skett i det offentliga rummet. Den konservativa åsiktsförskjutningen har istället pågått i det tysta, fram till 2015, då Ulema-rådet utfärdade en ny fatwa mot landets samtliga hbtq-personer.

När en grupp studenter på University of Indonesia startat en stödgrupp för hbtq-personer på campus gjorde Muhammad Nasir, minister för teknologi, forskning och högre utbildning, i januari 2016 ett uttalande där han hotade att utesluta alla hbtq-personer från landets universitet om gruppen inte upphörde med sin verksamhet. Uttalandet blev startskottet för en lång rad hotfulla utspel från både högt uppsatta politiker och välkända organisationer.

Samma månad klassificerade bland annat Indonesiens psykiatriförbund homosexualitet som en mental sjukdom och Indonesiens försvarsminister Ryamizard Ryacudu deklarerade i ett uttalande att landets hbtq-organisationer utgör ett allvarligt hot mot nationens säkerhet.

De politiska utspelen blev en form av godkännande för det förtryck som redan existerade, och den 19 februari 2016 tvingades Shinta Ratri stänga sin skola efter påtryckningar från den lokala gruppen Front Jihad Islam. Gruppen är mycket inflytelserik i Yogyakarta och hade både polisen och de lokala myndigheterna på sin sida när de kom till hennes hem och tvingade henne att stänga dörrarna.

– Jag blev väldigt rädd och ledsen. Det var en svår tid för oss. Jag förstår inte varför de vill oss illa på det här sättet. Vi är också muslimer, vi är också människor och har samma rättigheter som alla andra, säger hon.

Hbtqi-organisationen Arus Pelangi betyder flödande regnbåge och bildades 2006. Foto: Arus Pelangi

Front Jihad Islam varnade också Shinta Ratri att de skulle söka upp henne igen om hon försökte öppna skolan på nytt. Men hon är inte ensam om att kämpa för hbtq-rättigheter i Indonesien. År 2006 bildades landets första hbtq-rättsorganisation Arus Pelangi.

Arus Pelangi fått flera internationella utmärkelser för sitt arbete med hbtq-rättigheter och har idag bland annat ett samarbete med svenska RFSL för att stoppa våld och trakasserier mot hbtq-personer i Indonesien.

Enligt en undersökning som Arus Pelangi genomfört har idag 89 procent av Indonesiens hbtq-personer blivit utsatta för någon form av trakasserier, hot eller våld på grund av sin sexuella läggning eller könsidentitet.

– Jag har jobbat med hbtq-rättigheter i tio år och det här är första gången som jag upplever att vi måste vara rädda. Utvecklingen går hela tiden år fel håll, säger Yuli Rustinawati, talesperson och grundare av Arus Pelangi.

Under 2016 kom också nya krav på en lagstiftning mot samkönade relationer från flera konservativa grupper. Därför pågår just nu en process i landets konstitutionsdomstol där de prövar om en lagstiftning är förenlig med Indonesiens grundlag.

Yuli Rustinawati på Arus Pelangi oroas över det nya klimatet i Indonesien för hbtq-personer. Foto: Jakob Lind

– En lagstiftning skulle innebära slutet för allt vi har kämpat för. Och tyvärr så tror jag att lagstiftningen kommer bli verklighet, säger Yuli Rustinawati.

Den konservativa förändringen märks också på gatorna i huvudstaden. Varje år sedan år 2007 har Arus Pelangi genomfört en hbtq-manifestation – en form av prideparad – men år 2016 möttes de för första gången av en motdemonstration. Och under förra året skakades Jakarta flera gånger av stora antigay-demonstrationer där tusentals personer deltog.

Arshyaly Faith lever öppet med sin pojkvän. Foto: Jakob Lind

Men samtidigt som landet blivit mer konservativt finns också en stor hbtq-scen i huvudstaden. Arshyaly Faith, en 29-årig man från Jakarta, med vänliga ögon och mungipor som naturligt vilar i ett permanent leende, lever idag tillsammans med sin pojkvän. Han är kreativ chef på en skönhetsskola och är öppet homosexuell. De enda som inte känner till hans läggning är hans familj.

– I min umgängeskrets finns det ingen som dömer mig. Men min familj är väldigt religiös. Jag tror att de förstår att jag är gay, men vi hade aldrig kunnat prata om det, säger han.

För Arshyaly Faith är det inte hotet om en stundande lagstiftning som oroar mest inför framtiden.

– Det som gör mig rädd är när jag ser folk som går ut på gatan och demonstrerar för att de hatar mig. Då är jag till och med rädd för att lämna min lägenhet, säger han.

Indonesiens president Joko Widodo fick hård kritik för att han inte tog hbtq-rörelsen i försvar. När han slutligen bröt tystnaden den 20 oktober 2016 så deklarerade han att ”I Indonesien ska det inte finnas diskriminering mot någon person” men tillade också att ”indonesiska värderingar inte tillåter dem (hbtq -personer)” och ”Islam tillåter inte dem”.

Shinta Ratri på sin altan omgiven av warias som bor på hennes skola. Trots hoten så öppnade hon skolan igen under första dagen av Ramadan. Idag bor fyra transkvinnor på internatet och varje söndag anordnar hon åter igen lektioner. De tvingas hålla en låg profil, men dörrarna är öppna.

– Jag känner ett ansvar att hjälpa andra. Det här är mitt hem och det känns som att det här är min uppgift i livet. Vi behöver en plats där vi kan mötas och vara säkra, säger Shinta Ratri.

Jakob Lind
[email protected]

Fakta/ Indonesien

Huvudstad: Jakarta.
Politik: Självständigt från Nederländerna 1949. Militärdiktatur under Suharto 1965–1998. Joko Widodo vann presidentvalet år 2014. 87 procent av befolkningen är muslimer och landet är världens folkrikaste muslimska land.
Yta: 1 904 569 km 2 (Sverige: 449 694 km2)
Befolkning: 256 miljoner.

Domstolen

Rättsprocessen i Indonesiens konstitutionsdomstol inleddes under 2016. Utredningen gäller både kriminaliserande av samkönade relationer och sexuella relationer utanför äktenskap. Senaste sammanträdet skedde i januari 2017. Det finns inga uppgifter på när de väntas fatta ett beslut.

Aceh på norra Sumatra har självstyre. Foto: Karta: Lotta Lundin/A4

Aceh – egna lagar

Efter tsunamin 2004, som drabbade Aceh hårt, slöts ett fredsavtal där regionen med cirka fem miljoner invånare fick självstyre.

Spöstraff för sex
Sharialagar har införts och sex utanför heteroäktenskap, inklusive samkönat sex, straffas med offentligt spöstraff. Även umgänge mellan kvinnor och män kan bestraffas som opassande.

En kvinna dömd för ”omoraliska handlingar” får spöstraff i Banda Aceh den 12 juni 2015. Foto: Chaideer Mahyuddin/AFP/TT

Långvarigt uppror
År 1976 inledde GAM (Rörelsen för ett fritt Aceh) ett uppror för att uppnå självständighet för området som hade varit ett eget sultanat på 1800-talet. Upproret leddes från Norsborg utanför Stockholm där GAM-ledarna levde i exil. Minst 30 000 personer beräknas ha dödats under konflikten.

Text Aceh: Ulf B Andersson

Läs mer om Aceh från Amnesty Press
Freden som kom från havet (nummer 1/2006)

Läs mer

Min kropp ska inte kriminaliseras! (Amnesty Press 24 maj 2006)

Läs också

Indonesia’s Aceh Authorities Lash Hundreds Under Sharia Statutes (Human Rights Watch 8 februari 2017)

Indonesian Police, Anti-LGBT Islamists Restart Sinister Collaboration (Human Rights Watch 23 januari 2017)

Indonesian Government Says Adultery is Not a Crime (Human Rights Watch 18 januari 2017)

President Joko "Jokowi" Widodo valdes år 2014 till president. Foto: Wikipedia

Cracking Down on Sex—and Contraception—in Indonesia (Human Rights Watch 16 december 2016)

Indonesian Militant Islamists, Police Raid Gay Gathering (Human Rights Watch 29 november 2016)

Indonesia: Criminalization of consensual intimacy or sexual activity for unmarried couples in Aceh must end (Amnesty International 27 oktober 2016)

Indonesia President Jokowi Defends LGBT Rights (Human Rights Watch 20 oktober 2016)

Indonesia’s Unrelenting Anti-LGBT Campaign (Human Rights Watch 13 oktober 2016)

Indonesian LGBT Activists Receive Free Expression Award (Human Rights Watch 30 augusti 2016)

Indonesia: Court Reviews Anti-LGBT Law (Human Rights Watch 23 augusti 2016)

Indonesia: Stop inflammatory and discriminatory statements that put the LGBTI community at risk (Amnesty International 18 mars 2016)

Indonesia: Flurry of Anti-Gay Statements by Officials (Human Rights Watch 11 februari 2016)