Belarusdagarna: Största protesterna på många år – ”Människor är inte lika rädda nu”

Den senaste tidens protester i Vitryssland (Belarus) har varit de största på många år – över hela landet har människor gått ut för att visa sitt missnöje med den så kallade ”parasitlagen” och situationen i landet. Myndigheternas reaktion har varit stenhård. Under årets Belarusdagar diskuterades utvecklingen i landet som har styrts av president Aleksandr Lukasjenko i nästan ett kvartssekel.

reportage | 2017-04-02
Av: Vera Häggblom

Människorättsförsvararen Leonid Sudalenka från Gomel kallas för ”parasiternas advokat” av myndigheterna. Foto: Vera Häggblom

Leonid Sudalenka är människorättsadvokat från Gomel i sydöstra Vitryssland och Belarusdagarnas arrangör Östgruppen var rädda att han inte skulle kunna ta sig till seminariet i Stockholm. Den 17 mars ställdes Leonid Sudalenka nämligen inför rätta, anklagad för ”deltagande i osanktionerad protest” efter att ha gått med i ett demonstrationståg i Gomel.

– Men jag kom undan med en varning och kan därför vara här idag, säger Leonid Sudalenka, som på grund av sitt arbete med att hjälpa personer som uppmanats betala straffskatten på arbetslöshet har tilldelats öknamnet ”parasiternas advokat” av myndigheterna.

– Jag är väldigt stolt över benämningen, för det innebär att jag företräder en halv miljon människor, säger Leonid Sudalenka med ett snett leende.

Dekret nummer 3 ”Om motverkan av socialt beroende”, som den så kallade parasitlagen egentligen heter, innebär att personer som har jobbat och betalat skatt under mindre än 183 dagar på ett år ska betala en summa motsvarande 2 200 kronor. Dekretet infördes redan år 2015, men det är först sedan slutet av förra året som myndigheterna började driva in skatten, vilket satte igång protesterna som pågått sedan februari.

Förklaringen till att så många har gett sig ut på gatorna för att demonstrera den här gången – i ett land där förtrycket är vardagsmat – menar Leonid Sudalenka är att så många drabbats av dekretet. Det rör sig om allt från kvinnor som varit hemma med sina barn till gästarbetare i Ryssland som inte har betalat skatt i hemlandet och kulturarbetare med oregelbunden inkomst.

– Omkring 10 procent av befolkningen drabbades på något sätt av dekretet. I Gomel hade nästan varje familj en ”parasit”, säger Leonid Sudalenka.

Demonstrationerna har visserligen lett till att dekretet har lagts på is till och med början av nästa år, men protesterna fortsatte och övergick till att ge uttryck för ett allmänt missnöje med situationen i landet, som sedan år 2015 befinner sig i ekonomisk recession.

– Då det inte längre handlade om det specifika dekretet blev det personligt för Lukasjenko, säger Leonid Sudalenka till Amnesty Press som förklaring på regimens alltmer hårdnande respons.

Kravallpolis griper en demonstrant i den vitryska huvudstaden Minsk den 25 mars när en ”En marsch av arga vitryssar” hade utlysts på 99-årsdagen av Vitryssland självständighet 1918. Foto: Viktor Drachev/ITAR-TASS /TT

Tillslagen mot protesterna kulminerade i samband med demonstrationen i Minsk under Frihetsdagen den 25 mars, en inofficiell högtid till minne av landets första kortlivade självständighet 1918. Hundratals människor greps, inklusive journalister och vanliga förbipasserande, och många misshandlades av polisen.

Ett mönster som den vitryska regimen har uppvisat sedan Aleksandr Lukasjenko kom till makten 1994 är att förtrycket går i vågor, där tillfälliga töväder gång på gång återgår till iskyla. Enligt Östgruppens ordförande Martin Uggla har regimen ett primärt mål: att behålla makten.

– Taktiken förändras i cykler och vi tycks befinna oss i ett sådant skifte nu. Lukasjenko-regimen har under en tid bedrivit en lite mjukare repression men det repressiva systemet har hela tiden funnits kvar och tillämpas nu fullt ut igen, säger Martin Uggla.

Under den senaste perioden av förbättrade relationer mellan Vitryssland och EU hävdes de flesta av sanktionerna mot landet och två oppositionella kunde för första gången på över ett decennium ta plats i parlamentet hösten 2016. En av dem är Hanna Kanapatskaja men hon värjer sig mot titeln parlamentsledamot.

Hanna Kanapatskaja är en av de två oppositionella av parlamentets 110 ledamöter. ”Jag får en del sneda blickar i korridorerna”, berättar hon. Till höger Leonid Sudalenka. Foto: Vera Häggblom

– Då vi inte har ett fungerande parlament säger jag bara att jag jobbar i företrädarkammaren, säger Hanna Kanapatskaja.

För att resa till Sverige var hon tvungen att be om talmannens tillåtelse. Den fick hon inte, men valde ändå att resa till Sverige för att tala om situationen i hemlandet.

Det är inte bara parlamentsledamöter och människorättsförsvarare som trots risken för påföljder vågar höja sina röster mot regimen.

– Människor var inte lika rädda nu i samband med protesterna. Jag tror att det beror på långtidseffekterna av olika projekt och civilsamhällets insatser under de senaste 20 åren, säger Inha Lindarenka från e-magasinet 34mag.net.

Inha Lindarenka beskriver 34mag.net som ett slags medielaboratorium, som bland annat jobbar för att utveckla den digitala aktivismen i landet. Men verksamheten finns också off-line, i form av seminarier och work-shops om olika teman som kan vara känsliga att diskutera offentligt.

Inha Lindarenka på 34mag.net jobbar med att sprida aktivism både digitalt och genom att skapa utrymme för fysiska seminarier om kontroversiella frågor. Foto: Vera Häggblom

– En tjej pratade till exempel om hbtq-rättigheter, men vi döpte seminariet till ”olikheter i hjärnan” eller något liknande. Det gjorde att vi inte drog till oss så mycket uppmärksamhet från KGB, säger Inha Lindarenka och påpekar att många rör sig från den politiska arenan till den konstnärliga för att hitta ett större kommunikationsutrymme.

En självklar fråga under seminariet på Medelhavsmuséet var hur omvärlden bör agera för att påverka utvecklingen i Vitryssland efter tillslagen mot protesterna.

Martin Uggla jämförde dagens situation med den brutala repressionen i samband med presidentvalet 2010, och pekade på en negativ skillnad:

– 2010 kom en snabb och kraftfull reaktion från Sverige och EU. Idag har EU:s uttalanden inte alls samma kraft som då.

Dmitri Plax, dramatiker och radioproducent bosatt i Sverige, fördömde EU:s förhållningssätt till landet:

– Jag har aldrig trott på ett samarbete med regimen. EU-politikerna verkar ha ett väldigt kort minne: 1996, 2001, 2006, 2010, och nu försöker de igen. Det är en skandal som endast har varit möjlig då ingen har avkrävts ansvar för politiken gentemot Belarus.

Dmitri Plax är starkt kritisk till EU-politiken gentemot Vitryssland. Foto: Vera Häggblom

De omtalade tövädren då den vitryska regimen har närmat sig EU har han inte heller något till övers för:

– Allt snack om töväder – töväder är vad som krävs för att makten ska kunna ta nya tag med batongen. Den koncentrerar sina krafter och slår sedan till så hårt den bara kan, säger Dmitri Plax.

Eva Sundquist, chef för Östeuropagruppen vid UD:s enhet för Östeuropa och Centralasien, säger att hon blev besviken och frustrerad över händelserna den 25 mars.

– Landet har så mycket att vinna på bättre relationer till EU – det handlar om att omvandla ekonomin. Vad EU gjorde för ett år sedan i och med hävandet av sanktionerna var att försöka ge lite i förväg för att få tillbaka något senare, säger hon.

Andrej Yahorau anser att EU bör skaffa en tydlig, långsiktig plan och sedan hålla sig till den, oberoende av president Aleksandr Lukasjenkos agerande. Foto: Vera Häggblom

Andrej Yahorau, chef för Centrum för Europeisk Transformation, menar att det viktigaste är att ha en långsiktig plan gentemot Vitryssland och inte ändra den så fort Lukasjenko tycks ändra beteende:

– Man bör ha en långsiktig strategi som man själv kan stå för, en strategi som är proaktiv istället för reaktiv. Det går inte att hoppa mellan att säga att ”Nu är Lukasjenko en brutal kille” för att två år senare hävda att han inte längre är en så brutal kille…

Exakt hur EU-ländernas agerande gentemot Vitryssland kommer att påverkas av den senaste tidens händelser är fortfarande oklart. För Martin Ugglas del är dock en sak tydlig:

– De senaste dagarnas händelser visar att vi inte kan förvänta oss någon regimdriven förändring i demokratisk riktning.

Vera Häggblom
[email protected]

Läs mer om Östgruppen här

Följ utvecklingen på människorättsorganisationen Vjasnas hemsida

Läs också

Belarus: Opposition Figure Jailed, Beaten (Human Rights Watch 28 februari 2017)

Belarus: Vicious crackdown on peaceful protests mars ‘Freedom Day’ (Amnesty International 25 mars 2017)

ITUC Condemns Belarus Government Attacks on Unemployed (Internationella Fackliga samorganisationen 23 mars 2017)

How fear of surveillance is forcing activists to hide from public life in Belarus (Amnesty International 7 juli 2017)

Läs mer från Amnesty Press om Vitryssland

”Att vara journalist i Belarus är att vara medborgarrättsaktivist” (25 oktober 2016)

PRIDE2016: Den hårda verkligheten för hbtq-personer i Ryssland och Vitryssland (30 juli 2016)