Vitryssland - förtrycket fortsätter
I skuggan av oroligheterna i Ukraina fortsätter Vitrysslands människorättsaktivister att kämpa för demokrati. I samband med ishockey-VM greps ett trettiotal aktivister och sedan tidigare har diktaturen nio politiska fångar med långa fängelsestraff. Det finns ingenting som tyder på att Aleksandr Lukasjenkos regim kommer att minska förtrycket.
reportage | 2014-07-09 Av: Nana Håkansson |
President Lukasjenko har styrt i 20 år. Foto: Nana Håkansson
OBS! Reportaget gjordes innan Ales Bialiatski frigavs den 21 juni.
Ales Bialiatskis stol står tom på människorättsorganisationen Viasnas huvudkontor i huvudstaden Minsk. Hans kollegor har trätt en t-shirt med hans porträtt över stolsryggen. De har inte träffat honom sedan i rätten när Ales Bialiatski 2011 dömdes till 4,5 års fängelse och konfiskering av egendom. På pappret hette det skattebrott. Han hade i egenskap av ordförande för Viasna bankkonton i Polen och Litauen – detta eftersom de vitryska myndigheterna inte tillåter organisationens verksamhet på hemmaplan.
Viasna har funnits sedan 1996 och anses vara Vitrysslands mest betydande människorättsorganisation. De arbetar framför allt med att dokumentera människorättsbrott och med att bistå politiska fångar och deras anhöriga med juridisk hjälp. Medan ledaren Ales Bialiatski sitter i fängelse, och tvingas till att arbeta på en fabrik som tillverkar polisuniformer, sköter ett tiotal personer ställningarna på utsidan. Förutom kontoret i huvudstaden finns det sjutton lokalavdelningar och ett hundratal anställda runtom i landet.I samband med ishockey-VM i Minsk har det varit hektiska dagar.
– Regimen arbetar kreativt och annorlunda än tidigare. I stället för att gripa demonstranter och oppositionella journalister under VM har de redan innan mästerskapen gripit ett 30-tal personer i förebyggande syfte för att undvika negativ publicitet, berättar Tatsiana Reviaka, en av organisationens ledande aktivister.
De lokala myndigheterna har själva informerat om att de städat bort så kallade ”störande element” från Minsks gator. Människorättsorganisationer beräknar att det rör sig om cirka 300 sexarbetare, uteliggare och alkoholister som dömts till medicinsk tvångsvård.
Läget för mänskliga rättigheter i Vitryssland beskriver Tatsiana Reviaka och hennes kollega Andrej Paluda som stadigt dåligt. Den närmare 300 sidor långa rapporten Situation of Human Rights in Belarus 2013 beskriver i detalj hur regimen förföljer, griper, fängslar och torterar meningsmotståndare. Varje år ”försvinner” människor, läs regimkritker. Som sista land i Europa tillämpar Vitryssland dödsstraff. Att landet även saknar press-, yttrande- och mötesfrihet känns i sammanhanget överflödigt att berätta; Vitryssland tillhör alltid bottenskrapet i Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex. I den senaste rapporten hamnade landet på en föga smickrande 157:e plats.
– Vi hade förhoppningar om att det skulle bli lite bättre i och med påtryckningar utifrån i samband med hockey-VM och blev därför väldigt chockade när två brottslingar avrättades tidigare i vår. Vi hade inte trott på så omfattande repression utan hade snarare trott på en viss avspänning. Men det har snarare blivit sämre än bättre, säger Andrej Paluda som arbetar med att driva Viasnas kampanj mot dödsstraff.
Det vitryska parlamentet har emellertid beslutat att det under 2014 kommer att ske någon form av amnesti där ett okänt antal fångar kommer att släppas, förmodligen i samband med någon av alla årsdagar som hyllar landets styre. Om amnestin kommer att inkludera politiska fångar som Viasnas Ales Bialiatski är ännu okänt.
Tatsiana Reviaka och Andrej Paluda på Viasna. Foto: Nana Håkansson
Hur han har det inne i fängelset är oklart. De närmsta anhöriga har fått träffa honom ett fåtal gånger, övrig kommunikation sker brevledes och Ales Bialiatski skriver inte särskilt mycket om sig själv. – Han undviker ämnet, men när han efter åtta månaders uppehåll fick en matfösändelse skickad till sig beskrev han hur fantastiskt det var att få äta rå lök, berättar Tatiana Reviaka.
Genom andra fångar har de också fått reda på att Ales Bialiatski har vistats på sjukhus för matförgiftning och att han inte får sina blodtrycksmediciner som han ska.
Officiellt har Ales Bialiatski rätt att skicka hur många brev han vill men det är underförstått att det sker under självcensur, och det är omöjligt att veta hur många av breven som når fram.
Men trots den hårda övervakningen i fängelset, Ales Bialiaski delar cell med femton andra brottslingar av olika slag som bestraffas med till exempel besöksförbud och vistelser i isoleringscell om de så mycket som tilltalar honom, har det varit möjligt att för Ales Bialiatski att ge ut två böcker på lettiskt förlag sedan han började avtjäna sitt fängelsestraff. Den ena boken handlar om vitryska författare som sitter i fängelse, en bok som han ironiskt nog, i egenskap av litteraturkritiker började skriva innan han själv dömdes till fängelse. Den andra boken handlar om Lukasjenko-regimens repressalier mot den vitryska oppositionen och människorättsrörelsen i samband med valet 2010.
Texterna förs ut ur fängelset genom brev, krypterade meddelanden som enligt Ales Bialiatskis kollegor måste läsas tre gånger för att de ska förstå ungefär hälften, tio gånger för att de ska förstå det mesta. Ales Bialiatski arbetar nu på sin tredje bok, en samling av de artiklar om mänskliga rättigheter som han har skrivit under de senaste 15 åren.
Propaganda under ishockey-VM. Foto: Nana Håkansson
Nästa år är det presidentval och Viasna och andra vitryska människorättsorganisationer förbereder sig på ett ökat förtryck. Aleksandr Lukasjenko, som nu har styrt landet i tjugo år, har ännu inte låtit meddela om han kommer att ställa upp för omval. Men den allmänna uppfattningen är att han kommer att göra det, och vinna.
– Det finns ingen anledning att tro att situationen för mänskliga rättigheter kommer att förändras om det inte sker en hel systemförändring. De politiska fångarna kommer till exempel inte att hjälpas eftersom domstolsväsendet inte fungerar, det kommer bara att bli nya fångar. Det är rör sig om ett systemomfattande problem som påminner väldigt mycket om hur det var under Sovjetunionen, under Brezjnev-tiden innan perestrojkan, säger Tatsiana Reviaka.
Vilket stöd har ni i Viasna i Vitryssland?
– Folk har i allmänhet ingen kännedom om vårt arbete förrän de själva hamnar i knipa, de förstår inte riktigt hur det ligger till i Vitryssland förrän det drabbar dem personligen. Aleksandr Lukasjenko är populär, hälften av befolkningen hade nog röstat på honom i ett fritt val.
Nana Håkansson
Fotnot: Efter att reportaget gjordes släpptes Ales Bialiatski den 21 juni i samband med en amnesti för att uppmärksamma att 70 år har gått sedan Vitryssland befriades från den tyska ockupationen. Han hade då tillbringat tre år i fängelse. Vitryssland har fortfarande sju politiska fångar.
Läs mer
Belarus: Ales Bialiatski is freed under prisoner amnesty (Amnesty International 24 juni)
Belarus executes second prisoner this year (Amnesty International 14 maj)
Vitryssland: Fånge avrättad i hemlighet (Amnesty International 25 april)
Snart dags för hockey-VM i diktaturens Vitryssland (Amnesty Press 11 april)
Poeten som utmanade Lukasjenko och hamnade i husarrest (Amnesty Press 5 oktober 2013)
Vaclav Havel Human Rights Award goes to Belarusian prisoner of conscience (Amnesty International 30 september 2013)
”Att vi förbjudits kommer inte att stoppa oss” – kampen för mänskliga rättigheter i Vitryssland fortsätter trots repressionen (Amnesty Press 7 april 2013)
Exiljournalist från Vitryssland på sverigebesök: "Till slut kommer Lukasjenko befinna sig i en återvändsgränd" (Amnesty Press 24 september 2012)
Belarusdagarna 2012 (Amnesty Press 2 maj 2012)
Medietung protest mot vitrysk repression (Amnesty Press 11 januari 2011)
Vitrysk opposition vägrar ge upp hoppet om förändring (Amnesty Press 6 februari 2012)
Åt vilket håll går Vitryssland? Tema Belarus på Bokmässan (Amnesty Press 24 september 2011)
Journalistisk vardag i Minsk (Amnesty Press nr 2/2007)
Vitryssland: MR-rörelsen samlas i ett hus i skogen (Amnesty Press nr 1/2004)
reportage | 2014-07-09 Av: Nana Håkansson |