”Vi tvingar flyktingar att välja illegala vägar”

• Det är vi som utelämnar flyktingar till att välja illegala vägar. Vi låter smugglarna ta över, säger hon.

Vi sitter på T-centralens café Oasen i Stockholm för att diskutera EU:s flyktingpolitik. Författaren Sanna Vestin har nyligen kommit ut med ”Flyktingboken – från Duvemåla till Fort Europa”, som är en bitter skildring över Europas flyktingpolitik.

På dryga tvåhundra sidor ger hon sin personliga skildring av knepiga EU-regler och svenska lagar. Perspektivet är flyktingens. Vestin menar att attityderna mot flyktingar har hårdnat och att den Europeiska unionen håller på förvandlas till ett ”Fort Europa”, nästan omöjligt för den flyende att penetrera.

Sanna Vestin. Foto: Mats Gustafsson

Inreseproblemet är följande: Den hotade utomeuropén kan inte vända sig till något av EU-ländernas konsulat i sitt hemland, eftersom dessa inte sysslar med asylverksamhet. De utfärdar däremot visum, vilket ofta behövs från de länder varifrån människor flyr.

EU har skapat gemensamma regler över från vilka länder det krävs visum. Ett drygt hundratal nationer finns med på listan och innefattar de flesta länder i tredje världen. Vestin tycker att detta är problematiskt, eftersom hon inte litar på att alla tänkbara asylsökande kommer att få visum.

• Den som söker asyl riskerar att få avslag på sin visumansökan, säger hon.
  Att köpa flygbiljett utan de rätta handlingarna är dömt att misslyckas, eftersom det flygbolag som tar ombord med en ”papperslös” person riskerar höga böter enligt Schengenavtalet. Kvar finns bara flyktingsmugglarna.

Sanna Vestin började intressera sig för flyktingfrågor på 70-talet när det började flytta in många flyktingar till det bostadsområde, där hon bodde. Då upplevde hon den allmänna inställningen till flyktingar som öppen. Flyktingar sågs inte som ett problem, menar hon och folk såg ingen anledning att genast misstänka de asylsökande för att ljuga.

• På 70-talet betraktades flyktingar som hotade människor som vi måste skydda. Nu betraktas flyktingar som ett hot som vi måste skydda oss emot. Detta får konsekvenser när EU utformar sin gemensamma politik. Om flyktingar ses som ett hot kommer alla länder att försöka slippa att ta hand om dem.

Det är just vad Vestin menar händer i Europa. Fortfarande tas de flesta beslut som rör flyktingpolitiken helt på nationell basis. Ett undantag är Schengenkonventionen som exempelvis innehåller gemensamma visumregler och transportörsansvar. Ett annat är Dublinkonventionen som innebär att den som flyr skall söka asyl i det land som har utfärdat visum. Om den asylsökande inte har något visum skall denne söka asyl i den första EU-land som han/hon kommer till. Vestin är väldigt kritisk till denna konvention.

• Den bygger på att det land som utfärdar visum eller släpper in flyktingen utan papper skall straffas med att ta hand om denne. Dessutom riskerar familjer att splittras.

Hon ger exempel på familjer som tvingats dela på sig under flyktfärden eller resa vid olika tidpunkter. På grund av detta har de anlänt till olika länder och enligt regeln om första asylland, tvingas familjemedlemmarna därmed söka asyl i olika länder.

Dessutom kan familjer som redan har rotat sig i ett land ryckas upp om det visar sig att de har passerat ett annat EU-land på vägen. Sanna Vestin tycker att flyktingarna själva borde få bestämma vilket land de ska komma till. Frågan om inte något land då riskerar att överhopas av flyktingar avfärdar hon helt.

• Det skulle tvärtom kunna underlätta en jämn fördelning, säger hon. Idag är det ju länderna i EU:s ytterområden som får ta emot många flyktingar.

Vestin menar också att många EU-länder har kommit att definiera vissa utomeuropeiska länder som ”säkert tredje land”, det vill säga länder till vilka flyktingar kan sändas tillbaka. Principen bygger på antagandet att det är bättre att flyktingar vistas i länder nära sina hemländer, så att de lättare kan återvända när hotet försvunnit. EU skall ge stöd åt dessa säkra länder mot att de tar emot flyktingar. Vestin menar dock att det är ett sätt för EU att tvinga fattigare länder att ta emot flyktingar som Europa inte vill ha.

• Varför ska Marocko tvingas ta emot alla Afrikas flyktingar? Det är en sak att ge stöd åt grannländer, en annan är att vägra flyktingar att komma in i EU. Vad är det som säger att grannländerna kan ta emot alla flyktingar? Vi kanske egentligen borde avlasta dem.

Sanna Vestins arbete som en slags flyktingambassadör utgår från 1951 års Genèvekonvention om flyktingars status. Vestin menar att den är en praktisk måttstock, eftersom samtliga EU-länder har skrivit under den och därmed kan kontrolleras mot den. Dessutom tycker Vestin att den tillsammans med tillägg som Sverige och andra EU-länder har i sina lagar borde ge ett bra skydd.

• I svensk lag står det till och med att människor kan behöva skydd på grund av miljökatastrofer, säger hon.

Problemet handlar, enligt Vestin, om att EU-länderna skapar gemensamma lagar som gör att Genèvekonventionens syfte att skydda flyktingar inte uppfylls. Visumtvång och transportörsansvar gör det svårare för människor att fly till EU. Första asylland och ”tredje säkert land” ökar risken för att flyktingfamiljer ska splittras och skickas ut ur EU.

Den senaste tiden har EU:s fokus legat på säkerhet och hur man gemensamt ska kunna hindra illegal invandring. Detta var bland annat ett tema på EU-toppmötet i Sevilla i Spanien i somras. Ökad säkerhet för visumhantering, för att försvåra förfalskning, och ökad gränskontroll diskuterades som möjliga lösningar. Enligt Vestin borde fokus ligga på frågan hur asylsökande ska försäkras rätten att komma in i unionen på legal väg och hur de ska försäkras en human behandling i EU.

• Om vi har en generös flyktingpolitik kanske vi får ta emot många flyktingar, säger hon. Men det är väl bra.

Att det skulle leda till massinvasion av flyktingar med allvarliga ekonomiska och säkerhetspolitiska konsekvenser ser hon som osannolikt. Så stor attraktionskraft tror hon inte att Europa har.

• Jag minns en kall vinterdag när jag satt hemma hos en vän som flytt från Eritrea. Han tittade ut genom fönstret när snön föll och plötsligt sa han: ”Och så tror de att man kommer hit med flit”.

• Jag tror inte att alla världens människor vill bo i Europa, men de som måste fly har rätt att stanna. Om vi skickar tillbaka dem säger vi till förtryckarna att det inte var så farligt. Hjälper vi däremot flyktingarna säger vi att vi inte accepterar förtryck.

Text: Maria Pettersson
Bild: Amnesty International/ från flyktingläger i Pakistan och Thailand