Allt fler oppositionella försvinner i Bangladesh

Under förevändningen att bekämpa terrorism upphävs skyddet för mänskliga rättigheter i en rad länder i Sydasien. Paramilitära polisstyrkor tillåts härja fritt och kan med straffrihet föra bort och mörda oppositionella. I Bangladesh växer antalet offer.

reportage | 2016-06-17
Av: Axel Kronholm
Även publicerad i AmnestyPress #2/2016
En polis från fruktade RAB misshandlar en person som misstänks ha attackerat en polisstation i Bogra den 5 januari 2014.

En polis från fruktade RAB misshandlar en person som misstänks ha attackerat en polisstation i Bogra den 5 januari 2014. Foto: Associated Press/TT

Det har snart gått tre år sedan Selim blev hämtad från sitt hem av civilklädda män med vapen. Männen vägrade visa någon legitimation och förde bort honom i en grå minibuss.

– Mamma gråter fortfarande och hoppas att han ska komma tillbaka, berättar Rajib, Selims bror.
Vi träffas på hemlig ort, i en lånad lägenhet någonstans i Bangladesh huvudstad Dhaka. Gardinerna är fördragna. Rajib ser bestämd ut. Han har med sig ett tjockt kompendium med all information om broderns försvinnande.
– Jag tror att han lever och att han hålls i något av polisens häkten, säger Rajib.

Flera gånger har familjen vänt sig till polisen, men utan att få någon hjälp. Liksom sin bror är Rajib aktiv i politiken, i oppositionspartiet Bangladesh Nationalist Party, BNP, och visste att det här kunde hända. Premiärminister Sheikh Hasinas regering har liksom tidigare regeringar flitigt använt polisen och dess paramilitära styrkor för att kidnappa och mörda oppositionella.
Sedan Sheikh Hasina och hennes parti Awamiförbundet kom till makten år 2009 har närmare fyrahundra oppositionella dödats i vad polisen själva betecknar som ”korseld” vid ingripanden mot kriminella.

Enligt människorättsorganisationen Odhikar kommer ungefär hälften av offren från de två största oppositionspartierna. De övriga har tillhört flera mindre kommunistpartier och radikala islamistpartier. Sedan år 2010 har Odhikar dokumenterat hur ytterligare 246 människor försvunnit spårlöst, ofta på liknande sätt som Selim, men mörkertalet är stort.
Familjer drar sig för att vända sig till polisen eftersom det i många fall är just polisen som fört bort personen i fråga.
Rajib oroar sig även för egen del:
– Jag är förstås rädd att jag också ska försvinna. Varje ledare eller aktivist från oppositionen är rädd för detta.

Bangladesh går framåt när det gäller fattigdomsbekämpning och ekonomisk utveckling. Världsbanken förutspår en BNP-tillväxt på 6,6 procent för 2016 och rankar Bangladesh som världens nionde snabbast växande ekonomi. När det kommer till mänskliga rättigheter går det dock bakåt. Redan i oktober 2014 varnade Amnesty International för en ”oroande utveckling” där landets säkerhetsstyrkor sades ligga bakom ”ett mönster av försvinnanden”. I rapporten Bangladesh: Stop them, now! Enforced disappearances, torture and restrictions on freedom of expression konstaterade Amnesty att kidnappningarna ”verkar ha politiska motiv” eftersom offren ofta är medlemmar i den politiska oppositionen.

Sheikh Hasina har suttit vid makten sedan år 2009.

Sheikh Hasina har suttit vid makten sedan år 2009. Foto: Wikipedia

Khaled Hasan Sohel och Somrat Molla är båda ledare i BNP:s studentorganisation. De fördes bort av polisen den 28 november 2013 när de var på väg till Dhakas centralfängelse för att besöka två andra studentaktivister. Än i dag är de försvunna.

– Polisens ”Detective Branch” och ”Rapid Action Battalion” kom till vårt hem och letade efter min man tidigare samma dag. Jag ringde honom efteråt och sade åt honom att inte komma hem eftersom polisen varit hos oss. Det var sista gången jag talade med honom, säger Khaled Hasan Sohels hustru. Jag träffar henne på en hemlig adress någonstans i Dhaka. Hon vill inte uppge sitt namn. Hon berättar att Khaled var äldst av sina syskon och tog hand om hela familjen. Han hade en liten bokhandel som han drev vid sidan av sitt politiska engagemang.

– Nu när han är försvunnen tar hans pappa hand om oss men det är tungt att få pengarna att räcka till. Hela familjen är i kris, säger hustrun.

Medan vi pratar sitter deras son bredvid, knäpptyst och ser sig med tom blick omkring i rummet. Han håller sig alltid nära sin mamma. Hon säger att det nog är sonen som tagit faderns försvinnande värst: – Han är väldigt rädd. Om någon i familjen lämnar huset frågar han nervöst: Var är han? Vart gick hon? När kommer han tillbaka? Han vågar aldrig lämna mig ensam längre, han tror att resten av oss ska försvinna också, precis som hans pappa.

Adilur Rahman Khan leder människorättsorganisationen Odhikar som bland annat dokumenterar försvinnanden och politiska mord i Bangladesh. Organisationen är hårt ansatt av regeringen som förbjudit dem att arbeta och strypt all finansiering utifrån. När jag besöker deras kontor blir jag själv förföljd av två män på motorcykel som iakttar mig från gatan. Adilur säger att männen kommer från underrättelsetjänsten.

– Det här är en polisstat. Det är den mest hänsynslösa regim Bangladesh haft sedan självständigheten 1971. All form av politiskt motstånd förtrycks och slås ner med hjälp av polisen och dess paramilitära styrkor, säger Adilur, som själv suttit häktad i 62 dagar för sitt arbete.

Specialstyrkan Rapid Action Battalion anklagas för en rad övergrepp.

Specialstyrkan Rapid Action Battalion anklagas för en rad övergrepp. Foto: Rafiqur Rahman/Reuters/TT

– Tusentals oppositionella sitter i fängelserna. Vi har journalister och redaktörer i fängelse. Tre tv-kanaler lojala med oppositionen har stängts ner. Organisationer som vår egen förföljs för arbetet vi gör. Vi har sett hur aktivister försvunnit för att sedan hittas mördade och styckade.

I rummet intill sitter resten av organisationen och arbetar, trots att det är sent på kvällen. Eftersom regeringen strypt finansieringen av Odhikar har man fått gå ner från 19 anställda till endast sju, som arbetar utan lön.

– Vi har inga pengar att betala dem. Men de tror på vad vi gör och vill fortsätta kämpa, trots förutsättningarna och riskerna. Deras mod är överväldigande, säger Adilur och ler. Han varnar för vad som kommer att hända med Bangladesh om polis och regering fortsätter på den inslagna vägen.

– Vi är snart i ett läge där vi inte har någon laglig opposition, inget fungerande civilsamhälle och inga organisationer som vågar säga något. Då kommer vi att få ett politiskt vakuum, och det enda svaret på ett sådant vakuum är extremism, säger Adilur.

Tasneem Khalil är en bangladeshisk journalist och författare, i dag bosatt i Malmö efter att ha blivit torterad av säkerhetsstyrkorna i sitt hemland. Han beskriver utvecklingen som en medveten taktik från regeringen i Bangladesh att marginalisera oppositionen och stärka sitt eget grepp om makten. Det är en taktik som har varit mycket framgångsrik.
– Genom att se till att ett hundratal oppositionella försvunnit har de lyckats förstöra gräsrötterna till oppositionspartierna, säger han.

I sin bok ”Jallad” granskar Tasneem Khalil hur regeringar i Sydasien använder mord och försvinnanden mot opposition.

I sin bok ”Jallad” granskar Tasneem Khalil hur regeringar i Sydasien använder mord och försvinnanden mot opposition. Foto: Pluto Press

I sin nya bok Jallad. Death Squads and State Terror in South Asia spårar Tasneem Khalil strukturerna bakom denna våldspolitik. Han tycker att västerländska regeringar och organisationer är för tama när de beskriver problemet som bristande träning eller kunskap. Han menar att det är våldet som är själva poängen.

– Politik är synonymt med våld i Bangladesh. Kontrollerar du våldsapparaten kontrollerar du politiken. Genom att släppa lös säkerhetsstyrkorna med straffrihet lyckas man hålla oppositionen i schack, säger han.

Tasneem Khalil visar i sin bok hur detta inte är ett fenomen unikt för Bangladesh utan tvärtom går som en trend genom Sydasien. Han skildrar ett mischmasch av så kallade ”black laws”, undantagslagar, som upphäver rättsstaten och de mänskliga rättigheterna i syfte att möta akuta hot. Liksom specialstyrkan Rapid Action Battalion fått fria tyglar i Bangladesh har liknande lagstiftning släppt lös Assam Rifles i nordöstra Indien och Rashtriya Rifles i Jammu och Kashmir.

Indiens Armed Forces Special Powers Act, AFSPA, är en lagstiftning som ger statens säkerhetsstyrkor särskilda befogenheter att agera i så kallade ”oroliga områden”, som till exempel Jammu och Kashmir. Lagstiftningen ger bland annat polisen och armén utökad rätt att använda dödligt våld och rätt att godtyckligt gripa folk utan arresteringsorder. De som agerar i skydd av lagen kan inte heller åtalas om inte det i det särskilda fallet sanktioneras av regeringen.

I Jammu och Kashmir har AFSPA gällt sedan 1990 och alltså inneburit ett permanent undantagstillstånd i 26 år. Det kommer sig förstås av att det pågår en konflikt i området, men i brist på en lösning har krigstillståndet permanentats och i praktiken upphävt de mänskliga rättigheterna.

I just Kashmir tros indiska styrkor vara ansvariga för över 70 000 dödsfall och 15  000 försvinnanden mellan 1989 och 2009. FN:s särskilda sändebud för utomrättsliga avrättningar, Christof Heyns, har uppmanat Indien att avskaffa AFSPA och beskrivit den som en ”symbol för överdriven statsmakt”.

– Lagstiftningen är ett klart brott mot internationell rätt och har ingen plats i en demokrati, sade han 2012 efter ett besök i Kashmir.

Andra exempel är Sri Lanka och Nepal, länder där tusentals personer ”försvann” under de utdragna inbördeskrigen.

Nepal blev i början av 2000-talet världsledande i försvinnanden. Enligt FN hade Nepal under 2003 och 2004 det högsta antalet nya fall av försvinnanden i hela värden. Mellan åren 2000 och 2005 mottog Nepals människorättskommission rapporter om 1 234 fall av försvinnanden som landets säkerhetsstyrkor låg bakom. Maoisterna som den nepalesiska armén slåss mot har förstås också begått allvarliga människorättsbrott och ligger enligt Amnesty International och Human Rights Watch bakom kidnappningar, tortyr och mord på civila.

I Pakistan misstänks Frontier Corps och ISI, Inter-Services Intelligence, ligga bakom tusentals försvinnanden i Baluchistan där staten ligger i konflikt med rebellgrupper.
Human Rights Watch har dokumenterat otaliga fall av oppositionsledare och aktivister som kidnappats av Pakistans säkerhetsstyrkor och senare hittats mördade.

– Brutaliteten i Baluchistan har nått nivåer vi aldrig tidigare skådat, beskrev Brad Adams, Asienchef på HRW, utvecklingen redan år 2011.
HRW har också dokumenterat hur säkerhetsstyrkor som Frontier Corps ligger bakom utomrättsliga avrättningar, tortyr, försvinnanden och fördrivning av civila.

Författaren och journalisten Tasneem Khalil lever numera i exil i Sverige.

Författaren och journalisten Tasneem Khalil lever numera i exil i Sverige. Foto: Sharmin Afsana Shuch

Att denna statsterror tillåts pågå beror enligt Tasneem Khalil på att det genomgående handlar om stater som backas upp av världens ”hegemoner”, det vill säga USA, Kina och Ryssland. Flera är allierade med väst i kriget mot terrorismen. Bangladeshs ökända dödsskvadron Rapid Action Battalion har till exempel utbildats av Storbritannien som ett led i den globala kampen mot terror. Bangladesh har också en betydande vapenimport från Ryssland, som också bygger kärnkraftverk i landet.

Tasneem Khalil konstaterar i sin bok att den internationella ordning vi har är utformad för att begränsa och reglera krig mellan stater, men sämre på att hantera krig mot den egna befolkningen i form av tortyr, mord och försvinnanden. När han blickar framåt är det en dyster bild som framträder.

– Det här är inget som är på väg bort, tvärtom ser vi hur det blir värre. Idén om universella mänskliga rättigheter är redan i dag på stark tillbakagång och den processen lär fortsätta i takt med att USA:s dominans i världen minskar till förmån för Kina och Ryssland, säger han.

– Den här sortens smutsiga krig, som bekämpas av stater inom sitt eget territorium mot den egna befolkningen, är långdragna. Vi lär se mer av tortyr, mord och försvinnanden inom överskådlig framtid, varnar Tasneem Khalil.

Axel Kronholm
axel.kronholm@gmail.com

Fotnot:En kortare version av denna text publiceras i Amnesty Press nummer 2/2016

Fakta/ Bangladesh
Huvudstad: Dhaka
Politik: Självständigt 1971 efter ett blodigt krig mot Pakistan. Awamiförbundet och BNP har växlat vid makten och bägge partierna anklagas för att använda våld. Senaste valet 2014 bojkottades av BNP. Ledare för islamistpartiet Jamaat-e-Islaami har nyligen avrättats för brott 1971. Det senaste året har ett antal sekulära bloggare mördats av extrema grupper.
Yta: 147 570 km.(Sverige 449 964 km)
Befolkning: 169 miljoner

Läs mer från Amnesty Press
Hoppet ökar i Sri Lanka (7 mars 2015)

RIGHT LIVELIHOOD-PRISET: ”Vi har betydligt större yttrandefrihet nu” (intervju med Asma Jahangir från Pakistan) – 1 december 2014

RIGHT LIVELIHOOD-PRISET: Minskat utrymme för mänskliga rättigheter i Asien? (30 november 2014)

Sri Lanka: Pressfrihet under attack (5 mars 2014)

Baluchistans journalister fruktar för sina liv (19 januari 2012)

Nu öppnas massgravarna i Kashmir (29 december 2011)

Nyfunna gravar i Kashmir kan innehålla tusentals försvunna (1 september 2011)

Läs mer om Bangladesh från Amnesty International

Bangladesh: Further Information: Improved conditions for detained journalist (27 maj 2016)

Bangladesh: Further Information: Bangladeshi political leader executed: Motiur Rahman Nizami (24 maj 2016)

Bangladesh: One year since secular blogger Ananta Bijoy Das was killed and still no justice (11 maj 2016)

Bangladesh: Authorities fail to curb brutal killing spree as LGBTI editor hacked to death (25 april 2016)

Bangladesh: Establish whereabouts of opposition politician: Salahuddin Ahmed (17 april 2015)

Bangladesh: Reject police proposal for immunity from prosecution for torture (10 mars 2015)

Bangladesh: Excessive police force not the answer to horrific petrol bomb attacks (29 januari 2015)

Bangladesh must investigate deaths and release prisoners held in opposition crackdown (8 januari 2015)

Bangladesh: Stop them, now! Enforced disappearances, torture and restrictions on freedom of expression (13 oktober 2014)

Läs mer om Baluchistan

Dispatches: Censoring Pakistan’s Epidemic of Violence (Human Rights Watch 9 april 2015)

Pakistan: Mass graves a stark reminder of violations implicating the state in Balochistan (Amnesty International 5 februari 2014)

Pakistan must account for missing victims of enforced disappearance (Amnesty International 16 april 2012)

Pakistan: Security Forces ‘Disappear’ Opponents in Balochistan ( Human Rights Watch 28 juli 2011)

“We Can Torture, Kill, or Keep You for Years”.Enforced Disappearances by Pakistan Security Forces in Balochistan (Human Rights Watch 28 juli 2011)

Läs mer om Nepal
Nepal: 9-Point Deal Undermines Transitional Justice (Amnesty International, Human Rights Watch och International Commission of Jurists 12 maj 2016)

Nepal: Deliver justice for “disappeared” (Amnesty International 29 augusti 2014)

reportage | 2016-06-17
Av: Axel Kronholm
Även publicerad i AmnestyPress #2/2016