Malalai Joya fortsätter kämpa i Afghanistan: “Jag är bara rädd för att vara tyst inför orättvisan”

Som 20-åring drev Malalai Joya en underjordisk skola för flickor i ett Afghanistan styrt av talibaner. Sedan hon år 2003 skämde ut landets mäktiga krigsherrar lever hon under konstant dödshot. På besök i Sverige berättade ”Afghanistans modigaste kvinna” om kampen för mänskliga rättigheter, varför de utländska soldaterna bör lämna landet och vad som driver henne att riskera allt. – Att vara tyst är att vara politiskt död, säger hon.

reportage | 2016-03-24
Av: Ivar Andersen
Även publicerad i AmnestyPress #2/2016
Malalai Joya är skoninglös i sin syn på de utländska trupperna i  Afghanistan.

Malalai Joya är skoninglös i sin syn på de utländska trupperna i Afghanistan. Foto: Ivar Andersen

I december 2003 samlades en historisk loya jirga – en traditionell afghansk rådsförsamling – i Kabul. Interimspresidenten Hamid Karzai hade lagt fram ett förslag till konstitution som först skulle förhandlas, därefter antas eller förkastas. Jirgan var en central del i det USA-ledda statsbyggnadsprojekt som tagit vid efter den invasion som hösten 2001 störtade talibanregimen och världens ögon var riktade mot den afghanska huvudstaden.

Merparten av de 502 delegaterna hade utsetts i val i provinserna och distrikten men 50 delegater var utsedda direkt av Hamid Karzai. Bland dem fanns många av landets mäktigaste krigsherrar. De hade vuxit sig starka av amerikanskt och saudiskt stöd under kriget mot Sovjetunionen men sedan drivits på flykt av talibanerna, som år 1996 tågade in i Kabul. Efter al-Qaidas attacker mot USA den 11 september 2001 togs de till nåder igen när USA anlitade dem för att slåss mot talibanerna.

Krigsherrarnas historia är lång och blodig och de är djupt avskydda bland vanliga afghaner. Men de bygger sin makt på våld och att kritisera dem är förenat med livsfara. Det hindrade inte den då 25-åriga kvinnliga delegaten från provinsen Farah att begära ordet. Och Malalai Joya vände sig direkt till krigsherrarna:
– De borde ställas inför rätta i nationella och internationella domstolar. Även om de skulle bli förlåtna av vårt folk, det utblottade afghanska folket, så kommer historien aldrig att förlåta dem.

Loya Jirgan samlad till möte i december 2003.

Loya Jirgan samlad till möte i december 2003. Foto: AI

Orden spreds över världen. Sedan dess har Malalai Joya överlevt fem mordförsök och ytterst sällan sovit i samma säng två nätter i följd.
– Jag var redan känd för min aktivism och sade att jag kom från en annan provins för att få prata. Jag använde det gamla tricket att jag ville säga något å de unga afghanernas vägnar och sedan attackerade jag dem, minns Malalai Joya, på besök i Sverige för att informera om läget i sitt hemland.

Trots att Malalai Joya var jirgans yngsta delegat var hon långt ifrån främmande för fara. Hon växte upp i flyktingläger, först i Iran och därefter i Pakistan men som 20-åring återvände hon år 1998 till det talibanstyrda Afghanistan för att organisera underjordiska flickskolor.

Två år efter jirgan valdes hon till ledamot i landets parlament vid valet år 2005. Från talarstolen fortsatte Malalai Joya sin kompromisslösa kampanj mot de krigsherrar som också tagit plats i den lagstiftande församlingen.

– Det fanns ett fåtal progressiva ledamöter men majoriteten i parlamentet var gamla krigsherrar. Det fanns till och med en taliban. Vart jag än tittade såg jag mördare och kvinnohatare. De hotade att döda mig, de hotade att våldta mig och de stängde av mikrofonen när jag skulle tala. Det fanns ingen yttrandefrihet i vårt parlament. Men de lyckades inte tysta mig, säger Malalai Joya.

Enligt Human Rights Watch hade 60 procent av parlamentsledamöterna antingen varit krigsherrar eller hade starka kopplingar till sådana. Och även om dessa aldrig lyckades tysta Malalai Joya lyckades de slutligen beröva henne en arena.

När Malalai Joya var 25 år blev hon världsberömd efter ett anförande då skällde ut de krigsherrar som hade fått säte i loya jirgan som skulle skriva Afghanistans konstitution. År 2007 blev hon avstängd från parlamentet

När Malalai Joya var 25 år blev hon världsberömd efter ett anförande då skällde ut de krigsherrar som hade fått säte i loya jirgan som skulle skriva Afghanistans konstitution. År 2007 blev hon avstängd från parlamentet Foto: Ivar Andersen

Våren 2007 röstade parlamentet för att utesluta Malalai Joya. Motiveringen var att hon brutit mot artikel 70 i församlingens föreskrifter, som förbjuder ledamöterna att öppet kritisera varandra, en artikel Malalai Joya menar författades specifikt med henne i åtanke.

– De sade att jag förolämpat parlamentet genom att kalla det ett zoo och jämföra ledamöterna med djuren i ett stall, säger hon.
Men Malalai Joya erbjöds en möjlighet att rädda sin politiska karriär. Allt hon behövde göra var att smörja krigsherrarnas sårade egon.

– De sade att jag fick komma tillbaka om jag bad om ursäkt. Men istället bad jag om ursäkt till djuren. Korna och getterna i ett stall bidrar med värdefulla saker, det var inte rättvist mot dem att jämföra dem med krigsherrarna.

Det internationella stödet för Malalai Joya var omfattande. Bland annat berömde sex kvinnliga mottagare av Nobels fredspris i ett gemensamt brev hennes mod och krävde att avstängningen från parlamentet skulle upphävas.

Och Interparlamentariska unionen, den internationella sammanslutningen för parlamentariker, gav sitt enhälliga stöd till Malalai Joya.

Natos dåvarande generalsekreterare Jaap de Hoop Scheffer besöker i november 2008 Afghanistan. Här passerar planet Khyberpasset.

Natos dåvarande generalsekreterare Jaap de Hoop Scheffer besöker i november 2008 Afghanistan. Här passerar planet Khyberpasset. Foto: Nato

När Malalai Joya i mars besöker Sverige har ett drygt år gått sedan den officiella Isaf-insatsen avslutats och merparten av de internationella styrkorna har lämnat Afghanistan. Kvar finns dock över 15 000 utländska militärer, däribland ett 50-tal från Sverige, i Natos operation Resolute Support Mission.

Många har varnat för att den bräckliga regeringen inte ska lyckas hålla stånd mot talibanerna och som ett resultat av intensifierade strider blev år 2015 det dödligaste året för civila sedan FN-organet UNAMA började föra statistik. 3 545 civila dödades medan 7 457 skadades enligt UNAMA.

Malalai Joya anser att det internationella uttåget enbart är positivt:
– Ja, för historien visar att utländsk inblandning bara ökar lidandet för folket. Det så kallade kriget mot terrorismen har inte gett oss fred. Det har gett oss massakrer och fört reaktionärer till makten. Dessa har inget stöd hos folket och fler kommer att resa sig mot dem om USA och Nato slutar stödja dem.

Malalai Joya menar att den utländska militära närvaron utgjorde en ”ockupation”. Det är en radikal tolkning som bland annat underkänner de parlaments- och presidentval som hållits sedan talibanerna störtades år 2001. Och som trots att de präglats av fusk och våld genererat ett högt valdeltagande och bland annat fört henne själv till det parlament hon sedermera kastades ut ifrån.

Men Malalai Joya är kompromisslös i sin syn på den USA-ledda invasionen. Kanske är en förklaring att hela hennes liv utspelats i skuggan av krig och utländsk truppnärvaro. Hon föddes den 25 april 1978, tre dagar innan Saur-revolutionen, den kupp som förde det afghanska kommunistpartiet till makten och blev upptakten till ett krig som sedan dess med varierande intensitet och olika stridande parter pågått i över 35 år.

Sovjetiska trupper på Kabuls gator.

Sovjetiska trupper på Kabuls gator. Foto: Wikipedia

Övergrepp begångna av utländsk militär har också satt spår. Malalai Joya nämner bombningar av bröllop och amerikanska marinkårssoldater som skändat lik av dödade talibaner – händelser som samtliga fått uppmärksamhet i Väst men i Afghanistan fortfarande är öppna sår.
– Demokrati kommer aldrig att komma genom militära interventioner, säger hon. Demokrati måste komma inifrån.

En konsekvens av den hårdföra synen på utländsk inblandning är att Malalai Joya också betraktar det afghanska styre som installerats med utländskt stöd som en marionettregering. Hon var en skarp kritiker av den förre presidenten Hamid Karzai. Och efterträdaren Ashraf Ghani, som tillträdde ämbetet i september 2014 och har en framstående karriär hos Världsbanken bakom sig, döms ut i liknande ordalag.

– Detta är problemet med västerländska teknokrater, de har inte blod på händerna men ibland är de ändå värre än krigsherrarna, säger hon. Vi har ett ordspråk i mitt land: ”En gul hund är bror till sjakalen.” I mitt tycke är Ghani värre än Karzai. Han kom till makten genom det mest korrumperade valet i historien och vi vet alla vad som hänt sedan dess. Situationen för kvinnorna är värre nu än 2001. Vi har inte ens säkerhet i Kabul, på landsbygden är det ett rent helvete. Och korruptionen blir värre för varje dag som går.

Malalai Joyas facit som försvarare av mänskliga rättigheter talar för sig själv. Sedan hon kastades ut ur parlamentet har hon outtröttligt arbetat mot och informerat om de upprepade kränkningarna av särskilt kvinnors rättigheter.

Under ett besök hos Amnestys svenska sektion visar hon bilder av hur verkligheten ser ut för kvinnor i Afghanistan. Av hur Farkhunda Malikzada i mars 2015 misshandlades till döds på öppen gata i huvudstaden Kabul, anklagad för att ha bränt Koranen. Av hur kvinnor stenas till döds i glesbygdsbyar där talibanerna styr. Av tonårsflickor som våldtagits och mördats av krigsherrar som aldrig straffas för sina brott.

– Våldet mot kvinnor ökar, både i samhället och i människors hem, säger Malalai Joya. Men de bakomliggande orsakerna är fattigdomen, korruptionen och de fundamentalistiska krigsherrarna. Vårt land behöver hjälp, absolut, men vi behöver inte amerikanskt stöd till krigsherrarna. Vi behöver en invasion av skolor och sjukhus.

 Segern över britterna i slaget vid Maiwand firas i Kandahar 2 september 1880.

Segern över britterna i slaget vid Maiwand firas i Kandahar 2 september 1880. Foto: Okänd fotograf/ http://afghan.ifrance.com

Det är lätt att bli nedslagen av att lyssna på Malalai Joya. Men själv ser hon hopp. Det afghanska folket har rest sig mot orättvisor tidigare, säger hon, och kommer att göra det igen:

– Vi har en mäktig historia. Jag är döpt efter Malalai av Maiwand som slogs mot britterna på 1800-talet och min far slogs mot Sovjetunionen. En lång rad män och kvinnor har offrat sina liv för sitt land och för värden som fred och demokrati. När människor säger att jag borde lämna Afghanistan tänker jag på dem. Jag är inte rädd för döden, jag är bara rädd för att vara tyst inför orättvisan. Att vara tyst är att vara politiskt död.

Fem gånger har Malalai Joya utsatts för mordförsök. Här besöker hon Amnestys sekretariat i Stockholm.

Fem gånger har Malalai Joya utsatts för mordförsök. Här besöker hon Amnestys sekretariat i Stockholm. Foto: Ivar Andersen

Men priset för att uppmärksamma orättvisor är högt. När Malalai Joya för några år sedan gifte sig var blomsterarrangemangen tvungna att genomsökas efter bomber. Enbart hennes allra närmaste känner till makens identitet. Hon har en treårig son som hon inte kan träffa så ofta som hon vill.

Saknar hon aldrig ett fridfullt liv, utan de konstanta dödshoten?

– Självklart gör jag det. Och min generation försöker skapa det för nästa generation. Vi kanske inte får det vi önskar oss i livet, men om vi kämpar nu kanske våra barn kan få det. En dag kommer vi att vinna och våra barn ska veta att deras land inte bara var fullt av krigsherrar utan att det också hade oss.

Ivar Andersen
ivarsmejl@gmail.com

Ivar Andersen och Christoffer Hjalmarsson utkommer i mars med boken “Afghanistans enda gris – och andra vykort från imperiernas kyrkogård” på Verbal förlag.

Fakta/ Malalai Joya
Född: 25 april 1978 i provinsen Farah i västra Afghanistan.
Döpt efter: Folkhjälten Malalai av Maiwand, även kallad ”Afghanistans Jeanne D’Arc”, som kämpade mot britterna i slaget om Maiwand 1880.
Uppväxt: Fadern sårades i kriget mot den sovjetiska ockupationen och då Malalai var fyra år flydde familjen Afghanistan. Hon växte upp i flyktingläger – först i Iran, därefter i Pakistan.

Malalai Joyas egna boktips om Afghanistan

Bleeding Afghanistan (2006) av James Ingalls och Sonali Kolhatkar. ”Den förklarar bakgrunden till varför USA ville invadera Afghanistan.”

I is for Infidel: From Holy War to Holy Terror in Afghanistan (2006) av Kathy Gannon. ”Den berättar om krigsherrarnas bakgrund.”

Devil’s Game (2006) av Robert Dreyfuss. ”Förklarar hur USA har stöttat islamistisk terrorism.”

A Woman among Warlords (2009) av Malalai Joya. ”Den handlar inte bara om min historia utan om min generations historia och om kvinnorna i vårt land.” Hennes bok har översatts till en rad olika språk, dock ej svenska.

Bakgrund/Viktiga årtal

1978 I april tar kommunisterna makten i en kupp, den så kallade saur-revolutionen. Det folkdemokratiska partiet, PDPA, är delat i två fraktioner, Khalq och Parcham, som stundtals använder våld för att kämpa om makten. Partiets försök att genomföra grundläggande reformer, däribland att stärka kvinnors roll, möter motstånd inte minst på den konservativa landsbygden. Uppror mot regimen i Kabul utbryter.

1979 Upproret växer i omfattning och mujaheddin, de antikommunistiska rebellerna, får stöd från Pakistan och USA. I september mördas president Nur Muhammad Taraki i en kupp inom PDPA som för Hafizullah Amin till makten. Allt fler sovjetiska rådgivare anländer för att stödja PDPA:s försök att slå ner upproret. Vid julen 1979 invaderar Sovjet Afghanistan, specialförband mördar Hafizullah Amin och en annan PDPA-ledare, Babrak Karmal, flygs in från Prag för att i efterhand få vädja om sovjetiskt stöd. Invasionen leder till en storm av protester i världen.

USA:s dåvarande president Ronald Reagan tar emot mujaheddin-ledare i Vita huset år 1983.

USA:s dåvarande president Ronald Reagan tar emot mujaheddin-ledare i Vita huset år 1983. Foto: Okänd, troligen Tim Clary/Wikipedia

De kommande åren får mujaheddin omfattande stöd från Pakistan, Saudiarabien och andra arabstater, Kina, Iran och USA och tusentals frivilliga reser till Afghanistan, däribland Usama bin Ladin.

I spelfilmen Charlie Wilson's War (2007) skildras en del av historien kring USA:s hemliga stöd till det afghanska motståndet. Omkring en miljon människor beräknas ha dött fram till det sovjetiska uttåget.

1989 De sista sovjetiska soldaterna lämnar Afghanistan men kriget fortsätter mellan kommunistregimen i Kabul och mujaheddin.

1992 Kommunistregimen under Naijbullah störtas och mujaheddin tar makten. Snart fortsätter kriget mellan olika fraktioner och krigsherrarna anklagas för otaliga övergrepp. Cirka 25 000 civila beräknas ha dödats i strider som delvis ödelägger Kabul.

Propagandabild från CIA år 1986. Afghanska mujaheddin skjuter ner sovjetisk helikopter med Stinger-robot. Efter år 2001 försökte CIA köpa tillbaka Stinger-robotar.

Propagandabild från CIA år 1986. Afghanska mujaheddin skjuter ner sovjetisk helikopter med Stinger-robot. Efter år 2001 försökte CIA köpa tillbaka Stinger-robotar. Foto: CIA/Wikipedia

1996 Talibanerna, som har skapats av Pakistan år 1994, erövrar Kabul. De inför ett styre baserat på en strikt tolkning av islam. Kvinnornas situation upprör omvärlden.Talibanregimen erkänns endast av Pakistan, Saudiarabien och Förenade arabemiraten. Afghanistans plats i FN behålls av mujaheddin som endast behärskar ett litet område i nordöstra Afghanistan och nu allmänt kallas Norra alliansen. Al-Qaida under ledning av Usama bin Ladin etablerar sig I Afghanistan.

2001 Efter attackerna mot USA den 11 september satsar en rad länder, däribland USA, Storbritannien, Indien, Iran och Ryssland på att störta talibanerna. Norra alliansen får omfattande stöd och innan året är slut har talibanerna övergivit Kabul och talibanernas ledare, mulla Omar, lämnar Kandahar. Pakistan tvingas officiellt avbryta sitt stöd till talibanerna och tusentals pakistanska soldater evakueras från Afghanistan. I hemlighet fortsätter dock ISI, den mäktiga underrättelsetjänsten i Pakistan, att ge stöd till talibanerna.
I Bonn sluts avtal om Afghanistans framtid och Hamid Karzai utses till interimspresident.

2002 Det militära intåget i Afghanistan eskalerar. En FN-sanktionerad styrka, Isaf, och USA:s Operation Enduring Freedom, OEF, har som mest totalt 140 000 soldater i landet och en fjärdedel av världens länder bidrar med soldater, däribland Sverige.

USA inrättar i januari fånglägret på sin bas Guantánamo på Kuba dit tillfångatagna påstådda medlemmar i al-Qaida och talibaner hålls fängslade. I Afghanistan inrättas hemliga CIA-fängelser, bland annat på flygbasen Bagram.

2003 En loya jirga inkallas för att arbeta fram en ny konstitution för Afghanistan.

2005 Första parlamentsvalet sedan 1970-talet. 28 procent av de valda ledamöterna är kvinnor, delvis tack vare den kvinnokvot på 25 procent som har inrättats. Valdeltagandet är högt. Human Rights Watch publicerar en genomgång av förbrytelser krigsherrarna gjort sig skyldiga till och kräver att de ska ställas inför rätta. Inga rättegångar har dock genomförts.

 Hamid Karzai (i mitten) tas emot av George och Laura Bush i Camp David år 2007.

Hamid Karzai (i mitten) tas emot av George och Laura Bush i Camp David år 2007. Foto: Eric Draper/White House/Wikipedia

2009 Hamid Karzai återväljs som president i val som präglas av lågt valdeltagande och massivt valfusk. Abdullah Abdullah vägrar delta i andra valomgång i protest mot fusket.

2014 Kriget i Afghanistan är officiellt över då merparten av de utländska soldaterna dras tillbaka vid årsskiftet.
Asraf Ghani tillträder som president efter ett val präglat av anklagelser om fusk. Motkandidaten Abdullah Abdullah övertalas att gå i koalition med Asraf Ghani. En del av uppgörelsen är att resultatet från valets andra omgång inte ska offentliggöras.

2015 Parlamentets mandat löper ut i juli utan att nya val har hållits. Politisk oenighet är orsaken. Talibanernas ledare, mulla Omar, rapporteras ha dött, oklart när, men rörelsen växer och kontrollerar allt större områden. Under hösten intar talibanerna för första gången sedan 2001 en större stad och behärskar under två veckor Kunduz i nordöstra Afghanistan. I försöken att återta staden anklagas USA för krigsförbrytelser då ett sjukhus, som drivs av Läkare utan gränser, bombas och 42 personer dödas.

Islamiska Staten, IS, börjar etablera sig i Afghanistan och det rapporteras om strider mellan talibaner och IS. IS anklagas i november för att ha halshuggit sju civila från den shiamuslimska folkgruppen hazarer. Tusentals människor demonstrerar i Kabul mot IS.

2016 I januari dödas sju medarbetare vid Tolo TV i en attack från talibanerna som har utpekat Tolo TV och 1 TV som legitima mål. Amnesty International tillhör de organisationer som skarpt fördömer attacken.

Ulf B Andersson

Läs mer om Malalai Joya från Amnesty Press
”Värre än ett zoo” - Malalai Joya avstängd (22 maj 2007)

Fängslad journalist frigiven (22 december 2005)

Dramatik på loya jirgan: Kvinnlig delegat angrep afghanska krigsherrar (17 december 2003)

Läs mer om Afghanistan från Amnesty Press

Hundratals demonstrerade i Kabul till minne av Farkhunda Malikzada (19 mars 2016)

Hoten mot kvinnors rättigheter – konferens i Stockholm om religiös fundamentalism (11 september 2015)

”Människor gör motstånd, särskilt när det gäller kvinnors rättigheter” – Zahra Mousawy kämpar för att stärka kvinnor i Afghanistan (28 juni 2014)

Kvinnorna i Afghanistan som kämpar för en plats i politiken (3 juni 2013)

En stjärna i kosmos (Nummer 5/2012)

Krigets vardag (24 september 2011)

Nästa steg i Afghanistan: Förhandlingar med talibanerna? (15 april 2010)

”Med den här lagen så vill vi ge kvinnor mod att stå upp för sina rättigheter” (3 januari 2010)

Afghanistan ska lära fred från Nordirland (29 december 2009)

Det svåra fredsbygget i Afghanistan (12 november 2008)

Ahmed Rashid hoppas på ny USA-politik i Afghanistan (7 november 2008)

"Kvinnor möter dubbelt våld" (nummer 5/2007)

Nu ska krigsherrarna få amnesti (nummer 2/2007)

Juridisk gråzon för fångar i Afghanistan (22 maj 2006)

Afghanistan: Våldet trappas upp inför landets första fria val (7 juli 2004)

”Nya konstitutionen – en chans för Afghanistans kvinnor” (6 oktober 2003)

Kritik mot bevakningen av Afghanistankriget (24 februari 2003)

Sima Samar: Glöm inte Afghanistan (21 februari 2003)

Optimistisk Hamid Karzai på Europa-resa (22 december 2002)

Nästan 30 år av MR-brott - Amnestys långvariga engagemang för Afghanistan (nummer 6/2001)

reportage | 2016-03-24
Av: Ivar Andersen
Även publicerad i AmnestyPress #2/2016