ÅRSMÖTET I MALMÖ: Den heta frågan om sexarbete och Amnesty

Hur ska den svenska sektionen av Amnesty reagera på det internationella sekretariatets policyförslag om sexarbete? I år har de röstberättigade årsmötesdeltagarna i uppgift att ta ställning till en i högsta grad kontroversiell fråga.

reportage | 2014-05-11
Av: Daniel Gyllenpistol
Diskussionen bland årsmötesdeltagarna var livlig kring sexarbetarpolicyn.

Diskussionen bland årsmötesdeltagarna var livlig kring sexarbetarpolicyn. Foto: Annie Beckman

För att underlätta för deltagarna håller årsmötet en extra workshop kring policyförlaget under lördagsmorgonen. På scenen i plenum står Johanna Azar, kampanj- och aktivistsamordnare, Sofia Halth, styrelseordförande och Katarina Bergehed, kampanjsamordnare.

– Det här är en fråga som väckt många känslor och tankar, inleder Johanna Azar.
Salen är fylld till sista stol av åhörare.
– För att kunna fatta ett så klokt beslut som möjligt i helgen har vi därför satt av en extra timme till detta nu på morgonen, fyller hon i.

Det är tämligen riskfritt att påstå att policyförslaget är den fråga som debatterats allra ivrigast under de senaste månaderna. I grunden handlar spörsmålet om hur Amnesty International på bästa sätt bör verka för att skydda sexarbetare från allvarliga människorättskränkningar.

Utifrån denna sak har det internationella sekretariatet under år 2013 författat ett policyförslag som väckt kritik i flera nationella sektioner, däribland den svenska.
Den huvudsakliga anledningen är att den internationella styrelsen väljer att identifiera både försäljning av sexuella tjänster och sexköp, som uttryck för sexuell frihet - i förlängningen därför även likvärdiga som rättigheter. Dessutom driver Amnestys internationella sekretariat argumentet att en avkriminalisering av allt sexarbete, generellt sett, är den bästa vägen att gå för att skydda sexarbetare från kränkningar.

Detta håller inte den svenska sektionsstyrelsen med om.
– Vi inom den svenska sektionen tycker att förslaget innehåller flera problematiska formuleringar. Dessutom är analysen bristfällig och syftet med policyn oklart, säger Sofia Halth.

Katarina Bergehed berättar om förslaget till sexarbetarpolicy medan Sofia Halth lyssnar.

Katarina Bergehed berättar om förslaget till sexarbetarpolicy medan Sofia Halth lyssnar. Foto: Annie Beckman

Detta påtalade den svenska sektionsstyrelsen tämligen omgående efter att man fått kännedom om dokumentet förra sommaren. Några månader senare, i november 2013, dyker därför ett omarbetat förslag upp från internationella styrelsen.
– Det nya förslaget visade sig vara i princip i oförändrat, vilket vi upplevde som väldigt konstigt, fortsätter Sofia Halth.

Den svenska sektionsstyrelsen hade redan tidigare förberett hur medlemmarna skulle involveras i den svenska sektionens svar på förslaget om sexarbetarpolicy. Tidsplanen gjorde dock att styrelsen var tvungen att lämna in ett remissvar före årsmötet.
– Först och främst ställde vi oss frågande till om Amnesty verkligen behöver en policy om sexarbete över huvudtaget, förklarar Sofia Halth.

För att förbereda svenska sektionens remissvar har Amnestygrupper haft möjlighet att lämna synpunkter och olika organisationer har bjudits in till samtal för att ge sin syn.

För att förbereda svenska sektionens remissvar har Amnestygrupper haft möjlighet att lämna synpunkter och olika organisationer har bjudits in till samtal för att ge sin syn. Foto: Annie Beckman

Efter övervägande väljer styrelsen ändå att acceptera den hållningen och svara på frågan . – I vår remiss försökte vi därför hitta en gyllene medelväg, fortsätter Sofia Halth. Vi ville inte säga nej till förslaget rakt av.
Om Amnesty International ska ha en sexarbetarpolicy, förslår den svenska sektionsstyrelsen därför att den grunda sig i följande:
– Att Amnesty verkar för en avkriminalisering av försäljning av sex finner vi oproblematiskt. Däremot anser vi inte att det finns något stöd för att betrakta köp av sex som en rättighet. Oavsett om det kan finnas positiva aspekter, är det inte viktigt för oss att slå fast detta som en mänsklig rättighet, säger Sofia Halth.

Om det interna policydokumentet inte kommit att nå engelska journalister och Daily Mail den 23 januari publicerat en stort uppslagen artikel, som sedan följdes upp i svenska medier,skulle frågan om sexarbetarpolicyn fortfarande vara en intern affär. Istället blir den hastigt föremål för en hetsig debatt i media, under vintern 2014.

Faktumet att uppgifterna härrör ur ett internt dokument och inte återger Amnesty Internationals officiella ställningstagande, suddades omedelbart ut i mediestormen. Vidare orsakade debatten oro bland organisationens medlemmar, som var främmande för uppgifterna och tagit fasta på vad journalisterna rapporterat.
– I Sverige hade vi börjat utveckla en mediestrategi kring policyförslaget redan innan dokumentet nådde allmänheten, säger Sofia Halth. Vi insåg hur detta skulle kunna te sig i media, speciellt eftersom dokumentet formulerats som en redan färdigt policy.

Bland de över 200 årsmötesdeltagarna i Malmö var sexarbetarpolicyn en fråga som engagerade.

Bland de över 200 årsmötesdeltagarna i Malmö var sexarbetarpolicyn en fråga som engagerade. Foto: Annie Beckman

Trots detta pressade mediedrevet den svenska sektionen att ge hastiga svar på frågor som inte passerat funderingsstadiet. Och missuppfattningar uppstår.
– Begreppen i policyförslaget har använts slarvigt i mediebevakningen, anser Sofia Halth. I tidningarna har man bland annat hänvisat till att Amnesty vill legalisera sexköp.
– Vad Amnestys internationella styrelse egentligen föreslår är att avkriminalisera sexarbete, förklarar Katarina Bergehed.

Legalisering och avkriminalisering är inte samma sak, fortsätter hon. Avkriminalisering syftar enbart till att handlingen inte längre är straffbar. Legalisering innebär dessutom att verksamheten även blir föremål för civilrätt, till exempel genom beskattning.
Oavsett får Amnesty utstå hård kritik för det kontroversiella policyförlaget, både i brittisk och i svensk press. I rader av artiklar tröskas organisationens bristande etiska värdegrund och kvinnosyn med besked.
Debattörer anser att organisationens anseende står på spel. Vissa går till och med så långt som att förutsätta att Svenska sektionen av Amnesty går ur den internationella rörelsen i protest, om policyförslaget klubbas igenom.
Många medlemmar instämmer i kritiken, andra känner sig vilsna och oroade och en del medlemmar i svenska sektionen lämnar Amnesty i protest.
Årsmötesdeltagarna har därför nu i uppgift att uttrycka sin syn på förslaget om sexarbetarpolicy och avgöra hur den svenska sektionen ska positionera sig gentemot den det kontroversiella förslaget. I juni ska ordföranden och generalsekreterare i Amnestys cirka 60 sektioner samlas för att försöka enas om sin syn innan frågan under hösten väntas hamna hos den internationella styrelsen.

Där kan beslutet bli att ingen policy behövs eller att en policy antas. Beslutet på den svenska sektionens årsmöte är en av pusselbitarna som till slut ska leda fram till ett beslut i en av de mest kontroversiella frågorna på länge inom Amnesty-rörelsen.
Daniel Gyllenpistol

Den internationella styrelsen svarar

Rune Arctander, vice ordförande för den internationella styrelsen och aktiv i norska sektionen, är på besök under årsmötet i Malmö. Amnesty Press passar på att ställa några frågor till honom om turerna kring sexarbetarpolicyn.

Rune Arctander från Amnestys internationella styrelse beklagar att förslaget läckte ut till medierna.

Rune Arctander från Amnestys internationella styrelse beklagar att förslaget läckte ut till medierna. Foto: Annie Beckman

Hur har man reagerat i den internationella styrelsen apropå den svenska sektionens invändningar mot policyförslaget?
– Vi är givetvis intresserade av att höra var olika sektioner står i den här frågan. Vi baserar alla beslut på deras invändningar. Det är precis så det ska fungera i en demokratisk organisation. Vi förväntade oss att förslaget skulle vara kontroversiellt, eftersom det handlar om frågor kopplade till sex och kropp.

Hur ser ni på uppståndelsen förslaget rört upp i media?
– Vi önskade såklart inte att detta skulle hamna i media. Diskussioner av den här typen vill vi ju föra internt, inte i media. Det är en process under konsultation, inget Amnesty tycker officiellt. Det är dock inte lätt att hålla sådana här saker hemliga i en organisation med miljontals medlemmar. Olyckligtvis har det inneburit att nationella sektioner fått utstå ett hårt tryck från media. Det är beklagligt och har givetvis påverkat arbetet på olika sätt.

Finns det några positiva aspekter av mediebevakningen?
– Den väckte kanske en ny debatt inom organisationen. Det är en sund följd. Dessutom är det viktigt att veta att man har blickar på sig utifrån. Men själva drevet och det som skrivits, har mest förstört debatten.

Daniel Gyllenpistol

Amnesty Press på årsmötet

ÅRSMÖTET I MALMÖ: Stående ovationer för en av Burmas frigivna fångar (13 maj 2014)

ÅRSMÖTET I MALMÖ: Livlig debatt när Amnesty fattade beslut i sexarbetarfrågan (12 maj)

ÅRSMÖTET I MALMÖ: Ett steg bakåt för att kunna ta två steg framåt (12 maj 2014)

ÅRSMÖTET I MALMÖ: Lidande kvinnor skuldbeläggs i El Salvador (12 maj 2014)

ÅRSMÖTET I MALMÖ: Sofia Halth omvald till ordförande (11 maj 2014)

ÅRSMÖTET I MALMÖ: Den heta frågan om sexarbete och Amnesty (11 maj 2014)

ÅRSMÖTET I MALMÖ: Högt i tak på påverkanstorget (10 maj 2014)

ÅRSMÖTET I MALMÖ: Heta debatter och manifestation för rätten till asyl (10 maj 2014 )

ÅRSMÖTET I MALMÖ: Svenska Amnestysektionen firar 50 år (9 maj 2014)

reportage | 2014-05-11
Av: Daniel Gyllenpistol