Ferganadalen: Oron finns kvar för nya etniska oroligheter

Ferganadalen är det mest tätbefolkade området i hela Centralasien, men potentiellt även det mest explosiva området i forna Sovjetunionen. I perioder har etniska konflikter brutit ut i området, och senast år 2010 dödades hundratals människor på den kirgiziska sidan av dalen. För tillfället har lugnet lagt sig över regionen, men för många är det bara en lång väntan innan något liknande inträffar igen.

reportage | 2017-02-03
Av: Andreas Irebring

Aziza Abdurasulova tror att något liknande som inträffade i Ferganadalen 2010 kan hända igen i framtiden. Foto: Andreas Irebring

Ferganadalen. Bevattnad av floden Syr-Darja som börjar i Kirgizistan, sedan flyter in i Uzbekistan, korsar norra Tadjikistan och återvänder in i Uzbekistan. I sitt vidare flöde flyter floden sedan in i Kazakstan. Gränserna i Ferganadalen är dragna därefter, utan någon tanke på etnisk rationalitet eller princip.

Etniciteterna är flytande över landsgränserna. Det finns till exempel stora uzbekiska minoriteter i Uzbekistans alla grannländer.

– Gränserna är felaktigt dragna från första början. När Sovjetunionen skapades hade människor inga problem med att bo tillsammans eftersom det saknades gränser. Men när Sovjetunionen slutligen kollapsade fick din etniska tillhörighet en helt ny innebörd, säger Aziza Abdirasulova som är chef för den offentliga stiftelsen Kylym Shamy i Bisjkek, Kirgizistans huvudstad.

Josef Stalin började redan på 1930-talet att definiera ett folk som en etnisk grupp med bestämda egenskaper sett utifrån språk, territorium, ekonomisk läggning och psykologiska principer. Et var definitioner som applicerades på Centralasien. I grunden handlade det om att det fanns svårigheter med att införa bolsjevismen i Centralasien. Dragningskraften från andra närliggande muslimska kulturer var stark i regionen, och nödvändigheten med att ta itu med den etniska mångfalden drev sedan bolsjevikerna att dela upp Centralasien i politiska enheter som antogs svara mot etniska grupper och sedan låta dem gå upp i vad de Socialistiska rådsrepublikernas union, som var det officiella namnet på Sovjetunionen.

Uppdelningen kvarstod när Sovjetunionen kollapsade 1991 och de tre centralasiatiska republiker som delar Ferganadalen fick sin självständighet. Alla tre länderna började direkt betona etnisk tillhörighet. Detta samtidigt som levnadsvillkoren i Ferganadalen kraftigt försämrades när det kollektiva jordbrukssystemet försvann. Konflikter om resurser bröt ut som fick ett etniskt perspektiv. Minst 300 personer dödades 1990 i samband med strider mellan nationalistgrupper bland uzbeker och kirgizer.

– Egentligen är det ingen större skillnad på oss oavsett etnisk tillhörighet. Vi äter samma saker, utseendemässigt kan du inte se någon skillnad på oss och vi firar våra högtider på samma sätt. Ändå spelar etnicitet en central roll här i Ferganadalen, säger Nurlan Matkasimov, boende i Osj och av I den etniska konflikt som drabbade regionen 2010, mördades över 400 människor bara i Osj. Delar av staden ödelades och den närliggande staden Dzjalal-Abad gick samma öde till mötes.
Bland offren fanns både uzbeker och kirgizer. kirgiziskt ursprung.

Nurmurhamad som själv är uzbek tror att konflikten kan blossa upp igen. Själv flydde han från Osj med sin familj när konflikten bröt ut mellan kirgizer och uzbeker 2010. Foto: Andreas Irebring

Hårdast drabbades dock uzbekerna, och många av dem var tvungna att fly området. En av dem var Nurmurhamad som tog sin flykt till Norge tillsammans med sin familj. Han är fast övertygad om att det var de lokala myndigheterna och regeringen som såg till att konflikten utlöstes.

– Det rådde ett politiskt kaos i Kirgizistan vid den tidpunkten. Jag är säker på att regeringen och de lokala myndigheterna ville få människor att skifta fokus från vad som försiggick i huvudstaden Bisjkek till att vända blicken mot Osj istället, säger Nurmurhamad som inte vill uppge sitt efternamn.

– Myndigheterna ville bli av med oss uzbeker, och så även mig, fortsätter han. Jag och min familj hade inget annat alternativ än att lämna Osj. Men för två år sedan kunde vi återvända hit i och med regeringsskiftet.

Tror du att det finns risk att något liknande kan hända igen?
– Ja, absolut. Om det politiska läget svänger igen kan den risken vara överhängande. Men jag hoppas givetvis att lugnet lagt sig för gott, fortsätter han.

Kirgizistans tidigare president Kurmanbek Bakijev avsattes redan i april 2010. Han tvingades lämna posten som president till följd av att militär skjutit mot demonstranter i Bisjkek och dödat över 80 människor. Den tillfälliga regering som tillsattes efter Kurmanbek Bakijevs avgång, anklagade honom för att ha legat bakom och avsiktligt provocerat fram striderna i Ferganadalen. Den linjen håller vissa fast vid än i dag.

– Det var lika mycket en etnisk konflikt som ett politiskt spel. Att Kurmanbek Bakijev själv kommer ifrån Dzjalal-Abad i Ferganadalen och är av kirgiziskt ursprung bidrog säkert till att han ville provocera fram en konflikt i området. Jag är även säker på att det kommer dyka upp fler människor ur det politiska skiktet i framtiden, som vill utnyttja den psykologiska och etniska situationen i Ferganadalen, säger Aziza Abdirasulova.

Kirgizistans tidigare president Kurmanbek Bakijev Foto: Steele C. G. Britton, U.S. Air Force/Wikimedia

En dryg halvtimmes resväg från Osj i nordöstlig riktning ligger Uzgen. Uzgen är mest känd för de tre mausoleer som Karlukerna lämnade efter sig. Den turkiska nomadkonfederationen styrde området mellan 900-talet och1100-talet och förde bland annat med sig islam, religionen som fortfarande dominerar hela Centralasien. De etniska uzbekerna utgör runt femton procent av hela befolkningen i Kirgizistan. I Osj och Jalal-Abad är ungefär hälften uzbeker och den andra hälften kirgizer. I Uzgen är däremot uppskattningsvis hela 90 procent av stadens invånare av uzbekisk härkomst.

Sharipov Husnidin utanför ett av de välbevarade mausoleerna i Ungen. Han menar att de var de religiösa ledarna i staden som bidrog till att de staden skonades från samma problem som i exempelvis Osj. Foto: Andreas Irebring

Staden skonades dock mer eller mindre helt från den etniska konflikt som bröt ut i området 2010.
– Det var på väg att hända här också men våra religiösa ledare höll staden samman och uppmanade människor att inte slåss, säger Sharipov Husnidin som vi möter vid ett av de välbevarade mausoleerna. Vi gick helt enkelt inte i samma fälla som exempelvis Osj gjorde. Det var politikernas fel att människor började slå ihjäl varandra.

Men berodde inte det snarare på merparten av Uzgens invånare redan då utgjordes av uzbeker?

– Nej det tror jag inte. Snarare motsatsen. Det hade ju varit lättare att göra sig av med det fåtalet kirgizer som bor här just på grund av att de är så få. I grund och botten var det ju uzbeker som drabbades hårdast i andra delar av Ferganadalen. För mig visar det tydligt att det var kirgizer, och då främst de styrande politikerna som skapade pogromerna, säger Sharipov Husnidin.

– Hela uzbekiska kvarter brändes ju ner till grunden, fortsätter han. De hus som stod kvar tillhörde ju kirgizer. Är inte det ett tydligt tecken på att man systematiskt gav sig på uzbeker?

Marknaden i Osj. Foto: Andreas Irebring

Just nu är läget stabilt i Ferganadalen och kommer antagligen också att vara det i många år framöver, tror Aziza Abdirasulova på den offentliga stiftelsen Kylym Shamy. Däremot påpekar hon att problemen ständigt ligger och pyr, och att de en dag kommer att återvända upp till ytan igen:
– Det är en 20-års cykel. Vi upplevde samma sak i Ferganadalen på 1970 och 1990-talet som vi upplevde 2010 med tjugo år emellan. Anledningen till det är att vi aldrig har haft, eller har någon form av rehabiliteringsprocess i området, säger Aziza Abdirasulova och tillägger:

Nedbränd byggnad i Osj (bilden togs år 2011). Foto: Nataev/Wikimedia

– De som var barn för sex år sedan kommer att vara fullvuxna människor om fjorton år. De fick se sina föräldrar bli mördade, och deras hus nedbrända till grunden. Som vuxna vill de i sin tur ta revansch och ger sig därmed på människor som tillhör den andra etniciteten. Det är ett mönster som återupprepar sig och i Kirgizistan gör vi inte mycket för att förhindra det.

Samtidigt är det många i Centralasien som oroar sig för islamiseringen i Ferganadalen. Någon exakt siffra för hur många som valt att åka och strida för exempelvis Islamiska staten, IS, i Syrien finns inte. Enligt tankesmedjan International Crisis Group rör det sig dock om tusentals personer från de centralasiatiska länderna.

Ferganadalen. Foto: Ljuba brank at Slovenian Wikipedia

– Många i de södra delarna av Kirgizistan, främst i Ferganadalen känner sig åsidosatta av de styrande i landet. Därför väljer nog många att foga sig till islam istället. Och det finns givetvis de som väljer att följa den extrema tolkningen av koranen. Det är ett stort problem för de styrande i Bisjkek att ta itu med, säger Aleksandr Zelichenko, som är direktör för Central-Asian Center on Drug Policy och fortsätter:

– Vi har ju haft strider mellan militanta islamister och säkerhetspolisen genom åren, och jag har svårt att se att det här problemet bara skulle gå upp i rök. Drogsmuggling, främst av heroin är ett stort problem i Centralasien, och jag är säker på att de islamistiska grupperna i regionen får större delen av sina pengar den vägen. Det problemet måste lösas om vi någonsin ska kunna ta itu med de växande islamistiska grupperingarna i regionen som gör avkall på terrorism.

Aleksandr Zelichenko. Foto: Andreas Irebring

Anders Irebring
andreas.irebring@gmail.com

Bakgrund

Mellan den 11 och 14 juni 2010 pågick etniska sammanstötningar mellan kirgizer och uzbeker i södra Kirgizistan. Uppskattningar av antalet dödsoffer ligger mellan 893 och 2 000. Uppemot 400 000 människor flydde, varav drygt 100 000 till Uzbekistan. I Divisions in the South gav International Crisis Group den 29 mars 2012 en bakgrund till motsättningarna mellan kirgizer och uzbeker i Kirgizistan.

Kirgizistan blev självständigt när Sovjetunionen upplöstes 1991. Almazbek Atambajev är president. Befolkning: Sex miljoner. 72 procent är kirgizer, nästan 15 procent uzbeker och sex procent ryssar.

Läs också

Kyrgyzstan: Grave failure of justice in Azimjan Askarov’s case (Amnesty International 24 januari 2017

Constitutional Change Beckons in Kyrgyzstan (Human Rights Watch 26 oktober 2016)

”De flesta som dog i Osj var uzbeker men det är vi som straffas” (Amnesty Press 5 mars 2014)

Will there ever be justice? Kyrgyzstan’s failure to investigate June 2010 violence and its aftermath (Amnesty International 11 juni 2013)

Fortsatt spänt i södra Kirgizistan (Amnesty Press 31 december 2010)

reportage | 2017-02-03
Av: Andreas Irebring