På flykt undan terrorn från IS mot homosexuella

I inbördeskrigets Syrien är hbtq-personer en utsatt grupp. I IS-kontrollerade områden avrättas homosexuella män och pojkar offentligt. Hundratals syriska hbtq-personer har flytt till Libanon där de lever i en osäker tillvaro.

reportage | 2015-12-22
Av: Bengt Sigvardsson
Merparten av de 1,2 – 1,8 miljoner syriska flyktingarna i Libanon lever utspridda i tusentals informella läger. Få möjligheter till privatliv och konservativa värderingar avskräcker hbtq-flyktingar från att bo i lägren.

Merparten av de 1,2 – 1,8 miljoner syriska flyktingarna i Libanon lever utspridda i tusentals informella läger. Få möjligheter till privatliv och konservativa värderingar avskräcker hbtq-flyktingar från att bo i lägren. Foto: Bengt Sigvardsson

På en takterrass i Libanons huvudstad Beirut sitter fyra unga syriska flyktingar. Till skillnad mot majoriteten av de 1,2 – 1,8 miljoner syriska flyktingarna i Libanon är det inte i första hand kriget, som bröt ut i deras hemland 2011, som har tvingat dem på flykt utan deras sexuella läggning. De är hbtq-flyktingar. 21-åriga Saira, från Hama, är transsexuell och kastades ut från hemmet när hon var 15 år.

– En dag i slutet av augusti 2013 sökte en släkting upp mig. Han hade fått ett brev adresserat till mig. I brevet låg ett officiellt tillkännagivande från IS (Islamiska staten) om att jag skulle avrättas, säger Saira.

Det fanns även en inbjudan till allmänheten att närvara vid avrättningen. – Jag skulle kastas ned från åttonde våningen på ett hus. Klockan nio på kvällen fick jag ett mobilsamtal där någon upprepade hotet. Fem timmar senare flydde jag till Libanon, säger Saira.

I områden som har intagits av IS i Syrien och Irak har en extrem tolkning av sharialagar införts. Samkönat sex bestraffas med döden. Sedan år 2014 har IS publicerat flera videos och bilder på sociala medier där män och pojkar anklagade för att ha haft samkönat sex avrättats genom stening, arkebusering eller kastas ned från höga byggnader.

I augusti 2015 hade ett 30-tal avrättningar bekräftats vilket fick FN:s säkerhetsråd att hålla sitt första möte någonsin om förföljelse mot hbtq-personer. Föga överraskande ledde inte mötet till att avrättningarna av homosexuella har upphört i IS-kontrollerade områden.

– Det känns fruktansvärt. Jag börjar gråta varje gång det sker – och det sker ofta numera. Det skulle kunna vara jag, säger Saira.
Saira berättar att IS når långt utanför områdena som de kontrollerar militärt.
– Staden Hama kontrolleras inte av IS, men de har många anhängare där som utan problem skulle kunna kidnappa mig och föra mig till de IS-kontrollerade områdena, säger hon.

Hennes före detta pojkvän rekryterades av IS i Hama.
– Han var inte särskilt religiös förrän IS-anhängare hjärntvättade honom. Han lämnade Hama och anslöt sig till IS. Jag vet att det var han som ”angav” mig, säger Saira.

Även i den syriska lagstiftningen är samkönat sex kriminellt och kan ge upp till tre års fängelse. Ingen av personerna jag träffar i Beirut ”kom ut” i Syrien. De hade dock inga problem med rättsväsendet på grund av sin sexuella läggning, däremot med många personer i samhället.

30-åriga Reemy (till vänster) och 18-årige Abed (till höger) är syriska hbtq-flyktingar i Libanon. De flydde från Damaskus för två och ett halvt år sedan. Det mesta av tiden i Libanon har de bott på gatan.

30-åriga Reemy (till vänster) och 18-årige Abed (till höger) är syriska hbtq-flyktingar i Libanon. De flydde från Damaskus för två och ett halvt år sedan. Det mesta av tiden i Libanon har de bott på gatan. Foto: Bengt Sigvardsson

18-årige Abed växte upp på ett barnhem i Syriens huvudstad Damaskus. Vid 14 års ålder kastades han ut för att han hade en kärleksrelation med en annan kille. Kriget tvingade honom på flykt till Libanon för två och ett halvt år sedan. Där möttes han av andra hot.

– Även min bror hade flytt hit. Han vet vad som hände på barnhemmet och hotar att döda mig för det, säger Abed.

23-åriga Haifa, en transsexuell flykting från staden Homs, blev påkommen av sina föräldrar när hon hade sex med sin pojkvän.

– I två månader höll mina föräldrar mig inlåst i ett rum. De torterade mig, bland annat med glödande grillspett, innan jag lyckades rymma, berättar hon.

Haifa sökte hjälp hos sin pojkväns kompis som var medlem i en milis.
– Men han kidnappade mig och låste in mig i en källare i Latakia. Under en och en halv månad blev jag regelbundet våldtagen av honom. När jag lyckades fly kontaktade jag min pojkvän som berättade att min familj hade lovat att döda mig. Då flydde jag till Libanon, berättar Haifa.

30-åriga Reemy, en lesbisk tjej från Damaskus, rymde hemifrån med en flickvän när hon var 15 år. Hennes föräldrar svarade med att gifta bort henne med en 22 år äldre man. På bröllopsnatten våldtog han henne.
– Jag blödde så kraftigt efteråt att jag fick ligga på sjukhus i tre dagar, säger hon.

Reemy rymde från sin man och familj. Hon levde från och till på gatan i närmare tolv år. Efter inbördeskrigets utbrott blev livet som hemlös ohållbart.
– Det fanns vägspärrar och miliser överallt. Jag var rädd för att bli våldtagen av milismännen och började stjäla för att ha råd att hyra rum på nätterna. När några av mina vänner greps, för två och ett halvt år sedan, blev jag efterlyst och flydde till Libanon, säger hon.

Majoriteten av hbtq-flyktingarna i Libanon saknar giltiga visum . Rädslan för att deporteras till Syrien är stor. Demonstrationer, bombdåd och politisk instabilitet överlag i Libanon innebär mängder av militärer och poliser som kollar folks id-handlingar.

Majoriteten av hbtq-flyktingarna i Libanon saknar giltiga visum . Rädslan för att deporteras till Syrien är stor. Demonstrationer, bombdåd och politisk instabilitet överlag i Libanon innebär mängder av militärer och poliser som kollar folks id-handlingar. Foto: Bengt Sigvardsson

Merparten av de syriska flyktingarna i Libanon bor utspridda i tusentals informella skjulläger där konservativa värderingar vanligen härskar. Risken för trakasserier och våld mot hbtq-personer är övervägande.

– Folk ser direkt att jag är flata. Inte bara på grund av min frisyr och min klädsel. Hela min personlighet avslöjar det, säger Reemy.

I Libanon har samtliga levt mesta tiden på gatan. Ibland har de bott hos nyfunna vänner eller älskare, i vissa fall hos torskar.
– Jag hatar att behöva ta betalt för sex, men ibland måste jag göra det för att överleva, säger Haifa.

Reemy har utsatts för våldtäktsförsök, misshandlats och knivhuggits på gatan, men har aldrig polisanmält det. Hon, liksom Abed och Haifa, befinner sig illegalt i Libanon. De uppfyller inte de nya hårda kraven, som infördes i början av 2015, för att få förnyade visum. Även i Libanon råder instabilitet vilket har lett till att det finns poliser och militärer överallt som kollar id-handlingar.

– Jag är så livrädd för att gå ut. Blir jag kollad i en checkpoint riskerar jag att deporteras till Syrien, säger Reemy.

Saira berättar att hon, som transsexuell, drar till sig mycket negativ uppmärksamhet. Hon har misshandlats flera gånger. Vid ett tillfälle blev hon knivhuggen. En annan gång stoppades hon i en av arméns vägspärrar. En av soldaterna kollade hennes mobil.

– Han hittade en bild på mig när jag kysste min pojkvän. Han blev ursinnig och hällde en flaska vatten över mig. Sedan slog han mig med sitt gevär. När jag föll till marken stampade han på mig. Innan han lät mig gå kopierade han mina handlingar, stal min mobil och sade att han skulle hålla ögonen på mig, säger Saira.

Trots att Saira har giltigt visum har hon inte anmält övergreppen.
– Polisen tar inte emot anmälningar av ”bögar”, säger hon.

Även i Libanon är samkönat sex olagligt enligt lagparagraf 534 som stipulerar upp till ett års fängelse för ”onaturligt sexuellt umgänge”. Det är länge sedan någon dömdes för det, men det händer ofta att hbtq-personer arresteras som misstänkta för att ha brutit mot paragrafen och utsätts för övergrepp på polisstationer. Saira känner sig som ett rättslöst villebråd. Hon har flera mycket konservativa släktingar i Libanon.

– Jag fruktar att min pappa har berättat för dem att jag är ”bög”. Jag har fått flera telefonsamtal där någon säger ”var försiktig – folk letar efter dig”. Jag är rädd för allt – för IS, mina släktingar och folk på gatan, säger hon.

Alla personerna har registrerat sig hos FN:s flyktingorgan UNHCR och har angett förföljelse på grund av sexuell läggning som ett av skälen för att få asyl i ett tredje land. Efter månader och år av väntan har de dock börjat tappa hoppet. Saira och Reemy har övervägt att sälja sina njurar för att kunna anlita flyktingsmugglare. Ett hyfsat billigt pris, anser Saira.
– Om jag blir deporterad till Syrien kommer hela min kropp att styckas i bitar. Det finns många som vill ha en bit av mig där, säger hon.

Genwa Samhat är ordförande i den libanesiska hbtq-organisationen Helem som bland annat ger psykosocialt stöd, rådgivning med mera till syriska hbtq-flyktingar.

Genwa Samhat är ordförande i den libanesiska hbtq-organisationen Helem som bland annat ger psykosocialt stöd, rådgivning med mera till syriska hbtq-flyktingar. Foto: Bengt Sigvardsson

Genwa Samhat, ordförande för den libanesiska hbtq-organisationen Helem, anser att hbtq-flyktingarna måste ses som en särskilt sårbar grupp av det internationella samfundet.

– Vi har inga exakta uppgifter om hur många syriska hbtq-personer det finns i Libanon, men vi har kommit i kontakt med hundratals. Minst femtio procent av dem lever från och till på gatan. De vågar inte bo i de informella lägren där det inte finns något privatliv eller beskydd. Runt 90 procent av dem har inga giltiga visum, säger hon.

Individer från Helem har lyckats ”rädda” en del som gripits utan giltiga visum från att deporteras från Syrien genom att bli sponsorer som ansvarar för deras vistelse i Libanon.

– Men det är inte alltid det fungerar och en del har deporterats till Syrien, säger Genwa Samhat.

Text och bild: Bengt Sigvardsson
bengt_report@yahoo.se

Läs också
Gayklubbar stormas i Beirut (Amnesty Press 25 augusti 2014)

reportage | 2015-12-22
Av: Bengt Sigvardsson