Vem lyssnar på barnen?

reportage | 2005-04-28

Barnen har länge varit osynliga i situationer där det förekommer våld mot mamman i en familj. Allt fokus har varit på den slagna kvinnan. Men hur påverkar det barn att se sin mamma bli slagen? Det har man börjat intressera sig för på kvinnojourerna och inom barnpsykiatrin.

  • Föräldrarna behöver så mycket hjälp att det är väldigt lätt att barnens behov kommer i skymundan. Men barn som bevittnar våld inom familjen glömmer aldrig, det är en allvarlig form av psykisk misshandel, sa Åsa Landberg, psykolog på Rädda Barnens Centrum för barn i kris, vid ett seminarium i riksdagen den 15 april i samband med att Sveriges kvinnojourer släppte handboken Barn på kvinnojour.

  • Det är viktigt att barnen så tidigt som möjligt får en chans att ge sin bild av vad som hänt. De allra flesta barn berättar när man frågar, sa Åsa Landberg.

Åsa Landberg, psykolog vid Rädda Barnen,
berättade att vuxna måste våga lyssna på barnen.

Om barnen inte får prata om våldet bubblar känslorna över och de kan bli aggressiva eller självdestruktiva och själva upprepa beteendet när de bli vuxna, berättade Åsa Landberg. Hon gav flera konkreta råd hur vuxenvärlden kan hjälpa barnen att reda ut sina känslor och få en chans att tala om vad de har för funderingar och önskemål.

  • Vad är det för intryck man får som barn om ingen ser en och ingen hör en, frågade Carina Ohlsson, ordförande för Sveriges kvinnojourer.

Att inte prata om misshandeln kan av barnet tolkas som ett tyst godkännande av det som skett. Barnet lär sig att det är något man ska vara tyst om och som ska hållas inom familjen.

  • Barnens perspektiv förvrids. De får lära sig att man inte ska slåss och nu slår pappa mamma och ingen säger att det är fel. Kvinnorna kan till och med försvara pappan eftersom de inte vill att barnet ska få en dålig bild av honom, sa Åsa Landberg.

  • Men det är viktigt att tala om att vad de gjort är fel. Man ska ge en nyanserad bild och säga att det här har pappa gjort och det är fel men att han också kan ha gjort många bra saker.

Många av deltagarna vid seminariet tog upp att det generellt sett saknas inlevelseförmåga i hur traumatiskt det upplevs av ett barn att bevittna sin mamma bli misshandlad. Vid kvinnojouren har rutinen varit att ta hand om mamman och hon är också i fokus vid kontakter med socialtjänsten. Polisen som kallas till brottsplatsen kan glömma att se efter som det finns barn i lägenheten som kan behövas tas om hand.

Gäller inte barnkonventionen för jurister,
undrade Katarina Björklund, från kvinnojouren i Göteborg.

I många fall tas barnets upplevelse inte heller med i betänkandet vid exempelvis vårdnadstvister. Domstolen resonerar att det inte är någon fara för barnet att bo med sin pappa eftersom det är mamman och inte barnet som misshandlats.

  • Det finns en okunskap inom både socialtjänsten, polisen och domarväsendet, sa bland annat Tina Olby från Motala kvinnojour.

Kvinnojourerna får samtal varje dag från misshandlade kvinnor som berättar att varken barnpsykiatrin, socialtjänsten eller domstolarna förstår barnens behov av hjälp. De kan behöva exempelvis en kontaktfamilj fri från våld och missbruk eller samtalsterapi där de kan träffa andra barn med liknande upplevelser.

  • Jag har svårt förstå hur socialsekreteraren kan skilja ut vad som hänt mamman och vad som hänt barnet när barnet bevittnat sin mamma bli slagen och hon kanske till och med hållit barnet i famnen. Det förekommer oftare än man tror att barnet vet vad som hänt även om mamman inte tror att det sett eller hört något, sa Åsa Landberg.

I en studie som genomfördes vid Göteborgs kvinnojourer 1999 försökte man ta reda på hur barnen drabbas när mamman misshandlas av pappan eller styvpappan i hemmet.

Studien visar att i 95 procent av misshandelsfallen har barnen någon gång varit i samma bostad som mamman när misshandeln pågått och i 77 procent av fallen har de befunnit sig i samma rum.

Katarina Björkgren från Kvinnojouren i Göteborg lyfte fram att det är viktigt att få in kunskap om barn och deras rättigheter och behov i grundutbildningen för jurister, hälso- och sjukvårdspersonal och förskolelärare.

Barnen bör också ha tillgång till oberoende professionella personer som de kan öppna sig för, sa Lena Nyberg, Barnombudsman (BO). Ett krav som BO driver är att det ska finnas skolpsykologer i alla skolor.

Barnombudsman, Lena Nyberg, vill ha barnpsykologer i alla skolor.

Panelen var också rörande överens om att barnets bästa måste sättas i centrum vid vårdnadstvister och att det måste göras en riskbedömning i de fall där det förekommit våld inom familjen. Det var också tanken bakom vårdnadsreformen som kom 1998. Men sedan den trädde i kraft har regeln varit att döma gemensam vårdnad även i fall där pappan misshandlat mamman i familjen.

Lena Nyberg refererade till en studie som visar att i över hälften av vårdnadstvisterna i Sverige förekommer det uppgifter om våld i familjen. Ändå döms i 96 procent av fallen till gemensam vårdnad. Föräldrarna ställs mot varandra i tvisten och barnet har inget eget ombud som ser till att deras intresse tillvaratas.

Det är viktigt att göra en riskbedömning i målen och beakta både kortsiktiga och långsiktiga konsekvenser för barnen, ansåg Lena Nyberg. Hon berättade att i England måste man ta med en bedömning om både den skada som barnet har lidit och skadan de kan komma att utsättas för och även väga in barnets egna åsikter om situationen.

  • När det förekommer våld måste en riskbedömning göras, vilket bara görs i en tredjedel av vårdnadstvisterna. Man måste utreda barnets psykiska lidandet och de är viktigt att komma ihåg att vid kvinnomisshandel är det vanligt att det även förekommer våld mot barnen, sa Lena Nyberg.

Thomas Bodström lovar flera reformer för att stärka barnens rätt.

Justitieminister Thomas Bodström höll med om att lagstiftningen har fungerat dåligt i vårdnadstvister och han berättade att regeringen därför lägger fram ett förslag om lagändringar under våren. Det ska göras ännu tydligare att barn som bevittnar våld ska betraktas som brottsoffer.

Kvinnojourerna kommer också att få mer resurser och Thomas Bodström sa att det även ska startas fler så kallade barnahus, något som funnits på försök i Malmö. Där ska alla myndigheter som barnet kan behöva komma i kontakt med samlas under ett tak så att barnet slipper att forslas runt.

Thomas Bodström berättade också att det finns funderingar på att införa domare med specialkompetens på barn som ska döma vid exempelvis vårdnadstvister.

- Det är viktigt att männen tar ett kollektivt ansvar för mäns våld
mot kvinnor, sa Tomas Wetterberg, från Delegationen för jämställdhet
i förskolan, som var en av de få männen i publiken.

Text och bild: Solveig Hauser
praktikant Amnesty Press och Media

reportage | 2005-04-28