Dragkamp i religionsfrihetens gränsland

Med terrordåden mot USA blev den religiösa extremismen världsberömd. Den finns inte bara inom islam, utan kränker mänskliga rättigheter i de flesta stora religionernas namn. Men man behöver inte gå till ytterligheterna för att hitta krockar mellan religion och mänskliga rättigheter. I religionsfrihetens gränsland pågår en ständig dragkamp om vad som ska accepteras i trons namn. Och den utspelas även i Sverige.

”Konflikten mellan religion
och mänskliga rättigheter
har ökat under senare år
i de internationella sammanhangen.”
-Barn ska få njuta av sina sociala och medborgerliga rättigheter oavsett bakgrund. De tillhör inte någon religion utan har rätt till en miljö där de kan utvecklas och växa upp till medborgare med lika rättigheter i det här samhället, säger Parvin Kaboly från Kommittén för försvaret av iranska kvinnors rättigheter.

Hon kräver förbud mot religiösa friskolor för barn under 16 år och slöjor på skolflickor. Slöjan, anser hon, är ett tecken på att religionen vill kontrollera kvinnans sexualitet – och att sätta slöjor på nio år gamla flickor betraktar hon som ett grovt brott mot barnens rättigheter.

Mahmoud al Debe, vice ordförande i Sveriges muslimska råd, håller inte med. Han menar att Pervin Kaboly har en vrångbild av islam och inte har insett att barns och kvinnors rätt att utvecklas är en av religionens grundprinciper.

– Man måste skilja mellan vad koranen eller profeten verkligen säger och de sedvänjor som man har levt med i hemlandet, säger han och tycker inte att den vanliga skolan och de muslimska friskolorna skiljer sig mycket åt. Han tror inte ens att de skulle ha behövts ifall svenska skolor bättre hade förstått att krockar kan uppstå mellan religionens påbud och saker som viss mat, simning, gemensam gymnastik för pojkar och flickor eller skolavslutning i kyrkan.

Där Mahmoud al Debe ser ett uttryck för religionsfriheten ser Pervin Kaboly brott mot barns och kvinnors rättigheter.

Sedan den 11 september och mordet på Fadime Sahindal spelar begrepp som religion, kultur och mänskliga rättigheter en större roll i den allmänna debatten än tidigare. Pervin Kaboly hoppas att det ska leda till en hårdare gränsdragning mot religionen.

– Det har funnits en flathet mot kränkningar av barns och kvinnors rättigheter. När det gäller kvinnor och barn med invandrarbakgrund har man blundat och sagt att det är deras religion eller kultur, säger hon.

Andra menar att hårdare tag bara skulle leda till polarisering och låsta positioner där de mänskliga rättigheterna ändå till sist skulle dra det kortaste strået. Sholeh Irani, redaktör för tidskriften Kvinnor och fundamentalism, upplever att många människor med invandrarbakgrund känner sig orättvist kollektivt skuldbelagda både för Usama bin Ladins handlingar och mord på unga flickor – och att allt fler utsätts för en ökad främlingsrädsla.

”Det har funnits en flathet
mot kränkningar av barns
och kvinnors rättigheter.”
– Det har uppstått hysteri. Snabbt ska man lösa problem som har funnits länge med förslag till extrema åtgärder som förbud mot slöja eller att alla som kommer hit ska ta körkort i värderingar.

Hon tror aldrig att ingripanden som får grupper av människor att känna sig trampade på ger bra resultat, men ser tyvärr en sådan utveckling både i Sverige och internationellt.

– Den islamiska fundamentalismen var på väg att försvagas innan 11 september, eftersom människor är trötta på att leva i odemokratiska stater. Men jag tror att västvärldens sätt att hantera terrordåden har gett den ny näring, konstaterar hon.

Det finns även de som ifrågasätter om gränserna för religionsfriheten är för snäva i Sverige.

– När representanter för de stora världsreligionerna upplever att de inte kan leva fullt ut enligt sin religion i Sverige så finns det anledning att fundera, säger Göran Gunner på Svenska kyrkans forskningsavdelning. Han exemplifierar med den buddistiska familjen som inte fick ha askan av sin avlidne anhörige hemma på husaltaret, såsom traditionen bjuder.

Få ord väcker så motstridiga känslor som religion. Begrepp som förtryck, fanatism eller korståg ställs mot idéer om befrielse, rättfärdighet och kärlek till nästan. I tusentals år har världsreligionerna erbjudit förklaringar kring livet, utifrån tron på en högre makt eller ordning.

De mänskliga rättigheterna däremot är en nutida politisk idé, tillkommen genom politiska förhandlingar i FN. De grundar sig inte på någon gudomlig auktoritet utan utgår från individens rättigheter.

Religion och mänskliga rättigheter är skilda storheter som möts ibland och krockar ibland.

– Företrädare för många religioner säger att de mänskliga rättigheterna överensstämmer med kärnan i deras tro. Mänskliga rättigheter handlar om hur vi får en bättre värld och det har religionerna alltid varit intresserade av, säger Göran Gunner.

”Det har uppstått hysteri.
Snabbt ska man lösa problem
som har funnits länge med förslag
till extrema åtgärder som förbud
mot slöja eller att alla som
kommer hit ska ta körkort
i värderingar.”
Även FNs organisation för utbildning, vetenskap och kultur, Unesco, har funnit att idén om mänskliga rättigheter har sin grund i kulturer runt hela världen.
Men en titt på reservationerna till några av FNs konventioner om mänskliga rättigheter visar att det även finns en annan verklighet. Till exempel har ett tiotal av de 146 stater som godtagit konventionen mot all slags diskriminering mot kvinnor gjort reservationer med hänvisning till den islamska sharialagen. Ännu fler har gjort det samma när det gäller barnkonventionen. Det är bland annat kvinnans och mannens jämbördiga ställning i familj och äktenskap, samt barnens rätt till tanke-, samvets- och religionsfrihet som väckt störst motstånd.

– Konflikten mellan religion och mänskliga rättigheter har ökat under senare år i de internationella sammanhangen. Flera stater hävdar att man måste ta hänsyn till religion och kultur i tolkningen av de mänskliga rättigheterna, säger David Fisher, docent i internationell rätt.

När världens länder senast samlades för att formulera en gemensam text om mänskliga rättigheter, på en FN-konferens i Wien 1993, väckte frågan stor diskussion. I förberedelsearbetet ifrågasattes de mänskliga rättigheternas allmänna giltighet av utvecklingsländer från alla delar av världen. Representanter för länderna, som kom från olika religiösa traditioner, menade att både religion, historia och kultur måste beaktas i tolkningen av mänskliga rättigheter. Trots detta enades konferensen ändå, efter långa förhandlingar, om ett slutdokument som slår fast att de mänskliga rättigheterna är universella. Men många menar att det är mindre signifikativt för de rådande åsikterna än vad som kom fram i förberedelsearbetet.

Klyftan mellan länder i väst och tredje världen grundar sig på en allmän rädsla för den västerländska individualismen, men den kan också ses som en reaktion på vad många utvecklingsländer betraktar som västliga anspråk på tolkningsmonopol.

– Ta till exempel den viktiga rätten till liv. Väst tolkar den som en negativ rättighet – rätten att inte bli dödad. Men man kan också tolka den som en positiv rättighet – rätten att överleva. Då innebär den skyldigheter, och man kan anse att den som inte verkar för en rättvisare fördelning av jordens resurser bryter mot den, säger religionshistorikern Christer Hedin.

Sharialagarna, som reservationerna till kvinno- och barnkonventionerna hänvisar till, tog form på 800-900-talen och bokstavligt tillämpade krockar de med flera mänskliga rättigheter. Då innebär de till exempel att kvinnan ärver hälften så mycket som mannen, förbud att konvertera från islam och grymma kroppsstraff, som amputering av lemmar. Men sharialagen tolkas långt ifrån bokstavligt av flertalet muslimer och den är ständigt föremål för nytydningar.

– Sharia är egentligen bara ett namn på lagar som uppfattas som religiöst påbjudna. De skiljer sig åt i olika länder och vad de egentligen innebär finns det inget slutgiltigt svar på, säger Christer Hedin.

Han anser att brott mot de mänskliga rättigheterna i religionens namn egentligen inte alls har med religion att göra. Snarare handlar det om hur långt olika länder har kommit i mötet med de nya tankar som mänskliga rättigheter innebär. Han tar islam som exempel.

– Islam är utbrett i före detta kolonier där det har varit en djupfrysning av den sociala utvecklingen. Det finns ingen medelklass med bred utbildning. Därför blir diskussionerna torftiga och man undviker förändringar. Med ekonomisk rättvisa och ökad bildning kommer trycket för förändring att öka. Då kommer även religionen att hänga med, säger han och menar att det finns många historiska exempel på att religionen har anpassat sig till utvecklingen och legitimerat förändringar i efterhand.

”Den islamiska fundamentalismen
var på väg att försvagas innan 11 september,
eftersom människor är trötta på att leva i
odemokratiska stater.
Men jag tror att västvärldens sätt att
hantera terrordåden har gett den ny näring.”

Fanatism som leder till grova kränkningar av mänskliga rättigheter finns i de flesta stora religioner. Den finns hos hindunationalister i Indien, buddistiska fundamentalister på Sri Lanka, judiska extremister i Israel, och bland protestanter och katoliker på Nordirland – bara för att nämna några exempel.

Ytterligare krockar mellan religion och mänskliga rättigheter förekommer på närmare håll. Katolska kyrkan tillåter till exempel fortfarande inte kvinnor att bli präster, trots att det är en mänsklig rättighet att inte diskrimineras på grund av kön. Även inom Svenska kyrkan lever motståndet mot kvinnliga präster kvar. Jehovas vittnen tillåter inte blodtransfusioner, vilket kan komma i konflikt med rätten till liv. Den religiösa traditionen att omskära pojkar kan inkräkta på barnets rättigheter. En ny lag reglerar sedan i somras denna sedvänja i Sverige, vilket har väckt starka reaktioner hos judiska församlingar världen över. De har påpekat att det är den första lagen som inskränker den judiska religionsfriheten sedan andra världskriget.

Religionsfriheten är en oomtvistad rättighet. Men ingenstans finns någon definition av vad religion är och hur långt friheten att utöva den sträcker sig. I Sverige har religion länge främst handlat om andakt och gudstjänstutövning, men i andra traditioner är ofta handlingar och sedvänjor centrala. I en globaliserad värld och ett flerreligiöst Sverige uppstår nya krockar. Framöver kan man tänka sig att nya lagar om exempelvis homosexuellas och kvinnors rättigheter kommer att väcka stora diskussioner. Dragkampen i religionsfrihetens gränsland fortsätter.

Text: Karin Backström

Religionsfrihet
Religionsfriheten slås fast både i FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna, i deklarationen om religiös intolerans och diskriminering och i konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter. Den omfattar frihet att byta religion eller tro och garanterar rätten att ensam eller i gemenskap, offentligt eller enskilt, utöva sin religion eller tro genom undervisning, andaktsövningar, gudstjänst och religiösa sedvänjor.

Det enda som får inskränka religionsfriheten är lagar som är nödvändiga för att skydda den allmänna säkerheten, ordningen, hälsovården, sedligheten eller andras fri- och rättigheter. Även föräldrars rätt att ge sina barn den religiösa och moraliska uppfostran som stämmer överens med deras egna övertygelse garanteras.

När olika rättigheter krockar ska frågan avgöras i domstol.